Vi upplevde också två turer i en cykel-taxi, ett roligt sätt att se staden på men kunde inte låta bli att tycka synd om de stackars indoneserna som inte orkade oss tunga svenskar i uppförsbackarna..
Onsdag 11 april: Det här var sista dagen jag skrev i min "resedagbok"så de sista dagarna i Yogyakarta har flutit ihop lite men tror det var den 11 som vi besökte två stycken tempel. På morgonen besökte vi ett buddistiskt tempel som heter Borobudur och på eftermiddagen besökte vi ett hinduiskt som heter Prambanan. När vi befann oss vid Prambanan fick vi höra om nyheten att det hade skett en jordbävning i Aceh-provinsen i norra Indonesien (på Sumatra) och att det var tsunami-varning längs hela kusten. För oss var läget ändå lugnt eftersom vi befann oss mycketn längra norrut och på Java, vilket är en helt annan ö och vi fick höra att det var lugnt för oss. Men många föräldrar och skolan hörde av sig och var oroliga då det tydligen hade varit en större grej hemma i Sverige än vad vi upplevde det. Men detta påverkade som sagt inte oss, på annat sätt än att vi inte åkte till havet på torsdagen som vi hade tänkt, med respekt för tsunami-varningen och oroliga föräldrar. Onsdagskvällen spenderades på en italiensk restaurang i trevligt sällskap och senare delen av kvällen bestod av ett stort äventyr tillsammans med Moa och Tilde, som vi aldrig lär glömma! Nu blev ni nyfikna va..
Torsdag 12 april: Ledig dag som spenderades till största delen vid och i poolen på hotellet. Alla sena kvällar och tidiga mornar tog dock ikapp mig och jag gick in tidigt och sov ett tag innan vi var ett par som åkte in till marknaden på kvällen där jag, Jonna och Sara.E gjorde varsin henna-tatuering. Jag gjorde tre stycken fjärilar på revbenen, vilket är något som jag har funderat på att göra på riktigt möjligtvis i USA, vi får se vad som händer i framtiden men jag var riktigt nöjd över den och den var jättesnygg!
Fredag 13 april: Ett studiebesök på en muslimsk privatskola stod på schemat idag. Det var en upplevelse, vi kom dit och blev mottagna på ett väldigt fint sätt med massvis med handskakningar från barnen och ett musik-uppträdande. Vi fick höra flera av lärarna berätta om skolan och undervisningen och sedan fler uppträdanden av barnen, som var hur duktiga som helst, sjöng på engelska och allt! Så det blev lite pinsamt när det var vår tur att uppträda då vi körde på midsommar-tema och sjöng små grodorna och gjorde raketen, hehe. Men de verkade tycka det var kul! Sedan fick vi gå runt och kika på skolan och se vad alla gjorde osv. Efter det besöket åkte vi till en brandstation där vi fick se deras bilar och utrustning och sedan lyssna och ställa frågor till chef och personal på brandstationen. Även för dom på brandstationen vat det en jättestor och häftig grej med besök från oss, de undrade om vi kunde fixa samarbete med den svenska räddningstjänsten osv och var jätteglada över att vi var där. Och så var det på de flesta ställen vi gjorde studiebesök på, alla var så glada att vi var där och gjorde det till en jättestor grej och det skulle alltid tas massvis med kort. På fredagskvällen var vi ett stort gäng som bestämde oss för att åka till "Hugos", vilket resulterade i en rolig kväll där svenskarna visade indoneserna hur man dansar!! Det var värt att vara trött på bussresan nästa dag, nästan
Lördag 14 april: ÄNTLIGEN dags för vår första dag på nästan två veckor att få åka till stranden!!!!! Besvikelsen var dock ett faktum när lärarna ansåg att vi skulle ta en "liten" omväg för att kolla på en grotta. Efter många timmar var vi nästan framme, då det börjar regna. Tårarna var inte långt borta men när vi äntligen kom fram så sken solen och vi fick äntligen ligga på en strand och simma i höga vågor, det var hlet underbart! Jag låg inte på stranden många timmar den dagen, jag och Sara.E hyrde varsin badring, vilket var kul att ha i vågorna som var väldigt höga. Vi stannade tills solen gick i moln på eftermiddagen och (nästan) alla var nöjda. Efter ett par timmars bussresa tillbaka var vi ett litet gäng som taggat upp inför ännu en kväll ute då det var ett stort evenemang på "Hugos". Vi skulle åka vidare fårn Yogyakarta kl 6 på söndag morgon så därför kändes det så bra att dygna den natten, haha
Söndag 15 april: Resan började som sagt kl 6 på morgonen efter en natt med 0 minuters sömn. Det var faktiskt ett bra val att inte sova för då gick det hur bra som helst att sova hela resan till Bandung dit vi kom fram på kvällen för att övernatta. Jag är glad att vi inte var där mer än en natt, det räckte eftersom det var en hemsk stad!! Det började med att vi var ett gäng som skulle gå ut och äta på McDonalds, på vägen dit blev vi instängda i ett trångt gångutrymme som var ÖVERSVÄMMAT med kackerlackor!! kackerlackor som kröp på vägen, som kröp på väggarna och som flög! Det var HEMSKT. När vi väl kommer fram till McDonalds, sätter oss och ska äta så är Moas nuggets råa och då menar jag verkligen råa. De var friterade på utsidan men på insidan var det en rå kycklingfilé, skandal! Less som vi är när vi går hem så beter sig folk på gatorna som helt tokiga, alla skriker och har sig när vi går förbi, de visar ingen respekt alls. När vi nästan är hemma springer ett gäng små pojkar fram till oss på gatan och börjar tigga efter mat och pengar men vi har blivit tillsagda att man inte ska ge dem något eftersom det kan vara maffian som har sänt ut dem. Till slut börjar dom hålla en i handen och pussa en på armen och vi tyckte de var jättesöta. Tills dom helt plötsligt börjar nypa oss i rumpan!! Vi skyndade oss tillbaka till hotellet med barnen hack i häl och de försvann inte därifrån förrän hotellpersonalen jagade iväg dem. Det blev inte så mycket sömn den natten heller på grund av allt ifrån spökhistorier till andra historier, men det var en mysig natt!
Måndag 16 april: Dagen som vi längtat efter så himla mycket, det som har hållit vårat hopp uppe när vi har bott på sunkiga ställen och inte fått sola trots klarblå himmel var äntligen här! Vi skulle äntligen få komma till Carita Beach där vi skulle spendera hela vår sista vecka helt lediga och boendes i bungalows på en indonesisk strand alldeles vid havet. Vi skulle kunna sola hela dagarna långa och gå på beachpartyn och snorkla, dyka, åka på utflykter, gå på stan och göra allt vi ville! Som vi hade längtat. Besvikelsen var ett faktum när vi äntligen var framme på måndags eftermiddagen och såg hur verkligheten egentligen var.. När vi kom fram till stället där vi skulle bo så regnade det. Stranden var visserligen lång men inte alls bred och långt ifrån vit. Vattnet var mindre genomskinligt än vad svenska havet är, och långt ifrån turkost. Vårat boende var en katastrof. Vi hade inte ens hela väggar utan det var öppet längs mot taket både mellan alla rummen men även utomhusväggarna. "Badrummen" bestod av en sunkig toalett och ett lika sunkigt handfat och duschen var en håla mellan stenväggar, smutsigt och mörkt. Och stora spindlar i flertal hade badrummet som sitt bo, vi såg även skalbaggar och ödlor, ödlor i sängen. Jag duschade inte inomhus en enda gång under hela veckan, vår utomhusdusch som var gjord för att man skulle kunna duscha av sig saltvattnet lite snabbt innan man gick in, användes flitigt som en riktig dusch och många indoneser hade lyckan att se halvnakna svenska tjejer för första gången. Varje dag på Carita var likadan, solen gick i moln klockan 10 på morgonen och klockan 12 började det regna, en timme hit eller dit. det var inte så kul eftersom vi bodde på en strand och hade alltså ingenstans att vara när det regnade, förutom i våra snnkiga boenden där det inte fanns så mycket mer att göra än att sova i en säng tillsammans med ett centimeter tjockt lager sand, eftersom vi som sagt bodde på en strand, det var sand överallt. Och fuktigt hela tiden, ingenting gick att torka och väldigt många plagg blev förstörda. Det fanns inte heller någonstans att åka eftersom den största staden som låg i närheten var hur sunkig som helst och det fanns ingenting där varken att köpa eller att göra. Den enda restaurangen i närheten var den på vårt boende och nudlar och ris var i stort sett det enda som beställdes där. Vi levde på nudlar, oreos, pringles och snickers i stort sett. Men som alltid så blir allt vad man gör det till! Trots dåliga förutsättningar gjorde vi de flesta dagarna till roliga och vi försökte hitta på saker och hålla humöret uppe! Större delen av tiden lyckades vi och vi var med om flera äventyr under vår vecka på Carita som jag kommer berätta mer om i nästa inlägg! Fortsättning följer..
Middag i Yogyakarta (Erika och Jonna)
Sol och bad på hotellet
Lisa badar
Yves och Mattias åker cykeltaxi
Middag med ett härligt gäng!
Mina och Tildes naglar med grismotiv!
Borobudur
Borobudur
Prambanan
Prambanan
Prambanan
Middag med brudarna
Poolhäng!
Soljägaren Tilde
Jonna
Min hennatattoo
Uppträdande på den muslimska skolan
Brandstationen i Yogyakarta
Middag med dom bästa!
Moa snodde showen!!
Bobby och Yves
Tilde och jag
Moa, Jonna och Erika
@Hugos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar