Hur kändes det att komma hem efter att ha varit borta i nästan ett och ett halv år? Ärligt talat, det kändes precis som vanligt, som om jag aldrig varit borta. Den långa tiden jag varit här krympte och flöt ihop och det kändes som om det var igår jag var hemma. Det var väldigt spännande och lite nytt ett tag, men efter ett par timmar kände jag mig som hemma igen. Jag vet inte om jag tycker det var positivt eller negativt. Lite både och antar jag.
Efter jag fått ett kärt återseende av huset satte jag och Moa igång med att baka lussebullar, sedan var det middag och bakade färdigt innan det var dags att gå och lägga sig. På onsdagen blev det tidig uppstigning för att följa med mamma på jobbet. Det var pepparkaksbakning som stod på schemat för hennes klass, så jag passade på att höja upp julstämningen lite med att vara med och baka. Åkte in till Kramfors och följde med Moa på hennes halva skoldag efter det, åt lunch där och fick träffa lite folk. När hennes skoldag var slut invigde jag Systembolaget med ett leende på läpparna, och sedan visade Moa mig runt lilla Kramfors och blivit stort och till och med öppnat galleria! Det gick dock fortare än väntat, så vi åkte och hämtade upp mamma och sedan hem och blev serverad middag av syrran. På kvällen bakade vi julgodis och pyntade julgranen, var bara snön som fattades!
På torsdagen gjorde jag ett besök på vårdcentralen, passade på då sjukvården är så billig i Sverige! Har haft problem med halsen och varit förkyld fram och tillbaks i nästan två månader, fick bekräftat att jag hade ett virus, så ännu mer vila var det enda jag fick rekomenderat.. Och vila gjorde jag i stora mängder under mitt Sverige-besök, men blev faktiskt en lång härlig promenad i de två timmar solljus som var kvar när jag kom he mfårn läkarbesöket, och efter det kände jag att jag har saknat det litegrann, att bo i en liten by istället för en stor stad. Det är ganska mysigt att promenera omkring i ett sånt vackert landskap, att inte möta folk varannan minut. Jag förstår nu varför jag sprang mer utomhus när jag bodde i Lugnvik än vad jag gör nu. Kvällarna har flutit ihop litegrann i mitt minne, men vi spenderade många av dem tillsammans i soffan med massa julgodis och en film. Låter väl helt sjukt, men jag hade saknat det så otroligt mycket. Att bara mysa ner sig där tillsammans med familjen. Låter väl hur osocialt som helst, men det finns inte mycket som jag tycker är mysigare än det.
Fredagen spenderade jag med en sovmorgon, njöt av lite ensamtid tillsammans med Super Mario på Wii. På eftermiddagen när alla kommit hem fårn jobb och skola åkte vi till Sundvsall för att hälsa på farmor som ligger på sjukhuset där med en spricka i höften efter ett fall.. Henne som jag inte ens kunnat prata med under mitt år. Jag har skickat några vykort, men hon är nästan blind så hon kan inte skriva tillbaka. Jag ringde henne på hennes fördelsedag förra året, och hon blev lika innerligt glad då som nu när vi kom och hälsade på. Så tråkigt att det blev på sjukhus och allt, men jag var så glad att få träffa henne och krama om henne igen! På kvällen kom min kompis Moa över och hälsade på, och det var minst lika kul! Det är hon som varit au pair i Australien och nu har hon varit hemma i Sverige och pluggat ett halvår, vi hade hur mycket som helst att prata om och tiden räckte knappt till. Det var en jättebra dag med två kära återseenden.
På lördagen tog jag en promenad med syrran (tror jag, dagarna flyter ihop) på morgonen innan min storasyster med familj och mormor och morfar kom och hälsade på och fikade. Det här var nog det bästa med att få komma hem och hälsa på, att få träffa alla nära och kära, alla personer jag har saknat under min tid här. Och det är nog en av de jobbigaste sakerna med att bo så otroligt långt borta, att man inte kan åka och hälsa på hur som helst. Jag kan inte garantera att jag kommer bo i närheten när jag "är vuxen", chansen att jag inte ens bor i Sverige är inte omöjlig, men att bo såhär långt bort tror jag inte att jag kommer vilja. Man ses alltför sällan. Men man ska aldrig säga aldrig! De stannade i alla fall i stort sett hela dagen. Avslutade med att spela kort, jag och Moa mot pappa och mormor, DET har jag också saknat så sjukt mycket. Älskar att spela kort och det är något vi gjort under hela vår uppväxt tillsammans med familjen och jätteofta med mormor och morfar. Det var jättekul och var inte sista gången vi gjorde det innan jag åkte hem igen.
Täntke att det blir perfekt att avsluta det här inlägget med att berätta om vad jag gjorde på söndagen, sista dagen av veckan. Jag och Moa åkte in till Kramfors. Vi hämtade upp vår kusin Linus och åkte med han och badade. Jag och Moa simmade ett bra antal längder medans han lekte på en sån här uppblåsbar hinderbana som går genom hela poolen. Jag avslutade med att springa omrking där med han som en annan 10-åring. Folk måste ju ha undrat, men jag hade så otroligt kul! Antar att det här kan vara en anledning till att jag är en så bra au pair, jag är inte rädd för att släppa ut barnet inom mig, speciellt inte i andra barns sällskap. Efter det åkte vi hem till Linus och hade lunch med han, vår andra kusin Felix och moster Ingela. Köttbullar och stuvade makaroner, MUMS! Sedan pysslade vi lite innan jag och Moa skjutsade Felix till hockeyträning och sedan begav oss för att handla mat inför den kommande återträffs-middagen den 25e. Mer om det i nästa inlägg!
(Jag antar att ni inte är förvånade över att jag inte knäppte några bilder under den här tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar