LET THE VACATION BEGIN

Jag vet liksom inte riktigt vart jag ska ta vägen just nu. Väskorna är packade till bristningsgränsen och jag är jättenervös över att det ska bli strul med dem, men nu är det som det är och jag kan inte ändra det. Jag har alla papper fixade, hoppas jag, men nu är det för sent att ordna med det. Allt är klart helt enkelt, och det enda jag gör nu är att sitter och väntar på att tiden ska gå. Nu är det mindre än en timme kvar tills Lotta kommer och hämtar upp mig. Det känns så overkligt. På ett sätt vill jag att tiden bara ska försvinna nu så jag kan få åka, på ett annat sätt är jag så jäkla nervös över allting från flyget till att komma hem, mitt ambassadbesök och att komma tillbaks hit igen att jag vet inte om jag riktigt vill att tiden för avfärd faktiskt ska komma. Mår lite illa och har ingen hungerkänsla, min mage är full av fjärilar och jag har svårt att sitta still. Nu stänger jag av datorn och kanske gör mig en macka eller nåt att äta ifall jag bli hungrig om ett tag. Jag vet inte, bara gå runt i huset och vänta på att tiden ska gå. Vilken den kommer göra, alldeles för fort. Datorn lämnar jag hemma på denna resa, så vi får se hur mycket bloggande det blir. Ska snylta på syrrans datorn hade jag tänkt, men frågan är om jag kommer ha någon tid över till att sitta vid den, jag har så mycket planerat, så mycket jag vill göra! Så vi hörs när vi hörs. På återseende Seattle, snart befinner jag mig i Svea rike igen. Tack och hej!