CHANGE AND FRIENDSHIP

Jonna kom hit på tisdagen den 7e mitt på dagen. Jag hämtade upp henne i downtown, går inte att förklara hur det kändes att se hon stå där och vänta på mig med resväskan och att sen får krama om henne. Så overkligt, men så självklart. Hade väntat så länge, och så kom hon äntligen! 

Något som man funderar på ganska mycket under sitt au pair år är vännerna och livet man hade i Sverige innan man åkte. Vilka vänner kommer man att ha kvar när man kommer hem, vilka kommer man att hålla kontakten med och vilka glider man ifrån? Man flyttar, inte bara till olika städer, utan till olika länder. Man går från att träffas varje dag till att bara höras nån gång ibland på Skype. Man får vara med om olika saker, lära känna nya vänner och skaffar sig ett nytt annat liv, man förändras som personer. Det är oundvikligt att inte göra det.

Så då kommer den stora frågan, när man ses igen efter en så lång tid med så olika utvecklingar i livet, kommer man fortfarande att kunna vara vänner? Kommer man fortfarande överens? Finns det någon vänskap kvar, eller har man förändrats för mycket, blivit för olika för att trivas med varandra lika bra som man brukade?

Jag var orolig att jag och Jonna inte längre skulle klicka, att vi skulle ha glidit ifrån varandra så mycket. Kan inte förneka att den tanken fanns där. Och ja, det tog inte länge att inse att hon inte längre var samma person som jag träffade för snart fyra år sedan på en liten ö i Ångermanälven. Ingen av oss är den vän som vi en gång var till varandra. Men det var inget negativ, tvärtom något jag är glad över.

De här två veckorna har fått mig att inse att det inte alltid är dåligt när personer förändras. Förut har jag alltid tänkt på vänner som har förändrats till andra personer som något negativt, som att en förändring innebär att man inte längre fungerar tillsammans. Och så är det oftast, så har det i alla fall oftast varit för mig. Men inte den här gången. Min vänskap till Jonna känns starkare än någonsin.

När jag säger till alla att jag hade en så sjukt bra vecka i Cancun, är det till 99% tack vare Jonna. Kunde inte tänka mig att ha gjort den här resan med någon annan, finns ingen annan som jag hade haft lika kul med, gjort alla galna saker med och kunna göra alltifrån att gå omkring naken i rummet tillsammans till att berätta alla detaljer om vad som hände under den där tiden vi skiljdes åt kvällen innan eller att helt enkelt kunna bli skitsur på, säga vad man tycker och tjafsa lite, för att sedan bli vänner igen. Att kunna vara sig själv, villkorslös vänskap.

Man glider ifrån, växer ifrån, skiljs ifrån många vänner man hade i Sverige när man flyttar hit, sad but true. Men de som fortfarande finns kvar, det är de bästa vännerna. 

Orkar inte att skriva och berätta om allt kul vi gjorde i Seattle, det blev mycket sightseeing, spendera tid med mina värdbarn och värdföräldrar, shopping, umgänge, lite träning och en presentation av några av mina vänner. Här kommer i alla fall lite bilder från de dagar vi hade tillsammans i Seattle: