1 YEAR

Idag var det ett år sedan jag klev på tåget i Sundvsall och sa hej då till alla jag kände och all min trygghet. Jag tog ett steg (snarare ett enormt hopp utför en klippa) ut till en helt ny värld som var alldeles okänd för mig. Jag visste inte riktigt vad som väntade. Jag flyttade till ett nytt land, en ny kontinent, där jag aldrig varit förr. Jag kände ingen och hade ingenting annat med mig än det jag tryckt ner i mina två väskor.

Det låter ju helt sjukt nu när jag tänker tillbaks på det. Hur fan vågade jag!? Snacka om att ta steget ut till det okända. Jag är förvånad att jag inte var mer rädd. Inte för att jag hade behövt vara det, se på mig nu liksom, hur otroligt bra allt turned out to be. Men det kunde jag ju inte ha vetat då.

Något som verkligen fick mig att bestämma mig för att åka som au pair var att alla före detta au pairer jag frågade, eller läste på deras bloggar, sa att det var det bästa valet de någonsin gjort, att åka som au pair. Att de utvecklats så himla mycket under året, blivit mer ansvarsfulla och mogna, fått en annan syn på livet och världen. Växt mer som person helt enkelt, blivit en bättre version av sig själv än innan de åkte. Mer självsäker.

Såklart man blir det tänkte jag. Det där är ju något alla säger, och vadå det är väl klart man blir det av att flytta till USA och bo där ett år, säger ju sig självt. Och jag antar att det är så ni som läser det här nu också tänker. Men det är så mycket mer än det. Sättet jag känner just nu, efter att ha varit här ett år. Det sättet jag har utvecklats på och den person jag blivit. Jag hade aldrig trott att det här året kunde göra så mycket som det har gjort. Det är en sak att läsa om hur det har förändrat andra, en annan sak att uppleva det själv.

Det är lätt att slänga iväg ett "Det här är det bästa valet jag gjort i mitt liv, om du funderar på att åka, tveka inte! Du kommer inte att ångra dig". Men när vi skriver så, då menar vi det verkligen, ord för ord. Vi pratar inte om en veckas semester i Turkiet som blev "den grymmaste veckan i hela mitt liv". Det här året blev mycket större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Under ett är här har det hänt lika mycket som det gjorde för mig under tre år hemma i Sverige. 

Det här var verkligen det bästa valet jag kunde ha gjort, att flytta till USA och jobba som au pair. Och jag menar det verkligen när jag säger: Funderar du på att åka, sluta fundera och ta kontakt med en au pair-organisation idag! Det kommer att bli ditt bästa val du hittills har gjort i ditt liv. 

Igår skulle egentligen varit min sista arbetsdag. Idag hade jag kanske varit på väg till något spännande resmål här i USA och på så vis påbörjat min resemånad. Eller så hade jag kanske suttit på ett flygplan hem till Sverige nu, vem vet? Istället har jag nio månader kvar här i fina Seattle, i min fina värdfamilj, tillsammans med mina fina vänner och fortsätter att leva mitt fina amerikanska liv. Jag är glad att jag tog steget ut för ett år sedan. Och jag är ännu gladare över att jag tog steget att förlänga, för jag är inte redo att flytta hem till Sverige. Inte än.

På flygplanet på väg hit, för ett år sedan