AUF WIEDERSEHEN

Rivstartade veckan med att kliva upp klockan 9 imorse, äta frulle och sedan ett löppass på det. Hann knappt byta om innan jag skulle möta upp Annalena, hennes nya au pair och Madde på Starbucks. Det var sista gången jag träffade Annalena, som det känns nu var det inte sista gången någonsin, vi har pratat om att hon ska komma och hälsa på i Sverige och jag ska komma till Tyskland (hon bor i Berlin, så det är något som definitivt står högt på listan, skulle vara häftigt!), men det var sista gången vi träffades här i vårt älskade Seattle, som au pairer.

Hon är den au pair jag känt längst, den jag träffade när jag klev in på mitt rum på Training School i New York, som jag satt bredvid på planet till Seattle, som alltid funnits här, skrattat och gråtit med, gjort knäppa och roliga saker tillsammans med, delat så mycket. Nu känns det verkligen att förlängningen börjar på riktigt, när jag är "den enda kvar" av oss som kom hit tillsammans.

Det var ledsamt att säga hej då, jag är så dålig på hej dån. Jag menar, hur gör man? Hur säger man hej då till en person som står en så nära, som sticker till ett helt annat land och man inte vet när man får se igen? Det är inte lätt, jag har svårt att hitta orden när jag står där, och tårar är inget jag fäller så lätt. Men vi kunde inte låta bli att skiljas med ett leende på läpparna, vilket är passande om man tänker på vilken fin vänskap vi har. Efter alla "Good bye, don't cry, we'll meet again in Sweden and in Germany and we'll Skype, take care, good luck" och en sista kram säger Annalena: "Good bye" jag: "Auf wiedersehen" Annalena: "Jag älskar dig" Jag: "Ich liebe dich". Och det fick oss båda att skiljas med ett leende på läpparna, och ett sista bevis på hur mycket vi älskar au pair-världen! Att man kan komma från två olika ställen i världen, ha så skilda kulturer och prata två helt olika språk, men ändå bli så nära vänner. Dela med sig av historier från sina hem, lära av varandras kulturer och till och med prata varandras språk. Det är det finaste jag vet med au pair-vänskap.

Efter det gick jag på gymmet en timme innan jag duschade och sedan hämtade E på skolan. Hon hade huvudvärk och var lite hängig så istället för att gå på ballet gick hon och la sig i sängen och somnade! Jag hämtade A på gymnastiken, vi hade middag och nu sitter jag här! Funderar på om jag ska ta tag i läxan inför weekendkursen i november, men november, det känns himla långt borta alltså.