Hela fem månader har gått sedan jag tackade ja till min värdfamilj och nu om precis en månad påbörjar jag min flytt till andra sidan jordklotet, till USA. Jag vet inte hur många gånger jag har svarat på frågan "Vad ska du göra till hösten då Malin?" med ett "Jag ska lytta till USA jag". Och även fast jag sagt det flera gånger så känner jag fortfarande inte att jag förstår innebörden av de orden. Jag ska flytta hemifrån mitt trygga hem hos min älskade familj i vackra lilla byn Lugnvik till storstaden Seattle på andra sidan Atlanten, i Amerika till en nästintill främmande familj.
Jag borde vara orolig. Jag borde vara nervös. Jag kanske till och med borde vara lite rädd. Men jag känner bara glädje, lycka, spänning, förväntan, jag känner mig otålig att få komma iväg. Att jag inte känner någon oro eller sorg över att flytta kan bero på att jag inte riktigt insett det än, att jag faktiskt ska flytta till USA. Eller så beror det helt enkelt på att det är så det är, allt känns och är så himla rätt. Jag vet att jag gjort rätt val och att åka som au pair till USA kommer att ge mig ett helt fantastiskt år, det har jag ingen som helst tvekan om.
Oj, hur fungerar det att tacka ja till en familj så långt innan du ska resa? Dom flesta bloggar jag har tittat på kanske det har varit max 3 månader innan! Visst måste det vara skönt att veta att du har en familj, men känns det som sagt inte konstigt att tacka ja så långt innan resan?
SvaraRadera