lördag, mars 15, 2014

LIFE'S NOT SO BAD AFTER ALL

Jag har haft en lite jobbig period nu senaste månaden. Jag var sjuk, fick göra en oral operation och massa räkningar och skit i samband med det, många av mina vänner har avslutat sitt au pair-år och åkt härifrån, jag har hemlängtan, har det lite tufft med lilla E (som jag insett inte alls är så liten längre, vilket verkligen märkts på senare tiden. Kommer ihåg när jag kom hit så brukade jag kunna få gå och bära omkring på henne, visst hon blrjade bli för stor redan då men hon ville hela tiden bli omkringburen och gosa) som har ett väldigt tufft temperament för tillfället, det har hänt saker hemma i Sverige som jag önskar att jag kunde vara hemma och hjälpa till med och det har bara varit massa saker som tillsammans påverkat mig negativt och jag har känt mig lite nere. Det är lite nytt för mig då jag naturligt är väldigt glad och positiv av mig och jag har aldrig känt nån hemlängtan eller nedstämdhet sedan jag kom hit för ett och ett halv år sedan. Men jag har bara gått och väntat på det, någon gång måste det ju komma liksom, och nu har det gjort det.

Nu har jag dock bara 83 dagar kvar innan min au pair-tid är över, för alltid. Jag har börjat boka boende på min resemånad och det börjar faktiskt verkligen att närma sig. Därför har jag senaste veckan börjat försöka få mig själv att inse det och fokusera på att ta till vara på tiden som jag har kvar här, ha kul och vara glad. Se tillbaka på den där tjejen som precis kommit hit och var i chock över hur jäkla underbart livet här är, hru mycket saker det finns att göra och så mycket härliga personer. Tjejen som var upptagen med galna äventyr varenda ledig minut och kunde komma hem mitt i natten, bara för att hon inte ville säga hej då till sina vänner. Mitt första halvår här var ganska galet och jag hade fullt upp med massvis av saker hela tiden. Jag har bestämt mig för att bli lite mer som henne nu sista tiden jag har kvar. Jag har börjat planera in saker att göra de sista veckorna, och de blir bara fler och fler. Ska försöka åka lite mer slalom innan säsongen är slut nu, sedan kommer hikarna dra igång igen. I april ska jag på Rebecca och Fiona som uppträder på en nattklubb här i Seattle och jag ska börja tjata på mina vänner att hitta på mer saker på helgerna.

Igår var det tänkt att vi skulle åka och disco-bowla ett gäng på kvällen. Tyvärr var det redan fullt när vi kom dit, fast vi kom dit ett bra tag i förväg. Istället blev det bio, Need for Speed, vilket var helt ok det med! Mer roliga aktiviteter på helgerna istället för att sitta på Starbucks och uggla hoppas jag på att det blir nu när vi ställt om till sommartid och det blir mörkt lite senare, det är varmare ute och det regnar inte lika ofta. Det är otroligt vad humöret blir bättre när det är bra väder. Igår var det perfekt väder för en springtur, det hade regnat på morgonen men solen kom fram mitt på dagen och vägen var torr. Jag snörde på mig löparskorna, satte på Rebecca & Fiona i lurarna och drog av mitt bästa löparpass för i år! 55 minuter utan stopp, visserligen bara jogg men åh så skönt det känns när man är sådär äckligt slut att man bara vill stanna, lägga sig på marken och spy, men istället biter man ihop, ökar farten i uppförsbacken och springer igenom det hela jäkla vägen hem. Då mår man bra resten av dagen. Förutom knäna som hatar att springa på asfalten här i stan. Saknar mina grusvägar och elljusspår hemma!

Igår kom jag inte i säng förrän 1 på natten, och jag har tränat varje dag den här veckan så jag tänkte att jag skulle sova ut på lördag och skippa träningen. Jag vaknade vid 8 när min värdfamilj hade frukost, försökte somna om men kvart över 9 gick jag upp och åt frukost. Kände mig ändå riktigt pigg så sparkade mig själv i rumpan och gick till gymmet efter frukosten och drog av ett TBT-pass med Sarah. Känns riktigt bra såhär i efterhand när man ligger nyduschad i sängen och ändå inte har några planer på ett bra tag än. Ikväll blir det middag med kompisar och ska fira att jag nu får dricka lagligt här i amerikat med att gå ut efteråt med mina 21-åriga vänner. Life's not so bad after all.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar