Det som fick mig att skriva det här nu var en liten blandning av massa saker. Jag har länge känt viljan att skriva av mig lite, jag saknar att blogga! Ikväll har jag suttit och pluggat, läser till en gymnasiekurs i historia på Komvux nu under hösten, och skrivarglöden väcktes (kan riktigt känna i hela kroppen hur kul det ska bli att skriva en historieuppsats, hur mycket olika åsikter jag har som jag vill få ner på ett papper. Att få formulera sig på smarta sätt för att få mina åsikter så stark som möjligt, åh vad jag inser hur mycket jag faktiskt tycker om att skriva och få uttrycka mina åsikter). Framtida resplaner har börjat ta form och jag har bestämt mig att den här bloggen ska få fortsätta leva, men bli en reseblogg! Jag vill nämligen skriva medans jag reser, ha kvar minnen och få dela med mig av mina äventyr. Men min vardag kommer jag inte att skriva om på samma sätt som jag gjorde i USA. Största anledningen är att jag helt enkelt inte har lika mycket intressant att skriva om, och ingen som sitter på andra sidan jorden och vill veta vad jag har för mig varje dag, som när jag bodde i Seattle. Det är även så att med tanke på mitt nuvarande jobb vill jag inte heller ha mitt privatliv så offentligt, öppet här på bloggen för vem som helst att läsa.
Ikväll sa pappa till mig att han tyckte det var längesen jag bloggade nu. Fem minuter senare påbörjade jag det här inlägget. Det var liksom droppen som fick viljan att rinna över. Jag kände bara att nu vill jag skriva ett inlägg. Och det är just det jag saknar och älskar med att ha en blogg. Det är min blogg, jag bestämmer helt och hållet över vad jag ska skriva och hur ofta. Jag får göra precis som jag vill! Och just nu ville jag skriva lite. Jag känner att jag skulle kunna skriva ett par inlägg med massa olika saker, vad jag gjort sedan jag kom hem, hur mina tankar kring min su pair-tid går som nu, tankar om framtiden, ja det finns så mycket!
Men jag ska ta en sak i taget. Jag tänker inte lova att jag ska fortsätta skriva, men jag hoppas att jag kommer vilja det även imorgon, nästa dag och dagen efter det. För det finns som sagt så mycket jag vil skriva nu när jag känner att det äntligen har lossnat, men framförallt att jag äntligen efter tre månader vant mig vid det svenska livet. Fått en stabil vardag med vanor och jag har inte lika fullt upp varje dag längre som jag har haft hela sommaren.
Idag får det räcka med det här, ett litet introduktionsinlägg till den här bloggens framtid. Nästa gång tänker jag nog skriva lite om vad jag haft för mig de hör första månaderna tillbaks på svensk mark. Men jag tänker inte känna några krav utan jag skriver när jag känner för det och om vad jag vil skriva. Jag hoppas bara att jag kommer att fortsätta känna den här skrivarglöden och viljan att uppdatera hör som jag känner just nu. Det återstår att se. Tills dess,
The world is a book, and those who do not travel read only one page
