THE WORLD IS A BOOK

Det är lördag kväll, jag sitter i soffan mellan mamma och pappa och det var mer än tre månader sedan jag ens var inne och kollade på min egen blogg. Tanken att skriva ett inlägg har funnits, jag har ju till och med lovat ett inlägg om resemånaden. Den tanken finns fortfarande kvar, men när tanken blir verklighet, det vet jag inte.

Det som fick mig att skriva det här nu var en liten blandning av massa saker. Jag har länge känt viljan att skriva av mig lite, jag saknar att blogga! Ikväll har jag suttit och pluggat, läser till en gymnasiekurs i historia på Komvux nu under hösten, och skrivarglöden väcktes (kan riktigt känna i hela kroppen hur kul det ska bli att skriva en historieuppsats, hur mycket olika åsikter jag har som jag vill få ner på ett papper. Att få formulera sig på smarta sätt för att få mina åsikter så stark som möjligt, åh vad jag inser hur mycket jag faktiskt tycker om att skriva och få uttrycka mina åsikter). Framtida resplaner har börjat ta form och jag har bestämt mig att den här bloggen ska få fortsätta leva, men bli en reseblogg! Jag vill nämligen skriva medans jag reser, ha kvar minnen och få dela med mig av mina äventyr. Men min vardag kommer jag inte att skriva om på samma sätt som jag gjorde i USA. Största anledningen är att jag helt enkelt inte har lika mycket intressant att skriva om, och ingen som sitter på andra sidan jorden och vill veta vad jag har för mig varje dag, som när jag bodde i Seattle. Det är även så att med tanke på mitt nuvarande jobb vill jag inte heller ha mitt privatliv så offentligt, öppet här på bloggen för vem som helst att läsa.

Ikväll sa pappa till mig att han tyckte det var längesen jag bloggade nu. Fem minuter senare påbörjade jag det här inlägget. Det var liksom droppen som fick viljan att rinna över. Jag kände bara att nu vill jag skriva ett inlägg. Och det är just det jag saknar och älskar med att ha en blogg. Det är min blogg, jag bestämmer helt och hållet över vad jag ska skriva och hur ofta. Jag får göra precis som jag vill! Och just nu ville jag skriva lite. Jag känner att jag skulle kunna skriva ett par inlägg med massa olika saker, vad jag gjort sedan jag kom hem, hur mina tankar kring min su pair-tid går som nu, tankar om framtiden, ja det finns så mycket!

Men jag ska ta en sak i taget. Jag tänker inte lova att jag ska fortsätta skriva, men jag hoppas att jag kommer vilja det även imorgon, nästa dag och dagen efter det. För det finns som sagt så mycket jag vil skriva nu när jag känner att det äntligen har lossnat, men framförallt att jag äntligen efter tre månader vant mig vid det svenska livet. Fått en stabil vardag med vanor och jag har inte lika fullt upp varje dag längre som jag har haft hela sommaren.

Idag får det räcka med det här, ett litet introduktionsinlägg till den här bloggens framtid. Nästa gång tänker jag nog skriva lite om vad jag haft för mig de hör första månaderna tillbaks på svensk mark. Men jag tänker inte känna några krav utan jag skriver när jag känner för det och om vad jag vil skriva. Jag hoppas bara att jag kommer att fortsätta känna den här skrivarglöden och viljan att uppdatera hör som jag känner just nu. Det återstår att se. Tills dess,

The world is a book, and those who do not travel read only one page

NEW JOB

Sedan mitt senaste blogginlägg för en och en halv vecka sedan har så mycket hänt! Jag har haft så mycket för mig att jag knappt haft tid till att bara sätta mig ner, andas och inse att jag är i Sverige än. Folk frågar hela tiden hur det känns att vara här igen, det känns så otroligt konstigt, overkligt och lite tråkigt. Men det är knappt att jag faktiskt förstår att jag är här, allt har liksom gått så fort och jag bara hänger med, har ingen tid över till att ta till mig allting och att komma till rätta, jag har inte ens packar upp mina saker än!

Förra helgen spenderade jag i Örnsköldsvik hos Rebecka. Vi hade en så fin helg tillsammans, jag var så glad att se henne igen och. I hade massvis att prata om! Som jag saknar den fina tjejen.

På måndag hann jag inte mer än vakna förrän telefonen ringde, några timmar senare gjorde jag mig iordning för att åka och göra mitt första arbetspass på hemtjänsten här i Lugnvik! Det var en glad överraskning att dom ringde och erbjöd mig jobb och jag fick komma redan samma kväll. Har varit på inskolning där varje dag sedan dess. På tisdagen jobbade jag morgon, sedan kom storasyster med familj över och fikade (måste jag ens säga att jag var glad att få träffa dom igen!?) och direkt efter det åkte jag och pappa till härnösan och kvällsfikade hos farmor som jag saknar jättemycket! På onsdagen hade jag ännu ett morgonpass och sedan var lillasyster hemma i Norrland på besök, även fast det bara var mindre än en vecka sedan hon flyttade ner till Lucas iVästerås. Hon var här och hämtade resten av hennes saker så vi hade en kväll tillsammans i alla fall. På torsdagen fick jag äntligen ta igen lite sömn för jag jobbade kväll men så var det upp tidigt igen på fredag för ett kort morgonpass och sedan skrev jag kunskapsprov och tog delegingen för att få ge medicin. Efter det var det bara hem och vända för att åka och fira moster i deras sommarstuga och fick träffa ännu mer släkt, så rolig och mysig kväll som slutade alldeles för sent men alldeles för tidigt egentligen, för på lördagsmorgonen ringde alarmet tidigt ännu en gång, för mitt första pass själv! Ett kort morgonpass som gick hur bra som helst. Hann inte mer än komma hem dock innan jag blev tillfrågad om jag ville göra ett pass till, så bara ett par timmar senare satt jag i hemtjänstbilen igen.

Idag har jag efter en intensiv vecka med massa nys intryck haft en ledig dag. Jag vaknade imorse efter att fått sova ut och tänkte att jag borde ta tagi saker idag när jag har tid, mitt rum ser ut som ett bombnedslag och jag har massvis med saker att ta ikapp. Men jag kände att jag behövde slappna av lite också, så slutade med att jag spenderade en stor del av dagen bredvid mamma och pappa i en solstol vid poolen med en bok i handen. Helt fantastiskt underbart skönt! Sedan kom mormor över, vi åt grillat till middag och spelade kort. Det är det här jag har saknat mest när jag bott i USA, så idag har jag njutit för fullt! Det enda som saknades var Moa.

Jag känner att jag hela veckan försökt springa ikapp mig själv, känner mig stressad och som att jag inte riktigt fattat vad som hänt än. Jag ville skriva av mig lite hör på bloggen som jag alltid gjort förut när jag känt så. Om det blir något jag kommer fortsätta med eller ej har jag fortfarande inte bestämt. Och ett inlägg om min resemånad står tyvärr inte högt på min att göra lista för tillfället som ni kanske förstår. Nu ligger mitt fokus på att ladda inför en ny vecka på mitt nya jobb och nya försök till att komma ikapp i min vardag och vänja mig vid att vara tillbaka på svensk mark igen.

I'M HOME

Hej alla ni trogna läsare som klickar er in hit varje dag trots att jag inte gjort ett inlägg på över två veckor och inte gjort något bra inlägg på vem vet hur länge. Nu befinner jag mig på svensk mark, norrländsk till och med efter ett dygn i Stockholm och träffat Lovisa och Tess som lämnade Seattle i början av året. Det var så roligt att träffa dem igen, älskar hur det kändes som den självklaraste saken i världen att vi hängde i Stockholm precis som att vi aldrig gjort något annat när vi i själva verket inte träffats på flera månader och aldrig någonsin på svensk mark. Jag älskar hur intensiv au pair-vänskapen är och hur nära man kommer varandra på så kort tid. Jag älskar hur jag har lärt känna såna fantastiska vänner och hur jag kan känna mig säker på att jag vet precis vart jag har dem, trots att vi inte träffats på flera månader, för att jag känner dem så väl. Till helgen ska jag åka till Örnsköldsvik och träffa Rebecka som jag inte sett sedan jag var och hälsade på här hemma i december. Hon har hunnit öppna en egen butik, jag ser fram emot att ta ikapp så mycket med henne, en av mina bästa och första vänner jag träffade i Seattle!

Här hemma i lilla Lugnvik har jag inte ens varit ett dygn än, och jag är redan uttråkad. Har en sådan ångest över att jag har planerat att bo här i non-stop minst 6 månader framåt. Utan min bästa vän lillasyster Moa som har blivit vuxen, tagit studenten och flyttat ihop med sin pojkvän nere i Västerås. Det är så mycket som har ändrats på två år, men ändå så mycket som är precis detsamma. Mitt rum rum är i alla fall något som har ändrats, blev överraskad med ett nyrenoverat rum innanför mitt sovrum där jag kommer ha de mesta av mina kläder och grejer, lite walk-in-closet stuk I guess. Annars ser det mesta likadant ut här hemma och Lugnvik är mindre, mer igen vuxet och mer dött på folk än någonsin. Jag är sjukt jet laged, men tvingade mig själv upp klockan 10 imorse i försök att ställa om dygnet lite. Låg i sängen i tre timmar, såg på film och åt lösgodis som jag saknat. Sedan klarade jag inte av det längre utan var tvungen att göra något, men det finns verkligen ingenting att göra här! Det slutade med att jag bar massa ved åt pappa med podcast i öronen, en syssla jag kommer att fortsätta med i sommar gissar jag på då det var det mest underhållande jag kom på. På eftermiddagen åkte vi till mormor och morfar och fikade, så mysigt att träffa dem igen. Mormor kommer få bli min nya bff den här sommaren då jag inte har några andra vänner här, ska dit igen imorgon kväll och spela kort vilket jag faktiskt sett fram emot! Att spendera tid med familj och släkt är en av de saker jag sett fram emot allra mest med att komma hem till Sverige igen. Kan inte fatta att jag varit borta från alla i två år, som jag saknat dem! På kvällen ringde jag till farmor och pratade med henne också, blir ett besök hos henne nästa vecka, hon bor lite längre bort, och moster fyller år så har en rolig fest att se fram emot också! Så de här första veckorna ska jag nog ha ganska kul.

Det är väl lite såhär mina första tankar så långt efter att ha varit hemma så kort. Det kommer att komma ett inlägg framöver om min resemånad när jag samlat ihop alla bilder och så vilket kommer att ta ett tag. Men jag har i alla fall haft det hur bra som helst och börjat inse hur otroligt mycket jag kommer att sakna USA som land. Sverige är väldigt trist och grått i jämförelse måste jag säga.. Jag hatar språket, allt låter så konstigt och alla är så otrevliga. Och jag började sakna min värdfamilj och mina vänner redan efter en vecka utan dem.

Så ja det kommer vara lite jobbigt att anpassa sig till det här livet, men om jag känner mig själv rätt kommer det att bli bra till slut det med. Allt sitter i inställningen! Nu kommer ju då den stora frågan, ska jag fortsätta att blogga eller är det dags att säga hej då? Det är något jag måste tänka på. I väntan på ett inlägg om min resemånad kommer här några Instagram-bilder jag lagt upp de senaste veckorna, enjoy!

Fort Lauderdale

Grand Canyon

Naples

Grand Canyon

Everglades National Park

Key West

Ny gaddad

LAST WEEK IN SEATTLE

Min sista vecka i Seattle var fylld av känslor och aktiviteter. Jag har ännu inte förståt att jag inte åker tillbaka dit när den här resan är över, jag kan inte fatta att när jag säger "hem" nu så är det Sverige och Lugnvik jag menar. Polletten kommer väl att trilla ner nån dag när jag sitter där på mitt rum i min lilla hemby och inte har något att göra, någonstans att åka eller någon att träffa. Då kommer ångesten att komma på riktigt. Än så länge har det jobbigaste bara varit att säga hej då till mina vänner och min värdfamilj. Jag är inte så bra på det här med hej då, det var såklart jobbigt och tråkigt.. Men kunde ändå inte låta bli att lämna alla mina fina med ett leende på läpparna för att jag är så glad att jag fått lära känna dem. Det är ett hej då för vår tid tillsammans i Seattle, men absolut inte för vår vänskap. För den är detta bara början. Jag vet att jag kommer träffa både mina vänner och min värdfamilj snart igen så det var inte så jobbigt som det kunde ha varit, det jobbigaste var att säga hej då till Seattle och mitt liv där. Att inte komma tillbaka till mitt hem, mitt kvarter, min stad. Seattle som varit mitt hem i nästan två år, jag kan inte förstå att jag inte ska tillbaka.

Jag hade i alla fall fullt upp hela förra veckan med packning och att ta vara på tiden med mina vänner och min värdfamilj, ha lite ensamtid med tjejerna och även lära Sara om hur allt fungerar. För att inte nämna packningen, herre! Trodde jag låg så bra till med tanke på att jag tog hem en stor resväska, en stor backpacking ryggsäck, en liten resväska och en bag med saker när jag hälsade på i Sverige över jul. Trodde jag skulle klara mig med en stor och en liten resväska plus en bag nu. Men ack vad fel jag hade. Jag hat slitit, svettats, gråtit och till slut fick jag ihop alla grejer utom två stycken flyttlådor som förhoppningsvis hittar hem till Sverige om ett par månader.

Jag har verkligen gjort massa roligt sista veckan, här kommer lite bilder!

Det var förra veckan det. På fredagen sa jag hej då till min vackra stad, tog mitt pick och pack och inledde min resemånad med att dra till Las Vegas med Lotta! Vi spenderade en fantastisk helg högt över förväntan i Grand Canyon för att sedan återvända till Vegas. Nu har jag två dagar här själv, ett litet tidsfördrivnings stopp innan jag åker till Florida där jag möter upp min familj som åker från Sverige och dit dagen efter syrrans student! Jag längtar så mycket efter att få träffa dem. Ett inlägg om min resemånad kommer att komma senare när jag har alla bilder och lite tid över. Tills dess hittar ni mig vid poolen här på hotellet i Vegas med en drink i handen spanande på snygga badvakter, njuter av livet! (alternativt omkringspringande i casinot iklädd svettiga träningskläder eller hoppandes i en av mina två sängar tills jag slår huvet i taket)