Har nyss avslutat en skype med Rebecka, fortfarande två veckor kvar innan jag får träffa henne! Det låter skönt nog inte som att hon kommer att vara brunare än mig i all fall, hheeeeheeee!! Min kära vän får mig i alla fall alltid att fundera lite extra över livet när jag har sagt hej då till henne. Och idag fick hon mig att inse hur mycket jag tycker om henne och hur sjukt äckligt hemskt tomt det kommer att bli om tre månader när hon åker tillbaks till Sverige. Svårt att föreställa mig det eftersom hon varit här sedan jag kom hit, och nu ska jag vara här utan henne i nästan ett år. Och ja, jag har ju en väldig stor erfarenhet om hur mycket som kan hända under ett år. Det är det jag tänker på mest när det kommer till min förlängning, att alla min vänner (utom Sarah!! Yay!) kommer att försvinna. Hur annorlunda det kommer att vara utan dem.
Men förväntade ni mig att jag skulle deppa ihop över det känner ni inte mig! Det kommer att vara bajsigt tråkigt och jag kommer grina i flera dagar typ och önska att de var här och sakna alla dessa dagar som är nu, allt kul jag gör med mina vänner och alla små saker som gör att jag är vän med just dem, det som gör dem speciella. MEN som sagt, jag är alltför taggad och glad på livet för att deppa ihop. Har så mycket kul att se fram emot. Och med tanke på att jag redan hittat lilla Tess som kommer vara här under nästan hela min förlängning (det är ännu sjukare, att om inte hon förlänger så kommer hon att åka hem innan mig, även fast hon nästa alldeles nyss kom (känns det som i alla fall)). Och det droppar ju in nya au pairer hela tiden. Bara svenskar känns det dock som (where are you all other people, I wanna speak some English!!), men jag antar att det blir så, man dras till sina egna landsmän så att säga.
Och tydligen behöver man bara googla på "au pair i Seattle" om man är en svensk au pair som ska åka som au pair i Seattle och vill komma i kontakt med andra svenska au pairer där, för då kommer man nämligen i kontakt med mig! Har den här veckan börjat prata med två härliga tjejer som kommer i sommar, varav en är i en annan halvsvensk familj också här på Queen Anne, och den andra kommer att bo inte mindre än två hus ifrån mig!!Jag kommer vara den där tjejen i kvarteret som vet allting om alla ställen och som kan ge dom där asbra råden om hemlängtan och problem med värdfamiljen (valde kanske inte mina starkaste sidor när jag skrev det där med tanke på att jag har haft nästan ingen hemläntan alls sedan jag kom hit och noll problem med min värdfamilj, men kan nog med stor säkerhet säga att jag är insatt i allting ändå). Coolt
Har idag haft en riktigt lång dag. Började kl 6 imorse, var själv med E på morgonen, lite morgonmys! Klagade inte av att få ivrig hjälp med tvätten liksom. Sedan kom A och hennes sleepover kompis över och hade playdate. Vi gick till parken efter ett tag, hade picknick lunch i solen och de sprang runt och lekte i flera timmar. Sedan låg vi bara på filten och myste. Då klagar man inte på jobbet. Dagen gick ganska så fort ändå alltså. Jag slutade klockan 4, snörde på mig löparskorna och sprang milen på bästa tiden sedan jag kom hit. Kändes riktigt skönt!! Men fortfarande inte bättre tid än under min toppform, bara att kämpa på! Men en mil på asfalt är fasiken inte kul för knän och benhinnor alltså, aj aj.
Nu skriver jag på alldeles för mycket känner jag. Tänkte berätta vad som händer resten av veckan, men det får ni vänta med och höra om imorgon!!
onsdag, april 17, 2013
tisdag, april 16, 2013
SPRING BREAK
Igår när jag kom hem efter att ha spenderat en heldag på zoo med A och E (de har spring break den här veckan, så har dem hela dagarna) så visade det sig att kabeln till telefonledningen hade lossnat, vilket innebar ingen telefon och inget internet under hela gårdagen och större delen av idag. Tänk vad handikappad man kan känna sig av att vara utan internet. Och hur mycket som kan hända under en dag. Hur många olästa mail, chattmeddelanden på Facebook, händelser osv. Och så ska man ta ikapp allting på en tisdag kväll när man börjar jobba kl 6 på onsdag morgonen. Blä kände jag när alla mail var svarade och Facebook under kontroll och jag insåg att jag även borde skriva här.
Som sagt spring break innebar ett tio timmars pass igår, nemas problemas, tog med mig tjejerna på zoo där vi spenderade nästan hela dagen i solsken och massa djur. En riktigt härlig dag och klagade inte alltför mycket att jobba, var bara kul! Lagade middag och åt tillsammans med min värdfamilj, gick ner på mitt rum och kände att jaha vad kan jag göra nu utan internet? Ingenting, så gör ett klädbyte och kilar över på gymmet istället, skönt var det.
Idag jobbade jag morgonen, sedan hade jag en liten paus medans min värdpappa tog tjejerna till tandläkaren, vilket verkar vara en riktigt härlig upplevelse här i USA då E sagt flera dagar att hon äääälskar tandläkaren och längtar tills idag. Och sedan kom de hem med varsin goodie bag, fått välja smak på tandkräm osv. Lyxigt liksom.
E hade en playdate i West Seattle idag så efter vi släppt av henne där spenderade jag och A lite egentid tillsammans, lekte på en lekpark, hjulade på gräsmattan (A försökte lära mig, gick bättre än förväntat då en man kom fram till oss efter och berömde mitt hjulande, måste ha sett väldigt smickrande ut med mina halv-hjulningar bredvid As perfekta gymnastik-hjulningar). Sedan var vi på Alki Beach ett tag innan vi åkte hem, tog As väska och sedan släppte jag av henne hos en kompis för en sleep over (kommer vara konstigt att bara väcka en tjej imorgon på morgonen), åkte och hämtade E på hennes playdate och efter det var jag nästan off direkt och åkt iväg på min klass.
Lång dag igen, men gick om möjligt ännu fortare än gårdagen! Imorgon väntar ett till tio-timmars pass 6-16. Dags att sova och samla lite energi säger jag!! Godnatt Seattle, Godmorgon Sverige
Som sagt spring break innebar ett tio timmars pass igår, nemas problemas, tog med mig tjejerna på zoo där vi spenderade nästan hela dagen i solsken och massa djur. En riktigt härlig dag och klagade inte alltför mycket att jobba, var bara kul! Lagade middag och åt tillsammans med min värdfamilj, gick ner på mitt rum och kände att jaha vad kan jag göra nu utan internet? Ingenting, så gör ett klädbyte och kilar över på gymmet istället, skönt var det.
Idag jobbade jag morgonen, sedan hade jag en liten paus medans min värdpappa tog tjejerna till tandläkaren, vilket verkar vara en riktigt härlig upplevelse här i USA då E sagt flera dagar att hon äääälskar tandläkaren och längtar tills idag. Och sedan kom de hem med varsin goodie bag, fått välja smak på tandkräm osv. Lyxigt liksom.
E hade en playdate i West Seattle idag så efter vi släppt av henne där spenderade jag och A lite egentid tillsammans, lekte på en lekpark, hjulade på gräsmattan (A försökte lära mig, gick bättre än förväntat då en man kom fram till oss efter och berömde mitt hjulande, måste ha sett väldigt smickrande ut med mina halv-hjulningar bredvid As perfekta gymnastik-hjulningar). Sedan var vi på Alki Beach ett tag innan vi åkte hem, tog As väska och sedan släppte jag av henne hos en kompis för en sleep over (kommer vara konstigt att bara väcka en tjej imorgon på morgonen), åkte och hämtade E på hennes playdate och efter det var jag nästan off direkt och åkt iväg på min klass.
Lång dag igen, men gick om möjligt ännu fortare än gårdagen! Imorgon väntar ett till tio-timmars pass 6-16. Dags att sova och samla lite energi säger jag!! Godnatt Seattle, Godmorgon Sverige
söndag, april 14, 2013
YOLIAO
Ikväll har jag mycket bollar i luften! Håller på med två saker samtidigt, och nu blev det tre då jag tänkte ta en paus och skriva ett blogginlägg. Håller på att styra upp ett (eventuellt) skapande av ett fotbollslag med au pairer här i Seattle!! Kollar runt med intresse och ska försöka få iväg ett par mail till några fotbolls-organisationer som man kan anmäla lag till för att kolla upp vad som gäller ikväll eller imorgon. Håller tummarna att det är tillräckligt många som är intresserade och att det inte är alltför dyrt, hade ju varit hur kul som helst liksom.
Det andra jag håller på med är att planera den kommande helgens stora aktivitet med Maja och Anna (ska jag vara ärlig är det jag som sköter planeringen och de kan få komma in med några åsikter lite då och då)! Det är nämligen så at min värdfamilj åker till Kalifornien på torsdag, för tjejerna har spring break, så jag är ledig torsdag-söndag. På fredag åker jag och hämtar upp Anna efter hon jobbat och sedan sover vi hos Maja och tidig lördag morgon beger vi oss av på en liten roadtrip för att hika i öknen i östra Washington!! Ska bo på ett motell efter vägen på lördag natt så blir två dagar full av hiking. Hittat i alla fall tre ställen som är spikade att vi ska hika, sammanlagt 16 miles ( orkar inte ens räkna om det till km men tippar på 25-30 km eller nåt sånt). Ser fram emot det sjuk mycket, äntligen börjas det med att få se mer av den fina naturen som är här där jag bor. Än så länge är de flesta ställena för tidigt att hika på, eftersom de tär mycket ebrg och så här ligger snön på ända till juli, så de allra vakraste och populäraste ställena får vänta till sommaren. Men det finns vår-hikes som man kan ta redan i maj, och öken-hikes verkar vara de man ska ta nu på våren! I ala fall, supertaggad. Men eftersom Maja och Anna inte är så mycket för organiserad planering så har jag tagit tag i allt (ja jag ge er lite pikar här).
Annars har jag haft en bra helg! I fredags jobbade jag som vanligt, A har gymnastik på fredagar nu så när vi kom hem från det var jag off. Åkte ner till downtown och mötte upp Madde, Tess och hennes kompis Frida. Vi gick på Gameworks, vilket var jättekul! Det är som en spelhall, man köper ett krot emd poäng och så finns det en massa spelapparater, vi körde till exempel massa olika bilar, motorcykel, sköt med pistoler, basket, gitarr, trummor, allt möjligt kul!! Slog ihjäl flera timmar där och var hemma ganska sent med sovsällskap i form av Tess.
På lördag mrogon hade vi tänkt åka och tärna fotboll i Redmond som jag gjort ett par gånger innan. Och vi åkte också, men när vi kom dit upptäckte vi att alla tre planer var upptagna pga cup, och vi såg inte en skymt av någon annan vilsen dam-spelare som var där för att träna så antog att det inte var någon träning, kollade runt litegrann på folket som spelade och sedan fick vi tyvärr lov att åka hem till Seatle igen.. Men vi åkte he mtill mig, hämtade en fotboll och gick till parken och kickade lite själva på fotbollsplanen där. Var hur kul som helst och kommer lätt att göras ikväll! Man kan faktiskt träna litegranna på abra två pers om man verkligen går in för det. Och med tanke på att ingen spelat på ett tag var det faktiskt ganska bra!
Vi gick hem till mig, spelade lite dansspel på kinect och fick sällskap av A och E, jätteroligt var det! Sedan blev det dusch och bussen enr till downtown där vi skulle möta upp Maja och Anna, men sprang också in i Stina och Lovisa, och sedan också Ellen, så vi gjorde alla sällskap ett tag. Jag hittade äntligen en bikini inför Cancun på Victoria's Secret. Nu saknas bara fliflops och solkräm, sedan är jag ready to go to the beach liksom!!
Efter nån timme splittrade vi, jag ,Maja och Anna promenerade till Key Arena för att gå och kolla på Rat City Rollergirls spela Roller Derby med våra värdfamiljer. Det är alltså en sport då man kort förklarat åker på rollerblades i en cirkel, varje lag ahr en spelare som ska ta sig förbi alla andra och varva, ett poäng per varv, man får tacklas med axel, höft och rumpa. Var riktigt roligt att titta på faktiskt!
Sedan åkte vi och släppta av Anna hemma, jag och Maja åkte till henne för sleepover, helgsklassiker! På söndagen mötte vi upp Anna och följde med på hennes au pair-möte, lunch på Ikea! Gott med räkmacka, prinsesstårta, dammsugare, glass!! Vi har ju dragit igång med en tävling, inget onyttigt som godis och kakor och sånt på veckorna, utan bara på helgerna. Den som bryter det och förlorar måste nakenbada i havet och stå på en gata i Capitol Hill och sjunga högt på svenska i tio minuter (kan j usäga redan nu att jag kommer INTE förlora). Om vi alla klarar det firar vi med middag i Space Needle i sommar! Det är ju bra sätt att hålla sig borta från onyttigheter under veckorna, men när det ävl blir helg då blir det ju som så att man vill äta så mycket som möjligt, passa på liksom, så är väl inte så bra med tanke på hur mycket jag ätit den här helgen haha..
Nu skriver jag på alldeles för mycket här, dags att avrunda. Mina värdföräldrar kom nyss hem, så slutar jobba nu för kvällen. Sedan väntar en annorlunda jobbvecka eftersom det är springbreak! Kommer ha tjejerna hela dagar mån-ons men sedan åker de som sagt på semester så då är jag off i flera dagar istället. Kommer nog bli en kul vecka i alla fall! Nu ska jag runda upp resten av allt som pågår, städa ihop rummet lite som är kaos just nu då jag nyss satte upp en ny liten bokhylla idag, och sedan spendera ett tag med näsan i boken (nästan läst klart senaste boken i Stephanie Plum-serien, älskar dom böckerna! Och lskar att ajg ätnlgien skaffat mig själv ett bibliotekskort efter 7 månader här i USA, biblioteken här äger de hemma i Sverige så hårt!!!!)
Ett sista råd till er alla, direkt från Hawaii och Rebecka: YOLIAO - you only live in america once
Godnatt och godmorgon!!
(Ska föresten skärpa mig när det kommer till att lägga upp bilder.. har ju några som jag bara itne orkat lägga upp än, så kommer en bildbomb i veckan, me nska även bli bättre på att knäppa!! "Lovar")
fredag, april 12, 2013
AU PAIR CIRCUS
Fick en kommentar här om dagen från två svenska au pairer i Kalifornien som har gjort en podcast om allt möjligt relaterat till au pair-livet. Måste dela med mig detta på bloggen för det här är något alla borde lyssna på (i alla fall alla au pairer som kan verkligen känna igen sig i allt de snackar om). Ligger just nu i sängen och bara lyssnar och skrattar för mig själv, sjukt härliga tjejer som verkligen vet hur man underhåller och samtidigt tar upp alla de klassiska au pair-sakerna på ett roligt sätt! De kallar sig själva för Au Pair Circus och ni hittar deras sida här (gå in och lyssnaaaaa!!!)
torsdag, april 11, 2013
STATE WINNER WASHINGTON
Det här fina ramlade in i min mail idag!! (och ja mer än så kan jag inte skriva, för vad finns det man kan säga om något sånt här fint än att man blir varm i hjärtat)
We are a Swedish-American family living in Seattle, Washington. I am American, and my husband is from Sweden and moved to the US as an adult. We are raising our daughters bi-lingual and bi-cultural. I work full time, and Mikael works part-time. We are a very active family who enjoys what Seattle has to offer, including skiing, sailing and other outdoor activities. We are a little unusual in that we are Jewish, so we are a triple-hyphenate family (Swedish-Jewish-American.)
Malin joined our family at the end of the summer in 2012. She has been a wonderful addition to our family. She is really active person and very social; she bonded with our family quickly and has made lots of friends in the au pair community. She is adventurous and eager to try new things. Soon after arriving, she went sky diving with some of her new friends. She also joined a local recreational soccer team organized by our daughter’s kindergarten teacher. As her Christmas present, we wanted to give her the gift of an experience. She chose a kayaking trip which she’ll do with an au pair friend this spring. It is great to see her explore Seattle this way.
She is open-minded about new things on a smaller scale as well. Our family eats a semi-vegetarian diet, including lots of vegetables - a big change from the traditional meat and potatoes Swedish diet. She has gamely tried everything and seems to really like it all - from beets and turnips to quinoa, lentils, edamame and tofu. She often joins us for dinner on Friday nights when we celebrate Shabbat with a short ritual. She seems interested in learning about our traditions, including the Jewish holidays. We had a fun family Chanukah celebration, eating latkes and playing dreidel. We love the way she jumps in and shares our traditions with us.
At the same time, she brings creativity to our home and shares her traditions with us. She helped our girls create magnificent gingerbread houses - a Swedish Christmas tradition. She has baked traditional Swedish cookies with them, and she supports our goals by speaking Swedish with them nearly all the time. She also taught us how to braid their hair in a “princess crown” (a small braid on each side, joining together at the back.) We’ve been impressed by how creative she is and how good at crafts. For Chanukah, she gave the girls face paint, and she is remarkably talented at painting wonderful designs - which they love.
She is not just an au pair – to us, she is really a family member. She pitches in with the work of our household, helping us cook and clear up after dinner. When we go on family outings, like to the pumpkin patch before Halloween, she pitches in as we prepare for the trip (making lunches, filling water bottles, etc.) and helps to unpack and clean up when we get home. She is always eager to help and seems to really enjoy our company. At the same time, she’s made a wonderful life here in Seattle, with new friends and fun activities. She hosted a large Christmas party with more than 25 of her au pair friends – and of course, the house was spotless afterward. She goes beyond just the Swedish au pair community and has made friends with numerous au pairs from other countries. In our experience (3 prior Swedish au pairs), this is really unusual. Seattle has a large number of Swedish au pairs, and they tend to become close friends and hang out with each other. But Malin has branched out in her friendships, another sign of her interest in new experiences. She continues to work out regularly and intensely, as she did in Sweden where she was a very serious competitive soccer and hockey player. In that way, she is a great role model for our girls in terms of her high level of (and enjoyment of) physical exercise. They are excited that she is teaching them skills, like soccer and ice skating. Both girls love her dearly and look forward to spending time with her.
So, to sum up, we appreciate so many things about our au pair: her positive attitude, her adventurous nature, her love of sharing traditions – her own and ours, and her helpfulness and eagerness to spend time with us as a full family member. We are so glad that she has joined our family this year.
Jo, en sak till finns det väl att säga.. Jag älskar min värdfamilj, de är världens bästa, finaste familj!! Hade aldrig kunnat drömma om att ha sån tur att hamna här hos dem.
EMOTIONAL ROLLER COASTER
Första dagen den här veckan då jag vaknar utan huvudvärk, utvilad och på glatt humör! Har haft en liten svacka de senaste dagarna, gissar på en blandning av Johanna åkte hem, dåligt med sömn och pollenallergi som leder till att börja ta mer mediciner än vanligt. Men nu verkar min kropp har vant sig, peppar peppar. Sedan blir man alltid lite extra glad efter en Skype med mami, när man kunnat checka av ett par saker på att-göra-listan, en liten kort sovmorgon, det är torsdag, vilket innebär snart helg och att inse att det är bara 29 dagar kvar till Mexico!!
Något man får lära sig att hantera under tiden som au pair är humörsvängningar. Jag vet inte varför, men man har väldigt många ups and downs som au pair. Det säger väl sig själv att det ibland är jobbigt att vara så långt hemifrån, från familj och vänner. Och att det ibland är hur super mega duper kul som helst att leva livet i USA. Men ibland är det varken längtan efter Sverige eller lyckan över att göra något roligt äventyr som får en att vara väldigt ledsen eller väldigt glad. Ibland bara är man det, utan anledningen känner man starka känslor.
Jag kan väl säga att jag själv nog alltid varit på det sättet, haft väldigt lätt att känna saker. Men jag vet att de flesta au pairer har sånna här berg-och-dalbanor av känslor, starka känslor som går upp och ner utan anledning. Det finns liksom inget man kan göra åt det, kanske har något att göra med att man lever ett sånt intensivt liv här, något man aldrig gjort hemma på samma sätt.
Man måste helt enkelt lära sig att handskas med dem. Det är liksom inte som hemma hos mamma och pappa då det är ok att ha anledningen att man vaknade på fel sida till att snäsa och vara otrevlig, smälla i dörrar för hårt för att man känner för det. När jag kliver upp på morgonen och går upp för att jobba måste jag sätta på ett leende på läpparna, även om jag vaknat upp på fel sida. Det är en del av jobbet, eller ska jag vara ärlig, en del av livet. Vare sig jag jobbar eller inte försöker jag alltid gå upp och vara glad när jag är runt min värdfamilj. Självklart är man inte alltid glad, självklart är det ok att inte alltid vara på topp. Men man måste alltid sätta på sig ett leende och vara trevlig.
Man kan väl se på det som både något negativt och positivt. Negativt för att man ibland inte orkar att spela glad när man inte är det, att man ibland bara vill skrika på mamma som man kan göra hemma. Det kan vara skönt att lätta på trycket ibland, mamma kan alltid ta det liksom, det är ju så man alltid gjort. Jag har bara en enda vän (ja du vet att jag pratar om dig Rebecka) som jag känner som jag vet aldrig har skrikit åt sin mamma eller pappa. Jag säger inte att det är något bra att skrika på sina föräldrar, men jag förnekar inte att det kan vara skönt, att få skrika lite ibland och ändå veta att mamma älskar mig. Men det är positivt på det sättet att nu har jag verkligen fått lära mig att behärska mig, om man kan uttrycka det så. Visst är det skönt att inte behöva gömma sina känslor, att kunna visa om man är på dåligt humör. Men det är viktigt att kunna vara glad och trevlig, även fast man inte är på det humöret. Det är något man måste lära sig, något man har användning för resten av livet.
Och jag måste säga, att går man runt med ett leende på läpparna, då blir man automatiskt glad också.
Något man får lära sig att hantera under tiden som au pair är humörsvängningar. Jag vet inte varför, men man har väldigt många ups and downs som au pair. Det säger väl sig själv att det ibland är jobbigt att vara så långt hemifrån, från familj och vänner. Och att det ibland är hur super mega duper kul som helst att leva livet i USA. Men ibland är det varken längtan efter Sverige eller lyckan över att göra något roligt äventyr som får en att vara väldigt ledsen eller väldigt glad. Ibland bara är man det, utan anledningen känner man starka känslor.
