Då var det klappat och klart! Ok antar att det inte är helt klappat och klart förrän jag har skrivit på papperna och fyllt i ansökan och allt sånt. Men igår kväll så berättade jag för mina värdföräldrar att jag vill förlänga mitt au pair-år med nio månader!! Känns jättebra och superspännande. Är verkligen taggad på att ha så lång tid kvar här, det finns så mycket jag vill se och göra, och nu kommer jag verkligen att ha tiden till det också.
Det jag var, eller jag är fortfarande rädd över det, är att det ska bli svårt och deppigt när alla mina vänner åker hem och att det inte alls kommer att vara lika kul här utan dem. För vännerna är en så stor del av au pair-livet, verkligen. Men som tur är kommer Sarah också att förlänga, så hon kommer vara här under hela min förlängningstid, och vi har redan nu börjat prata och planerat resor som vi vill göra under året! Johanna funderar också på förlängning, och det kommer ju nya au pairer hela tiden.
Jag är säker på att det kommer att komma gånger då det känns lite tungt och kanske till och med nån gång att jag ångrar mitt val. Men jag vet att om jag hade åkt hem om 6 månader, så hade jag verkligen ångrat det, tusen gånger om. Och förresten, så var det precis så jag tänkte innan jag kom till USA, att det skulle komma tuffa perioder då jag bara skulle vilja ge upp och åka hem. Och nu sitter jag här och har inte haft nån hemlängtan alls sedan jag kom hit. Men kan aldrig veta hur det ska gå. Men med facit i handen för den snart första tredjedelen av min vistelse här är jag övertygad om att det här inte kommer att bli något annat än awesome!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar