TODAY AND YESTERDAY'S SURPRISES

Möttes av en glad överraskning imorse när jag gick upp för att äta frukost. Min värdmamma sa att jag inte behövde jobba något idag, överhuvudtaget! Hur ofta händer det liksom!? Skulle enligt schemat jobba mellan 1-6, men min värdmammas pappa kommer hit för han ska med och backpacka över helgen, så då kommer han att vara med tjejerna idag. Större delen av dagen består i att vara ensam med E, så ja det hade väl kanske varit lite överdrivet lyxigt för henne att ha två stycken som tar hand om hon, plus att min värdpappa jobbar hemifrån idag. Så nu har jag en hel dag framför mig då jag kan göra vad jag vill! Men tror jag kommer spendera största delen av dagen med att packa, vilket jag hade tänkt spendera både morgonen och kvällen med om jag hade jobbat. Nu har jag helt plötsligt tid att gå på gymmet nu på morgonen istället, och vara där hur länge som helst, skönt!

Igår jobbade jag som vanligt på morgonen, E fortsätter att vara på väldigt konstigt humör, så har inte varit det lättaste att komma iväg till skolan i tid senaste dagarna. Under min lediga tid tog jag en springtur. Efter jag hämtat E åkte vi på hennes första gymnastik sedan jag kom hit, vilket hon var överlycklig om. Sedan åkte vi direkt och hämtade A på camp, och så hem. Var med tjejerna en stund och lekte, sedan lagade jag middag.

På kvällen åkte jag ner till downtown och mötte Rebecka, Anna och Maja på Cheesecake Factory. Rebeckas sista cheesecake. Hade en trevlig middag, men när vi skulle säga hej då insåg jag att det var näst sista gången jag träffade Rebecka och förmodligen Anna också. Och att det kommer dröja en hel månad innan jag kan träffa Maja igen (hon reser till Florida i helgen och sedan direkt till Sverige och när hon kommer hem från Sverige är jag ute med båt i San Juan Islands med min värdfamilj och sedan nästan direkt San Diego). Då kändes det inte lika kul längre.

Kan inte fatta att det är så det är, att typ alla åker hem nu. Vill inte ens tänka på det, att så många av mina vänner åker hem och jag stannar kvar, så jag tänker inte bara på. Jag skjuter helt enkelt undan tanken och skjuter upp det tills dagen är här. Om jag ens vill inse det då. Nu vill jag inte skriva mer om det.