VALENTINE'S DAY

"the dead har arisen" ropade min värdmamma när hon hörde att jag kom upp från källaren nu på morgonen. Och ja, det är precis så det känns, men jag känner mig mer död än arisen. Var tvungen att åka akut till tandläkaren igår då allt bara blev värre. Jag kan inte sova på nätterna pga smärta, jag kan inte äta på dagarna pga smärta, jag hade svårt att prata nu imorse pga svullnad (idag ser min ena kind ut som en tennisboll, och jag kan varken öppna munnen eller stänga den helt, utan har den hela tiden i ett halvöppet tillstånd som får mig att se lite borta ut, för att inte tala om att jag dreglar hela tiden) och jag kan inte ens svälja utan att ryka till av smärta. Tandläkaren bekräftade en rejäl infektion, röntgade och bekräftade att mina visdomständer har trångt om utrymme, fick bedövning och hon gjorde rent det bästa hon kunde och sedan skar hon bort tandköttet som låg över halva tanden. Måste jag säga att det gjorde ont? Bedövning jo tjena tänkte jag, det enda jag känner är en bortdomnad läpp. Men ett par timmar senare när den försvann, då kan vi snacka om smärta, så jag var visst bedövad ändå kom jag fram till. Låg och grinade i en timme seriöst, kunde int sluta för att det gjorde så jäkla ont. Men till slut skällde jag lite på mig själv, skärpte till mig och åkte och hämtade ut min medicin istället.

På måndag ska jag få komma till en kirurg och det låter som att det här kommer sluta med att min visdomstand ryker, helst alla fyra tyckte tandläkaren. Min största skräck, anledningen till att jag alltid varit supernoga med mina tänder, aldrig haft ett hål, alltid fått beröm av tandläkaren att dom är så fina, tanken på att bokstavligen dra ut en tand ur min mun.. Jag är inte den som är så värst rädd och känslig för smärta, har en tjock fin journal på akutmottagningen hemma i Sverige som kan konstatera det (pratade med tjejerna igår om röntgen och de båda satt och gapade när jag berättade hur många olika kroppsdelar jag fått rönka, insåg själv att det var nästan hela min kropp haha!), men just tanken att dra ut en såhär stor tand, nej det får mig att rysa! Samma som det värsta skräckfilmerna jag vet är de när folk blir torterade genom att dra ut tänder, flå bort skinn, klippa av tår. Det gillar jag vekrligen inte. Något jag gillar ännu mindre är tanken på vad det här kalaset kommer att kosta! Au pair-försäkringen täcker nämligen bara upp till 200 dollar akut tandvård, resten får man betala själv, medans medicinsk vård täcks obegränsat. Men lät på min värdpappa som att det inte är dyrare än i Sverige, så är väl bara att skrapa ihop.

Just nu känner jag mig lite bättre, jag tog min medicinkur för en timme sedan så den har slagit i nu, det tar inte bort smärtan helt, men toppen av den. Däremot blir jag lite yr och illamående av mina pain killers, rejäla grejer med narkotika i, men det nästan tackar jag och tar emot i utbyte mot den smärta dom tar bort. Jag varvar mediciner med anti-bacill spolning mot infektionen och smärtan, kylpack med värmepack för svullnaden och får ju inte glömma att det är alla hjärtans dag idag. Jag har världens finaste, omtänksammaste värdfamiljen som finns. Jag älskar dem så mycket och vet inte vad jag hade gjort om de inte varit som de är. Jag har så dåligt samvete för att jag inte kan jobba utan ligger sjuk igen, var ju bara någon vecka sedan jag gjorde det sist. Men de gör verkligen allt för att jag ska bli bättre igen. Känns som jag varit sjuk jättemycket det senaste halvåret, så tycker synd om dem när jag messar up deras vardag så mycket. Så efter det här får jag inte bli sjuk nå mer! Nu känner jag mig för yr för att skriva ner, ska lägga mig ner. Ha en bra alla hjärtans dag allihopa <3