onsdag, mars 18, 2015

FEELINGS AND THOUGHTS ABOUT COMING HOME

När jag satt på flygplanet från Amsterdam till Seattle i 9,5 timmar under tisdagen så kändes allting så konstigt. Jag hade längtat ihjäl mig efter att åka iväg, men istället för att sitta där med ett leende på läpparna och vara taggad till tusen satt jag och tänkte på allt som händer i mitt liv i Sverige just nu och var jättetrött (inte konstigt efter en natt liggandes på en träbänk utanför terminalen på iskalla Arlanda med inte mer än några minuters sömn i kroppen, men ändå). Det blev en ond spiral då jag blev arg på mig själv att jag satt och funderade på andra saker när allt jag borde tänka på skulle vara Seattle och att få träffa min värdfamilj igen. När vi går in för landning, efter 30 timmar på resande fot, bryter igenom molntäcket som (självklart) täcker västra delen av Washington och jag återigen får se den välbekanta utsikten över de snötäckta bergstopparna, vattnet och sedan till slut skyskraporna sa det klick och allt försvann. Och då menar jag verkligen ALLT. Ena sekunden hade jag massa jobbiga känslor och tankar i kroppen, men som genom ett trollslag försvinner allt på en sekund och det enda jag känner, som hela min kropp skriker ut, är att jag är hemma igen.

Det är så otroligt svårt att skriva och prata om det här fenomenet att man har två liv. Det går inte att förklara känslan för de som inte varit med om det. Jag bodde i USA i nästan två år. Jag hade ett liv här, en familj och vänner, ett hem. Precis som jag har i Sverige också. Jag säger ofta det, att jag har två hem och två familjer, men det går aldrig att riktigt förklara, utan blir mer bara en grej man säger. När folk frågar något om när jag bodde i USA eller säger "fan vad coolt egentligen att du bott i USA", så tycker jag alltid att det blir så himla svårt. Vad säger man liksom när någon frågar hur det var att bo där, och ja det var dö häftigt att bo här, men hur mycket jag än berättar eller hur mycket alla tror att de faktiskt förstår när jag försöker förklara så är det omöjligt att förklara och berätta om den delen i mitt liv. Att förklara att det här är faktiskt mitt andra hem. Jag har två olika liv helt enkelt, och hur mycket jag än försöker så är det väldigt svårt att föra dem tillsammans till att bli ett. Jag vet inte heller om det är något jag skulle vilja göra, men det kan vara en väldigt underlig känsla ibland.

Från ögonblicket vi bröt igenom molntäcket och jag fick se alla välbekanta syner igen, som utsikten över Seattle från ovan, flygplatsen, utsikten från lightrailen som man åker med från flygplatsen till stan, gå igenom downtown och vänta på bussen och att sedan åka med den upp till älskade Queen Anne och till slut komma in och hem, så är det som att det liv jag levt de senaste sju månaderna i Sverige, allt jag gjort och alla jag mött, bara försvann. Som att dessa sju månader inte existerat, jag var tillbaks i Seattle och allt var som vanligt igen. En sån sjuk känsla! Men så är det, nu när jag äntligen är här så känns det verkligen som att mitt andra liv hemma i Sverige inte finns, eller mer som att det står på paus. Det var väl ungefär så jag kände när jag bodde här också, det hände saker hemma, men jag märkte de inte utan i mitt huvud var allt som vanligt där, livet stod på paus. Men så är det ju inte på riktigt, det är så förvirrande. Ungefär lika förvirrande som hela det här inlägget är. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag babblar om just nu, jag har bara massa känslor och tankar som jag vill släppa lös och det kombinerat med min jet lag som gör att jag är dödstrött just nu är förmodligen ingen bra kombo.

