STOCKHOLM

Min helg i Stockholm var helt fantastiskt! Det var så kul att få träffa Sanna och Sarah igen och bara umgås vi tre. Hann även med att träffa Tessa över en drink en kväll (sån lycka, önskar vi hade haft tid att ses mer!) och ett gympass med Sarah (som jag saknat att ha henne att träna tillsammans med!). Vi har haft en perfekt blandning av att chilla hemma med massa snack, tedrickande och matlagning och av turistande, shopping och restaurangbesök i stan. Finns inte så mycket mer att säga än att jag älskar dessa brudar, jag är så glad för att jag fått lära känna dem och allt vi fått uppleva tillsammans och jag saknar dem varje dag! Planen nu är att jag ska komma och hälsa på Sarah i Schweiz i sommar, hade varit underbart om allt klaffar för det.

MY TICKET OUT OF HERE

Nu sitter jag på tåget och bloggar ännu en gång. Jag tror jag har spenderat fler timmar på tåg de här senaste månaderna än jag gjort i hela mitt liv! Men har nu bokat min sista resa med SJ på ett bra tag, för vet ni vad... Jag har fått min flygbiljett!! Har haft den i ett par veckor nu men har inte blivit av att jag skrivit något om det riktigt eftersom jag haft annat att skriva om och inte haft så mycket tid till bloggandet.

På måndag den 13 april bär det iväg, då flyttar jag till Gran Canaria!! Hur fantastiskt låter inte det!? Det säger i alla fall alla som jag berättar det för, att det måste kännas helt otroligt att flytta dit. Och ja, det känns helt otroligt! Men ändå inte som en så stor grej som man kan tro. Jag tror det beror på att jag redan flyttat utomlands en gång,jag vet vad jag har framför mig. Och att resa är något jag är så van vid nu att det verklige inte känns som en stor grej. Men det betyder inte att det känns nå mindre kul för det. Jag är så taggad att jag inte vet varit jag ska ta vägen ibland, ser fram emot det här äventyret så mycket!!

Vad gör jag då för att förbereda mig? Jag har börjat packa lite smått men ska ta tag i det när jag kommer hem från Stockholm till veckan, jag vet hur lång tid det kan ta och hur svårt det är att inte bara packa för en resa utan att packa ner sitt liv, eller snarare välja ut vad man vill ha med när man startar ett nytt liv, speciellt med tanke på vikten. Som tur är får vi ha extra vikt när vi flyger eftersom vi jobbar för resebolaget, kommer utnyttja varje hekto! Jag har tagit ut mediciner för ett helt år så jag har så jag klarar mig ett tag, köpt lite måsten och bra att ha saker, skrivit på kontrakt och försäkring, deklarerat (får tillbaka över 10 000, vilken lycka! Kommer komma väl till hands i sommar har jag en känsla av), börjat säga hej då till personer jag inte kommer träffa igen innan jag åker (börjar bli van vid att säga hej då nu, men tycker fortfarande det är det jobbigaste som finns, även fast man vet att man kommer ses igen så hatar jag att inte veta när eller hur),  men framförallt har jag börjat "plugga" eller vad man ska kalla det, inför jobbet.

Vi har fått gör en kurs online som förberedelse och jag har massor att läsa om upplägget i bamseklubben, så bra att få en chans att göra det såhär innan så man är förbered när man kommer dit. Det har även sjungits en hel den hemma hos oss senaste veckorna då jag har lärt mig en hej och hej då sång som sjungs i klubben varje dag. Den har satt sig på hjärnan inte bara på mig utan även kommit på min familj att gå och tralla på den, haha! Sedan kommer jag även att hålla i Les Mills klasser med barnen, så har kikat lite på upplägget på dem. Minst sagt, jag har fullt upp! 

Men försöker ändå ta vara på tiden och njuta vad vardagen. Jag är glad att jag valde att säga upp mig så att jag fick de här två veckorna att förbereda och fokusera utan att behöva jobba och tänka på det också, behöver verkligen tiden för dagarna går så fort. När jag inte förbereder mig så försöker jag umgås så mycket som möjligt med vänner och klämma in lite träning. Har haft svårt att hitta tiden att åka ända in till gymmet utan istället utnyttjat de fina dagarna vi haft (då det inte helt plötsligt börjat snöa eller regna, riktigt april väder!) och tränat ute i solen, har blivit mycket promenader och kickat igång med löpträningen igen. Det är alltid tungt när man inte kört så mycket cardio över vintern, men ser fram emot att springa längs stränder och strandpromenader i morgonvärmen i utlandet just nu. Det är vad jag projicerar i huvudet när jag ät mitt i en jobbig sprint i ett intervallpass! Har även gjort en del yoga, något jag alltid vill göra mer av men aldrig har tålamodet till. Mår alltid så bra när man slappnat av, stretchat ut och jobbat lite med kroppen.

Nu är jag i Gävle och framme i Stockholm om 1,5 timmar, är så excited att jag inte kan sitta still!! Min hjärna har redan börjat switcha över till engelska, åh vad kul helg det här kommer bli! Vi hörs när jag är tillbaks i Norrland igen. Nedräkningen kan börja på allvar nu, 9 dagar kvar!

Lite bilder från gångna veckan!

HAPPY EASTER

Jag kommer inte ihåg senaste gången jag firade påsk, men jag kommer ihåg hur kul jag tyckte påsken var när man var liten. Vi har ofta spenderat den i fjällen hela familjen med mormor och morfar som har ett hus där utan el och rinnande vatten och som inte går att ta sig till med bil utan man måste åka skoter sista biten. Det är ett av mina starkaste och bästa minnen från min barndom, att vara där i Bäsksjön med personerna jag älskar mest och bara umgås. Ingen tv, inga telefoner, bara vi tillsammans ute i naturen hela dagarna med skoterkörning, pulkåkning, grillning och mys framför brasan, kortspel och umgänge tillsammans på kvällarna i ljuset från stearinljus.

Jag kommer också ihåg hur roligt vi har haft det när vi klädde ut oss till påskkärringar, barndomsvännerna här i Lugnvik, och gick runt och delade ut påskkort som vi jobbat så hårt med i flera veckor att rita och göra fina. Hade man tur fick man en godis eller en peng.

För att inte tala om letandet efter påskäggen som mamma och pappa gömt så svårt de bara kunnat, men som vi alltid hittade ändå, jag och syrran. Kommer faktiskt till och med ihåg en påsk när jag var jätteliten och min storasyster fortfarande bodde hemma och hon fick ett lila påskägg som jag tyckte var så snyggt, blev jätteavundsjuk, haha! Kan inte varit mer än 5 år gammal eftersom hon flyttade strax efter det.

Men de senaste åren har jag inte firat påsk överhuvudtaget. Min värdfamiljs religion var judendomen så vi firade inte påsk där (jag gömde lite ägg åt tjejerna ändå bara för att de älskar skattjakter) utan istället Passover, en mycket större judisk högtid som har varit en häftig upplevelse att få vara med om istället. Året innan jag flyttade till USA var jag i Indonesien under påsk, på studieresa med min dåvarande gymnasieklass, så det blev inget påskfirande då heller. I år blir det inte heller något påskfirande eftersom jag är alldeles ensam här hemma för tillfället. MEN, jag ska faktiskt fira något annat. Ikväll ska jag fira min vänskap med Evelina hos henne i Kramfors för att sedan bege mig till Stockholm på lördag morgon och fira att jag får träffa två av mina favoritpersoner i hela världen: Sanna och Sarah igen!

Min bästa Sarah kommer alltså ända från Schweiz och hälsar på i Stockholm över påskhelgen, hur otroligt fantastiskt är inte det!? Sist jag träffade henne stod vi i Seattle och kramades med tårarna rullandes ner för kinderna, utan nån aning om när vi skulle ses igen. Det är snart 10 månader sedan, 10 månader av chattande på WhatsApp och samtalande på Skype. Hon var en av mina bästa och närmsta vänner i Seattle. Kom dit ungefär samtidigt som mig och förlängde även hon. En lång (i au pair-mått) och intensiv vänskap, som vi lyckats hålla kvar trots att vi numera inte bor bara ett par kvarter ifrån varandra utan i olika länder. Åh, vad jag har längtat efter att få spendera den här helgen med mina två godingar som jag saknar varje dag. Så istället för påsk tänker jag fira vänskap den här helgen. Den finaste kärleken av alla.

ONE WEEK IN SEATTLE

Nu har jag varit tillbaks i Sverige i precis en vecka, och inte förrän nu kommer ett litet inlägg. Jag som hade tänkt skriva medans jag fortfarande var i Seattle, det fanns det verkligen inte tid för, och har inte haft någon tid över sedan jag kom hem heller. Den största anledningen till det är att när jag kom hem till Kramfors med tåget möttes jag på stationen av lillasyster Moa som kommit upp från Västerås på ett spontanbesök för att umgås lite med mig innan jag flyttar. En sån fantastisk överraskning, blev så glad!! Hon åkte hem i söndags, spenderade nästan varje vaken minut i varandras sällskap, och varje sovandes för den delen också (läs: hon sov på nätterna medans jag låg vaken och stirrade upp i taket pga jet lagen). I måndags skjutsade jag mamma och pappa till tåget, och nu är de i älskade Kalifornien på semester över påsk. Innan jag bodde i USA hade mina föräldrar aldrig haft en tanke eller vilja att åka till USA, efter de varit och hälsat på mig under min första vinter där var de fast och har nu rest runt i Washington och Florida med mig och nu gör de Kalifornien själva, så kul att man fått inspirera dem till att resa och upptäcka det fantastiska landet. Visst har USA många nackdelar, men de mesta märker man inte av, speciellt inte som turist, för de mesta "negativa" har med regeringen och hur landet styrs som att göra. De amerikanska folket, städerna, kulturen, jag älskar det! Och det var helt fantastiskt att vara tillbaks där förra veckan.

Tänkte inte gå in på någon detaljerad dag för dag beskrivning utan sammanfatta lite kort. Det har varit fullt upp varenda dag. Varje morgon har jag vaknat av att tjejerna har kommit nedspringande till mig i sina pyjamasar och velat gosa lite innan frukosten, bästa sättet att vakna på! Kvällarna har också sett väldigt lika ut, antingen har vi legat i As säng hela familjen och läst tillsammans eller så har jag och Julia (nuvarande au pairen) varit själv med tjejerna och nattat dem. Jet lagen är alltid bättre när man åker från Sverige till USA, för då gäller det bara att hålla sig vaken på kvällarna när klockan i kroppen egentligen tycker att det är mitt i natten, det är alltid värre att komma från USA till Sverige och försöka tvinga kroppen att sova på kvällen när den tror att det är mitt på dagen.

Det har varit normal skolvecka för tjejerna så när de varit i skolan under dagarna har jag umgåtts mycket med Julia. Jag är så glad att de fått en så fin tjej som deras au pair! Och för min egen skull att jag fått lyxen att umgås med den härliga bruden hela veckan, så kul!! Så tacksam att hon välkomnade mig med öppna armar och varit så snäll mot mig, toppentjej. Det har blivit springturer på vackra Queen Anne (har saknat att springa de rundorna med den vackra utsikten och härliga vägarna!) och ett par besök på mitt gamla gym, stället där allt började haha. Ett par turer ner till downtown hanns också med, men hade gärna gjort lite mer shopping men inte funnits tid helt enkelt. Jag har fått besöka mina favorit ställen, både parker och matställen, träffat gamla vänner och som alltid när man reser har jag träffat nya. Det blev två kvällar som spenderades i Seattles nattliv och jag hann även med en typisk impuls-grej alá Mallan, gjorde en ny tatuering. Men det jag gjort allra mest är att spendera tid med min fantastiska värdfamilj. Vi har gjort allt möjligt! Spelat spel, pysslat, läst böcker, ätit middag ute, lagat sushi-middag tillsammans hemma, firat As födelsedag med en slumber party, besökt universitetet och kollat på körsbärsträden, sett tjejerna gymnastik-avslutning, och bara gjort vardagssaker och umgåtts. Det har varit den absoluta höjdpunkten på hela resan, att bara få vara med dem.

Skulle kunna sitta och skriv hur mycket som helst om hur glad jag är över att jag fått vara en del av den här fina familjen och hur underbart det känns att ha kvar dem i mitt liv, att kunna komma till Seattle och bli mottagen av öppna armar och hjärtan och bara känna sig hemma direkt. Dom är min andra familj och Seattle är mitt andra hem. Så enkelt, men ändå så komplicerat.

Här kommer några bilder! Som vanligt är jag dålig på att fota och de flesta ögonblicken fastnar bara i mitt minne, inte på kameran. Men det är mycket lättare när man har en bra kamera på telefonen, än att måsta släpa med sig digitalkameran hela tiden som förr.

 Springtur länge Queen Anne Avenue, "The Crown"

 Shoppat loss på bästa mataffären Trader Joe's

 Spelar spel med lilla E (Som inte längre är 4 och liten utan 7 och stor!!)

 Morgonmys i sängen

 Pysseldags med Julia, krympplast köpt på bästa pysselbutiken i Ö-vik hos Rebecka såklart! (stolt vän till egen företagare/butiksägare)

 Lekte hänga gubbe med söta E i väntan på maten på 5spot (favoritrestaurangen)

 Middag på favroitstället

 Bästa gymmet

 Avslutning på gymnastiken

 Så duktiga!

 Goaste drinken (Efter margaritas) AMF (kort för Adios Mother Fucker), med innebörden att man inte ska minnas så mycket efter en sån hehe

 BÄSTA BRUNCHEN (dog av lycka! efter en timmes väntetid, POPPIS)

 Besök på The Quad på universitet med familjen

 

 En av de saker jag saknar mest, gå till Molly Moons och köpa en skopa salted caramel (eller lyxa till det och ta en maple walnut också) och sedan vidare till Kerry Park och njuta av utsikten och ha en smakorgasm

Utsikten från Alki Beach

Fick en fin snap av pappa när jag satt på tåget efter 30 timmar på resande fot

FEELINGS AND THOUGHTS ABOUT COMING HOME

När jag satt på flygplanet från Amsterdam till Seattle i 9,5 timmar under tisdagen så kändes allting så konstigt. Jag hade längtat ihjäl mig efter att åka iväg, men istället för att sitta där med ett leende på läpparna och vara taggad till tusen satt jag och tänkte på allt som händer i mitt liv i Sverige just nu och var jättetrött (inte konstigt efter en natt liggandes på en träbänk utanför terminalen på iskalla Arlanda med inte mer än några minuters sömn i kroppen, men ändå). Det blev en ond spiral då jag blev arg på mig själv att jag satt och funderade på andra saker när allt jag borde tänka på skulle vara Seattle och att få träffa min värdfamilj igen. När vi går in för landning, efter 30 timmar på resande fot, bryter igenom molntäcket som (självklart) täcker västra delen av Washington och jag återigen får se den välbekanta utsikten över de snötäckta bergstopparna, vattnet och sedan till slut skyskraporna sa det klick och allt försvann. Och då menar jag verkligen ALLT. Ena sekunden hade jag massa jobbiga känslor och tankar i kroppen, men som genom ett trollslag försvinner allt på en sekund och det enda jag känner, som hela min kropp skriker ut, är att jag är hemma igen.

Det är så otroligt svårt att skriva och prata om det här fenomenet att man har två liv. Det går inte att förklara känslan för de som inte varit med om det. Jag bodde i USA i nästan två år. Jag hade ett liv här, en familj och vänner, ett hem. Precis som jag har i Sverige också. Jag säger ofta det, att jag har två hem och två familjer, men det går aldrig att riktigt förklara, utan blir mer bara en grej man säger. När folk frågar något om när jag bodde i USA eller säger "fan vad coolt egentligen att du bott i USA", så tycker jag alltid att det blir så himla svårt. Vad säger man liksom när någon frågar hur det var att bo där, och ja det var dö häftigt att bo här, men hur mycket jag än berättar eller hur mycket alla tror att de faktiskt förstår när jag försöker förklara så är det omöjligt att förklara och berätta om den delen i mitt liv. Att förklara att det här är faktiskt mitt andra hem. Jag har två olika liv helt enkelt, och hur mycket jag än försöker så är det väldigt svårt att föra dem tillsammans till att bli ett. Jag vet inte heller om det är något jag skulle vilja göra, men det kan vara en väldigt underlig känsla ibland.

Från ögonblicket vi bröt igenom molntäcket och jag fick se alla välbekanta syner igen, som utsikten över Seattle från ovan, flygplatsen, utsikten från lightrailen som man åker med från flygplatsen till stan, gå igenom downtown och vänta på bussen och att sedan åka med den upp till älskade Queen Anne och till slut komma in och hem, så är det som att det liv jag levt de senaste sju månaderna i Sverige, allt jag gjort och alla jag mött, bara försvann. Som att dessa sju månader inte existerat, jag var tillbaks i Seattle och allt var som vanligt igen. En sån sjuk känsla! Men så är det, nu när jag äntligen är här så känns det verkligen som att mitt andra liv hemma i Sverige inte finns, eller mer som att det står på paus. Det var väl ungefär så jag kände när jag bodde här också, det hände saker hemma, men jag märkte de inte utan i mitt huvud var allt som vanligt där, livet stod på paus. Men så är det ju inte på riktigt, det är så förvirrande. Ungefär lika förvirrande som hela det här inlägget är. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag babblar om just nu, jag har bara massa känslor och tankar som jag vill släppa lös och det kombinerat med min jet lag som gör att jag är dödstrött just nu är förmodligen ingen bra kombo.

Jag har varit i Seattle i ca 30 timmar nu och att vara här känns tusen gånger bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig att det skulle kännas. Jag vill ta vara på varenda sekund, för de går förbi alldeles för fort. Därför ska jag inte blogga något mer om mina förvirrande tankar just nu utan äntligen ge efter för sömnen som jagat mig hela dagen. Känns som att resten av min tid här är fullbokad redan, men ska försöka skriva nånting mer innan det är dags att åka tillbaks till Sverige igen. Tills dess, jag önskar er alla samma lycka som jag känner just nu!

VÄSTERÅS AND LAST WEEK AT WORK

Jag har haft en fantastiskt bra vecka sen sist, på alla sätt och vis! Det var så himla härligt att åka ner till Västerås, bort från allt här i Kramfors och bara få vara med min älskade syster. Kände mig lite taskig som bokstavligt talad kastade ut Lucas från hans lägenhet, men det var värt det för det innebar att jag fick sova nästan alla nätter i samma säng som Moa, så mys!! Vi har hade fullt upp och tiden rusade förbi alldeles för snabbt.. Vi har tränat, ätit massvis med god mat både hemma och på stan, varit på en Vemma-presentation där självaste syrran pratade inför alla, träffat en hel hög av härliga vänner och bekanta och hängt med dem, firat min födelsedag och så mycket mer.

Jag tänkte att istället för att jag ska sitta är och upprepa vad min syster redan har skrivit kan ni som är intresserade av att läsa mer och se fler bilder, som hon är mycket duktigare än mig på att knäppa, så kan ni klicka in på hennes blogg, för ja hon bloggar hon med, vilket jag älskar för det är det bästa sättet att hålla koll på vad som händer i hennes liv nu när hon inte bor här längre. Det var en av de jobbigaste sakerna med när jag bodde i USA, alla där hemma visste exakt vad jag hade för mig och hur mitt liv såg ut tack vare bloggen, medans jag hade jättesvårt att hålla kontakten och hänga med i allt som hände i liven hos alla de här hemma. Nu kan jag både ringa och prata med henne nästan när jag vill och läsa vad hon skriver och se bilder på hennes blogg, såhär bra kontakt har vi inte haft sedan vi båda bodde hemma.

Summasumarum, mitt sportlov var toppen på alla sätt och vis, och det bästa var att få spendera det med Moa. Jag saknar henne redan och önskar att vi inte bodde så långt ifrån varandra. Ni kan läsa hennes blogg här, do it!

Jag kom hem i söndags, och sen dess har det varit full rulle hela denna vecka! Trots att jag inte sov mycket nere i Västerås och egentligen haft sömnbrist har jag ändå varit så full av energi, tror det beror på det härliga vårvädret som äntligen letat sig fram! Jag har tränat varje dag, umgåtts med vänner och jobbat arslet av mig på jobbet eftersom det här har varit min sista vecka som lärare. Det känns jättekonstigt och tråkigt, trivs så himla bra och vill inte lämna alla mina elever mitt i terminen. Men det ska bli så otroligt kul att börja jobba för Fritidsresor, så jag försöker tänka positivt! I veckan har jag fått ett preliminärt avresedatum, den 13e april, alltså precis om en månad!! Kan bli nån dag tidigare eller senare, har inte fått en flygbiljett än. Det var lite senare hade jag hade planerat, så det känns skönt för då hinner jag varva ner från USA-besöket och packa i lugn och ro. Men finns en risk att jag kommer hinna bli väldigt uttråkad och övertaggad av att bara gå hemma i 2,5 veckor, så hoppas det kommer dyka upp lite saker att göra under dagarna. 

Min sista jobbvecka har varit rolig och stressig och lite ledsam när det var dags att säga hej då till alla mina fantastiska elever och arbetskamrater. Många kramar och tack och fina ord. Även fast jag officiellt har slutat nu kommer jag att vara med vid överlämning och stötta den personen som ska ta över, vilket innebär att jag kommer jobba på måndag till veckan ändå och förmodligen även lite grann när jag kommit hem från USA. Sedan var det lite ironiskt att jag fick veta nu när jag slutade att jag skulle fått en löneförhöjning på hela 1200 kronor från och med april, dålig timing nu när jag slutar, men känns ju bra att få svart på vitt att man gjort ett bra arbete och att det uppmärksammats. 

Nu är det fredag men det betyder inte nedvarvning för mig, den här helgen är fullspäckad och går direkt över till en lång arbetsdag på måndag och sedan åker jag direkt från jobbet till tåget ner till Arlanda för sedan flyger jag till Seattle 6.20 på tisdag morgon. Hur galet är inte det!? Jag längtar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så nästa gång jag skriver befinner jag mig nog på det stället jag skrivit de flesta inläggen i den här bloggen på, mitt andra hem på andra sidan Atlanten. Hur otroligt!?!