Jag kan väl säga att jag själv nog alltid varit på det sättet, haft väldigt lätt att känna saker. Men jag vet att de flesta au pairer har sånna här berg-och-dalbanor av känslor, starka känslor som går upp och ner utan anledning. Det finns liksom inget man kan göra åt det, kanske har något att göra med att man lever ett sånt intensivt liv här, något man aldrig gjort hemma på samma sätt.
Man måste helt enkelt lära sig att handskas med dem. Det är liksom inte som hemma hos mamma och pappa då det är ok att ha anledningen att man vaknade på fel sida till att snäsa och vara otrevlig, smälla i dörrar för hårt för att man känner för det. När jag kliver upp på morgonen och går upp för att jobba måste jag sätta på ett leende på läpparna, även om jag vaknat upp på fel sida. Det är en del av jobbet, eller ska jag vara ärlig, en del av livet. Vare sig jag jobbar eller inte försöker jag alltid gå upp och vara glad när jag är runt min värdfamilj. Självklart är man inte alltid glad, självklart är det ok att inte alltid vara på topp. Men man måste alltid sätta på sig ett leende och vara trevlig.
Man kan väl se på det som både något negativt och positivt. Negativt för att man ibland inte orkar att spela glad när man inte är det, att man ibland bara vill skrika på mamma som man kan göra hemma. Det kan vara skönt att lätta på trycket ibland, mamma kan alltid ta det liksom, det är ju så man alltid gjort. Jag har bara en enda vän (ja du vet att jag pratar om dig Rebecka) som jag känner som jag vet aldrig har skrikit åt sin mamma eller pappa. Jag säger inte att det är något bra att skrika på sina föräldrar, men jag förnekar inte att det kan vara skönt, att få skrika lite ibland och ändå veta att mamma älskar mig. Men det är positivt på det sättet att nu har jag verkligen fått lära mig att behärska mig, om man kan uttrycka det så. Visst är det skönt att inte behöva gömma sina känslor, att kunna visa om man är på dåligt humör. Men det är viktigt att kunna vara glad och trevlig, även fast man inte är på det humöret. Det är något man måste lära sig, något man har användning för resten av livet.
Och jag måste säga, att går man runt med ett leende på läpparna, då blir man automatiskt glad också.
onsdag, april 10, 2013
EXTENSION APPLICATION
Jag har varit ovanligt dåligt på att blogga den senaste tiden, det har ju som sagt haft sina anledningar, men från och med nu lovar jag att bättra mig igen!
Tiden just nu går så otroligt fort. Veckorna verkligen rusar förbi, vet inte vad som hände med mars och nu är det redan den 10e april! Jag har precis idag fyllt i min förlägningsansökan!! Så nu är det nästintill klappat och klart (ska bara få den godkänd). Så börjar bli dags att fundera på att förlänga mitt visum också eftersom jag vill ta en semestervecka och åka hem till Sverige över jul i år. Eftersom jag förlänger nio månader får jag två mer semesterveckor, men måste även göra 72 till timmar på college. Men med klassen jag läser nu, samma träningsklass jag läst två gånger innan, så har jag läst 90 timmar av de 144 jag måste läsa innan min au pair-tid är över (kan ju inte säga au pair-år längre eftersom det är mer än ett år!), så ligger riktigt bra till med det i alla fall.
Har redan massa roliga planer för min förlängningstid, varav några redan är nästintill spikade, bland annat: en resa till Hawaii i oktober, Sverige över jul, Las Vegas helgen jag fyller 21, Grand Canyon antingen om jag får en semestervecka på våren (beror på om jag måste ta en när vi åker till Hawaii eller inte) eller min första vecka på resemånaden (övriga resemånaden är oklart hur den ser ut. Min lillasyster tar studenten hemma i Sverige så hade jättegärna velat vara hemma då!)
Sommaren har också börjat planeras lite grovt: Nästa helg ska jag och Maja åka någonstans över helgen, förmodligen Oregon, och hika, I maj kommer Jonna och hälsar på, sedan åker vi till Cancun, i juni har jag, Rebecka och Maja bokat en kajak/whale watching tur över en helg, segling i San Juan Islands i augusti, en vecka i San Diego också i augusti. Kommer bli massa campande och hikande också, garanterat! Men mycket av resandet sparar jag till hösten/vinter/kanske våren. Finns så otroligt mycket att göra här i närheten under sommaren att jag hellre lägger tiden och pengarna på det då och sparar ställen som jag fortfarande vill resa till, som Los Angeles, Florida, New York osv, tills min förlägningstid eller eventuellt resemånaden.
Känns såklart konstigt att inte längre ha de planer jag hade med Johanna, hon skulle också förlänga egentligen, väldigt tråkigt. Men jag ser fortfarande fram emot min förlängning och det känns superbra att jag kommer stanna här och inte åka hem om 5 månader (helt sjukt vad lite tid jag hade haft kvar om jag inte förlängt!). Jag är långt ifrån klar med mitt liv här i USA!
Tiden just nu går så otroligt fort. Veckorna verkligen rusar förbi, vet inte vad som hände med mars och nu är det redan den 10e april! Jag har precis idag fyllt i min förlägningsansökan!! Så nu är det nästintill klappat och klart (ska bara få den godkänd). Så börjar bli dags att fundera på att förlänga mitt visum också eftersom jag vill ta en semestervecka och åka hem till Sverige över jul i år. Eftersom jag förlänger nio månader får jag två mer semesterveckor, men måste även göra 72 till timmar på college. Men med klassen jag läser nu, samma träningsklass jag läst två gånger innan, så har jag läst 90 timmar av de 144 jag måste läsa innan min au pair-tid är över (kan ju inte säga au pair-år längre eftersom det är mer än ett år!), så ligger riktigt bra till med det i alla fall.
Har redan massa roliga planer för min förlängningstid, varav några redan är nästintill spikade, bland annat: en resa till Hawaii i oktober, Sverige över jul, Las Vegas helgen jag fyller 21, Grand Canyon antingen om jag får en semestervecka på våren (beror på om jag måste ta en när vi åker till Hawaii eller inte) eller min första vecka på resemånaden (övriga resemånaden är oklart hur den ser ut. Min lillasyster tar studenten hemma i Sverige så hade jättegärna velat vara hemma då!)
Sommaren har också börjat planeras lite grovt: Nästa helg ska jag och Maja åka någonstans över helgen, förmodligen Oregon, och hika, I maj kommer Jonna och hälsar på, sedan åker vi till Cancun, i juni har jag, Rebecka och Maja bokat en kajak/whale watching tur över en helg, segling i San Juan Islands i augusti, en vecka i San Diego också i augusti. Kommer bli massa campande och hikande också, garanterat! Men mycket av resandet sparar jag till hösten/vinter/kanske våren. Finns så otroligt mycket att göra här i närheten under sommaren att jag hellre lägger tiden och pengarna på det då och sparar ställen som jag fortfarande vill resa till, som Los Angeles, Florida, New York osv, tills min förlägningstid eller eventuellt resemånaden.
Känns såklart konstigt att inte längre ha de planer jag hade med Johanna, hon skulle också förlänga egentligen, väldigt tråkigt. Men jag ser fortfarande fram emot min förlängning och det känns superbra att jag kommer stanna här och inte åka hem om 5 månader (helt sjukt vad lite tid jag hade haft kvar om jag inte förlängt!). Jag är långt ifrån klar med mitt liv här i USA!
måndag, april 08, 2013
HATKÄRLEK
Jag har mycket jag borde skriva om här, alla roliga saker jag gjorde förra veckan, och vilken kul helg jag har haft, A har fyllt sju år! Men jag har inte skrivit någonting på flera dagar, jag har spenderat varenda vaken (och sovande) minut tillsammans med Johanna. Och nu är hon borta, inte längre här. Så visst, nu har jag tid att skriva. Men ingen lust alls. För det enda som kretsar i mitt huvud är att hon är inte här längre.
Jag har träffat henne minst 4 dagar i veckan, oftast mer, i sju månaders tid. Hon har bott jättenära mig, vi har varit i samma au pair-grupp, läst samma klass på college, vi har haft medlemskap på samma gym, gemensamma vänner, gjort resor tillsammans, hon är den jag kunnat smsa att jag kommer över och tio minuter senare är jag där. Det är med lite panikkänsla jag inser att jag aldrig mer, någonsin, kommer kunna göra det igen.
Vi har haft en asbra tid tillsammans här i Seattle. Det går inte att skriva ett inlägg om det jag känner och tänker just nu. Det här är mitt värsta hej då sedan jag kom hit.
Jag känner en sån hatkärleken till sättet man lär känna personer här. Kärlek till hur otroligt nära man kommer sina vänner här, hur det kan vara som att man känt varandra hela livet, och verkligen stå varandra hur nära som helst. Hat till att måsta säga hej då till allt det. För det kommer en tid då jag kommer måsta säga hej då till varenda en av mina vänner, varenda person jag lärt känna här. Jag vet att jag kommer träffa Johanna och flera av mina vänner igen, hemma i Sverige, i Tyskland, i Schweiz, kanske någon helt annanstans i världen. Men det kommer att vara en annan sak. Vi kommer aldrig mer att ha det här livet tillsammans som vi har här. Det kommer aldrig igen. Det här är en gång i livet. Och nu har jag precis sagt hej då till en del av det
Jag har träffat henne minst 4 dagar i veckan, oftast mer, i sju månaders tid. Hon har bott jättenära mig, vi har varit i samma au pair-grupp, läst samma klass på college, vi har haft medlemskap på samma gym, gemensamma vänner, gjort resor tillsammans, hon är den jag kunnat smsa att jag kommer över och tio minuter senare är jag där. Det är med lite panikkänsla jag inser att jag aldrig mer, någonsin, kommer kunna göra det igen.
Vi har haft en asbra tid tillsammans här i Seattle. Det går inte att skriva ett inlägg om det jag känner och tänker just nu. Det här är mitt värsta hej då sedan jag kom hit.
Jag känner en sån hatkärleken till sättet man lär känna personer här. Kärlek till hur otroligt nära man kommer sina vänner här, hur det kan vara som att man känt varandra hela livet, och verkligen stå varandra hur nära som helst. Hat till att måsta säga hej då till allt det. För det kommer en tid då jag kommer måsta säga hej då till varenda en av mina vänner, varenda person jag lärt känna här. Jag vet att jag kommer träffa Johanna och flera av mina vänner igen, hemma i Sverige, i Tyskland, i Schweiz, kanske någon helt annanstans i världen. Men det kommer att vara en annan sak. Vi kommer aldrig mer att ha det här livet tillsammans som vi har här. Det kommer aldrig igen. Det här är en gång i livet. Och nu har jag precis sagt hej då till en del av det
torsdag, april 04, 2013
RIHANNA
Jag är så otroligt trött idag. Varför undrar ni, jo för igår kom jag inte hem förrän vid 1 på natten, trots jobb 7.30 idag. Hur kan man vara så dum undrar ni, jo för jag var och såg Rihanna uppträda, live på Key Arena!! Bokade ju biljetterna för hennes diamond tour för flera månader sedan, efter jag och Rebecka var på Ed Sheeran. Det var alltså jag och Rebecka som bokade dem, men igår var det jag och Maja som såg konserten. Vad hände undrar ni, jo Rebecka åkte till Hawaii hela april månad med sin värdfamilj. Va, är det sant undrar ni, ja det är sant och jag är inte ett dugg avundsjuk och saknar henne inte det minsta. Var ett år sedan jag pratade med Rebecka för första gången nu, hur sjukt är inte det.
Rihanna var i alla fall verkligen huuuur bra som helst!! Var så himla skeptisk innanför hon har gjort så dåligt ifrån sig när hon har uppträtt hemma i Sverige har man ju hört. Och började ju inte bra med försening och sämsta förbandet ever. Men när det äntligen var dags för henne så glömdes allt det, vilken show! Och det bästa var våra platser, hade perfekta platser, medelhöghöjd, i mitten, perfekt! Stämningen i arenan, uppträdandet, alla effekter, gr inte att beskriva för er som inte var där. Riktigt bra kväll!!
I veckan har jag jobbat som vanligt, varit ute mycket i det bra vädret, Johanna har ju varit här så tjejerna har haft det lyxigt med två au pairer. Det har varit kul att ha Johanna här, men samtidigt är det ju inte så kul med tanke på vad som väntar.. Får i alla fall ta vara på sista dagarna hon är här!
Rihanna var i alla fall verkligen huuuur bra som helst!! Var så himla skeptisk innanför hon har gjort så dåligt ifrån sig när hon har uppträtt hemma i Sverige har man ju hört. Och började ju inte bra med försening och sämsta förbandet ever. Men när det äntligen var dags för henne så glömdes allt det, vilken show! Och det bästa var våra platser, hade perfekta platser, medelhöghöjd, i mitten, perfekt! Stämningen i arenan, uppträdandet, alla effekter, gr inte att beskriva för er som inte var där. Riktigt bra kväll!!
I veckan har jag jobbat som vanligt, varit ute mycket i det bra vädret, Johanna har ju varit här så tjejerna har haft det lyxigt med två au pairer. Det har varit kul att ha Johanna här, men samtidigt är det ju inte så kul med tanke på vad som väntar.. Får i alla fall ta vara på sista dagarna hon är här!
måndag, april 01, 2013
THE FUTURE CHANGES
Det är måndag kväll och jag ligger nerbäddad i sängen med Johanna, som kommer att bo här hos mig ett par dagar. På måndag nästa vecka åker hon hem till Sverige igen. Tänk vad fort framtiden kan förändras. Får se hur mycket tid jag kommer vilja lägga på att blogga i veckan, vi hörs när vi hörs.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


