Har nyss avslutat ett långt skype-samtal med familjen hemma i Sverige. Känns så skönt att få prata ut med dem om alla tankar kring förlängning osv. Och det är alltid så mysigt när de sitter där i soffan allihopa, det är som att jag själv var hemma där hos dem. Hockeyn är på på tvn, Moa kom nyss hem från body pumpen. Det är precis som vanligt liksom. Jag saknar det mer än jag tror, men det är nog bara för att jag inte har det, för att jag är här. Skulle jag vara hemma så tar man allt det där som är vardag bara för givet. Man vill alltid ha det man inte har.
Börjar jobba när som helst nu så fort min värdpappa och E kommer hem. Ikväll är det klass och veckan har flutit på som vanligt. Igår kväll träffade jag en ny tjej som kom i fredags, Tess. Hon bor i Wallingford, inte så långt ifrån Queen Anne. Vi satt på ett Starbucks nere i downtown och bara snackade, det var väldigt trevligt! Kom på att om jag förlänger så kommer hon att hinna åka hem innan mig. Hur sjukt låter inte det? Det är en lång tid jag blir kvar här i sådana fall, så svårt att tänka så långt framåt. Och det är det som gör det till ett så svårt beslut.
Men efter det här Skype-samtalet känns det som jag fick lite rätsida på mina tankar i alla fall. Jag kan inte säga att jag direkt känner mig säkrare, men det känns ändå som att jag vet vilket beslut jag kommer att ta. Men jag ska ge det lite mer betänketid innan jag bestämmer mig helt och hållet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar