Det här kan vara den längsta tidperioden jag inte bloggat på, bortsett från om jag varit på resande fot och inte kunnat blogga pga det. För det har jag inte varit de senaste dagarna. Jag har varit väldigt stillastående (läs liggande) i sängen. Min värdfamilj har varit borta över helgen så jag har haft det tyst och lugnt, riktigt jävla dötråkigt alltså. Jag är så less nu att jag var nära att gå till gymmet idag bara för att få röra på mig, men jag vet att det inte var en så bra idé så därför struntade jag i den och städade rummet istället. Jag mår hyfsat bra nu, har ätit upp alla mina tabletter och antibiotikan har verkligen hjälpt. Igår var jag hos kirurgen och har fått tid för operation på torsdag, ska ta ut båda visdomständer på min vänstra sida och det kalaset kommer att gå på 1400 dollar (cirka 10 000 svenska kronor). Jag har legat vaken hela natten och funderat över hur fan jag ska överleva en sån kostnad, vart ska de pengarna hostas upp från på min sketna au pair lön? Räknade ut att det är hälften av vad jag har kvar som lön innan jag åker hem till Sverige igen, och då är inte alla mina flygbiljetter och boenden bokade för min resemånad, för att inte tala om att jag ska faktiskt kunna leva då, köpa mat varje dag, och ja sen ska jag ju leva de fyra månaderna fram tills dess också. Och så hade jag väl inte planerat att komma hem till Sverige och inte ens ha råd att, ja inte ha råd med nånting över huvud taget med en nolla på kontot. Jag hade gjort en budget på all lön fram tills dess, en budget som spricker totalt om jag bara får ut hälften av det.
Vill inte ens skriva om det här för det känns så otroligt tråkigt och ledsamt. Det enda jag kan säga är att om någon som ska åka som au pair läser det här, snälla se till att teckna en bättre försäkring än den CC erbjuder, en som täcker tandläkarbesök också, inte bara läkarbesök! Det är lätt att tänka "äh det är bara ett år, jag går inte ens till tandläkaren en gång om året", ja det är bara ett år, men något sånt här kan hända över en dag. Det handlar inte om rutinbesök, utan om något akut händer. Och just problem med visdomständer, det är oftast i den här åldern då man åker som au pair man kan få problem med det. Nu betalar vi ju vår egen tandvård i Sverige också visserligen och den är inte nå värst billigare, men hade jag bott i Sverige nu hade jag i alla fall haft ett jobb med en större inkomst, jag hade förhoppningsvis inte behövt arbeta sju veckor utan att spendera en enda peng för att ens ha råd med en sån här operation.
Jag har världens bästa föräldrar som jag alltid kan lita på och som alltid stället upp för mig vad det än är. Jag har en himla tur att jag har det. Vet inte vad jag hade gjort utan dem. Ni är de bästa föräldrarna man kan ha mamma och pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar