MY SECOND ROSH HASHANA

Jajjamen, nu känns det verkligen att jag varit här ett år då jag får vara med om saker "igen". Idag var det första dagen på skolan för tjejerna, A började i andra klass och E i kindergarten (året innan första klass), stora tjejer! Jag behövde inte jobba förrän skolan var slut så jag sov till halv 9, åt frukost, träffade Sarah och Lotta för intervaller, hade lunch, läste bloggar, gick på gymmet och dödade mina redan halvdöda ben med Sarah, duschade, åt lite mer och sedan var det dags att hämta tjejerna på skolan.

De hade båda haft en bra dag, vi stannade och lekte en stund med alla kompisar innan det var dags att åka hem, ha snack och göra tvätt och sedan gick vi till middagen för att fira in det nya året. Vill ni läsa mer om Rosh Hashana kan ni läsa inlägget jag skrev om det förra året, känns tråkigt att upprepa mig. Det var exakt likadant, vi åt runda challas för att visa att året börjar om igen med russin i för ett sött nytt åt, äpple med honung för ett sött nytt år, tja i stort sett all mat hade något sött i sig, så jag kommer att få ett himla sött år nu!

Som sagt kändes det verkligen att jag varit här ett år nu när det judiska året börjar om igen. Det känns verkligen bra. Men det börjar också kännas, att jag faktiskt varit här länge. Eller ne, det som verkligen känns är att jag varit HEMIFRÅN länge. Och det är väl det som börjar bli den "jobbiga" delen, kan inte påstå att det är så himla jättejobbigt, men märker ju såklart av att jag börjar sakna personer och saker hemifrån. Vilket jag inte alls tycker är konstigt, med tanke på hur länge jag varit borta, hur mycket jag har missat. Men det är så värt det. Börjar verkligen längta till jul, på ett sätt för jag ser fram emot det så himla mycket. Att få krama om allihopa i hela släkten, äta stor middag hos mormor, vakna upp i min egna svenska säng på julaftonen, eller ännu bättre, somna i Moas säng på kvällen efter en skräckfilm som skrämt skiten ur oss båda. Eller vår egna tradition, efter ett Sagan om Ringen-maraton. Ja, jag ser verkligen fram emot att få åka hem på ett besök. Men det är nog just därför jag ser fram emot det också, för att det är just ett besök. Jag ska inte flytta hem igen, utan bara hälsa på. Jag kommer inte måsta säga hej då till mitt liv här, inte än på ett bra tag! Jag har längre tid kvar efter jul än vad det är från nu tills jul.

Men på ett sätt vill jag inte alls att jul ska komma, för  då innebär det att allt kul jag har att se fram emot nu på hösten kommer vara över (och det är något jag hatar, när något man länge sett fram emot är över!). Jag har så himla många roliga saker jag ska göra, just nu känns varenda dag rolig. Jag har träffat massvis med nytt folk, fått ny träningsinspiration, jag känner inte längre panik över att så många av mina vänner har/ska åka hem, det kommer absolut att finnas lika många fina vänner kvar!

Jag vill leva i nuet. Men det är svårt. För på ett sätt längtar jag ibland hem, på ett annat sätt vill jag ibland att tiden då jag ska åka hem aldrig ska komma. Det är svårt att inte gå och tänka på framtiden, att vara glad över den dagen jag får krama om min familj igen, att vara ledsen över den dagen jag måste krama om min andra familj för sista gången (bara tanken på att säga hej då till tjejerna får mig nästan att börja böla!). Jag har tänkt mycket på båda sakerna på senaste tiden, och idag har jag bestämt mig för att sluta tänka på det. Sluta att tänka på framtiden. För båda de där dagarna kommer att komma i sinom tid, vare sig jag vill det eller inte, spelar ingen roll hur jag känner inför det, så varför gå och grubbla på det? Njut av tiden som är nu, ta vara på varje dag och sluta tänka så mycket. Det är vad jag ska göra, nu under det nya året.