Reseledare för Fritidsresor: SWEDEN PART 1

Klockan är halv 6 på morgonen här i Seattle och jag har varit vaken ett tag, kan inte somna om. Så himla jobbigt att vara jet laged! När jag åkte till Sverige låg jag vaken en hel natt utan att kunna somna. Igår var jag jättetrött hela dagen och när jag äntligen fick gå och lägga mig somnade jag som en stock, bara av att vakna endast 8 timmar senare, förstår inte varför jag inte kunde sova längre än så. Men kanske inte så konstigt med tanke på att klockan är 3 på eftermiddagen hemma i Sverige, så jag borde verkligen inte ligga och sova just nu, haha..

Om jag ändp ska ligga vaken och stirra upp i taket tänkte jag att jag istället kan göra lite nytta och uppdatera er lite om min Sverige-resa. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva dock, känns lite smådrygt att gå igenom varje dag detaljerat, så jag drar en liten snabbspolning över mina dagar där.

Anlända på lördag kväll svensk tid och bkev varmt välkomnad av syster Moa med hennes pojkvän Lucas på Arlanda. Jag var dödtrött, men åh så otorligt glad att äntligen få krama om min lillasyster. Det tog en timme, sedan kändes det som om vi aldrig varit ifrån varandra, precis som det var när vi sågs sist, för ett år sedan. Vi åkte hem till Lucas i Västerås, det första jag gjore var att köpa en kebabrulle att trycka i mig. Nå så jävust gott, mmmm!! Det blev ganska fort sängdags.

Det här öåter säkert jättekonstigt, men något som jag har saknat mest av allt i mat-väg från Sverige är svneskt bröd, limpa, tekakor, bregott och hushållsost! Här o USA finns bara äckligt bröd, smöret är jättekonstigt och står framme i rumstemperatur dygnet runt eller så har man som vi har, smör gjort på yogurt, och osten går inte ens att jämföra med svensk god hushållsost. Så frukostarna jag åt i Sverige tyckte jag var helt fantastiska!

Så efter en fantastisk frukost framför julkalendern begav vi oss in till stan där vi spenderade några timmar, köpte sista julklapparna och sånt. Det var så otroligt konstigt att höra svenska runt omkring sig. Det låter ju jättekonstigt att det var konstigt. Men ja gkunde inte sluta reagera på det, kunde inte sluta tycka att det var jättefel och att det lät fel, fel fel fel. I ungefär tre dagar, sedan hade ajg vant mig vid det med.

Vi åt jättegod middag på stan innan vi gick på bio och såg The Hobbit 2, jätteroligt! Filmen var också bra, men jag tycker precis som jag tyckte efter att ha sett första, att de har dragit ut på den alldeles för överdrivet mycket. Göra tre filmer av en normal bok liksom. Visst, det är jättekul att allt från boken är med, men det är så mycket de har lagt till och överutvecklat, bara för att det ska bli mer tid, fler filmer för att kläma ut mer pengar från oss. Och jag förstår verkligen inte hur tredje filmen kommer att se ut eftersom det i boken inte är mycket kvar nu.

Anyway, den natten sov jag inte en minut. Låg verkligen klarvaken och försökte underhålla mig själv, jättedrygt. Var en lättnad när Lucas klocka ringde han gick till jobet och jag och Moa tog en promenad innan frukost. Sedan kom ett jättehemskt telefonsamtal från mamma som blivit avprejad från vägen påväg ner för att hämta mig. Som tur var så var hon oskadd, däremot inte bilen. Modig som hon är satte hon sig direkt i en hyrbil och begav sig söderut för att hämta mig. Under tiden tog jago ch Moa bussen till Uppsala där hon tog tåget hem till Norrland, medans jag fick sitta och vänta på mamma ett tag innan hon kom och hämtade upp mig. Vi bilade till Stockholm, en trött Malin resulterade i en middag på hotellet och sänggående klockan 8, haha!

Vaknade tidigt och var först in på den otroligt goda hotellfrukosten! Sedan var det dags att åka till amerikanska ambassaden, var lite nervös, men det hade jag inte behövt då det visade sig att jag inte ens hade behövt åka in dit utan det hade räckt om jag bara skickat mitt pass med posten. Var aldrig någon fråga om jag skulle få frönya det eller inte. Eftersom det gick mycket snabbar eän vi trott var vi tidigt på väg hem till lilla Lugnvik igen. Vi passade på att stanna i Birsta, gå på IKEA och handla all mat jag ville ha på ICA MAXI hehe. En timme senare svängde vi in i Lugnvik och jag fick krama om Pappa och efter 1,5 år åter igen gå in i vårt hus. Hur kändes det? Det fortsätter jag skriva om i nästa inlägg för nu är det snart dags att kliva upp och gå och jobba!