Reseledare för Fritidsresor: maj 2012

söndag, maj 27, 2012

3 MÅNADER

Woop woop, tre månader kvar i Sverige ja det är sant! Kändes som att det var igår jag bestämde mig för att jag ville bli au pair men det är cirka åtta månader sedan som jag kontaktade Cultural Care Au Pair för första gången, det är sjukt hur fort det har gått!! Med den vetskapen kan jag nästan övertyga mig själv om att dessa tre ynka månader kommer att rulla förbi i hög hastighet.

Ibland känns dock tre månader också som en lång tid, en alldeles för lång tid. Det är ett fjärdedels år. Men, jag lovar mig själv att ta vara på allt den tid jag har kvar i Sverige, vare sig jag bestämmer mig för att det är en lång eller kort tid. Att leva i nuet och inte i framtiden. Mitt nu är, de kommande elva dagarna, studenten och allt som hör till. I fredags flyttade jag in på Sandö på riktigt, efter att ha varit inneboende hos Moa i två veckors tid har jag nu mitt egna rum (om man bortser från att det var mysigare att ha Tilde sovandes där också) och studentlivet har redan hunnit visa sina bra sidor. Jag lever i nuet och jag gör det med ett stort leende på läpparna.

lördag, maj 19, 2012

100

Idag är det 100 dagar kvar tills jag påbörjar min resa till USA och jag känner att nu kan nedräkningen börja på riktigt. Mina första fem dagar på andra sidan jorden kommer att spenderas på Long Island i New York på Cultural Cares Au Pair Training School tillsammans med au pairer från hela världen. Där kommer vi att ha lektioner och få lära oss saker om barn som kommer vara bra att veta under året, typ. Kommer även att spendera en dag i New York City, vilket känns som höjdpunkten på hela veckan där! Åhh, längtar så otroligt mycket nu, men först: 19 dagar kvar till studenten och sen en hel sommar här i Sverige som jag ska njuta av till 110 procent!!

onsdag, maj 16, 2012

JUST NU

Har idag gjort mitt sista seminarium på Räddningsgymnasiet vilket betyder INGET MER PLUGG!!!!! (med undantag för de två kommande veckorna då vi kommer att ha slutövningar och våra kunskaper om räddningstjänst och sjukvård kanske behöver fräschas upp lite, och en sista Matte E redovisning ska göras till veckan och uppkörning i att bli HLR-instruktör på måndag = i stora drag ingenting, haha!)

Just nu njuter jag av att vi redan har helg. Just nu har jag det himlans bra här i mitt andra hem på Sandö. Just nu mår jag som bäst. Just nu är jag lycklig. Och just nu inser jag hur otroligt mycket jag kommer att sakna Sandö och mina älskade vänner här!

söndag, maj 13, 2012

SKYPE-SAMTAL

Igår kväll hade jag ett skype-samtal med hela värdfamiljen. Det var första gången tjejerna var med så det var lite nervöst innan men det släppte fort, för hur kan man vara något annat än glad när man ser de där två busfröna! De var hur söta som helst och verkar vara väldigt livliga och busiga. Lovade att jag skulle lära dem spela både fotboll och hockey när jag kommer dit, can't wait!

lördag, maj 12, 2012

INDONESIEN DEL 3

Måndag 16 april: Dagen som vi anlände till Carita Beach som sagt. Hade längtat så mycket efter att bada i havet så det fanns inte en sekund att slösa, hoppade direkt i bikinin och sen ner i havet. Det var underbart att bo så himla nära! Men när den första lyckan sedan försvunnit blev det lite ledsnare miner när man insåg mer och mer att vi inte bodde på det finaste stället. Första kvällen stormade det riktigtt mycket, regnet forsade ner och himlen lystes upp var och varannan sekund av jättestora blixtrar och åskan dundrade.

Tisdag 17 april: Vi var ju ledig varenda dag på Carita så vi fick göra vad vi ville vilket såklart resulterade i en splittrad klass. Personligen klevs det upp i tid för att få så mycket soltimmar som möjligt! Morgonen spenderades på playan med njutning på hög nivå! Humöret sjönk dock när solen gick i moln ganska tidigt. Och värre blev det när vi bestämde oss för att ta en tur in till byn Carita i närheten för att se vad det var för ställe och vad det fanns för utbud av affärer och restauranger. Lagom när vi stod och väntade på taxin började det spöregna och klockan var mitt på dan. Vi åkte ändå och upptäckte en sunkig liten by med ett par fiskstånd och en liten mataffär typ. Vi köpte pringles, oreos, snickers och nudlar. På kvällen regnade det som tur var inte och vi bestämde oss för att beachparta lite, inte direkt på det sättet jag hade föreställt mig i mina förväntningar men vi gjorde det bästa av situationen, en äppelskiva i groggen och jag hade skapat mig själv en riktigt lyxig exotisk drink.

Onsdag 18 april: Större delen av klassen åkte till en vulkan-ö i närheten: Krakatau, som de vandrade på och snorklade vid. Själv hade jag ingen lust att vandra på ännu en vulkan utan vi var ett gäng som bara ville snorkla och bestämde oss därför för att hyra en båt och åka till ett korallrev i närheten och snorkla vid, vilken bra grej att göra tänkte vi och var supertaggade. Besvikelsen blev därför stor när vi kom dit och det visade sig att det var ett dött korallrev vi skulle få se. När 2 timmar och 40 minuter återstod av de 3 timmar vi bokat båten var vi less och ville åka hem, vilket tog säkert 15 minuter innan vi lyckades förklara för killarna som körde båten att vi var missnöjda. "Why did you take us to dead corals?" "Huh?" "These are DEAD corals" "Huh?" "No. color. dead. corals." "Yeah, dead" "Why did you take us to dead corals?" "Huh?". Mission impossible: Att få en indones att förstå engelska. Besvikna lyckades vi till slut förklara att vi ville åka hem och där var solen bakom molnen, igen. Det här var första gången på resan som jag kände hemlängtan på grund av flera anledningar.

Torsdag 19 april: Den bästa dagen på Carita Beach, vilket kan bero på att jag inte befann mig i närheten av Carita på hela dagen, haha! Tidigt på morgonen påvörades en 3 timmar lång båttur till en ö (en RIKTIG paradis-ö med kritvit jättefin sand och knalligt turkost vatten som var helt genomskinligt!!!) där vi vandrade genom en regnskog/djungel. Längs vägen såg vi bla vildsvin, spindlar, rådjur, apor. Efter ett par timmars vandrade kom vi tillbaks till stranden och då ÄNTLIGEN fick vi snorkla! Något som jag som sagt hade längtat efter, speciellt efter att ha fått sett döda koraller. Just då var jag extra glad över min kamera som är stöt- och vattentålig. Det var dock inte lika fint korallrev och fina fiskar som det är vid korallrev i Röda Havet som jag har snorklat vid förut, men det är häftigt att bara ligga vid ytan och flyta med och se allt liv och allt som händer vid reven och så är det alldeles knäpptyst under vattnet, love it! Det var en sak som var lite läskig dock, överallt i vattnet var det jättesmå maneter som brändes. Så rätt vad det var så brände det till lite här och var eftersom man simmade in i dem. Men det var inte så farligt ont tills jag fick en manet rakt på läppen! Brände till som bara den, men gick över ganska fort som tur var. Efter snorklingen åkte vi över till en annan ö där det var litet naturreservat och vi fick se bufflar (tror jag det var) på en savann. Det var en snabb visit innan ännu en båtfärd nu till en liten sandplätt ute i vattnet bredvid ett korallrev så det blev ännu lite mer snorkling och även lite letande efter superfina snäckor på ön av vissa. Tyvärr så gick solen i moln och den långa båtturen hem var iskall, blåsig, molnig och regnig. Kvällen började deppig men jag och Moa bestämde oss för att ta en strandpromenad som resulterade i en trevlig kväll på en filt på stranden i indonesiskt sällskap och tillomed en mopedtur in till Carita. Efter lite spårning kom vi till slut i säng!

Fredag 20 april: Ännu en dag med vandring! Den här gången började vi vid boendet och vandrade upp uppför ett berg genom regnskog till ett vattenfall. Det var superfint, precis som man sett på tv. Och precis som man sett på tv hoppade vi ner från vattenfallet, vilken känsla! Det var superhäftigt. Speciellt då jag och Moa bestämde oss för att påbörja vår vandring hem med att hoppa med kläder, skor och allt och sedan jogga ner resten av vägen. Nöjd tjej efter mitt första och enda "träningspass" i Indonesien, hehe. Det blev lite sol och bad och en tupplur på stranden innan det var dags för ännu ett beachparty på kvällen med "femkamp" som spårade. Vi köpte även upp restaurangens alla öl, starkt gjort.

Lördag 21 april: Sista dagen och jag ville bara åka hem. Gjorde allt på Carita en sista gång: Sista solningen, sista doppet, sista naken-utomhus-duschen, sista mie gorengen, sista magnumen, sista oreo-paketet, (sista rodeos-paket, ) sista nattliga strandpromenaden, a ni fattar.

Söndag 22 april och Måndag 23 april: Påbörjan av hemresan! Efter en regning förmiddag på Carita och ett par hejdån till indoneserna åkte vi buss ett par timmar till flygplatsen i Jakarta där vi spenderade flera timmar tills vi på kvällen lyfte, mellanlandade i Singapore, spenderade en natt med film-tittande, illamående och en timmes sömn mot Andreas axel innan vi mellanlandade igen i Istanbul för att sedan påbörja den värsta flygningen i hela mitt liv. Mådde så sjukt dåligt. Trodde först att det var åksjuka för jag blir jämt väldigt åksjuk när jag flyger men efter tre otrevliga toalett-besök och en tom mage senare tror jag snarare det var en släng magsjuka. På svensk mark äntligen var det hemskt jobbigt nog en flera timmars bussresa kvar innan vi äntligen befann oss på Sandö. Har aldrig blivit så lycklig av att åka över Sandö-bron!

Solning på stranden

Lyckliga tjejer

Lite massage på stranden

Carita Beach

Moa och jag

Jag och Tilde

Beachen

Snorkling

Döda koraller..

Solning på Carita Beach

Våran dusch

Vildsvin

Bufflar (?)

LYCKA

Killarna i klassen

Glad chej

Bintang!

Även om denna sista vecka inte var vad jag hade förväntat mig har jag haft det otroligt bra i Indonesien! Jag är fylld av tre veckor med upplevelser och lärdomar rikare. Jag har lärt mig massvis med nya saker, både om Indonesien, mig själv och mina klasskamrater och annat folk i min omgivning. Det har varit en givande resa på många plan och det var värt varenda grej vi har sålt och varenda jobb vi har gjort. Mitt livs häftigaste resa. Hittills.

fredag, maj 11, 2012

SURPRISE

Fick en trevlig överraskning i brevlådan igår, ett litet paket från Seattle! Blev först förvånad och sedan jätteglad när jag öppnade och det visade sig att det var en guidebok om Seattle, precis vad jag faktiskt letat efter och tänkt köpa. Så det var en välkommen present från värdfamiljen som jag blev riktigt glad över. Nu är det bara att börja läsa och längta ännu mer, 108 dagar kvar tills jag åker "bara",haha..

Och idag är det bara 27 dagar till studenten, det är faktiskt sjukt lite! Hade mösspåtagning idag, efter att ha varit en av de som stått i fönstret och kollat i två år var det idag vi som var de som det kollades på. Otroligt att det gått så fort och att det nu är vår tur att ta studenten! Är grymt taggad inför kommande studentveckor vilket jag inviger med en nykter studentfest ikväll (ja det är sant, ska inte dricka en droppe alkohol!!) och sedan bosätta mig på Sandö ett par dagar till veckan, efter det är det bara en vecka kvar innan det är dags att bosätta sig där på riktigt de två sista veckorna. Tiden går fort. Unbelievable.

söndag, maj 06, 2012

INDONESIEN DEL 2

Tisdag 10 april: Vi gjorde ett studiebesök på ett universitet i Yogyakarta där vi fick höra både lärare och elever berätta om allt möjligt. Vi fick även dela med oss lite om vår skola och något traditionellt från Sverige, vi valde att uppträda med ett luciatåg, haha. Eleverna från universitetet sjöng ett par traditionella sånger ifrån Indonesien. Sedan åkte vi vidare till en biogas-anläggning där vi först lyssnade på en föreläsning om biogas och dess framställning och sedan fick vi även se lite av framställningen av biogas. Det var den varmaste dagen i Indonesien dittills om jag inte minns fel så när vi kom tillbaks till hotellet hoppade nästan hela klassen direkt ner i poolen, underbart! På kvällen åkte vi ett gäng in till Yogyakartas "city" där vi strosa omkring lite på en marknad men största delen av kvällen spenderades i ett shoppingmall där vi åt och gick sedan runt och kollade och handlade lite. Jag och Tilde bestämde oss för att måla naglarna rosa och två naglar målades det grisar på, ca 20 kronor kostade det och det var bland det roligaste spenderade pengarna på resan, snygga naglar fick vi också!
Vi upplevde också två turer i en cykel-taxi, ett roligt sätt att se staden på men kunde inte låta bli att tycka synd om de stackars indoneserna som inte orkade oss tunga svenskar i uppförsbackarna..

Onsdag 11 april: Det här var sista dagen jag skrev i min "resedagbok"så de sista dagarna i Yogyakarta har flutit ihop lite men tror det var den 11 som vi besökte två stycken tempel. På morgonen besökte vi ett buddistiskt tempel som heter Borobudur och på eftermiddagen besökte vi ett hinduiskt som heter Prambanan. När vi befann oss vid Prambanan fick vi höra om nyheten att det hade skett en jordbävning i Aceh-provinsen i norra Indonesien (på Sumatra) och att det var tsunami-varning längs hela kusten. För oss var läget ändå lugnt eftersom vi befann oss mycketn längra norrut och på Java, vilket är en helt annan ö och vi fick höra att det var lugnt för oss. Men många föräldrar och skolan hörde av sig och var oroliga då det tydligen hade varit en större grej hemma i Sverige än vad vi upplevde det. Men detta påverkade som sagt inte oss, på annat sätt än att vi inte åkte till havet på torsdagen som vi hade tänkt, med respekt för tsunami-varningen och oroliga föräldrar. Onsdagskvällen spenderades på en italiensk restaurang i trevligt sällskap och senare delen av kvällen bestod av ett stort äventyr tillsammans med Moa och Tilde, som vi aldrig lär glömma! Nu blev ni nyfikna va..

Torsdag 12 april: Ledig dag som spenderades till största delen vid och i poolen på hotellet. Alla sena kvällar och tidiga mornar tog dock ikapp mig och jag gick in tidigt och sov ett tag innan vi var ett par som åkte in till marknaden på kvällen där jag, Jonna och Sara.E gjorde varsin henna-tatuering. Jag gjorde tre stycken fjärilar på revbenen, vilket är något som jag har funderat på att göra på riktigt möjligtvis i USA, vi får se vad som händer i framtiden men jag var riktigt nöjd över den och den var jättesnygg!

Fredag 13 april: Ett studiebesök på en muslimsk privatskola stod på schemat idag. Det var en upplevelse, vi kom dit och blev mottagna på ett väldigt fint sätt med massvis med handskakningar från barnen och ett musik-uppträdande. Vi fick höra flera av lärarna berätta om skolan och undervisningen och sedan fler uppträdanden av barnen, som var hur duktiga som helst, sjöng på engelska och allt! Så det blev lite pinsamt när det var vår tur att uppträda då vi körde på midsommar-tema och sjöng små grodorna och gjorde raketen, hehe. Men de verkade tycka det var kul! Sedan fick vi gå runt och kika på skolan och se vad alla gjorde osv. Efter det besöket åkte vi till en brandstation där vi fick se deras bilar och utrustning och sedan lyssna och ställa frågor till chef och personal på brandstationen. Även för dom på brandstationen vat det en jättestor och häftig grej med besök från oss, de undrade om vi kunde fixa samarbete med den svenska räddningstjänsten osv och var jätteglada över att vi var där. Och så var det på de flesta ställen vi gjorde studiebesök på, alla var så glada att vi var där och gjorde det till en jättestor grej och det skulle alltid tas massvis med kort. På fredagskvällen var vi ett stort gäng som bestämde oss för att åka till "Hugos", vilket resulterade i en rolig kväll där svenskarna visade indoneserna hur man dansar!! Det var värt att vara trött på bussresan nästa dag, nästan

Lördag 14 april: ÄNTLIGEN dags för vår första dag på nästan två veckor att få åka till stranden!!!!! Besvikelsen var dock ett faktum när lärarna ansåg att vi skulle ta en "liten" omväg för att kolla på en grotta. Efter många timmar var vi nästan framme, då det börjar regna. Tårarna var inte långt borta men när vi äntligen kom fram så sken solen och vi fick äntligen ligga på en strand och simma i höga vågor, det var hlet underbart! Jag låg inte på stranden många timmar den dagen, jag och Sara.E hyrde varsin badring, vilket var kul att ha i vågorna som var väldigt höga. Vi stannade tills solen gick i moln på eftermiddagen och (nästan) alla var nöjda. Efter ett par timmars bussresa tillbaka var vi ett litet gäng som taggat upp inför ännu en kväll ute då det var ett stort evenemang på "Hugos". Vi skulle åka vidare fårn Yogyakarta kl 6 på söndag morgon så därför kändes det så bra att dygna den natten, haha

Söndag 15 april: Resan började som sagt kl 6 på morgonen efter en natt med 0 minuters sömn. Det var faktiskt ett bra val att inte sova för då gick det hur bra som helst att sova hela resan till Bandung dit vi kom fram på kvällen för att övernatta. Jag är glad att vi inte var där mer än en natt, det räckte eftersom det var en hemsk stad!! Det började med att vi var ett gäng som skulle gå ut och äta på McDonalds, på vägen dit blev vi instängda i ett trångt gångutrymme som var ÖVERSVÄMMAT med kackerlackor!! kackerlackor som kröp på vägen, som kröp på väggarna och som flög! Det var HEMSKT. När vi väl kommer fram till McDonalds, sätter oss och ska äta så är Moas nuggets råa och då menar jag verkligen råa. De var friterade på utsidan men på insidan var det en rå kycklingfilé, skandal! Less som vi är när vi går hem så beter sig folk på gatorna som helt tokiga, alla skriker och har sig när vi går förbi, de visar ingen respekt alls. När vi nästan är hemma springer ett gäng små pojkar fram till oss på gatan och börjar tigga efter mat och pengar men vi har blivit tillsagda att man inte ska ge dem något eftersom det kan vara maffian som har sänt ut dem. Till slut börjar dom hålla en i handen och pussa en på armen och vi tyckte de var jättesöta. Tills dom helt plötsligt börjar nypa oss i rumpan!! Vi skyndade oss tillbaka till hotellet med barnen hack i häl och de försvann inte därifrån förrän hotellpersonalen jagade iväg dem. Det blev inte så mycket sömn den natten heller på grund av allt ifrån spökhistorier till andra historier, men det var en mysig natt!

Måndag 16 april: Dagen som vi längtat efter så himla mycket, det som har hållit vårat hopp uppe när vi har bott på sunkiga ställen och inte fått sola trots klarblå himmel var äntligen här! Vi skulle äntligen få komma till Carita Beach där vi skulle spendera hela vår sista vecka helt lediga och boendes i bungalows på en indonesisk strand alldeles vid havet. Vi skulle kunna sola hela dagarna långa och gå på beachpartyn och snorkla, dyka, åka på utflykter, gå på stan och göra allt vi ville! Som vi hade längtat. Besvikelsen var ett faktum när vi äntligen var framme på måndags eftermiddagen och såg hur verkligheten egentligen var.. När vi kom fram till stället där vi skulle bo så regnade det. Stranden var visserligen lång men inte alls bred och långt ifrån vit. Vattnet var mindre genomskinligt än vad svenska havet är, och långt ifrån turkost. Vårat boende var en katastrof. Vi hade inte ens hela väggar utan det var öppet längs mot taket både mellan alla rummen men även utomhusväggarna. "Badrummen" bestod av en sunkig toalett och ett lika sunkigt handfat och duschen var en håla mellan stenväggar, smutsigt och mörkt. Och stora spindlar i flertal hade badrummet som sitt bo, vi såg även skalbaggar och ödlor, ödlor i sängen. Jag duschade inte inomhus en enda gång under hela veckan, vår utomhusdusch som var gjord för att man skulle kunna duscha av sig saltvattnet lite snabbt innan man gick in, användes flitigt som en riktig dusch och många indoneser hade lyckan att se halvnakna svenska tjejer för första gången. Varje dag på Carita var likadan, solen gick i moln klockan 10 på morgonen och klockan 12 började det regna, en timme hit eller dit. det var inte så kul eftersom vi bodde på en strand och hade alltså ingenstans att vara när det regnade, förutom i våra snnkiga boenden där det inte fanns så mycket mer att göra än att sova i en säng tillsammans med ett centimeter tjockt lager sand, eftersom vi som sagt bodde på en strand, det var sand överallt. Och fuktigt hela tiden, ingenting gick att torka och väldigt många plagg blev förstörda. Det fanns inte heller någonstans att åka eftersom den största staden som låg i närheten var hur sunkig som helst och det fanns ingenting där varken att köpa eller att göra. Den enda restaurangen i närheten var den på vårt boende och nudlar och ris var i stort sett det enda som beställdes där. Vi levde på nudlar, oreos, pringles och snickers i stort sett. Men som alltid så blir allt vad man gör det till! Trots dåliga förutsättningar gjorde vi de flesta dagarna till roliga och vi försökte hitta på saker och hålla humöret uppe! Större delen av tiden lyckades vi och vi var med om flera äventyr under vår vecka på Carita som jag kommer berätta mer om i nästa inlägg! Fortsättning följer..