TIME IS FLYING AWAY

Veckan har verkligen flugit förbi, det har gått så fort och jag har gjort saker hela tiden så har helt glömt bort att skriva här! Påbörjade ett inlägg om Mexico i början av veckan men det blev aldrig färdigskrivet, lovar att lägga upp det innan helgen är över. Annars har det inte hänt något speciellt, livet rullar på och tiden springer förbi. Sitter och kollar på alla bal-kort på Facebook, sjukt att det har gått ett år sedan det var vi som gick på balen. Hemma har familjen tydligen tagit premiärdoppen i poolen. Man kan ju inte låta bli att längta hem lite när det har regnat större delen av veckan här och alla de där "snart är det sommarlovs-känslorna" inte finns, men samtidigt, hade jag varit hemma hade jag inte gått i skolan så frågan är om de hade funnits några ändå.

Det positiva med att veckan gått så fort är att det redan är helg igen! Jobbar eftermiddagen nu som vanligt, sedan ska jag till Tess och vi ska möta upp Madde och Ellen för att gå på bio. På lördag jobbar jag på eftermiddagen och kvällen, vilket innebär att jag är ledig hela söndagen, skönt!

A har två veckor kvar av skolan, sedan är det sommarlov! Kommer bli lite annorlunda schema för mig de kommande tre månaderna då, sedan börjar E kindergarten, stora tjejen. Då kommer schemat bli ännu mer annorlunda och jag kommer vara ledig 6 timmar mitt på dagen varje dag, det låter ju inte helt fel!! Som sagt, tiden springer iväg, om jag inte förlängt hade det varit dax att åka hem då om 3 månader. Jag är glad att jag stannar kvar.

BASEBALL, COLOR RUN, GIRLS' NIGHT

Idag är det ett år kvar tills jag åker hem till Sverige igen!! Hur galet är inte det, det är som att hela min tid som au pair börjar om igen. Det var såhär länge jag hade planerat att stanna när jag kom hit. Nu har jag varit här nio månader, men har fortfarande lika lång tid kvar som jag trodde jag hade dagen jag åkte. Jag kommer ihåg att jag var orolig att jag skulle längta hem så mycket och måsta pusha mig själv för att klara ett helt år. Tänk hur annorlunda det kan bli mot för vad man förväntar sig.

Jag har i alla fall haft en jättebra helg, som vanligt, och inte haft tid att blogga överhuvudtaget. I fredags var jag som sagt och kollade på baseball med Tess, Malin, Madde, Annalena, Natascha och Dajana. Inte den roligaste sporten, men det var kul!

Efter det åkte jag och Tess hem till mig och sov. Klev upp tidigt på lördagen, Sarah kom och hämtade upp oss och vi åkte iväg till Bellevue och The Color Run!! Vi som sprang tillsammans, med lagnamnet The Super Nannys, var jag, Tess, Sarah, Maja, Ellen, Neele och hennes kompis. Det var riktigt kul och färgglatt! Det var bara ett 5K lopp vilket var över alldeles för snabbt! Blev riktigt förvånade när det helt plötsligt var slut. Hade förväntat att det skulle vara längre, hade till och med gått ett tag för vi tänkte att det var så långt kvar att vi inte orkade. Men så var vi helt plötsligt vid mål och blev överösta med färg en sista gång innan vi samlades allihop och hade ett färgkrig. Jätterolig start på dagen!

Före..

Efter!

Jag och Tess åkte hem till mig, duschade och sånt innan vi gick ner på Seattle Center där det varit en festival, Folklife Festival, hela helgen. Träffade Sarah där och hennes pojkvän för första gången, äntligen! Jättetrevligt! Vi åt lunch sittandes på gräset bland massvis med folk framför en scen med ett band som spelade jättehrälig musik. Precis under de få timmar solen sken och det var varmt satt vi där. Perfekt. Madde mötte upp oss där och vi gick omkring och kikade ett tag innan vi begav oss till Safeway och handlade mat.

På kvällen lagade vi tacos och chokladbollar. Maja, Lovisa, Ellen, Linnea och Abbe kom också över och vi hade en jättebra kväll tillsammans. Åt gott och snackade sönder varandra. Bestämde oss för att helt spontant ta en taxi till Capitol Hill och gå på stället vi varit på förut där bara för att dansa! Hamnade på en efterfest i downtown innan vi drog oss hem, åt leftovers och landade i sängen klockan 6 på morgonen, helt död. Nästan en 24 timmars lång dag (23,5), så kan säga att jag var riktigt jävla trött när jag blev väckt av Lovisa och Maja som delade säng med mig 4 timmar senare, alltså klockan 10 på söndag morgon. Låg i sängen och pratade flera timmar. Sedan åkte alla hem utom Maja. Vi gjorde jättegod lunch tillsammans och sedan såg vi lite Gossip Girl innan Lovisa och Anna kom över. Vi hade tänkt åka och kolla på bio men ingen orkade. Köpte hamburgare på Dicks istället och bara umgicks. Maja stannade ännu en natt hos mig, hon slocknade redan vid 9 men jag kunde inte somna förrän vid 12 trots att jag var så trött.

Förvåningen när vi vaknade imorse och klockan var halv 1. Maja sov alltså i ca 15 timmar och jag i 12!! Jävlar täntke vi, jag som hade velat hitta på något kul med min lediga dag! Vi gick i alla fall till Starbucks en sväng mitt på dagen innan hon åkte hem, haha. Min värdfamilj kom hem vid halv 6 och då hade vi middag sedan jobbade jag ett litet tag bara. Hjälpte tjejerna att packa upp och gav dom ett barn och gjorde dem iordning för natten. Nu har jag gjort lite tvätt och har mer kvar att göra innan jag ska sova. Men med tanke på hur sent jag klev upp idag får vi väl se hur trött jag kommer vara när de är dags att sova.

LET THE WEEKEND BEGIN

Helgen har officiellt startat! Jobbade från morgonen idag tills nu vid 3-tiden, min värdfamilj åker iväg och campar över helgen, men jag bestämde mig för att stanna hemma, för imorgon ska jag springa the Color Run med några andra au pair-vänner! Ska bli riktigt kul!! Sedan på kvällen kommer några svenska vänner över för en myskväll, ska laga middag och chokladbollar. Sen är det också en festival nere på Seattle Center nu i helgen som jag är sugen att gå ner på, är ledig hela söndag och större delen av måndag också, så ska planera några roliga saker att göra då.

Nu ska jag snart börja göra mig iordning för att åka ner på stan och möta upp lite vänner och bekanta för att sedan pallra oss vidare till baseball stadion för att se när Mariners spelar ikväll! Min första "riktiga" baseball-match, om man inte räknar alla skolmatcher osv jag sett. Är väl inte den roligaste sporten men kommer ha himla trevligt sällskap så ska nog bli kul. Sedan blir det tidig uppstigning imorgon, tagga!

A LOT OF THINGS TO DO

Det värsta med att komma hem från en resa är alla måste som måste göras när man kommer tillbaks till verkligheten  alla saker som man måste ta ikapp och så mycket man har missat.  För att inte tala om att packa up!! Jag har fullt upp och har inte haft tid att ens ladda upp bilderna från kameran till datorn än. Men imorgon så slutar jag tidigt, så kanske hinner då. Men ska skypa med familjen hemma i Sverige först och sedan ska jag och Tess åka och hämta våra saker inför loppet på lördag, och om vi hinner även gå i några affärer sedan ska vi möta upp ett gäng svenskar och tyskar och gå på baseball tillsammans på kvällen. Så ska inte lova något. Men har en lång helg framför mig då mina värdfamilj åker iväg imorgon tills på måndag, så borde ha tid någon dag. Känner mig som världens sämsta bloggare, men är i alla fall världens bästa vän som försökt träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt sedan jag kom hem. Har också tränat varje dag den här veckan, vilket inte varit lätt. Och njutit av att få krama om mina värdbarn igen, och att bara vara hemma. Andas och landa efter en galen vecka. Nu är ännu en fullspäckad dag över och det är dags att sova och samla energi inför helgen. Jag hoppas jag får tid att skriva här, men det är inget löfte!

OUT OF SHAPE

Det är sjukt hur kroppen kan förändras så mycket på så kort tid. I alla fall till det sämre. På något sätt är det alltid lättare att komma ur form, än i form. Den här veckan i Cancun har varit så dålig för hälsan på alla sätt och vis. Har ätit så sjutk onyttigt, godis chips glass you name it, druckit dricka och ätit onyttigt till både lunch och middag (men gott som bara den!!). Har inte tränat någonting överhuvudtaget (om inte massa dans räknas), för att inte nämna vad alkohol gör mot kropp och hälsa.. Som toppen på i:et har vi knappt sovit på nätterna och druckit alldeles för lite vatten. Var väl inte konstigt att jag höll på att ramla ihop idag under min klass. Ville bara dö för det var så jobbigt och det kändes som alla mina muskler försvunnit och ersats av fett och konditionen låg inte på noll, snarare minus! Men skönt nu i efterhand i all fall. Hade tänkt ge mig på milen imorgon morgon. Känns ju väldigt tungt nu om jag ska vara ärlig. Återkommer med hur det går. Tills vidare har jag skrivit ihop ett inlägg med alldeles för mycket tankar om vänksap, som egentligen skulle handla om förrförra veckan då Jonna var här i Seattle med mig. Men massa bilder fick ni i alla fall se! På tur är x antal inlägg om Mexico-resan. Stay tuned! För nu kallar bädden på mig (det där blev lite konstigt, menade nog sängen, men bädden låter mer rätt om man tänker på engelskans bed. #Onödig info)

CHANGE AND FRIENDSHIP

Jonna kom hit på tisdagen den 7e mitt på dagen. Jag hämtade upp henne i downtown, går inte att förklara hur det kändes att se hon stå där och vänta på mig med resväskan och att sen får krama om henne. Så overkligt, men så självklart. Hade väntat så länge, och så kom hon äntligen! 

Något som man funderar på ganska mycket under sitt au pair år är vännerna och livet man hade i Sverige innan man åkte. Vilka vänner kommer man att ha kvar när man kommer hem, vilka kommer man att hålla kontakten med och vilka glider man ifrån? Man flyttar, inte bara till olika städer, utan till olika länder. Man går från att träffas varje dag till att bara höras nån gång ibland på Skype. Man får vara med om olika saker, lära känna nya vänner och skaffar sig ett nytt annat liv, man förändras som personer. Det är oundvikligt att inte göra det.

Så då kommer den stora frågan, när man ses igen efter en så lång tid med så olika utvecklingar i livet, kommer man fortfarande att kunna vara vänner? Kommer man fortfarande överens? Finns det någon vänskap kvar, eller har man förändrats för mycket, blivit för olika för att trivas med varandra lika bra som man brukade?

Jag var orolig att jag och Jonna inte längre skulle klicka, att vi skulle ha glidit ifrån varandra så mycket. Kan inte förneka att den tanken fanns där. Och ja, det tog inte länge att inse att hon inte längre var samma person som jag träffade för snart fyra år sedan på en liten ö i Ångermanälven. Ingen av oss är den vän som vi en gång var till varandra. Men det var inget negativ, tvärtom något jag är glad över.

De här två veckorna har fått mig att inse att det inte alltid är dåligt när personer förändras. Förut har jag alltid tänkt på vänner som har förändrats till andra personer som något negativt, som att en förändring innebär att man inte längre fungerar tillsammans. Och så är det oftast, så har det i alla fall oftast varit för mig. Men inte den här gången. Min vänskap till Jonna känns starkare än någonsin.

När jag säger till alla att jag hade en så sjukt bra vecka i Cancun, är det till 99% tack vare Jonna. Kunde inte tänka mig att ha gjort den här resan med någon annan, finns ingen annan som jag hade haft lika kul med, gjort alla galna saker med och kunna göra alltifrån att gå omkring naken i rummet tillsammans till att berätta alla detaljer om vad som hände under den där tiden vi skiljdes åt kvällen innan eller att helt enkelt kunna bli skitsur på, säga vad man tycker och tjafsa lite, för att sedan bli vänner igen. Att kunna vara sig själv, villkorslös vänskap.

Man glider ifrån, växer ifrån, skiljs ifrån många vänner man hade i Sverige när man flyttar hit, sad but true. Men de som fortfarande finns kvar, det är de bästa vännerna. 

Orkar inte att skriva och berätta om allt kul vi gjorde i Seattle, det blev mycket sightseeing, spendera tid med mina värdbarn och värdföräldrar, shopping, umgänge, lite träning och en presentation av några av mina vänner. Här kommer i alla fall lite bilder från de dagar vi hade tillsammans i Seattle: