THE FUTURE

Det är lördag och jag spenderar dagen med att gymma, söka jobb och läsa lite om polisutbildningen och om GMU och att drömma mig bort, känna lite ångest blandat med ett pirr i magen av spänning. Ju närmare slutet på min tid som au pair kommer, desto mer börjar jag fundera på framtiden och vad jag vill göra då. Såhär ser mina tankar ut just nu

Sommaren 2014 - Förhoppningsvis ha ett sommarjobb som jag sedan kan fortsätta med under hösten
Hösten 2014 - Jobba så mycket det bara går, wherever jag kan få jobb och spara så mycket jag bara kan. Det innebär att jag garanterat kommer bo hemma med mamma och pappa i lilla Lugnvik och spara så mycket jag bara kan, vilket innebär en väldigt tråkig höst med lite att göra. Men det kommer det vara värt. Jag ska bara fokusera på att jobba och så hoppas jag att jag kommer kunna satsa på att träna och förbättra min fysik inför framtiden, hemma i Sverige utan all amerikansk mat.
Vintern 2014 - Fortsätta jobba och förhoppningsvis i slutet av vintern dra iväg på äventyr på andra sidan jorden med Maja. Vi har planer på att resa till Australien och Nya Zeeland och vara borta ett bra tag.
Våren 2015 - Osäkert på hur länge vi blir borta, men när vi kommer hem igen hoppas jag på att kunna jobba några månader till för att sedan...
Sommaren 2015 - Resa runt i Europa! Hälsa på vänner jag lärt känna i Tyskland och Schweiz, åka till Frankrike och kanske Italien!? Jag hade velat se London och massvis med andra städer. Förhoppningsvis i sällskap med ett gäng au pair-vänner, annars är det här en resa jag garanterat skulle kunna göra själv.

Sedan tar mina konkreta planer slut och framtiden blir lite mer abstrakt. Jag vill verkligen åka tillbaks till USA, både för att hälsa på min värdfamilj men har också ett par resmål kvar som jag vill göra här, några nationalparker och ett par städer jag vill besöka. För att kunna göra det behövs det dock pengar, och för att få pengar behövs det jobbas. Så en preliminär plan är väl att jobba under resten av 2015 och en bra bit in på 2016 för att sedan kunna åka till USA ett par månader. Grejen är väl att det inte känns så lockade att bo kvar i Lugnvik då, utan är mer sugen på att flytta någon annanstans för att jobba, men då går ju pengar till hyra osv, vilket innebär att jag måste jobba mer för att tjäna mindre än när jag bor hemma i Lugnvik. Förhoppningsvis kanske man har en kompis som har samma önskemål och vill dela en lägenhet nånstans, det är det här som är så svårt att veta. Och det är så långt framåt att jag inte kan säga nu att det är det här jag fortfarande kommer att vilja då.

En annan plan som funnits är att jag vill åka utomlands och jobba för ett resebolag. En annan dröm är att åka och volontärarbeta i något U-land. Det första tjänar man ingenting på och man måste ha pengar till att börja med också. Det andra kostar massa pengar.

Sedan börjar man ju också känna, trots att jag hela tiden försöker övertala mig själv att jag inte alls känner det, att man börjar bli stressad att åren går så snabbt, jag blir inte yngre och borde börja fundera på att börja plugga och så. Men det finns så mycket jag vill göra! Och plugget kommer alltid att finnas kvar, men jag vet ju själv att jag inte vill vänta för länge heller, även om ett par år till känns helt ok. Dock så känner jag ju lite att mina resplaner sträcker sig ända till halva 2016, då är jag 23 år. WTF liksom!?

När det kommer till den långsiktiga framtiden, vad jag vill jobba med när jag är 30 och fortfarande tycker det är givande vid 50, har jag börjat fundera lite på också, men jag är långt ifrån säker. Jag vill ha ett yrke där det händer saker, jag vill inte sitta vid ett skrivbord hela dagarna och jag vill inte att varje dag ska se likadan ut. Jag vill hjälpa personer och jag vill ha ett jobb som jag trivs med och tycker är rolig. Det har jag sagt så länge jag kan minnas.

Jag har varit inne på lärare förut (och tusen andra saker innan det! Jag sökte till exempel att plugga marinbiolog innan jag åkte till USA som backup, vad tänkte jag där liksom?). Polis är väl det jag varit inställd på ett bra tag nu. Jag har även funderat på det senaste två åren om jag kanske vill göra GMU innan jag börjar plugga, det hade varit spännande och en utmaning, men jag vet inte hur roligt jag skulle tycka att det var. Jag vill inte gå runt och känna ångest varje dag, det är svårt att veta i förväg hur man själv skulle tycka att det var. Och jag är ju så att om jag väl påbörjat något då avslutar jag det också, även om det är hemskt så är det bara att bita ihop och ge järnet. Men det är inte så jag vill leva mitt liv, allt jag gör i livet vill jag att jag ska göra för att det är något jag blir glad och mår bra av. Så vad som än händer i framtiden, vad jag än gör och vart jag än gör det, så är det alltid det som kommer att vara det viktigaste för mig.

Sen kanske det är värt att nämna också att jag ska klippa av mig håret före sommaren 2016 och så vill jag träffa min drömman vid 24-25 för då måste jag gifta mig nåt år efter så jag kan påbörja mitt barnafödande, jag ska nämligen ha 4, kanske 3 om de är jobbiga, barn, 2 av varje kön och jag vill inte vara för gammal när jag får dem. Vill även ha de så nära inpå som möjligt så det inte tar alltför många år innan de fyller 18 och börjar försvinna ut ur huset och man får ett liv där man kan göra vad man vill igen utan barn att tänka på. Och så ska jag vara precis som min mormor, ha barnbarnsbarn men fortfarande vara uppe i fjällen och åka längdskidor. Jag ska aldrig bli så gammal att jag inte kan ta hand om mig själv, utan jag ska dö vid en ålder av minst 100 år, frisk som en nötkärna. Och min man ska dö samtidigt eller efter mig. Och såklart vara omgiven av min stora feta släkt som jag kommer ha eftersom jag fick så många barn. Och lillsyrran right there next to me. Där har ni mitt liv mina vänner