LEDIG SÖNDAGKVÄLL

Det känns konstigt att faktikst ligga i sängen kl 8 en söndag kväll. I vanliga fall skulle jag jobba just nu, eller vara på väg över till Marco för att se the Walking Dead. Jag jobbade igårkväll istället för nu ikväll, och det kommer aldrig mer att bli något Walking Dead hemma hos Marco igen. Det känns så konstigt, och så overkligt.

Idag började jag dagen med match redan klockan halv tio på morgonen. Det var en tuff match,vi spelade mot topplaget som bara förlorat en match under den här säsongen, mot oss faktiskt. Och vi hade också bara förlorat en, tills idag. Blev tyvärr en förlust. Men en rättvis sådan, de var det bättre laget och vi saknade tyvärr ett par av vad jag tycker är våra bästa spelare. Men det var en riktigt rolig match, eftersom den var tuff fick jag mycket skott och fick verkligen kämpa! Det är stor skillnad när en kille på 30 år skottar än när en tjej på 20 gör det, en del skott var riktigt hårda! Och fint palcerade, omöjliga att ta.. Det var speciellt en kille som jag tror gjorde nästintill alla mål, lätt deras bästa spelare.

Dagen spenderade jag turistandes med Rebecka! Vi promenerade till Fremont för att klättra på trollet under bron, så nu har vi gjort det, coolt! Och så gick vi på Fremont Sunday Market som enligt några amerikanska killar skulle vara ett måste.Vi skrattade åt det eftersom besvikelsen var ett faktum! Vi åkte till downtown, käkade lite och sedan satt vi utanför Starbucks, pratade, var trötta och kollade på folk.

Det är intressant att sitta still nere på stan. Det är så mycket folk i rörelse och det händer alltid saker rutn omkring en. Först kom en kille från Kanada fram och frågade vad vi skulle göra idag, han ville ha någon som visade han runt i Seattle. Vi tackade vänligt nej eftersom vi båda var upptagna. Sedan kom en tjej med en kamera fram och berättade att hon skrev något i stil med "fashion in Seattle" eller något, och frågade om hon kunde få ta kort på oss. Haha! "You dont even have to move, just sit like that" och sedan gjorde hon en closeup på mina leriga, oknutna boots, haha! It was so strange. But kind of funny too!

Sa hej då till Rebecka, åkte hem och så kom Sarah tjejen från Schweiz och plockade upp mig och vi åkte på vårt monthly au pair-meeting tillsammans. Det var egentligen ett möte för både au pairena och värdfamiljerna,och man skulle ta med sig mat från sitt hemland. Min värdfamilj var upptagen idag och jag hade inte tid att laga någon mat, hehe. Men det var kul ändå, träffade alla jag känner i mina au pair-grupp och många fler, fick till och med mysa lite med Johannas fina värdbarn, åh så små och söta dom var! Första gången jag ser dom vakna, haha.

Nu ligger jag som sagt redan i sängen, helt utslagen. Jag är ledig på morgonen imorgon eftersom man måste vara ledig 1,5 dar varje vecka och jag jobbade i lördagskväll. Det känns helt underbart, för det betyder att jag kan sova ut!! Trodde jag, men som vanligt kommer något roligare upp. Ska nog träffa Marco ett tag, ta vara på tiden som är kvar innan han lämnar. Men förhoppningsvis somnar jag tidigt ikväll!

REMATCH

Jag kom hit till USA med tron att gå in i rematch, alltså det som sker när au pairen eller värdfamiljen bestämmer sig för att de vill byta värdfamilj/au pair, inte är något som sker så ofta. Jag vet inte vad det var som fick mig att tro detta, men jag antar att det var sättet CC förklarade rematch-processen på. Som att det inte var sån stor grej, och att det oftast inte gick så långt att man gick in i rematch, det är något som inte är så vanligt. Och om man väl kommer till det stadiet att man vill gå in i rematch, så kommer LCCn att gå in och hjälpa till och föröska lösa problemen så man itne behöver gå in i rematch.

Jag hade fel. Att gå in i rematch är mycket vanligare än vad jag trodde. Mycket. Jag vet hur många som helst av de som jag åkte till USA samtidigt som, som har gått in i rematch. Flera av de som kom till Seattle samtidigt som mig. Jag har varit förvånad i flera veckor över att det är så många jag har hört om som gått in i rematch. Nu de senaste två veckorna har jag slutat förvånats. Tills i torsdags.

I torsdags var en jobbig dag. Det var sista dagen jag träffade Malin innan hon flyttade till andra sidan USA (CT) efter att ha hittat en ny värdfamilj efter en rematch. Det har varit bestämt sedan två veckor tillbaks, så det är något vi båda varit förberedda på. Men det är ändå jobbigt och ledsamt att hon har åkt. Men jag är glad för henne, hon verkar ha hittat en jättebra familj!

Dock, som om att det inte var tillräckligt med att det var en jobbig dag att säga hej då till Malin, jag umgicks även med Johanna C kanske näst sista gången eftersom hon åker hem till Sverige pga hemlängtan nästa vecka, så fick jag veta en till som gick in i rematch i torsdags.

Jag ringde Marco, precis som vanligt för att bara snacka lite. Det jag hör är världens deppigaste röst säga "I'm in rematch" and I was like "What, I can't hear what you're saying" även fast han upprepade det säkert tre gånger, för jag kunde verkligen inte koppla. Jag menar, hur kunde han vara i rematch som, jag måste ha hört fel. Han har ju inga problem med sin värdfamilj och han verkar göra ett jättebra jobb ifrån sig. Men jag hörde inte fel. Han är i rematch. Och det värsta var att han själv inte ens hade blivit förvarnad. Det var hans LCC som ringde och sa att han var i rematch nu och var tvungen att packa sina saker och komma och bo hos henne för värdfamiljen ville inte ha honom där. Ingen förklaring, ingen förvarning, ingenting.

Så helt plötsligt bor inte personen som jag brukar träffa nästan varje dag bara ett par blocks bort. Han är bara borta. Vi hann inte ens säga hej då. Att det känns såhär jobbigt för mig, jag kan inte ens föreställa hur jobbigt det måste vara för honom, vilken chock liksom! Det var då jag insåg att två av mina bästa vänner försvinner nu, två av personerna jag kommit närmast och tycker om jättemycket. Då blev det lite tungt och torsdagen var en jobbig dag. Speciellt på kvällen då jag också var trött och nyss sagt hej då till Malin och pratat i telefonen med Marco.

Det här har alltså varit en jobbig vecka, till största delen har den varit bra, jag har gjort massa roliga saker. Men det här gjorde mig såklart ledsen, det är första gången jag känner mig ledsen sedan jag kom hit. Det kommer kännas konstigt att inte längre ha mina två vänner här, jag kommer att sakna dem.

HOPE SOLO

Det har inte bara varit mycket Halloween den här veckan utan ovanligt mycket fotbollsrelaterade saker har också hänt! Jag har glädjen att meddela att jag i torsdags fick träffa en av mina största idoler, någon som jag verkligen ser upp till, inte bara för den fantastiska fotbollsmålvakten hon är utan hon verkar vara en så bra person också. När jag insåg att jag skulle flytta till Seattle och att det då faktiskt fanns en chans att jag skulle få träffa henne, trodde jag aldrig riktigt på det (ville snarare inte börja hoppas på något som kanske inte skulle hända). Men jag fick chansen i torsdag, tack vare min värdpappa som berätta det för mig, och jag tog den. Jag åkte iväg på en autografskrivning av Hope Solo. Gaah! Det var sjukt häftigt att få se henne på riktigt, att få prata med henne och få hennes autograf! Jag var en av de lyckliga 300 som fick en signerad fotboll och ett par minuters pratstund med Solo. Skulle kunna sitta och babbla på hur länge som helst om hur glad jag är över att fått träffa henne och hur häftigt det var osv.

Jag frågade henne i alla fall om hon kommer ihåg någonting på svenska från den tiden hon spelade i Göteborg, hon skrattade och sa något i stil med "go och glad göteborgare" på väldigt taskig svenska, haha! Sedan passade jag även på att säga att jag tycker hon är awesome, att jag också är målvakt, hon undrade lite hur länge vi (jag och Johanna C) skulle vara i USA osv. Det bästa var nog "Good bye my Swedish friends!". Aaah, den kvällen gjorde verkligen min dag!! Det enda tråkiga var att man inte var tillåten att ta kort innanför avspärrningen.. Så tyvärr fick jag inte det jag helst av allt ville ha den kvällen, ett kort tillsammans med henne. Men jag tog några på avstånd , och så fick jag såklart bollen med autografen i alla fall!

Som om det inte var nog med det har jag faktiskt träffat en annan fotbollskändis den här veckan (idag lördag), och faktiskt inte bara träffat utan umgåtts och ätit lunch med! Adam Johansson och hans svenska flickvän var överbjuden på lunch hemma hos oss idag. Och ja, då menar jag Adam Johansson i det svenska fotbollsslandslaget som annars spelar här i Seattle Sounders som jag såg spela bara för ett par veckor sedan! De var jättetrevliga båda två och jag ska försöka flörta med Helena (flickvännen) att komma och spela fotboll i mitt lag någon dag, skulle vara kul!! Behöver hjälp med att sänka medelåldern i laget, hehe

HALLOWEEN

Att fira Halloween här i staterna var en upplevelse, på många olika sätt! Först och främst, Halloween hemma i Sverige är ingenting jämfört med vad det är här. Det visste jag redan från början, men att ha varit här och sett hur folk pyntat sina hus och trädgårdar, gått i butiker med alla dessa kostymer och allt pynt, sett allt godis som säljs i affärena enbart för Halloween, att faktiskt ha trick or treatat för första gången i mitt liv, att se tusentals folk i olika kostymer och då alla verkligen går all in i utklädnad här, ja det gav mig ett annat perspektiv på Halloween och jag är lite ledsen att vi inte gör samma saker hemma i Sverige. Jag hade verkligen älskat att fått vara barn på Halloween här i USA!

Allt fix inför Halloween har varit igång sedan en månad tillbaks, jag tror det fanns Halloween-saker att köpa i affärena redan när jag kom hit i september. Allt för en enda dag i stort sett, onsdag den 31 oktober. Barnen hade längtat så länge och nu fick de äntligen använda sina kostymer. A klädde ut sig till My Little Pony och E till Annie (från en jättekänd amerikansk barnfilm), och alla bar sina kostymer på skolan så det var faktiskt jättekul att släpp av A och få se alla barn springa runt i alla dessa olika häftiga kostymer, till och med lärarna och flera av föräldrarna var utklädda.

På eftermiddagen gick vi först trick or treat läng Queen Anne Ave, där alla affärena delade ut godis. Det var smockat med folk utklädda till allt möjligt. Amerikanare har inte dålig fantasi i all fall! Och allt detta godis. En del kom med örngott fyllda av godis! Middagen den kvällen bestod i stort sett av godis för tjejerna, och sedan hoppade jag själv i min tajta utklädnad för kvällen och vi gick trick or treat around the block. Det var ett hus som speciellt fastnade i mitt minne, snacka om att pynta! Grinden var täckt av spindelnät och liknande, det hängde en häxa ovanför ingången som lät och E var jätterädd för den. Trädgården var en kyrkogård och en stor uppblåsbarspöke mitt i. Vid dörren stod en zombie, en fladdermus flög runt runt ovanför dörröppningen och många fler saker. Varenda millimeter var liksom täckt av Halloween-pynt och E var ritkigt rädd för det var många läskiga saker!

Men annars var de flesta husen i vårt område inte så överdrivet pyntade. Under den här månaden har jag sett vissa hus som jag bara stått och gapat när jag tittat på (och förbannat mig själv att jag inte haft kameran med mig). Men jag gick i alla fall ett varv här om dagen när jag hade en halvtimme över och knäppte lite kort på ett par hus här i närheten, och de är då som sagt väldigt lite pyntade jämfört med många!

På onsdagskvällen bjöd Fel, en au pair här på QA från Venezuela som jag träffat ett par gånger, med mig på ett litet Halloween-party. Hade en riktigt rolig kväll faktiskt! Bra avslut på Halloween. Här kommer lite bilder från veckan!

E busade med mig en dag genom att lägga en spindel på min kudde, haha. Hon vet att jag är rädd för spindlar, sött eller hemskt gjort av henne!? Jag gav i alla fall igen genom att överraska henne och A med att lägga en råtta och en dödskalle på deras stolar till frukosten på onsdagsmorgonen

Jag och min värdmamma när vi carvade pumpor förra söndagen. Tjejerna gjorde också en varsin, fast egentligen så gjorde vi nog det mesta av skärandet, hehe

A när vi dekorerade våra Halloween-kakor förra veckan (Tack mormor för allt pyssel du gjort med mig och lärt mig under åren! Kommer definitivt göra pepparkakshus med mina två busfrön i december och lära dem allt du lärt mig!)

Det bäst läskigt pyntade huset jag skrev om!

Tjejerna och min värdmamma i deras utklädnader (får inte lägga ut bilder på mina värdföräldrar (tror jag i alla fall) därav hjärtat :))

Pumporna som vi plockade på pumpkin patchen och sedan carvade!

Lite av husen i närheten av var jag bor, väldigt lite pyntade jämfört med andra som jag sa, men jag lovade mamma att knäppa kort på lite Halloween-pyntade hus, ledsen att jag inte haft tid att åka iväg och knäppa i områdena där de verkligen gick all in med pyntet!

Jag, Marco och Johanna i onsdagskväll 

Maja, jag, Malin, Anna, Simon, Sandra, Amanda, Ellinore innan vi åkte i lördags

Tänkte bara berätta lite rolig fakta, när jag promenerade hem från As skola med henne och E i fredags så räknade vi alla pumpor vi sågs på folks gårdar. Det är inte så värst långt från As skolan och hem, jag menar vi promenerade ju. Men vi kom ändå upp i 121 stycken pumpor. Förstår ni hur många det är!? Varenda hus har minst en pumpa nästan, och en del har upp till 6-7 stycken!

FÖRKLARING

Okej, så jag är skyldig er alla mina fantastiska (och tålmodiga) läsare både en förklaring för mitt lite deppiga inlägg i torsdags kväll och en sammanfattning av vad som har varit en väldigt busy week. För att ni ska slippa ett jobbigt långt inlägg delar jag in det lite grann i kategorier. Det första inlägget handlar om vad den här veckan been most about, Halloween!!

AU PAIR-VÄNNER

Innan man åker iväg som au pair finns det tusen olika saker man oroar sig för, alltifrån pappersarbeten till ambassadbesök, flygresa, säga hej då till vänner och familj, första mötet med värdfamilj, hur året kommer vara som, om man kommer att ha hemlängtan, om man kommer trivas i värdfamiljen, om värdfamiljen kommer att tycka om en, ja säg istället vad man inte oroar sig för. En av sakerna jag inte oroade mig för var att lära känna nya personer, jag var inte ett dugg orolig över att inte få några vänner här. För det första har jag aldrig haft något problem att skaffa nya vänner. Men sedan vet alla au pairer, blivande au pairer och föredetta au pairer hur otroligt lätt det är att komma i kontakt med nya vänner i "au pair-världen" som vi kallar det.

Att vara au pair är som att leva i en egen liten bubbla, vi har vårt eget lilla samhälle med vårt egna språk (eller åtminstone våra egna uttryck osv) och våra egna oskrivna och skrivna regler. Vi befinner oss alla i samma situationer, vi har liknande problem, glädjs åt liknande saker, vi gör samma slags saker, ja mycket i våra liv är väldigt lika. Många av oss är också samma typ av personer, jag menar det finns något i oss som har tagit oss hit, något som gör att vi alla valt att bli au pairer. Och vi är så många au pairer, man träffar någon ny flera gånger i veckan. Allt det här tillsammans med många andra faktorer gör att det är så lätt att bli vänner med varandra. 

En del av dessa vänner man träffar fastnar, både i minnet och i ens liv. I au pair-världen finns det en vän för alla. Du kommer alltid att hitta någon med liknande intressen, åsikter, syn på livet, humor, framtidsplaner eller något annat som gör att just ni två klickar som vänner. Vissa kommer att stå dig närmare än andra. Och det är nånstans där som mina tankar går i detta nu. Hur vissa personer kan komma en så nära och på så kort tid. 

Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget. Eller jo, jag vet var jag vill komma, men inte hur jag hade tänkt att komma dit med allt det här skrivandet. Så jag går direkt på saken nu. Det jag vill komma till är att jag har hittat så många fina vänner här i USA, och då har jag bara varit här två månader, jag kommer att träffa ännu fler. Och jag är så förundrad över hur nära jag har kommit en del av dessa, på så kort tid. Jag är glad och tacksam över det, över att jag har dessa vänner i mitt liv. Och jag kan inte sluta förvånas över att jag känt dem så pass kort tid, för det känns som att de alltid har funnits här. Jag kan inte heller sluta förvånas över vilken tur jag har haft som fått lära känna dessa fina personer. Tur eller ödet, jag vet inte. Men en sak vet jag, jag kommer inte att släppa dem i första taget!

ITS BACK

It's baaack, standard!!

Imorgon kommer ett långt förklarande inlägg om min vecka, jag lovar.Tills dess kan jag meddela att jag har det jävligt mysigt i min säng just nu, trevligt sällskap and all that!

KAOS

Mitt huvud snurrar av tankar och mitt hjärta svämmar över av känslor. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen, skratta eller gråta. De här två senaste dagarna har varit fyllda till varenda minut med händelser, bra händelser och dåliga, galna och normala, tråkiga och ledsna, planerade och oplanerade, verkliga och overkliga. Det har varit en bergochdalbana och jag förstår inte hur det kan hända så mycket på så kort tid. Jag har hunnit uppleva Halloween som man ser på amerikanska filmer, trick or treatat, varit uppe i Space Needle, träffat en av mina största idoler Hope Solo, lärt känna massvis med nytt folk, åkt buss under staden, sagt hej då till en av mina bästa vänner här, fått veta att en annan av mina bästa vänner inte längre bor några blocks bort utan gick in i rematch under loppet av en morgon, varit lite ledsen för första gången sedan jag kom hit och mycket mer. Ville bara uppdatera er lite om min tillvaro just nu eftersom jag inte har tid att skriva om allt jag gjort de senaste två dagarna och kommer förmodligen inte ha det imorgon heller. Kort sagt min tillvaro just nu är lite kaos och jag lever livet på högsta hastighet

AMERIKANSK FOTBOLL

Jag kan inte fatta att jag glömt bort att berätta det här på bloggen.. Men bättre sent än aldrig, den 10 november ska jag på amerikansk fotbollsmatch! Det är collegefotboll men den spelas på CenturyLink Field som är planen där Settles "riktiga" fotbollslag och amerikanskfotbollslag spelar. Jag ska dit med Johanna och Maja, och någon till förmodligen eftersom vi har en biljett över. Är sjukt taggad!! Go Huskies!

SKÖNT

Jag har just sovit i 11 timmar. ELVA TIMMAR! Förstår ni hur skönt det var eller. Jag hade ställt klockan på halv 10 men jag klev inte upp förrän kl 11. Jag hade planerat att gå på en promenad och göra lite saker innan jag började jobba idag. Men jag behövde verkligen sova, så då gjorde jag det!

Nu börjar jag jobba snart, ska hämta upp E och sedan åka på simning med henne. Ikväll har jag klass och sedan familymeeting. Fullspäckat schema som vanligt!