Hej Malin!
Jag hittade din blogg och läste lite om dina tankar med förlängning. Jag är inne i min 8:e månad och ska snart bestämma mig om jag vill förlänga eller inte. Jag ääälskar min värdfamilj och jag överväger verkligen att stanna i 9 månader till. Men jag är också väldigt "torn" eftersom såklart har man dåliga dagar också när barnen är super jobbiga osv. Hur gör du det när du har dåliga dagar och tänker, nuuuuu ångrar jag att jag inte åkte hem? Åkte du hem till Sverige imellan slutet av ditt år och innan dina 9 månader ? Tack för svar. Amanda.
For starters, Jag ångrar inte en minsta liten ynka pytte bit att jag förlängde!! Jag visste från första början att jag gjorde rätt val, och det har jag vetat ända sedan dess! Men det betyder inte att tanken "tänk om" inte fanns. Det är inte ett litet val man gör, såklart får man känna lite doubts, det betyder inte att det inte är rätt val. Jag var mest orolig för att jag skulle ångra mig för att jag blev less på au pair-livet, att jag skulle gå runt och tänka att jaha då gör jag det här igen, hade jag inte förlängt hade jag kunnat gjort något helt annat mycket roligare nu. Men innerst inne visste jag ju hela tiden att det inte var sant. Vad tusan skulle jag kunnat gjort hemma i lilla Lugnvik jämfört med i storstan Seattle!?
Jag förstår att du är kluven, de där dåliga dagarna kommer inte att försvinna, det kommer alltid att finnas dåliga dagar. Men de finns inte bara för att du är en au pair. Om du inte förlänger kommer du fortfarande ha dåliga dagar, bara hemma i Sverige, förmodligen i andra situationer, med andra personer. Så då kommer frågan, vill du ha de dåliga dagarna i livet i Sverige eller i livet i USA? Barn är jävligt jobbig ibland, men jag är säker på att det finns andra saker i Sverige som är minst lika jobbiga.
Om du inte märkt vilken sida jag försöker styra in dig på så kan jag säga det, förläng! Har du tänkt på det seriöst och känner att du vill göra det, då tycker jag att du ska köra på det. Du måste inte stanna ett helt år själv tyckte jag att sex månader var för lite, ett år för mycket, nio alldeles perfekt! Den största grejen är, den här chansen kommer aldrig att komma tillbaka. Du kommer aldrig mer bo i din värdfamilj (som du säger att du älskar btw utropstecken! Det kan inte alla au pairer säga om sin värdfamilj tyvärr), du kommer aldrig mer bo i USA (om du inte lyckas få ett jobb som ingen annan amerikanare kan göra lika bra, vilket inte är det lättaste!), det här livet som vi lever, det är ju helt fantastiskt! Vilka möjligheter vi har, vilka äventyr vi får vara med om, vilka fantastiska personer vi får lära känna. Men visst, au pair-livet suger ibland. Det är jobbigt att bo med sin chef, att vara en i familjen men ändå inte, man är begränsad av jobb och pengar. Men när har man aldrig varit det? Sverige kommer alltid att finnas kvar, du har ett helt liv framför dig där du kommer att bo själv och göra som du vill, ha ett annat jobb, leva ett annat liv. Varför stressa det här om du inte känner di klar än? Vad är ett år mer av de 70,80,90 !? år du har framför dig, när du får så himla mycket ut av det.
Jag åkte inte hem till Sverige innan min förlängning, men jag ska åka hem och hälsa på över jul! Jag tror att det hade varit väldigt jobbigt att förlänga utan att åka hem, för mig äär det för lång tid att vara hemifrån. Så boka en resa he mtill Sverige för att hälsa på, då har du det att se fram emot! Och jag lovar, du kommer ha en sjukt mycket bättre vecka än om du skulle åkt hem för gott. Och det bästa? Du får komma tillbaks till USA och verkligen klämma ur det sista innan det är dags att åka hem på riktigt!
Jag har aldrig känt att jag ångrar att jag inte åkt hem. Men jag har absolut haft dagar då det kännts tyngre än andra att vara au pair. Tanken kan smyga sig på att, nu hade jag kunnat vara hemma. Men det är bara i the moment av ledsenheten. För ska man tänka realistiskt, hade jag varit hemma så hade jag inte varit nå lyckligare för det. Jag hade varit less efter två veckor och längtat tillbaks till min familj och mitt liv här. De lyckliga dagarna väger upp de mindre lyckliga för mig. Jag står ut med de sämre för att få uppleva de där fantastiska som jag inte hade kunnat uppleva hemma. Om en vecka ligger jag på playan i Hawaii, det hade jag inte gjort om jag åkt hem. Helgen efter jag kommit hem därifrån åker jag på en partyweekend i Kanada, skulle aldrig någonsin vilja yta ut det till en utgång hemma. Två helger senare får jag upptäcka DC och två veckor efter det LA. Vart kommer man på en weekend hemma i Sverige, och för dem pengarna!? Jag försöker helt enkelt tänak på allt det bra när det känns dåligt, anledningarna till att jag förlängde.
Jag har haft flera kompisar som förlängt. Alla har någon gång tänkt tanken att jag skulle kunna varit hemma nu. Men ingen av dem har ångrat sitt beslut. För har du väl tänkt tanken att du nog vill förlänga, då ska du göra det oc hdu kommer nog inte ångra dig! För däremot har varenda en av mina vänner som åkt hem varit ledsna och besvikna och längtat tillbaks till sitt au pair-liv. Om du inte förlänger tror jag att du kommer att ångra det beslutet. Men om du förlänger har jag svårt att se hur man kan ångra det? Och om du skulle göra det, då kan du alltid bara boka en biljett hem igen, du kan inte lika lätt boka en tillbaks till ditt au pair-liv.
Sorry för ett långt svar, men efter en tuff dag kändes det skönt även för mig att få skriva av mig lite och påminna mig själv om vilket överlägset bra beslut jag gjorde i att förlänga! Hoppas det var till hjälp :)
Tack för ett toppen svar! Det hjälpte verkligen!
SvaraRaderaKram Amanda.