YOU ARE MY VALENTINE

Vem behöver en pojkvän på Valentine´s Day när man har så otroligt fina vänner istället!? Jag är så otroligt glad att jag har så fantastiska vänner som alltid ställer upp, speciellt såna här gånger när man inte mår så bra. Vänner som springer ärenden på affären åt en, vänner som sitter i soffan hela dagen med en, trots att man själv halvsover och bara klagar, vänner som ringer/smsar/chattar krya på dig till en, vänner som kommer och håller en sällskap över natten så man inte behöver vara själv, vänner som skjutsar en till läkaren, vänner som alltid ställer upp, som alltid finns när man behöver dem (och när man inte behöver dem också för den delen hehe), i vått och torrt, lycka och smärta, no matter what they're always there for you. Sånna vänner har jag. De bästa vännerna man kan tänka sig. Vill skicka ett extra stort tack och massvis med pussar och kramar till er såhär på alla hjärtans dag. PUSS TILL ER ALLA

VALENTINE'S DAY

"the dead har arisen" ropade min värdmamma när hon hörde att jag kom upp från källaren nu på morgonen. Och ja, det är precis så det känns, men jag känner mig mer död än arisen. Var tvungen att åka akut till tandläkaren igår då allt bara blev värre. Jag kan inte sova på nätterna pga smärta, jag kan inte äta på dagarna pga smärta, jag hade svårt att prata nu imorse pga svullnad (idag ser min ena kind ut som en tennisboll, och jag kan varken öppna munnen eller stänga den helt, utan har den hela tiden i ett halvöppet tillstånd som får mig att se lite borta ut, för att inte tala om att jag dreglar hela tiden) och jag kan inte ens svälja utan att ryka till av smärta. Tandläkaren bekräftade en rejäl infektion, röntgade och bekräftade att mina visdomständer har trångt om utrymme, fick bedövning och hon gjorde rent det bästa hon kunde och sedan skar hon bort tandköttet som låg över halva tanden. Måste jag säga att det gjorde ont? Bedövning jo tjena tänkte jag, det enda jag känner är en bortdomnad läpp. Men ett par timmar senare när den försvann, då kan vi snacka om smärta, så jag var visst bedövad ändå kom jag fram till. Låg och grinade i en timme seriöst, kunde int sluta för att det gjorde så jäkla ont. Men till slut skällde jag lite på mig själv, skärpte till mig och åkte och hämtade ut min medicin istället.

På måndag ska jag få komma till en kirurg och det låter som att det här kommer sluta med att min visdomstand ryker, helst alla fyra tyckte tandläkaren. Min största skräck, anledningen till att jag alltid varit supernoga med mina tänder, aldrig haft ett hål, alltid fått beröm av tandläkaren att dom är så fina, tanken på att bokstavligen dra ut en tand ur min mun.. Jag är inte den som är så värst rädd och känslig för smärta, har en tjock fin journal på akutmottagningen hemma i Sverige som kan konstatera det (pratade med tjejerna igår om röntgen och de båda satt och gapade när jag berättade hur många olika kroppsdelar jag fått rönka, insåg själv att det var nästan hela min kropp haha!), men just tanken att dra ut en såhär stor tand, nej det får mig att rysa! Samma som det värsta skräckfilmerna jag vet är de när folk blir torterade genom att dra ut tänder, flå bort skinn, klippa av tår. Det gillar jag vekrligen inte. Något jag gillar ännu mindre är tanken på vad det här kalaset kommer att kosta! Au pair-försäkringen täcker nämligen bara upp till 200 dollar akut tandvård, resten får man betala själv, medans medicinsk vård täcks obegränsat. Men lät på min värdpappa som att det inte är dyrare än i Sverige, så är väl bara att skrapa ihop.

Just nu känner jag mig lite bättre, jag tog min medicinkur för en timme sedan så den har slagit i nu, det tar inte bort smärtan helt, men toppen av den. Däremot blir jag lite yr och illamående av mina pain killers, rejäla grejer med narkotika i, men det nästan tackar jag och tar emot i utbyte mot den smärta dom tar bort. Jag varvar mediciner med anti-bacill spolning mot infektionen och smärtan, kylpack med värmepack för svullnaden och får ju inte glömma att det är alla hjärtans dag idag. Jag har världens finaste, omtänksammaste värdfamiljen som finns. Jag älskar dem så mycket och vet inte vad jag hade gjort om de inte varit som de är. Jag har så dåligt samvete för att jag inte kan jobba utan ligger sjuk igen, var ju bara någon vecka sedan jag gjorde det sist. Men de gör verkligen allt för att jag ska bli bättre igen. Känns som jag varit sjuk jättemycket det senaste halvåret, så tycker synd om dem när jag messar up deras vardag så mycket. Så efter det här får jag inte bli sjuk nå mer! Nu känner jag mig för yr för att skriva ner, ska lägga mig ner. Ha en bra alla hjärtans dag allihopa <3

MY WHOLE BODY IS ACHING

När ens värdbarn säger: "jag sätter mig ner försiktigt i ditt knä nu Malin så det inte gör så ont", då är det fan illa med träningsvärken! Ser ut som en gammal tant när jag försöker ta mig ner för trapporna på ett någorlunda värdigt sätt, för att inte tala om hur jag känner mig när jag ska sätta mig på toaletten! Mina ben är DÖDA sen mitt pass i måndags. Men trots det, eller kanske på grund av det, tog jag min första springtur sedan jag var sjuk idag för att springa bort träningsvärken (hoppas jag) och det gick bättre än förväntat, även då det till slut var benen som sa ifrån och inte konditionen.

Har även spenderat flera timmar med att gå runt och fantisera ihop mitt drömskafferi tillsammans med Lotta idag. Jag älskar all spännande mat som finns här i USA, nu kollade vi mest på "nyttiga" saker som massa olika nötsmör, protein chosan hit och dit, superfoods, nyttigt bröd, organiskt och naturligt en sån där värld som är så intressant och spännande, och som tyvärr inte finns så stort utbud av i Sverige (och det lilla som finns är svindyrt). Så då suger det ju att man inte har ekonomin som au pair att köpa alla dessa godsaker som man are dying to try. Men det är kul att bara gå runt och kolla också, speciellt i trevligt sällskap!

Jag har inte jobbat så mycket idag, jobbade morgonen som vanligt, men sedan började jag inte förrän klockan 5 då jag hämtade A på drama klass och så jobbade jag till 6, sedan träffade jag Sarah uppe på avenyn men jag kan knappt äta nånting som måste tuggas.. Har inflammation i tandköttet vid visdomstanden (IGEN), hela munnen är svullen och gör ont, och är alldeles öm runt hela käken och ner mot halsen. Nu på kvällen är det värst, ligger med en värmepack på halva fejan nu och vill bara att det ska sluta värka. Håller tummarna att lite antiinflammatorisk ibuprofen kur ska hjälpa, har verkligen ingen lust att gå till tandläkaren här, hade hoppats att klara mig tills jag är tillbaks i Sverige igen.

Nu håller jag att googla runt på lite roliga saker att göra med mina chia-frön, men funderar på att bara släcka lampan och sova, har haft två sömnlösa nätter nu på grund av tandvärken.. Imorgon ska jag klaga av mig lite för mamma på skype och sedan träna bort alla endorfiner jag känner att jag får från smärtan med Tess, det liksom sprätter i benen på mig och känns som jag skulle kunna börja hoppa upp och ner när som helst. Så det är svårt att slappna av och somna. Men jag ska försöka! Godnatt Seattle, godmorgon Sverige

QUICK UPDATE

Eftersom jag inte bloggade igår känner jag lite press att jag måste slänga in ett kort inlägg såhär innan det är dags att släcka lampan. Jag spenderade gårdagen med att jobba, skypa med syrran, inviga mitt nya träningsschema med ett killer HIIT benpass som gör att jag knappt tar mig nerför trapporna nu, käka, duscha, hämta tjejerna på skolan, pyssla inför alla hjärtans dag med dem. Tess kom över och hade middag med oss för att säga hej då till min värdfamilj som hon spenderat ganska mycket tid med det senaste året (KAN INTE FATTA ATT DET VAR ETT ÅR SEDAN VI TRÄFFADES, fast samtidigt känns det som vi alltid känt varandra), och hon åker hem om en vecka, så nu var det dags att börja säga hej då. Vi hängde här tills det var dasg för mig att ha family meeting och sedan hoppa i sängen.

Idag har jag jobbat, åkt på yoga-klassen med Sarah, gymmat med Tess, hämtade A på skolan och åkte till kören, suttit fast i trafiken i en och en halv timme och åt middag samma tid jag egentligen skulle sagt godnatt till tjejerna, så det blev till att lägga dem sent ikväll, men det gick bra. Och nu är det dags att natta mig själv också! Imorgon ska jag dejta Lotta hela dagen är det tänkt, så vi får se om jag hinner skriva något här. Ärligt talat så har jag fullplanerade dagar resten av veckan, känns roligt!

MEET CHARLOTTE

Som de flesta städer gör här i USA slutade hela Seattle att fungera i helgen då det började snöa i lördags kväll. Det värsta var att det aldrig verkade sluta, det kom säkert en decimeter snö. Jag hängde hos Lotta hela kvällen igår, hon jobbade men hennes barn är äldre så de underhåller sig själva. Vi umgicks och åt middag, sedan skulle vi hämta hennes äldsta på fotboll, det gick bra att ta sig ner för Queen Anne-kullen, men på hemvägen var det kaos i trafiken, men vi slirade oss upp för backen och höll andan. Sedan hade vi lite snöbollskrig med hennes värdbarn. Vi kom fram till att det är mycket roligare när det snöar här än hemma i Sverige, för här uppskattar man det mer om det bara kommer snö nån dag om året, det blir mer speciellt än när man har konstant snö i flera månader. Vi drack te och spelade kort tills det var dags för mig att gå hem och lägga mig, vid ungefär samma tid som hennes värdbarn måste jag tyvärr erkänna. Ibland känner jag mig som jag blivit en gammal tant. Jag spendera en lördag kväll med att dricka te och spela kortspel och det är inte ofta jag är vaken längre än till 10, i fredags höll jag på att stupa av trötthet när jag släckte lampan halv 12.

Däremot kände jag mig idag som ett litet barn på nytt när snön fortfarande låg kvar på marken, jag textade Lotta och efter frukosten påbörjade vi bygget av Charlotte. Charlotte är en nanny. Hennes största intresse är att surfa och hennes högsta dröm är att få åka till Hawaii. Tyvärr har Charlotte börjat smälta nu ikväll då det varit plusgrader hela dagen (perfekt kramsnö för snögubbsbygge!!), men vi hoppas att hon får ett vackert after life i snögubbshimlen och fina vågor att surfa på där borta.

Resten av dagen har jag spenderat hemma hos Lotta (har jag sagt hur otroligt mycket jag ääääälskaaar att ha en av mina bästa vänner levandes bara två dörrar bort?? Jag har sån otrolig tur att jag har två bästisar så nära, en två dörrar bort och den andra bara några blocks bort!). Vi har ätit lunch, kollat på OS-repriser och spelat kort. Sanna kom över på eftermiddagen också när snön börjat smälta och hon kunde våga sig på att köra bil. Supermysigt!!

Sedan var det dags att gå hem och börja jobba, vilket jag gjort nu ikväll. Har nyss nattat tjejerna så nu ska jag spendera några timmar här framför datorn tills mina värdföräldrar kommer hem och jag kan gå ner och sova.

NOT MUCH HAPPENING

Jag vet inte vad som hände, men insåg just att jag inte bloggat sedan i onsdags?! Så försöker tänka tillbaka på vad jag har gjort. Och ärligt talat, inte mycket alltså. I torsdags gymmade jag för första gången sedan jag var sjuk förra veckan (om man inte räknar med body pump-passet jag gjorde i tisdags), efter en skype med mami. Sedan tog jag en lång promenad i kylan vi har i Seattle just nu och spenderade resten av kvällen med att frysa och jobba.

Igår fredag jobbade och gymmade jag i stort sett bara. sedan hade tjejerna gymnastik och på kvällen åkte jag och Lotta till Sanna och kollade på OS-invigningen med hennes värdföräldrar och åt Cheesecake som vi åkte ner och köpte på vägen, smask smask!

Idag var det slalom som gällde som vanligt. Det var dock riktigt kallt, så vi åkte bara fram till halv 2, sedan bar det iväg hemåt igen! Nu har vi kommit hem och jag ligger i sängen och funderar på om jag orkar hitta på något ikväll eller om jag bara ska ha en myskväll med mig själv och ta ikapp lite sömn. Lyckades somna i bilen båda vägarna idag, det brukar vara ett tecken på att jag sovit för lite.

SUPER BOWL PARADE

Idag har jag spenderat halva dagen i ett jag-fryser-så-mycket-att-jag-är-nära-till-döden-tillstånd i en folksamling på över en halv miljon människor på en gata i downtown för att få vara med om den häftiga upplevelsen att se Seattle Seahawks Super Bowl Parade. Jag hade till slut ingen känsel i mina fötter, och kommer säkert att få betala dyrt med en försämrad förkylning imorgon. Men vet ni vad. Det var så jäkla värt!! Jag fick se mina idoler, männen jag skrikit åt, hejat fram till seger, förbannat, älskat (speciellt deras armar har vi konstaterat), Seattles, om inte hela USAs eller till och med världens (!?), mest kända idrottslag just nu. THOSE GUYS I GOT TO SEE FOR REAL TODAY. Bara ett par meter ifrån. Asså känslan, skriken, glädjen, det går inte att förklara. Det var så sjukt häftigt och mäktigt. Som den idrottsperson jag är, är jag otroligt tacksam att fått vara med om det här, att fått bo i staden vilkets fotbollslag vann Super Bowl. Wow, är allt jag har att säga. Vilken upplevelse.

Resten av dagen har jag spenderat med E på fiol lektion och kvällen på Starbucks med Tess och Lottas sällskap. Jag tog faktiskt med mig kameran till paraden idag. Men insåg att den inte var laddad så batteriet dog i stort sett direkt ohc jag hatade mig själv litegrann. Men som tur var hade Lotta sin med sig, så här komme rlite bilder som hon knäppte och från kära google!

MONDAY

Idag har jagt haft en helt vanlig dag. Jobbade morgonen, skypade med syrran fram till lunch, då kom Sarah över och vi kollade på hotell till vår Las Vegas-weekend. Vi vill bo lyxigt men billigt, såklart, vilket inte alls går ihop, såklart, så vi ska kompromissa lite! Jag längtar så otroligt mycket tills vi åker dit, ska bli jättekul. Sedan tog jag en promenad ner till downtown och införskaffade ett par nya gymskor som jag behövt ett bra tag nu. Det blev ett par neongula 5.0 istället för de 3.0 jag tänkte köpa, kändes bättre med liite rejälare sula, och dö så snygga de är! Sedan tog jag bussen hem, hämtade tjejerna och pysslade lite alla hjärtans dag-kort med dem. Nu har vi käkat och jag är redo att gå och lägga mig, har haft jätteont i huvudet flera timmar nu, och det blir bara värre. Men jag har family meeting om ca en timme, så blir ingen sömn här än på ett tag.

HOME FROM SKI WEEKEND

Och ja, jag är hemma efter en fantastisk helg med så mycket slalom att jag har blåmärken på vaderna och värk o låren. En helg jag kanske skriver mer om imorgon efter jag fått ta igen all den sömn jag har inte fått de senaste nätterna!

WE ARE 12 (AND WINNER OF SUPER BOWL 2014!!!!!)

Ikväll är man stolt över att bo i Seattle och att vara ett Seahawks-fan och nu vinnare av årets Super Bowl!! Helt otroligt, ofattbart. Och vilken jäkla utklassning!!!! Seahawks ägde hela matchen, varje sekund, varje anfall, varje försvar (försvaret som gjorde segern, här visade de verkligen varför de är kända för att ha ett hejdundrande bra försvarsspel!). Det var den största vinsten på över tio år, och den tredje största i NFLs historia! Går inte att beskriva känslan av att bo i staden av det fotbollslag som just vunnit Super Bowl i USA. Det är så stort, så mäktigt, så häftigt att det måste upplevas. Och jag är så otroligt glad att få en chans att vara med om något så här häftigt och stort.

We are 12