AND THE DESTINATION IS...

Det finns många saker som jag kommer sakna med läraryrket. Till exempel igår kom ett par tjejer från nian in i mitt klassrum efter sin HKK-lektion för att bjuda mig på ett muffins med ett hjärta på som de bakat, eller förra veckan när jag berättade för mina sjuor att jag tyvärr sagt upp mig så blev de så himla ledsna och besvikna och två av dem sa att de ändå var glad för min skull och att de ville bli som mig när de blev stora för jag verkade ha ett så himla roligt liv. Eller det enkla faktum att jag idag jobbar sista dagen på en vecka för nästa vecka är det sportlov! Känns oförskämt lyxigt att få en vecka ledigt såhär huxflux utan nån anledning.

Men riktigt så är det ju inte, utan varenda lediga dag man har på loven som lärare har man faktiskt jobbat in, varenda timme, och det märks för man jobbar väldigt mycket och intensivt, man behöver få vara ledig för att ladda upp batterierna. Så till alla de som klagar på att lärare har så mycket ledigt osv, man ska inte prata om saker man inte vet något om. Det är ett krävande jobb, läraryrket, och man gör så mycket mer än vad vare sig föräldrar eller elever vet eller förstår. Jag kan aldrig gå hem från jobbet prick klockan 16 om jag inte har planerat klart inför morgondagen och jag spenderar flera kvällar i veckan med att sitta och rätta läxor och prov och det är inte ovanligt med ett samtal eller sms från föräldrar på min fritid. Man brukar säga att det är slitsamt att jobba inom vården, jag vet att det är så för jag gjorde det i somras, men jag är mer stressad som lärare än vad jag någonsin var som vårdpersonal. När jag jobbade inom hemtjänsten var jag där kl 7 när jag började på morgonen och kunde gå hem när jag slutade kl 16 och då lämnade jag arbetet och behövde inte tänka på det förrän jag började igen nästa dag. Riktigt så fungerar inte läraryrket då det inte är ovanligt att man tar med sig arbetet hem eller till och med har svårt att somna på kvällarna för man oroar sig över en elev.

Men jag kommer att sakna det och kan inte låta bli att känna ett gnutta dåligt samvete över att lämna alla min klasser såhär i mitten av vårterminen, speciellt alla mina nior som har sina nationella prov i engelska framför sig och sedan slutbetyg. Jag håller tummarna för att vi kommer hinna hitta en bra ersättare innan jag slutar.

Så senaste veckorna har mycket av min energi och mina tankar kretsat kring jobbet och förberedelserna för att avsluta det. Men inte bara! Jag planerar för fullt för att åka till Västerås och hälsa på Moa och Lucas i veckan och även fira min födelsedag där. Helgen efter det åker jag till Östersund och träffar massa au pair-vänner hos Maja och en dag senare åker jag till USA och hälsar på min värdfamilj i en vecka, spricker nästan av excitement för det!! I helgen flyttar jag tyvärr ur lägenheten för som ni märker kommer jag ändå inte vara hemma något i mars nästan, så kommer inte ha tid att flytta ut senare utan känns bara stressigt att skjuta upp det. Men innan dess ska det firas, vilket det gjordes förra helgen också då vi först hade hattparty hemma hos oss med gemensamma tjejkompisar och sedan åkte jag till Ö-vik och hälsade på Rebecka som numera är sambo vilket innebar att jag var tvungen att dela henne med hennes pojkvän och katter, och att jag blev placerad på soffan istället för med henne i sängen. Söndagen fick hon oväntat ledigt då hennes mamma kunde jobba i butiken och vi tog en impulstrip till Birsta där jag spenderade det sista av lönen på lite måste-saker inför mitt nya jobb som två par nya skor (tredje paret inom loppet av en vecka, vad hände?) och lite sommarkläder. Massa andra förberedelser inför det stundande äventyret har också gjorts, bland annat fixat nytt pass, gjort läkarbesök och fixat med mediciner och nu senast har jag beställt min uniform som jag kommer att jobba i.

Och just det, jag har nu fått veta min destination och Fritidsresor håller på att boka flygbiljetter så nästa vecka får jag även veta mitt exakta avresedatum. Min destination som jag ska jobba på under sommarsäsongen 2015 är.... trumvirvel..... GRAN CANARIA!! Närmare bestämt området Bahia Feliz på sydöstra delen av ön. Först var jag lite besviken att jag inte hamnade nånstans i Grekland som jag hade velat, men ju mer tiden går och desto mer jag tänkt och tagit reda på information känner jag mig alltmer nöjd. Tror det kommer att bli en perfekt första säsong för mig! Och jag har alltid velat åka till Kanarieörna, så varför nöja sig med en resa dit när man kan flytta dit? Vill ni läsa mer om Bahia Feliz kan ni klicka HÄR för att komma till Fritidsresors hemsida om området. Det är ett stort Bluevillage-område med flertal hotell. Det ligger bara 6km från Playa del Ingles och bara 24 km från Puerto Rico där Sanna och hennes familj har lägenhet, vilket innebär att jag kommer kunna träffa henne i sommar när hon är där!! I Facebook-gruppen vi har så har jag redan hittat ett par som också ska dit, varav en till och med ska jobba i Bamseklubben precis som jag, känns ju hur bra som helst! Är så otroligt taggad just nu så jag vill bara få min flygbiljett och åka iväg. Det här jobbet känns så rätt för mig och alla mina arbetskamrater, vänner och släkt säger detsamma, och jag är inte ett dugg nervös, bara förväntansfull.

SEATTLE, I'M COMING HOME

I onsdags gjorde jag något som känns helt galet, jag bokade en flygbiljett till USA!!! Jag har velat åka och hälsa på min värdfamilj ända sedan i höstas, men inte kunnat eftersom man som lärare inte kan ta ledigt hur som helst. Nu när jag sagt upp mig kände jag mig tvungen att ta chansen då jag har en lucka innan jag börjar jobba för Fritidsresor. Jag vet dock inte hur stor den luckan är än eftersom jag inte fått ett avresedatum, men jag hoppas i alla fall hinna komma hem från USA och packa om väskan. Hade jag inte åkt och hälsa på dem nu har jag ju ingen aning om när nästa möjlighet till det skulle kunna komma, jag tog chansen och det känns så otroligt kul!! Längtar jättemycket. Men innan dess ska jag hinna med en resa ner till Västerås och en till Östersund och nu i helgen ska jag åka upp till Örnsköldsvik och hälsa på Rebecka. Mars månad kommer vara helt galet fullspäckad med saker som ska göras och hinnas med, känns stressigt men mest kul!

Den 16e mars, 2 timmar efter jag slutat min sista arbetsdag, går tåget ner till Arlanda och tidigt på morgonen där på lyfter jag och blir borta en vecka. I can't believe it's true!

Kommer få krama om mina hjärtan igen!!!

FRITIDSRESOR

Jag har en liten hemlis som jag gått och burit på ett par veckor nu, eller hemlis och hemlis, de flesta vet det redan men jag har inte velat gå ut med det officiellt förrän allt blivit klart med mitt nuvarande jobb (jag sa upp mig i måndags, så den 16e mars är min sista arbetsdag) och alla mina kollegor och elever fått veta det. Nu är det gjort och bloggen har fått ett nytt namn eftersom mitt nya jobb är vad den kommer att handla om från och med nu.

Jag har fått jobb för Fritidsresor! 

Det hela började med en spontan ansökan i slutet av ansökningsperioden i januari, det var verkligen inte något jag hade planerat, tvärtom har jag ju haft mitt kommande år planerat sedan i december, jobba klart som lärare terminen ut, sommarjobba varvat med resa och att spendera hösten i Australien och Nya Zeeland. Men när jag av en slump snubblade över annonsen på Facebook, kunde jag inte låta bli. Att jobba som reseledare har varit något jag velat göra i flera års tid nu och det kunde ju inte skada att skicka in en ansökan tänkte jag, jag hade ju inget att förlora. Visade sig att jag bara hade något att vinna av det.

Efter jag skickat in ansökan fick jag göra ett service-test som jag klarade och gick vidare till att få göra ett personlighets-test, exakt ett likadant som jag gjorde när jag skulle åka som au pair. Även det klarade jag och blev kallad till en rekryteringsdag hos Fritidsresors huvudkontor i Stockholm i slutet av januari. Jag passade på att ta en långhelg i huvudstaden och återförenas med mina au pair-vänner Sanna, Lotta och Lovisa. Hade en superkul helg där jag verkligen fick uppleva hur mycket jag utvecklas under min tid i USA. För tre år sedan hade jag stått på Centralen i Stockholm och grinat för att jag varit alldeles själv och inte vetat vart jag ska gå eller vad jag skulle ta mig till. Nu var jag inte osäker en sekund på var jag skulle och hur att ta reda på det ifall jag inte visste. För tre år sen hade jag spytt av nervositet inför att åka till Fritidsresor och göra alla de olika delarna man fick göra där under dagen. Nu tyckte jag det var jättekul att vara där och träffa massvis med trevliga personer och få visa upp vem jag är och jag var inte alls så nervös och tyckte det bara kändes roligt och bra. Det är helt otroligt vad jag utvecklas, och så kul när man får upptäcka det en gång som denna.

Jag tyckte det lät som en lång tid, att vara på arbetsintervju en hel dag, men det var en så fullspäckad dag fylld med information och olika övningar för att få visa upp sig själv, vem man är och hur man samarbetar med de andra och avslutades med en kort personlig arbetsintervju, helt olik andra intervjuer jag varit på. Inga frågor om vem jag är eller varför jag vill ha jobbet, utan bara frågor om hur man har agerat i olika situationer. Jag gjorde sällskap till tunnelbanan när rekryteringsdagen var slut med ett par andra tjejer, ett leende på läpparna och den där sköna känslan av att vara nöjd med sig själv. Det kändes som att det gått bra och att jag gjort mitt bästa, och det är nog den bästa känslan man kan ha!

Efter det hade jag en hel helg där jag bodde hos Sanna i Bromma och Lotta var också där och vi hade det bara så otroligt bra! Jag älskar dessa brudar, och hur otroligt lätt och snabbt det går att hitta tillbaks till varandra efter ett halvår ifrån varandras sällskap. 

Och bra måste det ha gått på rekryteringsdagen eftersom jag två veckor senare fick ett mail om att jag fått tjänsten jag sökt: Bamseklubb Host på något av Fritidsresors koncepthotell, nånstans ute i världen. Jag har inte fått veta destination och avresedatum än, men får veta det nästa vecka! Det känns fortfarande helt overkligt, och av erfarenhet vet jag att det är en känsla som jag aldrig riktigt kommer att komma över. Jag förstår fortfarande inte att jag åkte iväg och jobbade som au pair i USA för två och ett halvt år sedan, haha!

Så, till alla er som troget följt min blogg de senaste tre åren och de tiotal som trotsigt varit hit och kikat VARJE DAG de senaste halvåret, trots frånvaron av uppdateringar, I'M BACK! Ifall ni vill följa mitt andra äventyr ute i världen, välkomna, det börjar nu.

NOT ALL WHO WANDER ARE LOST

Nu har jag varit i Sverige i lite drygt 7 månader. Det låter sjukt länge, förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det känns som igår jag nyss hade kommit hem från USA, och som att det var i förrgår jag hade min sista vecka i Seattle, sa hej då till alla och spenderade tre härliga veckor med att resa runt i Nevada, Arizona och Florida. Men det har gått sju månader sedan jag gjorde allt det. Och när jag verkligen tänker efter så har jag ju hunnit med sjukt mycket sedan dess!

Jag hann knappt komma hem innan jag fick sommarjobb på hemtjänsten i lilla byn jag är uppvuxen i. Jag spenderade hela sommaren med att jobba arslet av mig och ta ikapp förlorad tid med familj, släkt och vänner. I augusti sökte jag nytt jobb som engelska-lärare på mitt gamla högstadium, som jag också fick, trots att jag inte har någon utbildning. Det satt som en smäck på självförtroendet! I augusti kom även min värdfamilj från USA och hälsade på mig. Det låter fortfarande overkligt när jag säger det, att de har varit här hemma hos mig i min lilla by mitt ute i Norrlands-skogen, men det har de! Det var verkligen hur roligt som helst att få visa dem hur jag bor i Sverige, och så underbart att få träffa dem igen efter att varit ifrån dem två månader. Jag tror att det var vetskapen om att jag skulle få träffa dem så snart som gjorde det lättare att säga hej då när jag lämnade Seattle. Vi hade ett par jättebra dagar tillsammans där jag visade de runt i Höga Kusten, vi hikade och gjorde utflykter och en natt sov tjejerna över hos mig i min säng, så mys!! Inte en dag går förbi utan att jag tänker tillbaks på mitt liv i Seattle.

Men jag har haft en riktigt bra höst och vinter, jag trivs jättebra med att jobba som lärare! Det har varit både roligt men framförallt väldigt lärorikt. Jag har fått lära mig allt! Från att kunna läroplanen och betygskriterierna utan- och innantill och hur man planerar en bra lektion till att sätta betyg och att anpassa undervisningen till de olika elevernas svårigheter. Som lärare har man ett enormt ansvar, och det är långt ifrån lätt alla gånger, men så värt allt det tuffa och jobbiga arbetet när man ser hur eleverna lär sig och utvecklas.

Jag har inte bara jobbat sedan jag kom hem, även fast det ibland känns som att det är det enda man gör som lärare med sina 40 schemalagda timmar i veckan plus 10 timmar i förtroendetid varje vecka. Jag har även hunnit med att umgås massvis med släkt och familj

och gamla vänner

lärt känna nya vänner

hälsat på au pair-vänner

tränat

festat

firat jul och nyår

njutit av vintern (men ärligt mest saknat vädret i Seattle)

Och massvis med mer!! Nu senast har jag flyttat in i en lägenhet och blivit sambos med min granne och vän Evelina. Det känns jättekul och skönt att flytta hemifrån igen!

Det har varit sju bra månader med andra ord, men om jag ska vara ärlig börjar jag bli lite less på Sverige, som visst är ett helt fantastiskt bra land för det mesta. Men jag vill ut i världen igen, bort från min comfortzone, uppleva något nytt och vara med om äventyr. Och det är precis vad jag snart kommer att göra faktiskt! To be continued..