THE BEST

Åh vad jag är trött ikväll! Klockan är ändå bara halv 10 men jag slutade jobba för ett tag sen och funderar på att släcka lyset inom kort. Efter två dygn med nästan konstant regn kom äntligen solen fram idag (och kylan med den), så passade på att ta en jättehärlig springtur efter jag slutat jobba imorse. Det är otroligt vad lite solsken kan göra skillnad med humöret, har bara känt mig så glad idag! Efter det skypade jag med Jonna hur länge som helst (2 timmar!!). Längtar ihjäl mig efter att få krama om henne om bara en månad, wihooo!! Jättekul var det i alla fall att prata med henne, hon har flyttat till Norge så var ett tag sedan vi snackade sist.

Efter det tog jag en dusch och åt lunch, gjorde tvätt och sedan var det dags att hämta A på skolan. Vi åkte och köpte lite ingredienser till kvällens middag och A köpte även nya"Looms" vilket är som små gummisnoddar som är väldigt populärt bland barnen här i USA just nu. Man flätar ihop dem till små armband, kan visa någon dag. A är i alla fall besatt av dessa, de verkar hur kul som helst, hon  kan sitta och fläta tyst för sig själv hur länge som helst. Och vad jag har fått höra av mina kära vänner är hon inte det enda värdbarnet som gör det.

När vi kom hem var det dags för mig att laga middag så medans jag sprang omkring och fixade vid spisen satt A vid köksbordet och flätade på. När min värdmamma kom hem med E åt vi och sedan gick de till Menchies medans jag diskade (klapp på axeln att jag hoppade över efterrätt och gjrode disk istället, "klapp klapp"). Nu sover tjejerna (hoppas jag) och snart gör väl jag det med.

Började kolla igenom bilder efter jag skypat med Jonna, man blir både glad och ledsen när man ser dem och tänker tillbaks på alla minnen. Mest glad, vi har varit med om så mycket och stått med varandra genom vått och torrt (bokstavligt talat). Vi delar så många galna, knasiga, tokiga minnen, så mycket vi har gjort tillsammans!

Studenten

 USA

 Sandö

 Balen

 Fritt fall

 Julshowen

 Indonesien

 Stockohlm

 Räddat liv (ja utan Jonna hade jag nog varit förlamad nu)

 Zipline i djungeln

 Partaj

Mexico

Bara för att nämna några få tillfällen jag kikade på idag från Facebook.

Men hon är bara en av alla er jag saknar där hemma!! Det är det jobbigaste när man bor så långt ifrån varandra, att sakna. Och att hålla kontakten. Då är det så skönt att veta vilka som ändå är ens vänner, även fast man inte kan prata varje dag. Det är äkta vänskap för mig, att veta precis vem som är min vän, vem som kommer finnas där när jag kommer hem, även fast vi inte setts på nästan två år. Sånna vänner växer inte på träd. Jag uppskattar er alla. Ni är de bästa.