Jag har varit i Seattle i ca 30 timmar nu och att vara här känns tusen gånger bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig att det skulle kännas. Jag vill ta vara på varenda sekund, för de går förbi alldeles för fort. Därför ska jag inte blogga något mer om mina förvirrande tankar just nu utan äntligen ge efter för sömnen som jagat mig hela dagen. Känns som att resten av min tid här är fullbokad redan, men ska försöka skriva nånting mer innan det är dags att åka tillbaks till Sverige igen. Tills dess, jag önskar er alla samma lycka som jag känner just nu!

fredag, mars 13, 2015

VÄSTERÅS AND LAST WEEK AT WORK

Jag har haft en fantastiskt bra vecka sen sist, på alla sätt och vis! Det var så himla härligt att åka ner till Västerås, bort från allt här i Kramfors och bara få vara med min älskade syster. Kände mig lite taskig som bokstavligt talad kastade ut Lucas från hans lägenhet, men det var värt det för det innebar att jag fick sova nästan alla nätter i samma säng som Moa, så mys!! Vi har hade fullt upp och tiden rusade förbi alldeles för snabbt.. Vi har tränat, ätit massvis med god mat både hemma och på stan, varit på en Vemma-presentation där självaste syrran pratade inför alla, träffat en hel hög av härliga vänner och bekanta och hängt med dem, firat min födelsedag och så mycket mer.

Jag tänkte att istället för att jag ska sitta är och upprepa vad min syster redan har skrivit kan ni som är intresserade av att läsa mer och se fler bilder, som hon är mycket duktigare än mig på att knäppa, så kan ni klicka in på hennes blogg, för ja hon bloggar hon med, vilket jag älskar för det är det bästa sättet att hålla koll på vad som händer i hennes liv nu när hon inte bor här längre. Det var en av de jobbigaste sakerna med när jag bodde i USA, alla där hemma visste exakt vad jag hade för mig och hur mitt liv såg ut tack vare bloggen, medans jag hade jättesvårt att hålla kontakten och hänga med i allt som hände i liven hos alla de här hemma. Nu kan jag både ringa och prata med henne nästan när jag vill och läsa vad hon skriver och se bilder på hennes blogg, såhär bra kontakt har vi inte haft sedan vi båda bodde hemma.

Summasumarum, mitt sportlov var toppen på alla sätt och vis, och det bästa var att få spendera det med Moa. Jag saknar henne redan och önskar att vi inte bodde så långt ifrån varandra. Ni kan läsa hennes blogg här, do it!

Jag kom hem i söndags, och sen dess har det varit full rulle hela denna vecka! Trots att jag inte sov mycket nere i Västerås och egentligen haft sömnbrist har jag ändå varit så full av energi, tror det beror på det härliga vårvädret som äntligen letat sig fram! Jag har tränat varje dag, umgåtts med vänner och jobbat arslet av mig på jobbet eftersom det här har varit min sista vecka som lärare. Det känns jättekonstigt och tråkigt, trivs så himla bra och vill inte lämna alla mina elever mitt i terminen. Men det ska bli så otroligt kul att börja jobba för Fritidsresor, så jag försöker tänka positivt! I veckan har jag fått ett preliminärt avresedatum, den 13e april, alltså precis om en månad!! Kan bli nån dag tidigare eller senare, har inte fått en flygbiljett än. Det var lite senare hade jag hade planerat, så det känns skönt för då hinner jag varva ner från USA-besöket och packa i lugn och ro. Men finns en risk att jag kommer hinna bli väldigt uttråkad och övertaggad av att bara gå hemma i 2,5 veckor, så hoppas det kommer dyka upp lite saker att göra under dagarna. 

Min sista jobbvecka har varit rolig och stressig och lite ledsam när det var dags att säga hej då till alla mina fantastiska elever och arbetskamrater. Många kramar och tack och fina ord. Även fast jag officiellt har slutat nu kommer jag att vara med vid överlämning och stötta den personen som ska ta över, vilket innebär att jag kommer jobba på måndag till veckan ändå och förmodligen även lite grann när jag kommit hem från USA. Sedan var det lite ironiskt att jag fick veta nu när jag slutade att jag skulle fått en löneförhöjning på hela 1200 kronor från och med april, dålig timing nu när jag slutar, men känns ju bra att få svart på vitt att man gjort ett bra arbete och att det uppmärksammats. 

Nu är det fredag men det betyder inte nedvarvning för mig, den här helgen är fullspäckad och går direkt över till en lång arbetsdag på måndag och sedan åker jag direkt från jobbet till tåget ner till Arlanda för sedan flyger jag till Seattle 6.20 på tisdag morgon. Hur galet är inte det!? Jag längtar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så nästa gång jag skriver befinner jag mig nog på det stället jag skrivit de flesta inläggen i den här bloggen på, mitt andra hem på andra sidan Atlanten. Hur otroligt!?!

onsdag, mars 04, 2015

EXERCISE BECAUSE IT'S FUN

Angående det här med träning. Träning är ju helt fantastisk på så många olika sätt och i dagens samhälle har det ju blivit så stort, det är nästan en trend att gå på gym. Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma då man till och med kan välja vilket av dem man vill gå på här i Kramfors och alternativen ökar. Det är hur kul som helst, men i all denna tränigshetsen är det lätt att tappa sig själv. Att gå ut för hårt och låta hetsen över att få den perfekt tränade kroppen att ta över. När målen blir för höga och man slutar lyssna på kroppens signaler för vad som är en bra mängd träning för just dig. Personligen tror jag att mycket av att hålla träningen på en hälsosam nivå och inte låta det stiga en över huvudet är att faktiskt sätta upp mål. Dessa måste dock vara realistiska och konkreta, uppnåbara och inte för höga, men tillräckligt höga för att pressa dig själv.

Jag började tänka på mina egna mål i måndags när jag var och tränade och började snacka med en kille på gymmet. Han frågade vad jag hade för mål med min träning, om jag tränade för någon sport för han tyckte jag körde så seriöst. Det var längesedan jag tränade för att prestera bättre på idrottsplanen, flera år sedan. Men jag kommer ihåg hur mycket lättare och mer motiverande det var att ha ett sånt konkret mål. Jag viste tex att jag behövde förbättra min spänst för att kunna hoppa högre och längre för att rädda bollarna som fotbollsmålvakt eller att jag behövde nöta in mitt slagskott för att bli säkrare och våga använda det på hockeyplan. Jag blev lite ställd av den frågan, inne i min egen värld som jag alltid är när lurarna är på inne på gymmet, och svarade att ne jag tränar bara för at det är kul och för att vara hälsosam. Såhär i efterhand så vet jag ju att jag faktiskt har konkreta mål även inom styrketräningen, jag brukar sätta upp nya ungefär varje halvår och gå igenom vilka jag uppnått. Det är snart dags igen, tänkte att det blir perfekt med nya nu när förutsättningarna förändras då jag flyttar eftersom jag inte vet om jag ens kommer att ha tillgång till ett gym där jag ska bo på Gran Canaria. Jag hoppas det, kommer sakna ihjäl mig efter vikterna annars. Det är kul med löpträning också men långt ifrån hur kul det är på gymmet. Och jag är ingen stark löpare heller hehe.

Mål som jag uppnått de senaste 4 månaderna:

Göra minst en chin up utan hjälp
Passera 70kg-gränsen i squats
Lära mig ett olympiskt lyft
Klara 45kg i clean&jerk
Tre tabatas i rad på högre hastighet än 14
Förbättra axelstyrkan, egentligen ett för okonkret mål men känner att jag uppnåt det
100 burpees
40kg bänkpress, trots att jag aaaaaaldrig tränar bröst
Gå ner 5kg
Stretcha efter nästan varje pass

Inte klarat än:
Gå ner all USA-vikt (ganska orealistiskt med tanke på all muskelmassa jag ersatt vikten med)
Göra en pull up utan hjälp, nästan där!!!
Handstand
Yoga minst varannan morgon
Förbättra mina pushups för jag suger på det, för okonkret mål för att jag ska känna att jag uppnått det

Det roligaste är när man på vägen ser en förbättring i något annat som man inte satt som mål, jag har tex alltid varit svagare i armar än ben men tack vare all axel- och ryggträning för att uppnå dem målen har jag lyckats förbättra mina dips och blivit generellt starkare i armarna och känner att de blivit grövre, vilket väl inte bara är positivt haha.. Ger mig själv en fet klapp på axeln för den här vinterns framsteg, drar ner på min amerikanska vilja att skryta om mina egna grymma bedrifter och försöker anpassa mig till att vara svensk och taggar till för att knäcka i alla fall ett till mål innan det är dags för nya.

Sätt upp mål för din träning, det kommer hålla motivationen uppe och få dig att pusha dig själv till det där lilla extra. Det gör det också enklare och roligare att lägga upp passen när man har ett mål med dem. Jag har som sagt kört väldigt mycket axlar och rygg de senaste månaderna för att bli starkare där, nött teknik på jerksen och köttar mig igenom många tunga sets i squats.

Men kom ihåg att lyssna på kroppen. Till vissa saker ska man lyssna på hjärnan och inte vad kroppen vill, men när det kommer till träning är det viktigt att lära känna sin kropp och dess signaler så man inte pushar sig själv för hårt. Träna för att det är kul, inte för att du måste.

Liten från mitt gågna träningsår




















SPORTLOV

Sportlovet var alltid mitt favoritlov när jag var liten, jag har nämligen alltid fyllt år under det och att fylla år var ju det bästa man visste när man var yngre! Tyvärr är det ju inte en lika stor grej längre. Mina två senaste födelsedagar har jag inte ens varit hemma i Sverige på och det har inte blivit så värst mycket firande. I år kommer jag spendera födelsedagen nere i Västerås, sitter faktiskt på tåget just nu. tack SJ för 200mb fri surf, räcker sååå långt..

Jag har haft fullt upp den här veckan, inte haft nån lov känsla direkt då lov för mig är att inte göra så mycket alls utan bara njuta av att vara ledig. Tvärtom har jag inte haft en lugn minut sen förra veckan. Haft fullt upp med att träffa vänner (kan inte låta bli att känna den där stressen över att snart ska jag skiljas från mina vänner här igen för att ge mig ut i världen och lära känna nya. Har sagt hej då en gång redan och det är varken kul eller lätt..) Jag har också gjort lite ärenden, förberedelser inför Gran Canaria, besök på banken och ytterligare ett läkarbesök. Har en fin lista på recept att ta ut nu, kommer svida på bankkonton men är glad att det är Sverige och inte USA i alla fall, sparar in flera tusenlappar tack vare högkostnadsskyddet. Kul att se hur mycket jag lyckats utveckla mina lungor också tack vare all träning jag gjort. Otroligt med tanke på när mina andningsbesvär var som värst, jag åt mediciner fem gånger om dan och fick ändå svårt att andas av att gå upp för en trappa. Och träna är något jag också gjort den här veckan! Vilket inspirerade mig till att skriva ett inlägg om just det som så många av oss brinner för, att träna och på ett hälsosamt sätt. Ett inlägg om det kommer snart!

fredag, februari 27, 2015

AND THE DESTINATION IS...

Det finns många saker som jag kommer sakna med läraryrket. Till exempel igår kom ett par tjejer från nian in i mitt klassrum efter sin HKK-lektion för att bjuda mig på ett muffins med ett hjärta på som de bakat, eller förra veckan när jag berättade för mina sjuor att jag tyvärr sagt upp mig så blev de så himla ledsna och besvikna och två av dem sa att de ändå var glad för min skull och att de ville bli som mig när de blev stora för jag verkade ha ett så himla roligt liv. Eller det enkla faktum att jag idag jobbar sista dagen på en vecka för nästa vecka är det sportlov! Känns oförskämt lyxigt att få en vecka ledigt såhär huxflux utan nån anledning.
Men riktigt så är det ju inte, utan varenda lediga dag man har på loven som lärare har man faktiskt jobbat in, varenda timme, och det märks för man jobbar väldigt mycket och intensivt, man behöver få vara ledig för att ladda upp batterierna. Så till alla de som klagar på att lärare har så mycket ledigt osv, man ska inte prata om saker man inte vet något om. Det är ett krävande jobb, läraryrket, och man gör så mycket mer än vad vare sig föräldrar eller elever vet eller förstår. Jag kan aldrig gå hem från jobbet prick klockan 16 om jag inte har planerat klart inför morgondagen och jag spenderar flera kvällar i veckan med att sitta och rätta läxor och prov och det är inte ovanligt med ett samtal eller sms från föräldrar på min fritid. Man brukar säga att det är slitsamt att jobba inom vården, jag vet att det är så för jag gjorde det i somras, men jag är mer stressad som lärare än vad jag någonsin var som vårdpersonal. När jag jobbade inom hemtjänsten var jag där kl 7 när jag började på morgonen och kunde gå hem när jag slutade kl 16 och då lämnade jag arbetet och behövde inte tänka på det förrän jag började igen nästa dag. Riktigt så fungerar inte läraryrket då det inte är ovanligt att man tar med sig arbetet hem eller till och med har svårt att somna på kvällarna för man oroar sig över en elev.

Men jag kommer att sakna det och kan inte låta bli att känna ett gnutta dåligt samvete över att lämna alla min klasser såhär i mitten av vårterminen, speciellt alla mina nior som har sina nationella prov i engelska framför sig och sedan slutbetyg. Jag håller tummarna för att vi kommer hinna hitta en bra ersättare innan jag slutar.

Så senaste veckorna har mycket av min energi och mina tankar kretsat kring jobbet och förberedelserna för att avsluta det. Men inte bara! Jag planerar för fullt för att åka till Västerås och hälsa på Moa och Lucas i veckan och även fira min födelsedag där. Helgen efter det åker jag till Östersund och träffar massa au pair-vänner hos Maja och en dag senare åker jag till USA och hälsar på min värdfamilj i en vecka, spricker nästan av excitement för det!! I helgen flyttar jag tyvärr ur lägenheten för som ni märker kommer jag ändå inte vara hemma något i mars nästan, så kommer inte ha tid att flytta ut senare utan känns bara stressigt att skjuta upp det. Men innan dess ska det firas, vilket det gjordes förra helgen också då vi först hade hattparty hemma hos oss med gemensamma tjejkompisar och sedan åkte jag till Ö-vik och hälsade på Rebecka som numera är sambo vilket innebar att jag var tvungen att dela henne med hennes pojkvän och katter, och att jag blev placerad på soffan istället för med henne i sängen. Söndagen fick hon oväntat ledigt då hennes mamma kunde jobba i butiken och vi tog en impulstrip till Birsta där jag spenderade det sista av lönen på lite måste-saker inför mitt nya jobb som två par nya skor (tredje paret inom loppet av en vecka, vad hände?) och lite sommarkläder. Massa andra förberedelser inför det stundande äventyret har också gjorts, bland annat fixat nytt pass, gjort läkarbesök och fixat med mediciner och nu senast har jag beställt min uniform som jag kommer att jobba i.

Och just det, jag har nu fått veta min destination och Fritidsresor håller på att boka flygbiljetter så nästa vecka får jag även veta mitt exakta avresedatum. Min destination som jag ska jobba på under sommarsäsongen 2015 är.... trumvirvel..... GRAN CANARIA!! Närmare bestämt området Bahia Feliz på sydöstra delen av ön. Först var jag lite besviken att jag inte hamnade nånstans i Grekland som jag hade velat, men ju mer tiden går och desto mer jag tänkt och tagit reda på information känner jag mig alltmer nöjd. Tror det kommer att bli en perfekt första säsong för mig! Och jag har alltid velat åka till Kanarieörna, så varför nöja sig med en resa dit när man kan flytta dit? Vill ni läsa mer om Bahia Feliz kan ni klicka HÄR för att komma till Fritidsresors hemsida om området. Det är ett stort Bluevillage-område med flertal hotell. Det ligger bara 6km från Playa del Ingles och bara 24 km från Puerto Rico där Sanna och hennes familj har lägenhet, vilket innebär att jag kommer kunna träffa henne i sommar när hon är där!! I Facebook-gruppen vi har så har jag redan hittat ett par som också ska dit, varav en till och med ska jobba i Bamseklubben precis som jag, känns ju hur bra som helst! Är så otroligt taggad just nu så jag vill bara få min flygbiljett och åka iväg. Det här jobbet känns så rätt för mig och alla mina arbetskamrater, vänner och släkt säger detsamma, och jag är inte ett dugg nervös, bara förväntansfull.

fredag, februari 20, 2015

SEATTLE, I'M COMING HOME

I onsdags gjorde jag något som känns helt galet, jag bokade en flygbiljett till USA!!! Jag har velat åka och hälsa på min värdfamilj ända sedan i höstas, men inte kunnat eftersom man som lärare inte kan ta ledigt hur som helst. Nu när jag sagt upp mig kände jag mig tvungen att ta chansen då jag har en lucka innan jag börjar jobba för Fritidsresor. Jag vet dock inte hur stor den luckan är än eftersom jag inte fått ett avresedatum, men jag hoppas i alla fall hinna komma hem från USA och packa om väskan. Hade jag inte åkt och hälsa på dem nu har jag ju ingen aning om när nästa möjlighet till det skulle kunna komma, jag tog chansen och det känns så otroligt kul!! Längtar jättemycket. Men innan dess ska jag hinna med en resa ner till Västerås och en till Östersund och nu i helgen ska jag åka upp till Örnsköldsvik och hälsa på Rebecka. Mars månad kommer vara helt galet fullspäckad med saker som ska göras och hinnas med, känns stressigt men mest kul!

Den 16e mars, 2 timmar efter jag slutat min sista arbetsdag, går tåget ner till Arlanda och tidigt på morgonen där på lyfter jag och blir borta en vecka. I can't believe it's true!
Kommer få krama om mina hjärtan igen!!!

FRITIDSRESOR

Jag har en liten hemlis som jag gått och burit på ett par veckor nu, eller hemlis och hemlis, de flesta vet det redan men jag har inte velat gå ut med det officiellt förrän allt blivit klart med mitt nuvarande jobb (jag sa upp mig i måndags, så den 16e mars är min sista arbetsdag) och alla mina kollegor och elever fått veta det. Nu är det gjort och bloggen har fått ett nytt namn eftersom mitt nya jobb är vad den kommer att handla om från och med nu.

Jag har fått jobb för Fritidsresor! 

Det hela började med en spontan ansökan i slutet av ansökningsperioden i januari, det var verkligen inte något jag hade planerat, tvärtom har jag ju haft mitt kommande år planerat sedan i december, jobba klart som lärare terminen ut, sommarjobba varvat med resa och att spendera hösten i Australien och Nya Zeeland. Men när jag av en slump snubblade över annonsen på Facebook, kunde jag inte låta bli. Att jobba som reseledare har varit något jag velat göra i flera års tid nu och det kunde ju inte skada att skicka in en ansökan tänkte jag, jag hade ju inget att förlora. Visade sig att jag bara hade något att vinna av det.

Efter jag skickat in ansökan fick jag göra ett service-test som jag klarade och gick vidare till att få göra ett personlighets-test, exakt ett likadant som jag gjorde när jag skulle åka som au pair. Även det klarade jag och blev kallad till en rekryteringsdag hos Fritidsresors huvudkontor i Stockholm i slutet av januari. Jag passade på att ta en långhelg i huvudstaden och återförenas med mina au pair-vänner Sanna, Lotta och Lovisa. Hade en superkul helg där jag verkligen fick uppleva hur mycket jag utvecklas under min tid i USA. För tre år sedan hade jag stått på Centralen i Stockholm och grinat för att jag varit alldeles själv och inte vetat vart jag ska gå eller vad jag skulle ta mig till. Nu var jag inte osäker en sekund på var jag skulle och hur att ta reda på det ifall jag inte visste. För tre år sen hade jag spytt av nervositet inför att åka till Fritidsresor och göra alla de olika delarna man fick göra där under dagen. Nu tyckte jag det var jättekul att vara där och träffa massvis med trevliga personer och få visa upp vem jag är och jag var inte alls så nervös och tyckte det bara kändes roligt och bra. Det är helt otroligt vad jag utvecklas, och så kul när man får upptäcka det en gång som denna.

Jag tyckte det lät som en lång tid, att vara på arbetsintervju en hel dag, men det var en så fullspäckad dag fylld med information och olika övningar för att få visa upp sig själv, vem man är och hur man samarbetar med de andra och avslutades med en kort personlig arbetsintervju, helt olik andra intervjuer jag varit på. Inga frågor om vem jag är eller varför jag vill ha jobbet, utan bara frågor om hur man har agerat i olika situationer. Jag gjorde sällskap till tunnelbanan när rekryteringsdagen var slut med ett par andra tjejer, ett leende på läpparna och den där sköna känslan av att vara nöjd med sig själv. Det kändes som att det gått bra och att jag gjort mitt bästa, och det är nog den bästa känslan man kan ha!

Efter det hade jag en hel helg där jag bodde hos Sanna i Bromma och Lotta var också där och vi hade det bara så otroligt bra! Jag älskar dessa brudar, och hur otroligt lätt och snabbt det går att hitta tillbaks till varandra efter ett halvår ifrån varandras sällskap. 
Och bra måste det ha gått på rekryteringsdagen eftersom jag två veckor senare fick ett mail om att jag fått tjänsten jag sökt: Bamseklubb Host på något av Fritidsresors koncepthotell, nånstans ute i världen. Jag har inte fått veta destination och avresedatum än, men får veta det nästa vecka! Det känns fortfarande helt overkligt, och av erfarenhet vet jag att det är en känsla som jag aldrig riktigt kommer att komma över. Jag förstår fortfarande inte att jag åkte iväg och jobbade som au pair i USA för två och ett halvt år sedan, haha!

Så, till alla er som troget följt min blogg de senaste tre åren och de tiotal som trotsigt varit hit och kikat VARJE DAG de senaste halvåret, trots frånvaron av uppdateringar, I'M BACK! Ifall ni vill följa mitt andra äventyr ute i världen, välkomna, det börjar nu.

onsdag, februari 11, 2015

NOT ALL WHO WANDER ARE LOST

Nu har jag varit i Sverige i lite drygt 7 månader. Det låter sjukt länge, förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det känns som igår jag nyss hade kommit hem från USA, och som att det var i förrgår jag hade min sista vecka i Seattle, sa hej då till alla och spenderade tre härliga veckor med att resa runt i Nevada, Arizona och Florida. Men det har gått sju månader sedan jag gjorde allt det. Och när jag verkligen tänker efter så har jag ju hunnit med sjukt mycket sedan dess!
Jag hann knappt komma hem innan jag fick sommarjobb på hemtjänsten i lilla byn jag är uppvuxen i. Jag spenderade hela sommaren med att jobba arslet av mig och ta ikapp förlorad tid med familj, släkt och vänner. I augusti sökte jag nytt jobb som engelska-lärare på mitt gamla högstadium, som jag också fick, trots att jag inte har någon utbildning. Det satt som en smäck på självförtroendet! I augusti kom även min värdfamilj från USA och hälsade på mig. Det låter fortfarande overkligt när jag säger det, att de har varit här hemma hos mig i min lilla by mitt ute i Norrlands-skogen, men det har de! Det var verkligen hur roligt som helst att få visa dem hur jag bor i Sverige, och så underbart att få träffa dem igen efter att varit ifrån dem två månader. Jag tror att det var vetskapen om att jag skulle få träffa dem så snart som gjorde det lättare att säga hej då när jag lämnade Seattle. Vi hade ett par jättebra dagar tillsammans där jag visade de runt i Höga Kusten, vi hikade och gjorde utflykter och en natt sov tjejerna över hos mig i min säng, så mys!! Inte en dag går förbi utan att jag tänker tillbaks på mitt liv i Seattle.

Men jag har haft en riktigt bra höst och vinter, jag trivs jättebra med att jobba som lärare! Det har varit både roligt men framförallt väldigt lärorikt. Jag har fått lära mig allt! Från att kunna läroplanen och betygskriterierna utan- och innantill och hur man planerar en bra lektion till att sätta betyg och att anpassa undervisningen till de olika elevernas svårigheter. Som lärare har man ett enormt ansvar, och det är långt ifrån lätt alla gånger, men så värt allt det tuffa och jobbiga arbetet när man ser hur eleverna lär sig och utvecklas.
Jag har inte bara jobbat sedan jag kom hem, även fast det ibland känns som att det är det enda man gör som lärare med sina 40 schemalagda timmar i veckan plus 10 timmar i förtroendetid varje vecka. Jag har även hunnit med att umgås massvis med släkt och familj

och gamla vänner
lärt känna nya vänner
hälsat på au pair-vänner
tränat
festat
firat jul och nyår
njutit av vintern (men ärligt mest saknat vädret i Seattle)
Och massvis med mer!! Nu senast har jag flyttat in i en lägenhet och blivit sambos med min granne och vän Evelina. Det känns jättekul och skönt att flytta hemifrån igen!
Det har varit sju bra månader med andra ord, men om jag ska vara ärlig börjar jag bli lite less på Sverige, som visst är ett helt fantastiskt bra land för det mesta. Men jag vill ut i världen igen, bort från min comfortzone, uppleva något nytt och vara med om äventyr. Och det är precis vad jag snart kommer att göra faktiskt! To be continued..