onsdag, februari 27, 2013

6 MONTHS

Idag är det sex månader sedan jag lämnade Sverige och satte min fot på Amerikansk mark för första gången. Frågade A imorse om det verkligen känns som att jag har varit här så länge, eller om det kanske känns som att jag nyss kom hit. Hon funderade ett tag och svarade sedan: "Jag vet inte, jag har inte riktigt tänkt på det". Och det är precis så jag också känner. Jag känner fortfarande ibland, precis som när jag varit här bara en månad, att ibland känns det som att jag har varit här hur länge som helst och ibland känns det faktiskt fortfarande som jag nyss kom hit, även fast jag varit här en så lång tid nu.

Men när jag jämför med hur till exempel Rebecka ser på sin tid här, hur hon räknar dagar och har full koll på hur mycket tid hon har kvar. Och hur många av de jag åkte hit samtidigt som idag säger att det är nu halva tiden kvar osv. Så inser jag att jag aldrig har tänkt så. Innan jag åkte till USA så funderade man ju såklart på hur det skulle vara att komma hit, men även framåt i tiden hur man skulle känna när det var dags att åka hem och hur det skulle vara när ett halvår, när halva tiden är kvar.

Men sedan jag kom hit har jag aldrig riktigt tänkt så. Jag vet inte varför, om det är för att tiden bara flugit förbi och jag har inte insett hur fort det har gått, att det faktiskt gått ett halvår nu. Eller om jag inte velat tänka och leva på det sättet, att helat tiden räkna ner tiden som är kvar. Eller så kanske jag alltid har vetat djupt inom mig att jag kommer ha mer tid än ett år, att sex månader inte är halva tiden för mig, att jag kommer att förlänga.

Jag vet inte anledningen, jag vet bara att jag inte tänker på det här som sex månader, halva tiden kvar. Det jag tänker är: sex månader, idag har jag varit i USA i sex månader. Och åh så mycket jag har fått vara med om de här sex månaderna. Det har gått fort, så otroligt fort, förmodligen de snabbaste sex månaderna i mitt liv. Men också de sex mest händelserika månaderna i mitt liv. När jag ser tillbaks på allt jag hunnit med är det otroligt att det inte har gått ännu mer tid än vad det gjort.

Nu när jag väl börjar tänka på det så inser jag att det har gått mer än ett år sedan jag tackade ja till min värdfamilj, vi gjorde det i mitten av februari om jag inte minns helt fel. Helt otroligt, det här med tid. 
6 månader sedan, på planet påväg till New York, USA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar