I'M GONNA MISS YOU WHEN YOU'RE GONE

Igår efter jobbet gick jag på body pump, sedan duschade jag och åkte direkt till Redmond för att hämta Rebecka. Hon fick en cupecake med ett ljus i för det var hennes födelsedag! Hon sa hej då till sin värdfamilj. Vi gick på Menchies och åt hennes sista frozen yogurt innan vi åkte hem till mig och såg på True Blood innan vi somnade. Hade en fin sista kväll tillsammans som till största delen gick ut på att försöka inse att hon faktiskt åker hem nu.

Imorse klev vi upp och hon var med och åt frukost osv. Vi släppte av E på pre-school och sedan åkte vi vidare till flygplatsen. Fy fan, vad hemskt att säga hej då. Fattar fortfarande inte att hon har åkt nu, att jag aldrig mer kommer att kunna umgås med henne under resten av min tid här. Det är bara så sjukt, en vän som jag umgåtts med regelbunden sedan jag kom hit, nu är hon bara borta och jag ska fortsätta med livet som vanligt. Förstår det inte. Inte ens när hon gick in på flygplatsen släpandes på alla väskor förstod jag det.

När jag började köra därifrån så spelades Iris på radion och det första som sjöngs när jag slog på den var "I don't wan't the world to see me, cause I don't think that they'll understand" och då kom tårarna. Det förklarar så bra hur det är att vara au pair. De som såg oss kramas och säga hej då på flygplatsen idag kunde omöjligen förstå, även om de visste att vi var två vänner som skulle skiljas och inte träffas på jättelänge, så går det inte att förstå för någon annan hur det känns att skiljas från en au pair-vän. Ingen som inte är/har varit en au pair kan förstå hur nära man kommer sina vänner här. Hur mycket man betyder för varandra och vilken stor grej och upplevelse man delar tillsammans. Det går inte att förklara. Och att då säga hej då till en sån person. Ne, ni som inte varit au pair kan inte förstå. Och nej, ja vill inte att nån ska se mig just nu. Vill inte träffa någon eller prata med någon. Bara ligga här i sängen en timme, tröstäta lite och hämta E från skolan så jag får kramas med henne.

För trots att jag är så sjukt äcklig jävla ledsen att Rebecka har åkt hem, så är jag glad att det är inte jag som står där på flygplatsen om en och en halv månad och ska säga hej då. Bara tanken på att säga hej då till mina värdbarn och mina värdföräldrar ger mig en klump i magen. Jag är glad att min tid här inte är över på ett bra tag till, men jag är rädd att det kommer att vara väldigt annorlunda när de flesta av mina vänner nu börjar försvinna, en efter en.

Igår i bilen på vägen hem sjöng vi till "You're gonna miss me". Rebecka sjöng med i original texten medans jag sjöng min egen text: 

When you're gone. When you're gone. I'm gonna miss you when you're gone. I'm gonna miss you by your hair. I'm gonna miss you everywhere, oh. I'm gonna miss you when you're gone.