Reseledare för Fritidsresor: SWEDEN PART 3

Måndagen, dan före doppardan, den spenderade jag och resten av min familj i varandras sällskap hemma hela dagen. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde på dagen. Men på kvällen spelade vi kort, gjorde julskinka och provsmakade all julmat vi hade, en liten tradition vi har, och så kollade vi på julfilm såklart!

Jag hade en perfekt julafton! På morgonen öppnade vi en varsin julklapp, sedan myste vi i soffan och så åt vi risgrynsgröt. Efter vi gjort oss i ordning åkte vi till mormor där hela stora släkten var samlad. Vi såg på Kalle Anka, även fast dagens barn inte uppskattar det som jag och Moa gör.. Sedan åt vi jättegod julmiddag, tomten kom och det öppnades julklappar. Jag förväntade mig inte en enda för jag hade redan fått den bästa julklappen man kunnat tänka sig, en biljett hem till Sverige. Men trots det fick jag ett par fina saker, varav det jag uppskattade meset var et tjättefint armband från Moa som det står "Min älskade syster" på, så hilma fint! På kvällen när en del började åka hem satt jag, Moa, mormor och Lisa och spelade kort. Perfekt avslut på en jättebra julafton, en sån julafton som man saknar när man är med om en annan. En sån julafton jag minns från när jag var barn och jul var sådär himla speciellt.

Juldagen toppade nästan julafton i ju med att klockan två hörde jag en bil utanför huset, sprang ut i strumplästen och kastade mig om halsen på min bästa Jonna!! En timme senare fick jag krama om bästa Rebecka!! Och två timmar senare min bästa Maja! Kan ni tänka er vilka lyckliga timmar det var!? Som om det inte var nog fick jag inom loppet av ett par timmar till krama om bästastesana Moa, Erika och Evelina. Och innan natten var slut vet jag inte hur många fina personer jag fått krama om. Mina kinder värkte av allt leende och mitt hjärta kändes dubbelt så stort.

Vi hade i alla fall en mysig middag hemma hos mig då vi åt svensk tacos, svenskt lösgodis och svenska chips! Vi shottade med mina shotglas som jag har köpt i varje stad jag har besökt här i USA (undantag New York då jag tyvärr inte köpte något..), vi spelade roliga spel och bara njöt av varandras sällskap. Sån himla rolig förfest som tog slut alldeles för fort. Men det kan även ha varit en av mina roligaste utgångar i Kramfors. Allt jag kommer ihåg var jättekul, och det gav mig bara mersmak på att gå ut i Sverige igen. Det var så längesen, och nu dröjer det länge igen, men det betyder väl bara att det kommer att bli en väldigt rolig sommar!

På torsdagen vaknade vi alla ganska, försöker hitta det rätta ordet, degiga kanske? Jag mådde i alla fall piss och var ledsen över att måsta säga hej då till alla igen, precis när vi just återförenats! Så det var med en klump i magen jag sa hej då och sen var det bara för mig att börja packa väskan igen.

Hade lite panikkänsla hela fredagen, kände att det inte var dags att åka hem, att jag inte var klar än. Att det fortfarande var personer jag inte fått träffa, saker jag inte fått göra. Det jobbigaste var att åka från hemmet, jag hade ju äntligen fått komma hem igen, och så skulle jag åka igen. Jag hade äntligen fått vara i min familj sällskap igen, bara för att åter säga hej då och lämna det. Men det var inte så mycket att göra åt. På eftermiddagen åkte vi hela familjen in till Kramfors för att släppa av mig på tåget, som självklart var väldigt försenat. Vill inte ens skriva om mitt hej då till min familj. Jag kan inte påstå att jag haft nån hemlängtan under hela min tid som au pair. Veckorna innan jag åkte till Sverige längtade jag såklart till det, men jag har inte längtat hem innan. Jag har såklart saknat min familj, men ändå inte längtat ihjäl mig efter dem. Inte som jag gjorde nu efter vi sa hej då för tredje gången. Jag saknar de verkligen nu.

Jag hade en lång tågresa framför mig och sedan flera timmar på en bänk på flygplatsen innan incheckningen öppnade, jag kunde checka in och sedan ännu en timmes väntan innan jag fick klica ombord på planer och äntligen sova. Hade ett stressat stopp i Paris och en helt okej flygresa till Seattle med massa film och lite sömn. Det var en trött Malin som blev upphämtad av sin värdpappa på flygplatsen, men en timme senare var jag hemma. Och precis som när jag kom hem till Sverige, var det också nu som om jag aldrig varit borta. I was home.