STUDENTEN

I torsdags var dagen alla gymnasieelever längtar efter under hela sin skolgång, jag tog studenten! Det är för många en av de lyckligaste dagarna i livet, att få slippa allt som har med gymnasiet att göra. De enda tårar som fälls den här dagen är glädjetårar, förutom på Räddningsgymnasiet. I torsdags fällde jag många tårar, jag grät tills jag inte kunde tvinga fram en enda tår till. Jag grät inte av lycka, utan av sorg för att min tid på Sandö är över och för att det var dags att ta farväl av Räddningsgymnasiet, alla underbara lärare och elever och framför allt mina älskade klasskamrater i RäGy09. Jag har försökt skriva ihop ett inlägg både igår och idag för att skriva ner vad det är jag känner just nu, men allt jag har skrivit har jag suddat ut gång på gång. Det går inte att förklara hur det känns att veta att jag aldrig mer kommer att åka tillbaks till Sandö för att börja en skoldag eller träffa mina vänner, att vi inte längre är en klass och att vår älskade, underbara, vackra ö inte längre är vår ö. 

Men, trots att vi alla kommer att sakna varandra och Sandö är det nu dags att gå vidare. Jag har haft den bästa tiden i mitt liv under dessa tre år på Sandö tillsammans med min underbara klass, hittills. Det kommer att komma en ny bästa tid i mitt liv, nya år på nya ställen tillsammans med nya underbara personer. Idag är det svårt att förstå det för idag lever torsdagen fortfarande kvar i min hjärna och mitt hjärta. Alla lärares hej då-tal, det fina avskedet på innergården av tvåor och treor, alla kramar, utgången på trappan och alla tårfyllda hej dån på kvällen. Det kändes som att något inom mig gick sönder, något delade på sig, och det gjorde det också, vi delade på oss. 

Jag är trots allt tacksam över allt jag fått vara med om under min tid på Räddningsgymnasiet, allt jag fått lära mig och allt jag fått uppleva, alla personer jag fått lära känna och alla vänner jag alltid kommer att ha kvar. Nu mot slutet har jag upptäckt nya sidor hos mina närmsta vänner, hittat tillbaks till gamla vänner och lärt känna nya vänner och det är också något jag är tacksam över. Jag skulle kunna sitta och rabbla upp hur mycket som helst som jag är tacksam över att det har hänt under min gymnasietid, men det skulle bli en för långtråkig läsning så jag sammanfattar med ett kort:

tack för all vår tid tillsammans, ni är simply the best.

Don't cry because it's over,

smile because WE happened!