Första veckan
Måndag 2 april: Resan började från skolan på Sandö 06:30 på morgonen och efter en resa som gick förvånansvärt fort var vi framme på Arlanda i Stockholm där vi spenderade ett par timmar innan det var dags att sätta sig i flygplans stolen och påbörja den långa flygresan till Indonesien.
Tisdag 3 april: Väl framme i Indonesiens huvudstad Jakarta, trött och åksjuk, möttes vi av ett riktigt tropiskt regn som hade skapat översvämningar längs vägarna, vilket härligt första intryck! Det fortsatte med att jag, Erika och två av lärarna inte fick plats på bussen heller, så vi fick åka bil till hostelet. Besvikelsen fortsatte med upptäckten att vi bodde lite sunkigare än vad vi hade hoppats (men vi insåg senare att vi faktiskt hade bott nästintill lyxigt!!) och än värre var att området vi bodde i hörde till de lite "ofinare" så att säga och hungriga som vi var fanns det inte ens en restaurang på vår gata! Därför redan första kvällen blev vi introducerade till det som skulle bli en stor del av våra matvanor de nästkommande tre veckorna: nudlar på burk, snickers, kakor och chips. Det var med lite nedstämt humör jag gick och la mig första kvällen i Jakarta.
Onsdag 4 april: Första dagen i Indonesien och solen sken! Frukost inhandlades tvärs över gatan på en matbutikskedja kallad Indomaret som blev ett stamställe för många av oss. Sedan styrde vi kosan mot ett shoppingcenter kallat "Sitos" för att inhandla leksaker till barnen på SOS Barnbyar. 1.000.000 rupiah fattigare, tre stora kassar med leksaker och efter att Jonna jagat butiksbiträdet genom affären skrikandes "hurry, hurry, hurry" (vårt första möte med indonesernas seghet) åkte vi vidare mot SOS Barnbyar i Jakarta. Vårt besök på SOS Barnbyar hade jag och Jonna fixat med, vilket gjorde det lite extra kul. Väl där fick vi följa med och träffa olika "familjer'' som bestod av en mamma med flera barn som hon tog hand om. Familjerna var indelade beroende på religion och därför fanns det kristna, muslimska och katolska hus där mamman i huset uppfostrade barnen efter religionen. Efter besöken i husen och efter att ha pratat med mammorna på knappt förståbar engelska var det dags att spela lite fotboll och leka med alla barnen, vilket var väldigt uppskattat och roligt! Allt som allt var det ett lärorikt och roligt besök, barnen hade det mycket bättre än vad jag hade trott att dom skulle ha det. Men då var det ju även SOS Barnbyar och jag antar att det finns barnhem där barnen har det mycket sämre än vad de hade det här. Dagen fortsatte med ett besök vid Jakartas monument och sedan sydostasiens största moské, som var riktigt stor!
Torsdag 5 april: Efter en två timmar lång bussresa var vi på Svenska ambassaden där vi fick en liten föreläsning om deras arbete osv. Sedan skulle vi åka vidare till hamnen, en resa på ca 1 mil som tog 8 timmar allt som allt innan vi var tillbaks hemma igen, detta pga traffic jam så vi stod still större delen av tiden och det gick verkligen framåt med snigelfart.. Besöket vid hamnen var över på ca 15 minuter efter att några i klassen vågade sig på att klättra över på en planka till en båt, vi andra fick inte ens se havet.. Trots en lång bussresa hade alla humöret uppe och vi fick se väldigt mycket av de fattigare delarna av Jakarta som vi åkte igenom påväg mot hamnen och det var en jobbig syn. Folket som "bodde" där (om man nu kan säga ens det eftersom de knappt hade tak över huvudet) hade det verkligen hemskt dåligt ställt och det var jobbigt att åka igenom utan att kunna hjälpa dem och göra något för dem. Att se dem slita för att överleva medans vi sitter i en buss och klagar på att ac:n är för kall och tittar och knäpper kort på dem som om de är nå turistattraktioner. Det var väldigt speciellt att se hur glad barnen där kunde vara, och hur glad alla blev när de fick se oss, ett gäng vita personer i en buss. För det är väldigt ovanligt med turister i Jakarta och många har reagerade starkt när de såg oss, både pga vår hudfärg och på sättet vi klädde oss. Väldigt många stannade oss vart vi än var och ville ta kort och flera ropade "bolee" efter oss vilket betyder typ vit person med stor rumpa, haha. Så för de som bodde där var det en väldigt stor grej att se oss, jag såg en kvinna som började grina till och med så det var väldigt speciellt. Trots en sen kväll innan vi kom hem bestämde vi oss ett gäng för att prova på Jakartas nattliv och tog oss iväg till en nattklubb, bara för att upptäcka att vi inte fick komma in pga vår klädsel. MEN. Hör och häpna, det var inte att vi tjejer hade korta shorts och linnen som var problemet, utan att killarna visade knän och axlar. En lärdom som vi tog med oss till nästa gång. Kvällen blev lyckad trots allt och slutade med lite nya indonesiska vänner.
Fredag 6 april: Vår första lediga dag! Vi fick göra vad vi ville, vilket resulterade i att klassen splittrade på sig och vissa åkte till bla Sea World medan jag och ett gäng andra stannade kvar på hotellet på morgonen för att lägga oss på taket och ta vara på lite sol (trodde aldrig vi skulle få kämpa så mycket för att få lite färg när vi befann os på andra sidan ekvatorn!). Efter ett tag beslöt vi oss för att åka till ett shopping mall för att såklart shoppa lite! En snabb summering är att indoneser är ungefär lika stora som dvärgar! Det blev en besvikelse för alla som bara hade packat med sig lite kläder och räknat med att köpa massa kläder där, för det gick verkligen inte. Trots att man bad om de största stolekarna de hade så var de så små att butiksbiträdena skrattade åt oss när vi skulle försöka prova dem. Som tur var fanns det allt möjligt att köpa så vi fick shoppa så vi blev nöjda ändå. Allt var jättebilligt! Både mat, saker, taxi, you name it! Ett kakpaket kostade ca 6 kr, träningströja 30 kr, klocka 40 kr, flätat armband 1 kr, massage 1 h 80 kr, det var sjukt billigt att leva där, om man nu ville leva billigt men vem vill det när en magnum kostar 10 kr då kan man ju köpa fyra stycken om dan!
Lördag 7 april: Vi lämnade tryggheten som man hade skapat på boendet i Jakarta för att ge oss vidare ut på vägarna längs Java, vi åkte söderut påväg mot Yogyakarta. Vårat första stopp på resan var i en självförsörjande by utan elektricitet som låg mitt ute i naturen nästan, omgivet av risfält och man var tvungen att gå ner längs en lång trappa för att komma dit. Det var jättefint där och häftigt att se hur de bodde, där kan man snacka om låg standard. Men de verkade ha det bra ändå och de hade verkligen ett bra levnadssystem. Sedan åkte vi till Garut för att övernatta. Det var en by som låg på hög höjd och jag blev förvånad när det regnade på kvällen och jag frös, trodde faktiskt inte att jag skulle frysa i Indonesien men det var inte sista gången heller. När vi kom fram till vårat boende i Garut blev det mycket ledsna miner eftersom det var väldigt låg standard på rummen och våran toalett var ett hål i golvet och våran dusch bestod av ett kar som man skopade vatten ur och hällde över sig själv. Vattnet var dock uppvärmt av en vulkan, så lite häftigt var det väl. Kackelackor, kryp och ödlor på rummen resulterade i första natten med tänd lampa, bortskämda som vi var efter att ha bott fint i Jakarta. Det blev en natt med lite sömn, inte bara pga rädslan för kryp utan mitt i natten väcktes vi av böneutrop och katter som slogs, det hände mycket den natten.
Söndag 8 april: En av de bästa dagarna enligt mig! Vi åkte till en vulkan som vi gick en vandring på. Det var häftigt att se, och den var fortfarande aktiv så det rykte ur massa ställen och svavel i luften osv. Ett tag stack det så mycket i ögonen att man knappt kunde titta, var inte heller så trevligt att andas. Men det häftigaste av allt var att vi fick simma i en vattenfylld krater som var 50 m djup och som hade utbrott nån gång på 2000-talet (??). Dock blev alla kläder förstörda av svavlet, men det struntade jag fullständigt i, det var en grym dag! Att vandra, se och upptäcka ny slags natur som man inte sett förut tycker jag är jättespännande och något jag kommer vilja göra flera gånger i USA! När vi skulle åka ner från vulkanen (vi åkte upp och ner på flak på jeepar) så började det ösa ner regn, och där satt vi bak på flaken. Visserligen fick vi hålla en presenning över oss, men snacka om att bli dyngsur! Regndropparna var deciliter stora och föll stenhårt, det gjorde ont att få på sig dem. Och det var så otroligt kallt!! Resten av dagen och kvällen spenderades i bussen och ännu en övernattning längs vägen.
Måndag 9 april: Resan fortsatte och tillslut var vi äntligen framme i Yogyakarta! Det firades med en riktigt god middag och två timmar på spa! Yogyakarta levererade direkt och dagarna där var de bästa på hela resan enligt mig, det var en härlig stad och vi bodde hur bra som helst med pool och fina rum. Åt gott men ändå superbilligt varenda dag, vi åt RIKTIG mat och ingen nasi goreng (stekt ris, Indonesiens nationalrätt typ det enda de lever på, fanns att äta överallt och åts många gånger under resan, alltid superbilligt).
Och det får avsluta det här väldigt långa inlägget om första veckan i Indo, mer kommer i sinom tid. Ha tålamod med mig, jag är en upptagen tjej med många bollar i luften (=fotbollsträning varenda kväll resten av veckan). Jag håller tummarna att jag kommer vara bättre på att uppdatera när jag väl är i USA och mitt riktiga bloggande ska börja, förstår dock inte hur jag ska ha mer tid över där, hehe. Slänger in ett par bilder också!
SOS Barnbyar
Lunch
Sitos
Solning på "hög nivå"
Byn
Vårat badrum i Garut
Vulkan
Bad i kratern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar