Jag mår bättre idag, ingen feber men fortfarande snorig och hostig, har blivit bff med min nya astma-medicin som min värdmamma fixat och det funkade helt okej att jobba eftermiddag i måndags och vanlig arbetsdag idag. Släppte av tjejerna på skolan för en timme sen och nu ligger jag nerbäddad i sängen igen efter att ha gjort lite tvätt, det var veckans största ansträngning liksom! Jag hoppas att det ska sluta regna lite senare så jag kanske orkar ta mig ut på en promenad. Annars är det sängläge som gäller resten av dagen tills det är dags att hämta E på skolan, åka på fiol med henne, efter det åka och hämta A på dramaklass, hem och så har vi en liten lista på vad som ska hinnas med innan middagen, bland annat packning för imorgon åker vi till Snoqualmie tills på söndag, insåg det idag när jag fick en packningslista av min värdmamma, jag själv kanske ska börja packa också. Ska bli kul att åka massa skidor i helgen, men jag hoppas jag kommer må bättre än vad jag gör nu!
Igår fyllde min lillasyster och min värdpappa år, så det blev några grattis. Syrran fick ett paket med lite småsaker i. Jag och tjejerna har gjort en bok till min värdpappa som han fick, den var fylld med anledningar till varför vi älskar honom och lite foton och teckningar. Och det var det största som hände igår eftersom jag spenderade hela min dag i sängen. Har ätit upp en hel B&J och vet inte hur många koppar te jag druckit, och använt upp en hel rulle med papper för att snyta näsan och tog slut på en ibuprofen-burk igår! Ne, nu ska jag göra sista rycket och hänga lite tvätt innan det blir slappa järnet nån timme till. Vi får se om jag tar med datorn upp till stugan imorgon eller inte, har inte funderat på det ännu. Om inte, så skrivs det väl kanske något efter Super Bowl på söndag när jag är hemma igen (eller snyltar på Ellens dator). Tills dess, ät mycket c-vitamin!
onsdag, januari 29, 2014
måndag, januari 27, 2014
LOL
Rebecka gav mig ett härligt skratt när hon skickade den här bilden alldeles nyss, nu vet jag vad jag ska vara rädd för från och med nu!!
I WANT MOMMY
Skriver från dödsbädden, så det känns i alla fall, lite överdrivet men mår piss, har feber och allt känns tusen gånger värre än vad det egentligen är och allt jag vill är att mamma ska vara här och ta hand om mig. Har fått skypa med henne hela morgonen i alla fall och Lotta har servat mig med ett besök på affären och mina värdföräldrar har köpt medicin och jag får krya på dig sms från mina vänner. Så jag har det inte alltför dåligt här och har tur som har personer som bryr sig om mig lika mycket som mina riktiga föräldrar. Men det är ändå något med just när man är sjuk, man vill ha mamma!
(Och just nu försvann mina lock för öronen som jag haft i ett dygn, asså shiiit, känns som jag varit döv och fått tillbaks hörseln, jag kan höra igen!!)
lördag, januari 25, 2014
SKI WEEKEND
Klockan är halv fem på lördag eftermiddag och jag känner mig i stort sett redo att gå och lägga mig och sova! Är trött och slut i hela kroppen och förkyld, har jätteont i halsen och sov jätteoroligt igår natt för jag hade sån astma, svårt att andas och vaknade hela tiden av att jag trodde jag skulle kvävas. Var skönt när alarmet ringde halv 7 och jag fick kliva upp. En timme senare bar det iväg till slalombacken med min värdfamilj. Där mötte jag upp Nathalie och vi åkte slalom hela dagen lång. Så fantastiskt kul, är så glad att jag satsade på att åka mycket den här vintern och köpte säsongskort och allt. Det blev inte en superlång dag då tjejerna var ganska trött och slut vid 2-tiden, men det räckte för mig, för imorgon bär det av igen! Då åker jag upp med Lottas värdfamilj och bli borta hela dagen, lär komma hem lagom i tid för att slänga på mig lite någorlunda anständiga kläder och dra en borste genom håret innan det är dags för au pair-möte, årets putlock där även värdfamiljerna ska vara med. Så ikväll hade jag tänkt baka lite chokladbollar, tror Sanna ska komma över också och baka och mysa lite! Men nu ska jag faktiskt lägga mig ner och vila ett tag. Kanske göra mig en kopp ingefära te eller nåt, orkar inte att jag blir sjuk igen, har fått vara frisk knappt en månad. Vilken jävla förkylningsvinter. Måste sluta pussa på mina värdbarn. Fast ne, det skulle aldrig gå!
torsdag, januari 23, 2014
MY TICKET OUT OF HERE
Igår var det en sån där dag då det var fullt upp varenda minut från morgon till kväll och man har helt enkelt ingen tid alls att blogga! Började dagen med jobb på morgonen, sedan en lång skype med mina kära föräldrar, efter det sprang jag vidare till gymmet och pumpade lite, hem och snabbduschade och slängde ihop lite lunch som jag sprang över med till Lotta. Vi åt tillsammans och snackade skit, sedan började vi googla runt inför vår Grand Canyon resa, fråga mig inte hur men det hela slutade med att vi bokade en flygbiljett!! Helt sådär impuls blev det och helt sådär överdrivet jätteglad var jag när jag gick hem igen för att göra tvätt och städning innan jag hämtade E på skolan! Det var inte förrän lite senare då jag insåg att Lotta hade faktiskt bokat en tur och retur biljett, en biljett dit och en till biljett hem till Seattle igen, medans jag enbart har en biljett dit, ingen tillbaks. Det var då det slog mig, att nu har jag min biljett här ifrån. Början på min resa bort från Seattle och hem till Sverige igen. Bort från mitt liv här, min familj här, mina vänner här, allting. Det kändes bara så sjukt när jag insåg det! Spännande, men konstigt och sorgligt också. Nu är det alltså bestämt, fredag den 6e juni 6.35 pm lämnar jag mitt au pair-liv bakom mig och påbörjar min resemånad och nästa kapitel i mitt liv. Nervös? JA!
Jag spenderade i alla fall eftermiddagen med att pyssla lite med E, sedan hämtade jag A på hennes after school drama class som hon börjat med, jobbade en knapp timma till och sedan var jag off. Hängde lite tvätt, gick till Lotta och umgicks, hade middag med hennes värdfamilj, spelade kort med dem (gissa vem som vann!?) och sedan var det dags att gå hem och lägga sig. Somnade direkt och sov som en stock tills alarmet ringde klockan 7 imorse. Nu har jag släppt av tjejerna på skolan och det är dags att göra sig redo för en springtur och sedan en sväng ner till downtown. Verkar bli full rulle idag igen, men ikväll blir det slappa järnet till premiären efter uppehållet av Vampire Diaries, äntligen! Vet fler än mig själv som kommer sitta bänkad framför datorn ikväll.
Jag spenderade i alla fall eftermiddagen med att pyssla lite med E, sedan hämtade jag A på hennes after school drama class som hon börjat med, jobbade en knapp timma till och sedan var jag off. Hängde lite tvätt, gick till Lotta och umgicks, hade middag med hennes värdfamilj, spelade kort med dem (gissa vem som vann!?) och sedan var det dags att gå hem och lägga sig. Somnade direkt och sov som en stock tills alarmet ringde klockan 7 imorse. Nu har jag släppt av tjejerna på skolan och det är dags att göra sig redo för en springtur och sedan en sväng ner till downtown. Verkar bli full rulle idag igen, men ikväll blir det slappa järnet till premiären efter uppehållet av Vampire Diaries, äntligen! Vet fler än mig själv som kommer sitta bänkad framför datorn ikväll.
tisdag, januari 21, 2014
LIFE'S NOT ALWAYS FAIR
Idag hade jag min andra yoga-klass. Det är inte sååå jäkla illa ändå, ganska skönt att få stretcha ut musklerna för en gångs skull, vilket jag aldrig gör nuförtiden när jag inte spelar fotboll. Kändes skönt med nystretchade ben när jag tog en springtur efteråt. Nu är det snart dags att hämta E på skolan och vara med henne ca en timme. Sedan åker hon på fiol och jag är off. Varannan tisdag har jag så superkort arbetsdag medans nästa tisdag jag jobbar ända till 7. Jag ska passa på att gå på ett kvällspass body pump, utan Sarah dock för att hon är på Hawaii med sin värdfamilj, IGEN! Var en månad sedan hon var där sist, och nu är de där igen.. Ska inte börja prata om hur orättvist livet är, då det faktiskt finns orättvisa som är tusentals gånger värre! (Men, FAN VAD ORÄTTVIST)
måndag, januari 20, 2014
MLK-DAY
Idag har det varit Marthin Luther King-day, så tjejerna har varit ledig från skolan. Jag spenderade morgonen med dem, sedan åkte de på playdate med några kompisar och jag passade på att gå till gymmet, duscha och hann precis äta klart lunch när de kom hem igen. Vi spenderade större delen av eftermiddagen med att pyssla, men fick ut dem på en promenad i solen som bestämde sig för att titta fram idag. Nu är huset fullt av liv, vi har E's fiol-gäng över på pizza party, alla familjerna. Så jag smög ner till mitt rum efter en bit pizza. En av de "typiskt-au-pair-sakerna", när man är på event med värdfamiljen, eller har andra familjer över på något event här, man hamnar alltid i mitten. Alla barnen springer iväg och leker med varandra och de vuxna sitter och pratar om sitt med varandra. Det är ju ingen som vill sitta och prata med den enda ungdomen i gänget, man är lite ensam liksom. Men det har man börjat bli ganska van vid nu, hehe!
söndag, januari 19, 2014
WE DID IT!!!!!!!!!!!!!!
HELT. JAVLA. OTROLIGT. VI AR VIDARE TILL F***ING JAVLA SUPER BOWL!!!!!!!!!!! Vi ar mallosa har hos Ellen, och helt slutskrikta efter en nastan 4 timmars lang spannande match. Idag ar vi stolta over att bo I Seattle, och vara en del av the 12th man.
Men bast ar anda Lynch, what a man!!
GO HAWKS
Söndagsmorgon=sovmorgon! Söndagar är alltid den enda dagen jag sover ut tills jag vaknar. På lördagar breuakr jag ofta kliva upp när alarmet ringer för att jag ska träna, igår klev jag upp lika tidigt som en veckodag för att åka skidor med min värdfamilj. Halv 8 åkte vi till Snoqualmie, jag, min värdpappa och tjejerna. Hjälpte till att få iväg tjejerna till deras lektioner, sedan blev det åka av med min värdpappa tills lektionerna var över, hämtade tjejerna och sedan hade vi lunch innan vi spenderade några timmar till i backen tillsammans! Hade en riktigt rolig dag alltså, trots för lite snö i backen och dimma och kyla på morgonen (solen kom fram efter lunch!!), det var så kul att äntligen få åka, har gått och längtat jättemycket! På kvällen mötte jag Sanna, Lotta och Tessa (nya au pairen efter Lovisa) på middag i Capitol Hill, jättemysigt!
Idag ska jag åka till Issaquah hem till Ellen och heja fram Seahawks till en seger i semifinalen hade jag tänkt! Asså åh, jag är så excited, tänkt om TÄNKT OM de skulle vinna och spela Super Bowl om två veckor!? Asså shiiiit, håller tummarna så hårt att det gör ont. Det här är min lediga helg för månaden, så jobbar inte ikväll men har inte några större planer än det, ska föröka komma i säng tidigt så jag är utvilad för en tiotimmars-dag imorgon, alla är lediga från skolan då det är Marthin Luther King Day.
GO HAWKS!
Idag ska jag åka till Issaquah hem till Ellen och heja fram Seahawks till en seger i semifinalen hade jag tänkt! Asså åh, jag är så excited, tänkt om TÄNKT OM de skulle vinna och spela Super Bowl om två veckor!? Asså shiiiit, håller tummarna så hårt att det gör ont. Det här är min lediga helg för månaden, så jobbar inte ikväll men har inte några större planer än det, ska föröka komma i säng tidigt så jag är utvilad för en tiotimmars-dag imorgon, alla är lediga från skolan då det är Marthin Luther King Day.
GO HAWKS!
fredag, januari 17, 2014
REASONS TO BE FIT
To all of you who don't feel like working out today,
here are some reasons to why you should
here are some reasons to why you should
torsdag, januari 16, 2014
SALE
Jag har gått och spanat på ett par vrålsnygga träningstajts sen i december, och igår slog jag till då det var one day sale på lite träningskläder på Macy's, bland annat på just de byxor jag velat ha! Och som om det inte var tillräckligt bra blev de till och med tio dollar ännu billigare än vad vi hade räknat ut, vilket kap alltså!!
Igår var det early dismissal från skolan för tjejerna, så efter att jobbat morgonen, varit på gymmet, duschat och ätit lunch var det dags att promenera i det nästansolljuset (molnen var så tunna att solen NÄSTAN tittade fram) och hämta tjejerna och två stycken kompisar för en playdate på skolan. Så det var fullt hur med fyra stycken tjejer, men de lekte på tillsammans hur bra som helst, jätteskönt! Efter jobbet åkte jag ner till downtown med Tess och Lotta där vi spenderade större delen av dagen i provhytten, lyckades komma fem minuter efter stängning till VS och så avslutade vi på Starbucks.
Idag har jag jobbat på morgonen och nu sitter jag här och har funderat på vad jag ska träna idag. De här två senaste veckorna har jag inte haft något riktigt schema på vilka dagar jag ska vila och vilka jag ska träna och vad jag ska träna, utan har mest lyssnat på min kropp och tagit det ganska lugnt för att komma in i träningen igen efter mitt uppehåll. Jag hatar att inte ha planerat vad jag ska göra, för har man flera alternativ blir det så lätt att man bara väljer det enklaste, vilket inte alltid är det bästa. Vilket jag har gjort nu, idag blir det body pump klockan 12 och imorgon en springtur och sedan långpromenad ner till downtown för att returna mitt paket till VS som jag inte hann igår. Så jag hoppas jag hinner imorgon. En timme kvar tills body pumpen börjar, jag ska nog läsa om lite vampyrer så länge!
Nästa sak jag ska köpa blir ett par matchade skor, hehe ja jag gillar neon gult.
Idag har jag jobbat på morgonen och nu sitter jag här och har funderat på vad jag ska träna idag. De här två senaste veckorna har jag inte haft något riktigt schema på vilka dagar jag ska vila och vilka jag ska träna och vad jag ska träna, utan har mest lyssnat på min kropp och tagit det ganska lugnt för att komma in i träningen igen efter mitt uppehåll. Jag hatar att inte ha planerat vad jag ska göra, för har man flera alternativ blir det så lätt att man bara väljer det enklaste, vilket inte alltid är det bästa. Vilket jag har gjort nu, idag blir det body pump klockan 12 och imorgon en springtur och sedan långpromenad ner till downtown för att returna mitt paket till VS som jag inte hann igår. Så jag hoppas jag hinner imorgon. En timme kvar tills body pumpen börjar, jag ska nog läsa om lite vampyrer så länge!
tisdag, januari 14, 2014
NERD
Det här med att beställa saker online, ibland kan det vara det bästa som finns! Man kan ligga i sängen i sin pyamas och struligt hår och se så mycket fina saker man vill ha, bara ett klick så är de på väg till en i posten, hamnar utanför dörren och man måste bara bära in det och öppna. Man behöver inte åka nånstans, inte gå runt i en affär full med folk, inte leta runt bland massa andra saker, och lätt missa någonting. Det är ju helt fantastiskt! Men så kommer det såna här gånger som idag. Hade två stora paket levererade till lilla mig idag, ett med en slalomhjälm från REI och ett paket från VS. Jag blev så besviken på båda! Hjälmen jag beställt från REI var svart på bilden. Jag hade själv sett den i affären, men då bara i grått och alltså inte i svarta färgen jag sett på internet. Trodde jag. Det visade sig att bilden på internet visade helt fel färg, och den ljusgråa hjälmen jag sett i affären, var precis den jag hade klickat hem och fått i brevlådan idag, inte alls svart som den var på bilden. Samma sak var det med underkläderna från VS, helt annan färg, annat mönster, inte alls den passform jag trodde, bara fel. Så här har vi då nackdelen med internetshopping, när man inte får se varan innan man köper den. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu, lämna tillbaka (och spendera mycket mer pengar på att få en hjälm som ser mer ut som jag vill) eller behålla och tycka att det ser ok ut, men inte så som förväntat. Ska sova på saken!
Idag hade jag min första yoga class, som är min första klass i min sista serie av klasser som jag måste göra för att uppnå mina 144 timmar jag måste läsa för mitt visum. Det var helt ok, inte jättebra, men det är roligt att Sarah också tar den! Efter det tog jag en lång härlig springtur och på eftermiddagen har jag tagit A plus kompis på deras kör, och nu sitter jag här. Ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Igår var skypedag och sedan ett pass på gymmet innan vi alla gick och såg på Es sista balettlektion för denna gång. Nu ska all energi läggas på gymnastik och fiol för henne, medans A har kör och gymnastik för tillfället.
Jag kan förövrigt meddela att jag har insett att jag är den största nörden i världen när det kommer till Vampire Diaries (ok, Lotta och Madde kan nog allt mäta sig med mig också med tanke på vad Madde har för bakgrundsbild på mobilen (och de heta diskussioner vi har om vem som egentligen är snyggast) och vad Lotta spenderar varenda lediga sekund med att göra (och vad hon drömmer om att göra varenda sekund hon jobbar) hehe). Jag har alltså börjat läsa böckerna nu när serien fortfarande har uppehåll (en vecka kvar!!), och jag kan inte slita mig. Igår kväll låg jag uppe en timme längre än planerat för att jag inte kunde sluta läsa. Idag när A hade kör satt jag utanför i en och en halv timme utan att lyfta näsan från boken, EN ENDA GÅNG!! Och allt jag vill göra nu är att fortsätta läsa (vilket jag ska göra så fort jag skrivit klart det här). Jag började jag läsa en bok igår, läste klart den idag och är snart klar med uppföljaren. Herregud liksom, kan lika gärna stämpla fast en stor nörd-stämpel i pannan på mig med en gång. Men jag vet att ni som förstår mig, ja ni förstår mig. Och ni som inte förstår mig, börja se, så kommer ni snart också att förstå mig. Behövs det ens frågas vilken sida jag är på
Idag hade jag min första yoga class, som är min första klass i min sista serie av klasser som jag måste göra för att uppnå mina 144 timmar jag måste läsa för mitt visum. Det var helt ok, inte jättebra, men det är roligt att Sarah också tar den! Efter det tog jag en lång härlig springtur och på eftermiddagen har jag tagit A plus kompis på deras kör, och nu sitter jag här. Ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Igår var skypedag och sedan ett pass på gymmet innan vi alla gick och såg på Es sista balettlektion för denna gång. Nu ska all energi läggas på gymnastik och fiol för henne, medans A har kör och gymnastik för tillfället.
Jag kan förövrigt meddela att jag har insett att jag är den största nörden i världen när det kommer till Vampire Diaries (ok, Lotta och Madde kan nog allt mäta sig med mig också med tanke på vad Madde har för bakgrundsbild på mobilen (och de heta diskussioner vi har om vem som egentligen är snyggast) och vad Lotta spenderar varenda lediga sekund med att göra (och vad hon drömmer om att göra varenda sekund hon jobbar) hehe). Jag har alltså börjat läsa böckerna nu när serien fortfarande har uppehåll (en vecka kvar!!), och jag kan inte slita mig. Igår kväll låg jag uppe en timme längre än planerat för att jag inte kunde sluta läsa. Idag när A hade kör satt jag utanför i en och en halv timme utan att lyfta näsan från boken, EN ENDA GÅNG!! Och allt jag vill göra nu är att fortsätta läsa (vilket jag ska göra så fort jag skrivit klart det här). Jag började jag läsa en bok igår, läste klart den idag och är snart klar med uppföljaren. Herregud liksom, kan lika gärna stämpla fast en stor nörd-stämpel i pannan på mig med en gång. Men jag vet att ni som förstår mig, ja ni förstår mig. Och ni som inte förstår mig, börja se, så kommer ni snart också att förstå mig. Behövs det ens frågas vilken sida jag är på
söndag, januari 12, 2014
HAPPY B-DAY ELLEN, GO HAWKS, GOODBYE LOVISA
Idag är det söndag och planen var att åka skidor idag, men det blev inget av utan istället ligger jag för första gången på jag vet inte hur länge, kvar i sängen klockan 11 på morgonen. Det var en evighet sedan jag sov ut sist, och det var otroligt skönt att kunna göra det idag, min kropp behövde det! Jag försöker kika ut genom glipan i rullgardinen från min sängliggandes position för att se om vädret tillåter en promenad eller om det regnar. Funderar på att antingen kliva upp och kolla eller smsa Lotta och fråga om hon kollat ut genom fönstret än, haha! Ska nog möta upp henne senare, annars har jag inga större planer fram tills jag börjar jobba klockan 5.
Igår började jag morgonen med ett tbt-pass. Sedan gjorde jag, Tess och Lotta entré hemma hos Ellen efter massa fixande, med en tårta, sång och ljus, hon fyllde nämligen 26 år, tanten i gänget hehe!
Malin och Madde var också hos Ellen, vi såg på fobollen, skrek och hoppade upp och ner och hejade fram Seahawks till en seger!!!!! Och laddar om inför fortsatt spel nästa helg. Det är något speciellt med amerikansk sport. Hela Seattle är med och hejar fram vårt lag, det blir som en stor gemenskap, och jag har aldrig upplevt det så stort hemma i Sverige. Så himla kul är det, att vi har gått så långt, och får nu gå ännu längre. Drömmen hade ju varit att gå hela vägen till Super Bowl, så sjukt häftigt det hade varit!! Men en match i taget, nu är det söndag nästa vecka som gäller! Go Hawks!!!
På kvällen hade Ellen bokat bord på Hard Rock Café för ett stooort gäng vänner. Vi firade henne med present från oss alla, och vi sa även hej då till Lovisa. Så det blev många kramar, många grattis och många hej då. Jag kommer känna av att det blir tomt utan Lovisa. Vi har träffats en kväll varje vecka de senaste månaderna och ibland spenderat hela helgerna fredag-söndag med varandra. Men som jag skrev tidigare, det är bara några månader kvar, sedan ses vi igen på svensk mark, tillsammans allihopa som umgåtts här i USA. Vilken fet reunion vi kommer att ha i sommar. Can't wait!
Igår började jag morgonen med ett tbt-pass. Sedan gjorde jag, Tess och Lotta entré hemma hos Ellen efter massa fixande, med en tårta, sång och ljus, hon fyllde nämligen 26 år, tanten i gänget hehe!
fredag, januari 10, 2014
I LOVE INTERVALLS
Att avsluta ett gympass med ett par tabata-intervaller kan vara det bästa och värsta jag vet! Det är så otroligt jobbigt, speciellt efter ett gympass som detta med mycket rumpa och axlar, benen skakade och jag kunde knappt hålla armarna uppe när jag sprang. Man är redan trött och slut efter att lyfta vikter och man har äntligen gjort de sista tunga repetitionerna. Ne, då är man minsann inte klar utan då ska man upp på löpbandet och göra den, enligt mig, jobbigaste varianten av löpning som finns. Men, det är så otroligt skönt när man befinner sig mitt i och känner adrenalinet spruta ut i kroppen, musiken dunkar i öronen och det känns som man har all energi i världen. Och sen mot slutet, den där sista intervallen när man bara vill döööö, då är det inte lika kul. Men när den är över. Asså ah, älskar känslan! Man är helt utpumpad, inte en gnutta energi kvar i hela kroppen. Och det är det som gör de där intervallerna i slutet av träningspasset till det bästa man kan göra. Det hjälper en att få ut den där sista energin så man kan krypa hem sen och känna att man gjort det riktigt jävla bra ifrån sig idag. Så, det är med hatkärlek jag säger att jag älskar intervaller!
Igår var som sagt min 500:ade dag som au pair. Jag räknar inte dagarna längre, men jag såg det här till höger på bloggen hur många dagar jag varit här. Och ja, slutet kryper sakta men säkert närmare. För två veckor sedan kändes det inte alltför hemskt, hade nyss kommit tillbaks från Sverige och började grina mitt på ett café när Sarah frågade om jag hade haft det bra hemma. Då ville jag bara tillbaks och var inte alls så glad att vara tillbaks i Seattle. Två veckor senare och jag har redan panik över att jag snart ska tillbaks till Sverige igen. Men det kommer bli bra. När dagen väl är där kommer jag nog känna mig ganska nöjd och klar, redo att påbörja nästa kapitel i livet.
Men ja, min värdfamilj har börjat leta efter en ny au pair och jag har börjat planera min resemånad lite smått. Var så otroligt sugen på att åka till Alaska en vecka. Jag har väl inte heeelt lagt det på hyllan, men nästan så när jag har insett hur dyrt det kommer bli, och att jag har redan Grand Canyon och Florida i två veckor inplanerat. Så vi får se, känns bra att vara ute i tid i alla fall. Sedan ska man ju börja planera vad man ska göra hemma i Sverige, även fast ajg har en riktigt bra plan så ska den ju sättas i verket också. Och sen har jag två stora resor inom 1,5 år där den första borde börja planeras i god tid också. För att inte tala om att jag ska boka biljett till Las Vegas till veckan, och nu har det äntligen kommit lite snö i bergen så skidresor ska planeras nu också. Herregud, jag har så mycket tankar i mitt huvud just nu, planer som är halvstartade, saker att kolla upp och göra, så det är inte konstigt att jag inte kan somna på kvällarna. Vet inte hur många kvällar jag legat och vridit och vänt på mig i rad nu. Ganska intressant sömnkurva jag har på min FitBit de senaste nätterna.. Orolig sömn! Men än så länge känner jag inte av det under dagarna, får sån energi av träningen!
Igår kväll träffade jag Tess och Lovisa på Starbucks och ikväll blir det återträff med förhoppningsvis ännu fler vänner. Jag fattar inte att imorgon är Lovisas sista dag här. Vad är det, mitt 25e hej då eller nåt sånt. Nackdelen med att förlänga, så många andra åker hem. Men det känns inte så sorgligt längre som det gjorde i början. Vännerna jag har nu vet jag att jag kommer träffa till sommaren, finns liksom inget annat!
Annars är det inte så mycket som händer idag. Tjejerna har gymnastik båda två efter skolan i omgångar, så jag spenderar två timmar på en bänk och tittar på alla dessa fantastiska tjejer och pojkar som gör volter i luften och hjular än åt ena hållet och än åt andra. Det är roligt, men är ganska öm i rumpan efteråt!
Nu kurrar magen så jag ska gå upp och blanda mig en grön smoothie, mums! Det är otroligt hur mina matvanor har ändrats sedan jag flyttade till USA. Eller ok, sedan jag hade varit här ett tag, testat på allt onyttigt amerikanskt som PB&J sandwich och Mac&Cheese och sedan upptäckt allt nyttigt spännande som man kan äta istället. Jag hade aldrig ätit bönor förut, nu äter jag det nästan varje dag. Jag äter nästintill vegetariskt. Jag vet inte hur många nya grönsaker jag testat, upptäckt, börjat älska (green beans och spinach ASSÅ MMMMMMUMS!). Det enda jag kan sakna ibland är en fet fläskfilé (eller flinta stek på sommaren) med en stor klick bea på! Men utbudet av organiskt och grönt är sååååå mycket större och tusen gånger billigare här än i Sverige. Ännu en sak på listan av saker jag kommer att sakna när jag flyttar till Sverige igen.
Kände tydligen för att skriva av mig lite idag, tänk om man kunde känna den inspirationen varje dag!
Igår var som sagt min 500:ade dag som au pair. Jag räknar inte dagarna längre, men jag såg det här till höger på bloggen hur många dagar jag varit här. Och ja, slutet kryper sakta men säkert närmare. För två veckor sedan kändes det inte alltför hemskt, hade nyss kommit tillbaks från Sverige och började grina mitt på ett café när Sarah frågade om jag hade haft det bra hemma. Då ville jag bara tillbaks och var inte alls så glad att vara tillbaks i Seattle. Två veckor senare och jag har redan panik över att jag snart ska tillbaks till Sverige igen. Men det kommer bli bra. När dagen väl är där kommer jag nog känna mig ganska nöjd och klar, redo att påbörja nästa kapitel i livet.
Men ja, min värdfamilj har börjat leta efter en ny au pair och jag har börjat planera min resemånad lite smått. Var så otroligt sugen på att åka till Alaska en vecka. Jag har väl inte heeelt lagt det på hyllan, men nästan så när jag har insett hur dyrt det kommer bli, och att jag har redan Grand Canyon och Florida i två veckor inplanerat. Så vi får se, känns bra att vara ute i tid i alla fall. Sedan ska man ju börja planera vad man ska göra hemma i Sverige, även fast ajg har en riktigt bra plan så ska den ju sättas i verket också. Och sen har jag två stora resor inom 1,5 år där den första borde börja planeras i god tid också. För att inte tala om att jag ska boka biljett till Las Vegas till veckan, och nu har det äntligen kommit lite snö i bergen så skidresor ska planeras nu också. Herregud, jag har så mycket tankar i mitt huvud just nu, planer som är halvstartade, saker att kolla upp och göra, så det är inte konstigt att jag inte kan somna på kvällarna. Vet inte hur många kvällar jag legat och vridit och vänt på mig i rad nu. Ganska intressant sömnkurva jag har på min FitBit de senaste nätterna.. Orolig sömn! Men än så länge känner jag inte av det under dagarna, får sån energi av träningen!
Igår kväll träffade jag Tess och Lovisa på Starbucks och ikväll blir det återträff med förhoppningsvis ännu fler vänner. Jag fattar inte att imorgon är Lovisas sista dag här. Vad är det, mitt 25e hej då eller nåt sånt. Nackdelen med att förlänga, så många andra åker hem. Men det känns inte så sorgligt längre som det gjorde i början. Vännerna jag har nu vet jag att jag kommer träffa till sommaren, finns liksom inget annat!
Annars är det inte så mycket som händer idag. Tjejerna har gymnastik båda två efter skolan i omgångar, så jag spenderar två timmar på en bänk och tittar på alla dessa fantastiska tjejer och pojkar som gör volter i luften och hjular än åt ena hållet och än åt andra. Det är roligt, men är ganska öm i rumpan efteråt!
Nu kurrar magen så jag ska gå upp och blanda mig en grön smoothie, mums! Det är otroligt hur mina matvanor har ändrats sedan jag flyttade till USA. Eller ok, sedan jag hade varit här ett tag, testat på allt onyttigt amerikanskt som PB&J sandwich och Mac&Cheese och sedan upptäckt allt nyttigt spännande som man kan äta istället. Jag hade aldrig ätit bönor förut, nu äter jag det nästan varje dag. Jag äter nästintill vegetariskt. Jag vet inte hur många nya grönsaker jag testat, upptäckt, börjat älska (green beans och spinach ASSÅ MMMMMMUMS!). Det enda jag kan sakna ibland är en fet fläskfilé (eller flinta stek på sommaren) med en stor klick bea på! Men utbudet av organiskt och grönt är sååååå mycket större och tusen gånger billigare här än i Sverige. Ännu en sak på listan av saker jag kommer att sakna när jag flyttar till Sverige igen.
Kände tydligen för att skriva av mig lite idag, tänk om man kunde känna den inspirationen varje dag!
torsdag, januari 09, 2014
500 DAYS
Idag firar jag hela 500 dagar i USA!! Det är en lång tid. Det är konstigt hur det vissa dagar kan kännas som en evighet, när jag tänker tillbaks på allt jag gjort här, alla saker jag fått se, platser jag besökt och personer jag träffat, lärt känna, blivit vän med, älskat. Oftast tänker jag inte ens på det, att jag varit här så länge, att jag inte alltid kommer att vara här utan att en dag kommer jag åka härifrån, till Sverige igen.
Men idag tänker jag på det. Att ju längre tid jag är här, desto kortare tid är det tills jag åker härifrån. Jag firar 500 dagar i USA, som jag skrev en väldigt lång tid. Men idag är det också 137 dagar kvar tills min au pair-tid är över. Det är tvärtom en väldigt kort tid, med tanke på hur lång jag varit här.
Jag ser mig själv som en "glaset är halvfullt"-person, och försöker att alltid se det positiva i allting. Det gör jag även idag, trots att jag insett att tiden jag har kvar är så mycket kortare än den som gått. Jag är tacksam över att jag varit här en så lång tid. Jag är också tacksam över att jag får vara kvar här ännu ett tag, även fast det inte är lika länge. När jag ser tillbaka på allt jag hunnit vara med om under den här tiden, vet jag att jag har en tid fylld avmassa äventyr och glädje framför mig. Tid är trots allt bara en illusion.
Time, as we know it, is only an illusion. We usually think of time as having three parts - Past, Present, Future. But what is the Past - only a collection of memories. We can't experience the Past, we can only remember it. And we can only remember it in the Present (furthermore, our memories are noticeably unreliable). There is no objective thing that we call the Past; it can't be measured in any way; our only contact with it is in the Present.
And what is the Future - only a mental construct in the Present. We can't experience the Future until it "becomes" the Present. Until then it only a hope and dream. We can project what the Future may be like, but we are considerably less accurate than when we remember the Past. There is no objective thing that we call the Future; it can't be measured in any way; our only contact with it is in the Present. That leaves us with only the Present - the ever changing Present. Time is an illusion we created to try and measure the rate of change of the Present. It's always NOW. But it's an ever changing NOW. In a effort to cope with the change, we have invented time. It's a handy mental device that helps us deal with the higher order derivatives of the rate of change. This change that we experience in the ever present Present does have a "direction." Things change in the general direction of having greater entropy. Entropy is a measure of the amount of disorder in a system. That's why when we measure time we find it restricted to one direction (unlike when we measure distance) - things are changing such that the overall system has more and more entropy. Although the illusionary nature of time is the deep truth in this matter, it's not particularly practical. To be totally in harmony with this truth, you'd need to wear a watch that always said "now". But you'd be late for a lot of meetings.... Leigh Brasington
Men idag tänker jag på det. Att ju längre tid jag är här, desto kortare tid är det tills jag åker härifrån. Jag firar 500 dagar i USA, som jag skrev en väldigt lång tid. Men idag är det också 137 dagar kvar tills min au pair-tid är över. Det är tvärtom en väldigt kort tid, med tanke på hur lång jag varit här.
Jag ser mig själv som en "glaset är halvfullt"-person, och försöker att alltid se det positiva i allting. Det gör jag även idag, trots att jag insett att tiden jag har kvar är så mycket kortare än den som gått. Jag är tacksam över att jag varit här en så lång tid. Jag är också tacksam över att jag får vara kvar här ännu ett tag, även fast det inte är lika länge. När jag ser tillbaka på allt jag hunnit vara med om under den här tiden, vet jag att jag har en tid fylld avmassa äventyr och glädje framför mig. Tid är trots allt bara en illusion.
Time, as we know it, is only an illusion. We usually think of time as having three parts - Past, Present, Future. But what is the Past - only a collection of memories. We can't experience the Past, we can only remember it. And we can only remember it in the Present (furthermore, our memories are noticeably unreliable). There is no objective thing that we call the Past; it can't be measured in any way; our only contact with it is in the Present.
And what is the Future - only a mental construct in the Present. We can't experience the Future until it "becomes" the Present. Until then it only a hope and dream. We can project what the Future may be like, but we are considerably less accurate than when we remember the Past. There is no objective thing that we call the Future; it can't be measured in any way; our only contact with it is in the Present. That leaves us with only the Present - the ever changing Present. Time is an illusion we created to try and measure the rate of change of the Present. It's always NOW. But it's an ever changing NOW. In a effort to cope with the change, we have invented time. It's a handy mental device that helps us deal with the higher order derivatives of the rate of change. This change that we experience in the ever present Present does have a "direction." Things change in the general direction of having greater entropy. Entropy is a measure of the amount of disorder in a system. That's why when we measure time we find it restricted to one direction (unlike when we measure distance) - things are changing such that the overall system has more and more entropy. Although the illusionary nature of time is the deep truth in this matter, it's not particularly practical. To be totally in harmony with this truth, you'd need to wear a watch that always said "now". But you'd be late for a lot of meetings.... Leigh Brasington
onsdag, januari 08, 2014
KEEPING MY FINGERS CROSSED
Idag, och ett par dagar framåt, håller jag tummarna att jag inte ska bli magsjuk. Men oddsen att jag inte kommer bli sjuk blir bara sämre och sämre. I måndags blev Amanda magsjuk, kvällen innan hon skulle åka härifrån, och idag är jag hemma med A som blev magsjuk igår natt. Så mycket jag har spritat mina händer den senaste veckan har jag nog aldrig gjort sammanlagt i hela mitt liv! Men jag bara går och väntar på det nu. Men kanske jag har turen att vara den enda som inte får det. Bara kanske!
De senaste dagarna har jag inte gjort så mycket mer än att träna på dagarna och jobba på kvällarna. Ikväll kanske jag ska åka ner till downtown en sväng, men annars har det inte hänt så mycket den här veckan. Försöker göra mitt bästa med att komma tillbaks till träningsrutiner. Svårt att hitta en balans då jag inte vill gå ut för hårt i början, men ändå träna hårt. Jag tror jag har lyckats träna tillräckligt hårt i alla fall då hela min kropp skriker av träningsvärk. Så träningen är absolut igång igen efter mitt långa jul break, nu gäller det bara att öka upp protein-intaget igen och få mer sömn än vad jag fått de senaste dagarna.
Förutom att hoppas på att jag inte blir magsjuk hoppas det även på snö i bergen till helgen! I söndags hyrde jag skidor för säsongen, så nu får snön jättegärna komma så det blir lite åka av. Jag åkte väldigt mycket slalom när jag var liten. Men ju äldre jag blev desto mer tid spenderade jag med att spela hockey på vintern och mindre i backarna. Förra året var den första vintern sedan jag var barn som jag åkte mer än en eller två gånger på hela säsongen, och det var jättekul. Så ska bli ännu roligare det här året, med säsongskort och allt, barnen tar skidlektioner varje lördag så kommer alltid kunna åka upp med dem och har flera kompisar som också kommer åka upp varje helg. Sedan är minst två, kanske tre, skidresor redan inplanerade också. Ska bli kul att ha en aktivitet att hålla igång med, och komma upp till snön och bort från regnet här i Seattle några timmar varje vecka. För ja, nu har regnet kommit, och värmen med det. Men förhoppningsvis är det lite kallare i bergen nu så vi kan få lite snö där!
Har inte så mycket intressant i tankarna just nu, sitter mest och skriver för A sitter på sin blogg, så tänkte passa på att slänga upp ett litet inlägg på min med. Jag ska bli bättre på att skriva här. ska försöka i alla fall!
De senaste dagarna har jag inte gjort så mycket mer än att träna på dagarna och jobba på kvällarna. Ikväll kanske jag ska åka ner till downtown en sväng, men annars har det inte hänt så mycket den här veckan. Försöker göra mitt bästa med att komma tillbaks till träningsrutiner. Svårt att hitta en balans då jag inte vill gå ut för hårt i början, men ändå träna hårt. Jag tror jag har lyckats träna tillräckligt hårt i alla fall då hela min kropp skriker av träningsvärk. Så träningen är absolut igång igen efter mitt långa jul break, nu gäller det bara att öka upp protein-intaget igen och få mer sömn än vad jag fått de senaste dagarna.
Förutom att hoppas på att jag inte blir magsjuk hoppas det även på snö i bergen till helgen! I söndags hyrde jag skidor för säsongen, så nu får snön jättegärna komma så det blir lite åka av. Jag åkte väldigt mycket slalom när jag var liten. Men ju äldre jag blev desto mer tid spenderade jag med att spela hockey på vintern och mindre i backarna. Förra året var den första vintern sedan jag var barn som jag åkte mer än en eller två gånger på hela säsongen, och det var jättekul. Så ska bli ännu roligare det här året, med säsongskort och allt, barnen tar skidlektioner varje lördag så kommer alltid kunna åka upp med dem och har flera kompisar som också kommer åka upp varje helg. Sedan är minst två, kanske tre, skidresor redan inplanerade också. Ska bli kul att ha en aktivitet att hålla igång med, och komma upp till snön och bort från regnet här i Seattle några timmar varje vecka. För ja, nu har regnet kommit, och värmen med det. Men förhoppningsvis är det lite kallare i bergen nu så vi kan få lite snö där!
Har inte så mycket intressant i tankarna just nu, sitter mest och skriver för A sitter på sin blogg, så tänkte passa på att slänga upp ett litet inlägg på min med. Jag ska bli bättre på att skriva här. ska försöka i alla fall!
söndag, januari 05, 2014
SWEDEN PART 3
Måndagen, dan före doppardan, den spenderade jag och resten av min familj i varandras sällskap hemma hela dagen. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde på dagen. Men på kvällen spelade vi kort, gjorde julskinka och provsmakade all julmat vi hade, en liten tradition vi har, och så kollade vi på julfilm såklart!
Jag hade en perfekt julafton! På morgonen öppnade vi en varsin julklapp, sedan myste vi i soffan och så åt vi risgrynsgröt. Efter vi gjort oss i ordning åkte vi till mormor där hela stora släkten var samlad. Vi såg på Kalle Anka, även fast dagens barn inte uppskattar det som jag och Moa gör.. Sedan åt vi jättegod julmiddag, tomten kom och det öppnades julklappar. Jag förväntade mig inte en enda för jag hade redan fått den bästa julklappen man kunnat tänka sig, en biljett hem till Sverige. Men trots det fick jag ett par fina saker, varav det jag uppskattade meset var et tjättefint armband från Moa som det står "Min älskade syster" på, så hilma fint! På kvällen när en del började åka hem satt jag, Moa, mormor och Lisa och spelade kort. Perfekt avslut på en jättebra julafton, en sån julafton som man saknar när man är med om en annan. En sån julafton jag minns från när jag var barn och jul var sådär himla speciellt.
Juldagen toppade nästan julafton i ju med att klockan två hörde jag en bil utanför huset, sprang ut i strumplästen och kastade mig om halsen på min bästa Jonna!! En timme senare fick jag krama om bästa Rebecka!! Och två timmar senare min bästa Maja! Kan ni tänka er vilka lyckliga timmar det var!? Som om det inte var nog fick jag inom loppet av ett par timmar till krama om bästastesana Moa, Erika och Evelina. Och innan natten var slut vet jag inte hur många fina personer jag fått krama om. Mina kinder värkte av allt leende och mitt hjärta kändes dubbelt så stort.
Vi hade i alla fall en mysig middag hemma hos mig då vi åt svensk tacos, svenskt lösgodis och svenska chips! Vi shottade med mina shotglas som jag har köpt i varje stad jag har besökt här i USA (undantag New York då jag tyvärr inte köpte något..), vi spelade roliga spel och bara njöt av varandras sällskap. Sån himla rolig förfest som tog slut alldeles för fort. Men det kan även ha varit en av mina roligaste utgångar i Kramfors. Allt jag kommer ihåg var jättekul, och det gav mig bara mersmak på att gå ut i Sverige igen. Det var så längesen, och nu dröjer det länge igen, men det betyder väl bara att det kommer att bli en väldigt rolig sommar!
På torsdagen vaknade vi alla ganska, försöker hitta det rätta ordet, degiga kanske? Jag mådde i alla fall piss och var ledsen över att måsta säga hej då till alla igen, precis när vi just återförenats! Så det var med en klump i magen jag sa hej då och sen var det bara för mig att börja packa väskan igen.
Hade lite panikkänsla hela fredagen, kände att det inte var dags att åka hem, att jag inte var klar än. Att det fortfarande var personer jag inte fått träffa, saker jag inte fått göra. Det jobbigaste var att åka från hemmet, jag hade ju äntligen fått komma hem igen, och så skulle jag åka igen. Jag hade äntligen fått vara i min familj sällskap igen, bara för att åter säga hej då och lämna det. Men det var inte så mycket att göra åt. På eftermiddagen åkte vi hela familjen in till Kramfors för att släppa av mig på tåget, som självklart var väldigt försenat. Vill inte ens skriva om mitt hej då till min familj. Jag kan inte påstå att jag haft nån hemlängtan under hela min tid som au pair. Veckorna innan jag åkte till Sverige längtade jag såklart till det, men jag har inte längtat hem innan. Jag har såklart saknat min familj, men ändå inte längtat ihjäl mig efter dem. Inte som jag gjorde nu efter vi sa hej då för tredje gången. Jag saknar de verkligen nu.
Jag hade en lång tågresa framför mig och sedan flera timmar på en bänk på flygplatsen innan incheckningen öppnade, jag kunde checka in och sedan ännu en timmes väntan innan jag fick klica ombord på planer och äntligen sova. Hade ett stressat stopp i Paris och en helt okej flygresa till Seattle med massa film och lite sömn. Det var en trött Malin som blev upphämtad av sin värdpappa på flygplatsen, men en timme senare var jag hemma. Och precis som när jag kom hem till Sverige, var det också nu som om jag aldrig varit borta. I was home.
Jag hade en perfekt julafton! På morgonen öppnade vi en varsin julklapp, sedan myste vi i soffan och så åt vi risgrynsgröt. Efter vi gjort oss i ordning åkte vi till mormor där hela stora släkten var samlad. Vi såg på Kalle Anka, även fast dagens barn inte uppskattar det som jag och Moa gör.. Sedan åt vi jättegod julmiddag, tomten kom och det öppnades julklappar. Jag förväntade mig inte en enda för jag hade redan fått den bästa julklappen man kunnat tänka sig, en biljett hem till Sverige. Men trots det fick jag ett par fina saker, varav det jag uppskattade meset var et tjättefint armband från Moa som det står "Min älskade syster" på, så hilma fint! På kvällen när en del började åka hem satt jag, Moa, mormor och Lisa och spelade kort. Perfekt avslut på en jättebra julafton, en sån julafton som man saknar när man är med om en annan. En sån julafton jag minns från när jag var barn och jul var sådär himla speciellt.
Juldagen toppade nästan julafton i ju med att klockan två hörde jag en bil utanför huset, sprang ut i strumplästen och kastade mig om halsen på min bästa Jonna!! En timme senare fick jag krama om bästa Rebecka!! Och två timmar senare min bästa Maja! Kan ni tänka er vilka lyckliga timmar det var!? Som om det inte var nog fick jag inom loppet av ett par timmar till krama om bästastesana Moa, Erika och Evelina. Och innan natten var slut vet jag inte hur många fina personer jag fått krama om. Mina kinder värkte av allt leende och mitt hjärta kändes dubbelt så stort.
Vi hade i alla fall en mysig middag hemma hos mig då vi åt svensk tacos, svenskt lösgodis och svenska chips! Vi shottade med mina shotglas som jag har köpt i varje stad jag har besökt här i USA (undantag New York då jag tyvärr inte köpte något..), vi spelade roliga spel och bara njöt av varandras sällskap. Sån himla rolig förfest som tog slut alldeles för fort. Men det kan även ha varit en av mina roligaste utgångar i Kramfors. Allt jag kommer ihåg var jättekul, och det gav mig bara mersmak på att gå ut i Sverige igen. Det var så längesen, och nu dröjer det länge igen, men det betyder väl bara att det kommer att bli en väldigt rolig sommar!
På torsdagen vaknade vi alla ganska, försöker hitta det rätta ordet, degiga kanske? Jag mådde i alla fall piss och var ledsen över att måsta säga hej då till alla igen, precis när vi just återförenats! Så det var med en klump i magen jag sa hej då och sen var det bara för mig att börja packa väskan igen.
Hade lite panikkänsla hela fredagen, kände att det inte var dags att åka hem, att jag inte var klar än. Att det fortfarande var personer jag inte fått träffa, saker jag inte fått göra. Det jobbigaste var att åka från hemmet, jag hade ju äntligen fått komma hem igen, och så skulle jag åka igen. Jag hade äntligen fått vara i min familj sällskap igen, bara för att åter säga hej då och lämna det. Men det var inte så mycket att göra åt. På eftermiddagen åkte vi hela familjen in till Kramfors för att släppa av mig på tåget, som självklart var väldigt försenat. Vill inte ens skriva om mitt hej då till min familj. Jag kan inte påstå att jag haft nån hemlängtan under hela min tid som au pair. Veckorna innan jag åkte till Sverige längtade jag såklart till det, men jag har inte längtat hem innan. Jag har såklart saknat min familj, men ändå inte längtat ihjäl mig efter dem. Inte som jag gjorde nu efter vi sa hej då för tredje gången. Jag saknar de verkligen nu.
Jag hade en lång tågresa framför mig och sedan flera timmar på en bänk på flygplatsen innan incheckningen öppnade, jag kunde checka in och sedan ännu en timmes väntan innan jag fick klica ombord på planer och äntligen sova. Hade ett stressat stopp i Paris och en helt okej flygresa till Seattle med massa film och lite sömn. Det var en trött Malin som blev upphämtad av sin värdpappa på flygplatsen, men en timme senare var jag hemma. Och precis som när jag kom hem till Sverige, var det också nu som om jag aldrig varit borta. I was home.
Mamma gillade inte att jag kom hem och stökade ner!
The gang! (+ Maja som fotograferar)
Några timmar senare
Hälsning till Seattle-gänget!
Sen vet jag inte riktigt vad som hände med resten av bilderna? Men jag tog inte en enda, men har starka minnen av att jag deltog i flera
Jag känner mig alltid som snyggast dagen efter i alla fall!
MONEY DIET: ON
Var håller den här Malin hus kan man ju undra. Well, har haft ett par busy days lately. I fredags hade jag en lång arbetsdag som till största delen spenderades på zoo:et med tjejerna och Amanda (före detta au pairen som är och hälsar på), det har varit väldigt kallt de senaste dagarna men klarblå himmel och mycket solsken. Det känns inte som vinter, med undantag av kylan på kvällarna speciellt, utan mer som vår. Jättehärligt! Efter jobbet var det fredagsfys med Sarah som stod på schemat. Otroligt mycket folk på gymmet för att vara en fredag kväll, antar att det kommer vara så ett par månader nu när alla har gjort nyårslöften att de ska börja träna. Inte för att låta bittre eller så meeen, det är väldigt drygt med mycket folk och man får slåss om plats bland de fria vikterna och köa för maskinerna.
Började lördagen med ett kärt återseende med TBT-klassen på gymmet, sedan åkte jag till Lovisa och Tess på Mercer Island där vi njöt av det vackra vädret och det ännu vackrare sällskapet. Idag söndag, förmodligen sista dagen med sol då det ska regna hela veckan, passade det bra med en morgonpromenad och sedan en trip till ett outlet med Sarah och passade även på att hyra skidorna då jag hoppas på snö till helgen! Nu sitter jag hemma och börjar jag jobba snart. Har insett att om jag ska kunna göra allt jag vill göra det här sista halvåret, inklusive ha råd att resa någonstans på min resemånad, så är det dags att börja hålla i pengarna nu på riktigt alltså. The money diet is on!
Här kommer några bilder från i fredags
Började lördagen med ett kärt återseende med TBT-klassen på gymmet, sedan åkte jag till Lovisa och Tess på Mercer Island där vi njöt av det vackra vädret och det ännu vackrare sällskapet. Idag söndag, förmodligen sista dagen med sol då det ska regna hela veckan, passade det bra med en morgonpromenad och sedan en trip till ett outlet med Sarah och passade även på att hyra skidorna då jag hoppas på snö till helgen! Nu sitter jag hemma och börjar jag jobba snart. Har insett att om jag ska kunna göra allt jag vill göra det här sista halvåret, inklusive ha råd att resa någonstans på min resemånad, så är det dags att börja hålla i pengarna nu på riktigt alltså. The money diet is on!
Här kommer några bilder från i fredags
torsdag, januari 02, 2014
TODAYS UPDATE
Kort uppdatering om dagen:
E mår bättre.
Jag har inte spytt än.
Inte heller A.
Trots att hon spydde igår kväll och jag vet att jag kan bli smittad har jag inte kunnat låta bli att krama och pussa på gullungen idag.
Jag gjorde min första springtur på ca 2 månader (!!!!!!!!) i morse.
Det gick jättedåligt, men nu kan det bara gå bättre.
Jag har bestämt mig för att testa på att börja med kickboxning.
Jag åt nu ikväll min sista godis på vad jag hoppas ska bli en väldigt lång tid då jag bestämt mig för att köra all in det här halvåret jag har kvar i USA nu, måste ju åtminstone försöka komma i klass med syrran så man kan känna sig någorlunda bekväm med att stå bredvid henne på Miami Beach i juni.
Jag kan inte sluta tänka på hur häftig och bra filmen var som vi såg på bio igår, The Secret Life of Walter Mitty, och på att jag nån gång i livet vill se både Grönland, Island och Himalaya.
Är sedan ett par veckor tillbaks insnöad på att jag vill åka till Alaska på min resemånad en vecka, hör bara hur häftigt det LÅTER, tänk då hur häftigt det skulle VARA.
Har börjat fundera på hur det skulle funka rent praktiskt med en au pair-lön och insett att jag ska leva supersnålt min resterande tid här.
Klockan är bara 8 på kvällen just nu och jag funderar på att gå och borsta tänderna och lägga mig.
E mår bättre.
Jag har inte spytt än.
Inte heller A.
Trots att hon spydde igår kväll och jag vet att jag kan bli smittad har jag inte kunnat låta bli att krama och pussa på gullungen idag.
Jag gjorde min första springtur på ca 2 månader (!!!!!!!!) i morse.
Det gick jättedåligt, men nu kan det bara gå bättre.
Jag har bestämt mig för att testa på att börja med kickboxning.
Jag åt nu ikväll min sista godis på vad jag hoppas ska bli en väldigt lång tid då jag bestämt mig för att köra all in det här halvåret jag har kvar i USA nu, måste ju åtminstone försöka komma i klass med syrran så man kan känna sig någorlunda bekväm med att stå bredvid henne på Miami Beach i juni.
Jag kan inte sluta tänka på hur häftig och bra filmen var som vi såg på bio igår, The Secret Life of Walter Mitty, och på att jag nån gång i livet vill se både Grönland, Island och Himalaya.
Är sedan ett par veckor tillbaks insnöad på att jag vill åka till Alaska på min resemånad en vecka, hör bara hur häftigt det LÅTER, tänk då hur häftigt det skulle VARA.
Har börjat fundera på hur det skulle funka rent praktiskt med en au pair-lön och insett att jag ska leva supersnålt min resterande tid här.
Klockan är bara 8 på kvällen just nu och jag funderar på att gå och borsta tänderna och lägga mig.
SWEDEN PART 2
Hur kändes det att komma hem efter att ha varit borta i nästan ett och ett halv år? Ärligt talat, det kändes precis som vanligt, som om jag aldrig varit borta. Den långa tiden jag varit här krympte och flöt ihop och det kändes som om det var igår jag var hemma. Det var väldigt spännande och lite nytt ett tag, men efter ett par timmar kände jag mig som hemma igen. Jag vet inte om jag tycker det var positivt eller negativt. Lite både och antar jag.
Efter jag fått ett kärt återseende av huset satte jag och Moa igång med att baka lussebullar, sedan var det middag och bakade färdigt innan det var dags att gå och lägga sig. På onsdagen blev det tidig uppstigning för att följa med mamma på jobbet. Det var pepparkaksbakning som stod på schemat för hennes klass, så jag passade på att höja upp julstämningen lite med att vara med och baka. Åkte in till Kramfors och följde med Moa på hennes halva skoldag efter det, åt lunch där och fick träffa lite folk. När hennes skoldag var slut invigde jag Systembolaget med ett leende på läpparna, och sedan visade Moa mig runt lilla Kramfors och blivit stort och till och med öppnat galleria! Det gick dock fortare än väntat, så vi åkte och hämtade upp mamma och sedan hem och blev serverad middag av syrran. På kvällen bakade vi julgodis och pyntade julgranen, var bara snön som fattades!
På torsdagen gjorde jag ett besök på vårdcentralen, passade på då sjukvården är så billig i Sverige! Har haft problem med halsen och varit förkyld fram och tillbaks i nästan två månader, fick bekräftat att jag hade ett virus, så ännu mer vila var det enda jag fick rekomenderat.. Och vila gjorde jag i stora mängder under mitt Sverige-besök, men blev faktiskt en lång härlig promenad i de två timmar solljus som var kvar när jag kom he mfårn läkarbesöket, och efter det kände jag att jag har saknat det litegrann, att bo i en liten by istället för en stor stad. Det är ganska mysigt att promenera omkring i ett sånt vackert landskap, att inte möta folk varannan minut. Jag förstår nu varför jag sprang mer utomhus när jag bodde i Lugnvik än vad jag gör nu. Kvällarna har flutit ihop litegrann i mitt minne, men vi spenderade många av dem tillsammans i soffan med massa julgodis och en film. Låter väl helt sjukt, men jag hade saknat det så otroligt mycket. Att bara mysa ner sig där tillsammans med familjen. Låter väl hur osocialt som helst, men det finns inte mycket som jag tycker är mysigare än det.
Fredagen spenderade jag med en sovmorgon, njöt av lite ensamtid tillsammans med Super Mario på Wii. På eftermiddagen när alla kommit hem fårn jobb och skola åkte vi till Sundvsall för att hälsa på farmor som ligger på sjukhuset där med en spricka i höften efter ett fall.. Henne som jag inte ens kunnat prata med under mitt år. Jag har skickat några vykort, men hon är nästan blind så hon kan inte skriva tillbaka. Jag ringde henne på hennes fördelsedag förra året, och hon blev lika innerligt glad då som nu när vi kom och hälsade på. Så tråkigt att det blev på sjukhus och allt, men jag var så glad att få träffa henne och krama om henne igen! På kvällen kom min kompis Moa över och hälsade på, och det var minst lika kul! Det är hon som varit au pair i Australien och nu har hon varit hemma i Sverige och pluggat ett halvår, vi hade hur mycket som helst att prata om och tiden räckte knappt till. Det var en jättebra dag med två kära återseenden.
På lördagen tog jag en promenad med syrran (tror jag, dagarna flyter ihop) på morgonen innan min storasyster med familj och mormor och morfar kom och hälsade på och fikade. Det här var nog det bästa med att få komma hem och hälsa på, att få träffa alla nära och kära, alla personer jag har saknat under min tid här. Och det är nog en av de jobbigaste sakerna med att bo så otroligt långt borta, att man inte kan åka och hälsa på hur som helst. Jag kan inte garantera att jag kommer bo i närheten när jag "är vuxen", chansen att jag inte ens bor i Sverige är inte omöjlig, men att bo såhär långt bort tror jag inte att jag kommer vilja. Man ses alltför sällan. Men man ska aldrig säga aldrig! De stannade i alla fall i stort sett hela dagen. Avslutade med att spela kort, jag och Moa mot pappa och mormor, DET har jag också saknat så sjukt mycket. Älskar att spela kort och det är något vi gjort under hela vår uppväxt tillsammans med familjen och jätteofta med mormor och morfar. Det var jättekul och var inte sista gången vi gjorde det innan jag åkte hem igen.
Täntke att det blir perfekt att avsluta det här inlägget med att berätta om vad jag gjorde på söndagen, sista dagen av veckan. Jag och Moa åkte in till Kramfors. Vi hämtade upp vår kusin Linus och åkte med han och badade. Jag och Moa simmade ett bra antal längder medans han lekte på en sån här uppblåsbar hinderbana som går genom hela poolen. Jag avslutade med att springa omrking där med han som en annan 10-åring. Folk måste ju ha undrat, men jag hade så otroligt kul! Antar att det här kan vara en anledning till att jag är en så bra au pair, jag är inte rädd för att släppa ut barnet inom mig, speciellt inte i andra barns sällskap. Efter det åkte vi hem till Linus och hade lunch med han, vår andra kusin Felix och moster Ingela. Köttbullar och stuvade makaroner, MUMS! Sedan pysslade vi lite innan jag och Moa skjutsade Felix till hockeyträning och sedan begav oss för att handla mat inför den kommande återträffs-middagen den 25e. Mer om det i nästa inlägg!
(Jag antar att ni inte är förvånade över att jag inte knäppte några bilder under den här tiden
Efter jag fått ett kärt återseende av huset satte jag och Moa igång med att baka lussebullar, sedan var det middag och bakade färdigt innan det var dags att gå och lägga sig. På onsdagen blev det tidig uppstigning för att följa med mamma på jobbet. Det var pepparkaksbakning som stod på schemat för hennes klass, så jag passade på att höja upp julstämningen lite med att vara med och baka. Åkte in till Kramfors och följde med Moa på hennes halva skoldag efter det, åt lunch där och fick träffa lite folk. När hennes skoldag var slut invigde jag Systembolaget med ett leende på läpparna, och sedan visade Moa mig runt lilla Kramfors och blivit stort och till och med öppnat galleria! Det gick dock fortare än väntat, så vi åkte och hämtade upp mamma och sedan hem och blev serverad middag av syrran. På kvällen bakade vi julgodis och pyntade julgranen, var bara snön som fattades!
På torsdagen gjorde jag ett besök på vårdcentralen, passade på då sjukvården är så billig i Sverige! Har haft problem med halsen och varit förkyld fram och tillbaks i nästan två månader, fick bekräftat att jag hade ett virus, så ännu mer vila var det enda jag fick rekomenderat.. Och vila gjorde jag i stora mängder under mitt Sverige-besök, men blev faktiskt en lång härlig promenad i de två timmar solljus som var kvar när jag kom he mfårn läkarbesöket, och efter det kände jag att jag har saknat det litegrann, att bo i en liten by istället för en stor stad. Det är ganska mysigt att promenera omkring i ett sånt vackert landskap, att inte möta folk varannan minut. Jag förstår nu varför jag sprang mer utomhus när jag bodde i Lugnvik än vad jag gör nu. Kvällarna har flutit ihop litegrann i mitt minne, men vi spenderade många av dem tillsammans i soffan med massa julgodis och en film. Låter väl helt sjukt, men jag hade saknat det så otroligt mycket. Att bara mysa ner sig där tillsammans med familjen. Låter väl hur osocialt som helst, men det finns inte mycket som jag tycker är mysigare än det.
Fredagen spenderade jag med en sovmorgon, njöt av lite ensamtid tillsammans med Super Mario på Wii. På eftermiddagen när alla kommit hem fårn jobb och skola åkte vi till Sundvsall för att hälsa på farmor som ligger på sjukhuset där med en spricka i höften efter ett fall.. Henne som jag inte ens kunnat prata med under mitt år. Jag har skickat några vykort, men hon är nästan blind så hon kan inte skriva tillbaka. Jag ringde henne på hennes fördelsedag förra året, och hon blev lika innerligt glad då som nu när vi kom och hälsade på. Så tråkigt att det blev på sjukhus och allt, men jag var så glad att få träffa henne och krama om henne igen! På kvällen kom min kompis Moa över och hälsade på, och det var minst lika kul! Det är hon som varit au pair i Australien och nu har hon varit hemma i Sverige och pluggat ett halvår, vi hade hur mycket som helst att prata om och tiden räckte knappt till. Det var en jättebra dag med två kära återseenden.
På lördagen tog jag en promenad med syrran (tror jag, dagarna flyter ihop) på morgonen innan min storasyster med familj och mormor och morfar kom och hälsade på och fikade. Det här var nog det bästa med att få komma hem och hälsa på, att få träffa alla nära och kära, alla personer jag har saknat under min tid här. Och det är nog en av de jobbigaste sakerna med att bo så otroligt långt borta, att man inte kan åka och hälsa på hur som helst. Jag kan inte garantera att jag kommer bo i närheten när jag "är vuxen", chansen att jag inte ens bor i Sverige är inte omöjlig, men att bo såhär långt bort tror jag inte att jag kommer vilja. Man ses alltför sällan. Men man ska aldrig säga aldrig! De stannade i alla fall i stort sett hela dagen. Avslutade med att spela kort, jag och Moa mot pappa och mormor, DET har jag också saknat så sjukt mycket. Älskar att spela kort och det är något vi gjort under hela vår uppväxt tillsammans med familjen och jätteofta med mormor och morfar. Det var jättekul och var inte sista gången vi gjorde det innan jag åkte hem igen.
Täntke att det blir perfekt att avsluta det här inlägget med att berätta om vad jag gjorde på söndagen, sista dagen av veckan. Jag och Moa åkte in till Kramfors. Vi hämtade upp vår kusin Linus och åkte med han och badade. Jag och Moa simmade ett bra antal längder medans han lekte på en sån här uppblåsbar hinderbana som går genom hela poolen. Jag avslutade med att springa omrking där med han som en annan 10-åring. Folk måste ju ha undrat, men jag hade så otroligt kul! Antar att det här kan vara en anledning till att jag är en så bra au pair, jag är inte rädd för att släppa ut barnet inom mig, speciellt inte i andra barns sällskap. Efter det åkte vi hem till Linus och hade lunch med han, vår andra kusin Felix och moster Ingela. Köttbullar och stuvade makaroner, MUMS! Sedan pysslade vi lite innan jag och Moa skjutsade Felix till hockeyträning och sedan begav oss för att handla mat inför den kommande återträffs-middagen den 25e. Mer om det i nästa inlägg!
(Jag antar att ni inte är förvånade över att jag inte knäppte några bilder under den här tiden
onsdag, januari 01, 2014
HAPPY NEW YEAR
Märks att jag är tillbaks i mitt vanliga liv här i Seattle då jag aldrig har tid att blogga! I måndags och tisdags jobbade jag tiotimmarsdagar, på måndagen åkte jag direkt efter jobbet till Tess och myste med henne, åt god middag och sedan kom Madde också förbi en sväng. Igår tisdag var ju nyårsafton. Var tänkt att vi skulle hosta ett nyårsparty här hos oss, men mina värdföräldrar blev magsjuka så planerna ändrades. Jag jobbade till ca halv 5 sedan gjorde jag mig iordning och Torun kom och hämtade mig och vi åkte till Tess där gänget var samlat, åt middag och hade de allmänt trevligt. Tolvslaget firades in ute i skogen i Bellevue i det rikaste hus jag någonsin befunnit mig i. Herregud, kommer aldrig få vara inne i ett så otroligt dyrt och lyxigt hus igen. Vi hade en jätterolig kväll, försökte hålla kvar vid svenska traditioner som att gå utomhus vid 12-slaget och pussas, vilket vi lyckades införa denna kväll, men i övrigt hade vi en riktigt amerikansk nyårsafton. Och vet ni vad, den var riktigt bra! Hade tänkt att jag skulle skriva någon slags årssammanfattning här på bloggen med lite highlights över 2013, men sånt har man inte tid med så vi får väl se om det blir något inom nån dag, men borde fokusera på att skriva lite mer om min Sverige-resa.
Idag har jag varit ledig, spenderat dagen hos Abbe och sedan var jag, Madde, Tess och Lovisa i downtown hela dagen, åt lunch/middag och såg på bio. Nu har jag precis kommit hem till en magsjuk E. Båda mina värdföräldrar var sjuk i början av veckan och nu verkar det vara hennes tur. Kan nästan garantera att jag står på tur med tanke på hur mycket jag kramas och pussas med E på en dag, finns liksom inte en chans att jag inte kan ha blivit smittad.. Min värdfamilj första au pair har även kommit hit för att hälsa på en vecka, så har förmodligen två lätta arbetsdagar framför mig med en au pair per barn, hehe!
Nu ska jag nog lägga mig och läsa lite och sedan gå och lägga mig tidigt. Håll tummarna att jag inte ligger och spyr imorgon. Godnatt Seattle, godmorgon Sverige!
Idag har jag varit ledig, spenderat dagen hos Abbe och sedan var jag, Madde, Tess och Lovisa i downtown hela dagen, åt lunch/middag och såg på bio. Nu har jag precis kommit hem till en magsjuk E. Båda mina värdföräldrar var sjuk i början av veckan och nu verkar det vara hennes tur. Kan nästan garantera att jag står på tur med tanke på hur mycket jag kramas och pussas med E på en dag, finns liksom inte en chans att jag inte kan ha blivit smittad.. Min värdfamilj första au pair har även kommit hit för att hälsa på en vecka, så har förmodligen två lätta arbetsdagar framför mig med en au pair per barn, hehe!
Nu ska jag nog lägga mig och läsa lite och sedan gå och lägga mig tidigt. Håll tummarna att jag inte ligger och spyr imorgon. Godnatt Seattle, godmorgon Sverige!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)