Att få tillgång till Internet efter en vecka utan är som att komma tillbaks från de döda. Seriöst, man är så sjukt handikappad utan, och har man varit borta så länge är det så mycket som hänt och så mycket att ta igen. Loggade in på Facebook och hade ca 50 händelser och 100 nya meddelande (!), gå och dö tänkte jag och spenderade en timme med att försöka komma ikapp.
Jag har varit som i min egen lilla bubbla den här veckan på båten med min värdfamilj. Ja, bara tanken på att spendera en vecka instängd på en båt med sin värdfamilj, utan ens sitt egna rum, ingenstans att fly från barnens skrik och minimalt privatliv, vilken au pair skulle inte känna lite orostankar över det!? Så ja, det var med lite nervositet jag klev på båten i lördags (som var mycket (!) större och mycket finare än jag hade föreställt mig) och vi lämnade fastlandet bakom oss för en veckas båtande runt San Juan Islands i USA och Golf öarna i Kanada, men det hade jag inte behövt vara!
Tack vare att jag har en sån himla omtänksam och genomsnäll, för att inte tala om trevlig och glad, värdfamilj hade jag inga problem alls (ok, nästan inga problem alls, barn är trots allt barn och inte alltid små söta änglar,men det är ok) med att spendera en vecka i deras sällskap! Jag funderar på om jag ska be dem skriva en handbok för värdfamiljer i hur man ska behandla sin au pair. Jag har haft en perfekt blandning av ensamtid i solstolen på båten och umgänge med familjen, inte behövt ta hand om barnen varenda vaken minut (som jag vet att flera au pairer skulle fått göra) men ändå spenderat mycket härlig och rolig tid tillsammans med dem. Har helt enkelt varit som en medlem i familjen, precis som jag alltid känner mig här hos dem.
Vi kom i alla fall hem nu ikväll, mycket senare än planerat för vi var fast där vi ankrade imorse pga oväntad dimma i felra timmar längre än planerad, och var alltså sen tillbaks med båten och allt. Men nu är vi hemma, och jag har njutit för fullt hela veckan av att vara avskuren från de mesta man har här i stan. Nu när jag kom hem kände jag dock att det är himla skönt att kunna skicka iväg ett meddelande till min familj hemma i Sverige, prata med mina vänner här i Seattle (har varit i Kanada och alltså knappt kunnat använda mobilen heller), civilisation utanför dörren, ha ett eget rum som jag kan stänga dörren om, egen säng, riktig toa, dusch, ja ni fattar grejen. Har haft en fantastiskt bra vecka, högt över förväntan, men det är som alltid skönt när man kommer hem igen. Och har exakt tre dagar framför mig nu hemma innan det bär av igen. På tisdag morgon åker jag till San Diego en vecka!
Därför får ni ursäkta mig och vara glad om jag hinner skriva ett inlägg eller två om den gångna veckan innan det bär iväg igen. Men hoppas inte på för mycket då jag har en väskaa som ska packas upp, kläder som ska tvättas, samma väska som ska packas igen med ungefär samma grejer, vänner att träffa, värdmamma att fira, gym att besöka och jobb att jobba. Lever livet i 90 mph! Det ska bli skönt att sova ut nu, god natt Seattlet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar