PICS

Här kommer lite bilder från de senaste veckorna då jag varit för lat för att ladda upp dem!!

Ansiktsmålning är kuuuul

A och E med en av ballerinorna från the Nutcracker

Lucia! 

Mitt och Johannas stora julbak! 

Alla kära vänner som var med på julmiddagen i fredags 

Sleepover med mina tokiga älskade fina vänner Johanna, Maja och Rebecka

THEY ARE HERE

Det känns helt overkligt att ha dem här. Men nu är dem det. Mamma, pappa, Moa, mormor och Lucas. Jag överraskade dem med att möta dem på flygplatsen fast jag sagt att jag skulle möta dem när de hoppade av lighrailen i downtown. Så underbart att få krama om allihopa, speciellt lillasyster Moa. Jag känner mig lika trött som de är, sån händelsefull dag och så mycket känslor. På ett sätt känns det som sagt helt overkligt att de är här, som att det är på låtsas. Men på ett annat sätt känns det konstigt nog så självklart. Det känns precis som vanligt igen, som att vi aldrig varit ifrån varandra. Det är en underlig känsla, och det känns konstigt att se dem gå omkring här i mitt amerikanska hus. Hur kommer det då inte se ut på lördag när vi ska gå här allihopa, både min svenska och min amerikanska familj! Jag hoppas de här dagarna går långsamt, jag vill njuta av varenda sekund!!

IT FEELS SO UNREAL

Herregud, vad hände med tiden? Jag som skulle vara ledig så många dagar och hinna med så mycket. Mycket har jag visserligen hunnit med, men långt ifrån allt jag ville. Jag kan inte fatta att imorgon kommer min svenska familj hit. Imorgon vid den här tiden kommer huset vara fullt med mina älskade familjemedlemmar, åh vad fantastiskt! Kan inte fatta att det är sant dock. Kan inte heller fatta att hemma i Sverige är det julafton nu. Allt är bara så overkligt.

Jag kommer förmiodligen inte uppdatera här så mycket de närmsta dagarna för jag vill spendera varje vaken sekund med min älskade familj. Så det kommer vara lika dött här som det  varit de senaste dagarna då jag har haft fullt upp med att vara värd för en riktigt lyckad julmiddag i fredags med massvis av fina vänner, vi blev riktigt många, över 20 pers tror jag, och det var en jättetrevlig kväll. I lördags vaknade jag och Maja kl 2 på dagen, haha förvåningen.. Vi pallrade oss iväg till Washington Park som jag har velat se länge nu, och tog en promenad där. Vackert, men ska tillbaks till sommaren för jag kunde riktigt se framför mig hur fint det kommer vara där med allt grönt och alla blommor. Sedan åkte vi ner till downtown och efter det kom Ellinor och Abby över för middag och så bestämde vi oss för att åka till Capitol Hill och gå ut på en gay-bar där som har 18+ efter 2 am för att dansa lite. Det var faktiskt kul! Kommer att gå tillbaks dit.

Idag söndag har jag sovit länge och nu på kvällen åkte jag ner till downtown, mötte upp Rebecka. Och vi var på bushumör så vi har gjort en aaasrolig sak, helt galet!!! Men vill inte avslöja det här utan ska visa det vi gjort för familjen nu i veckan och vill inte berätta det innan dom ser det, vill höra vad dom har att säga haha! Men efter jag visat dom ska jag lägga upp bilder här så ni också får se, lovar! Har haft en asrolig ikväll i alla fall, eller hela helgen och hela veckan har varit grymt bra och rolig. Förstår inte var tiden tog vägen bara.

Nu ska jag skeda Rebecka och ställa klockan för tidig uppstigning imorgon!

IMORGON FÅR JAG KRAMA MIN LILLASYSTER 

(och alla andra såklart)

CHRISTMAS PREPERATIONS

Sorry för dålig uppdatering, men jag har fult upp just nu med att njuta av att ha hela huset för mig själv, inte jobba och kuna göra vad jag vill! I onsdags låg jag i sängen större delen av dagen och bara njöt av att vara ledig och att alla andra jobbade, hehe. Sedan när Johanna slutat hämtade jag upp henne, var fast i trafiken hur länge som helst, hämtade upp Maja och så åkte vi till Ikea för att handla julmat. Prinskorven var slut. Julskinkan var slut. Kalles kaviar var slut. Kul! Köpte julmust för 20 dollar och åkte hem igen.. Det kändes lite tråkigt eftersom jag hade velat ha lite julmat att äta när min familj kommer. Men får hitta på något annat, köttbullar kan vi ju göra i alla fall.

När vi kom hem vid 10 pm ställde jag och Johanna oss och gjorde pepparkaksdeg, haha. Kom i säng vid 1 och fick sova ända till halv 11 på torsdagen. Sedan åkte jag och Anneli till Northgate Mall. Jag skulle köpa julklappar till familjen, slutade med att jag kom hem med ett par nya klackar och två par nya hörlurar, så mycket för att köpa julklappar!

På kvällen gick jag och Sarah på ett body pump pass och sedan kom Johanna över efter att ha inhandlat ingredienser till julbak! Vi började hela baket med att inse att vi glömt några saker, gick till Trader Joes men där fanns det inte, så vi åkte till Metropolitan Market istället. När vi kom hem och trodde vi skulle få komma igång med bakningen nästan en timme senare än planerat, insåg vi att vi glömt köpa jäst. Så Johanna pallrade iväg till Trader Joes medans jag duschade. /märk väl att i var på Safeway på onsdags kvällen och köpte ingredienser också!)

Sedan kunde vi äntligen börja kring 9 pm med lussebullsdegen samtidigt som vi gjorde pepparkakor. Jobbade på bra med det och när lussebullarna började åka in i ugnen var mer än hälften av pepparkakorna gjorda och klockan var 12. Så satte vi igång med kola och fudge. Vi skulle göra knäck också men när klockan var 1 och vi började med fudgen så kände vi att vi skjuter upp det till fredag natt istället. Det var ett bra beslut för klockan hann bli efter 2 innan jag skjutsade hem Johanna!

Stupade direkt i säng efter det och vaknade av sms på mobilen kvart i 11, det var Malin som ville skypa. Självklart klev jag upp och nu har jag skypat med henne ett tag. Trött men glad, saknar min goa tjej!!

Idag så står förberedelser på schemat. Ikväll kommer ett gäng au pairer över för att fira jul med mig! Alla kommer att ha med sig en maträtt från sitt julbord i sitt hemland, ska bli spännande att se hur många som lyckats laga något! Sedan ska vi ha lite lekar/tävlingar med jultema, mingla och umgås. Kommer bli ett stort gäng som kommer hit verkar det som, så jag måste röja upp i köket , förlänga bordet, ta fram stolar och allt annat som ska göras. Det är väl lika bra att börja! Fast herreminje vad sängen är varm och skön...

ALL ALONE IN THE BIG, SILENT HOUSE

Då var jag här, alldeles ensam i det stora, och för en gångs skull tysta, huset. När jag klev upp halv 6 imorse och gick upp till köket sa min värdpappa åt mig att titta ut genom fönstret. Vad ser jag inte då om ett tunt lager snö på marken! Förvåningen (och förfäran!?) som uppstår. När jag en stund senare gick ut för att borsta bort snön på bilen insåg jag att det i själva verket var mer som ett par centimeters lager av vatten, snacka om slask alltså! Man blev dyngsur och det kändes inte så kul alls, föredrar regn framför den där kalla röran..

Men så fort vi åkt nedför Queen Anne Avenue och var nedanför kullen var marken bar och regn föll från himlen istället för flingor. Det är så man inser att jag verkligen bor på toppen av en kulle, en riktigt hög kulle! När vi var framme på flygplatsen och jag skulle säga hej då vägrade E släppa taget om mig. Man kan ju inte låta bli att fundera, kommer jag vilja åka hem om 8,5 månader? Nej, jag vill inte tänka så, det är långt dit, mycket kan hända!

Nu ligger jag i alla fall här i sängen, klottrar ner adresser på de sista julkorten som jag ska skicka iväg idag. Borde gå iväg och köpa frimärken så jag hinner med att posta dem innan kl 1 då brevlådorna töms här. Men jag orkar verkligen inte, är så sjukt trött. Kunde inte somna före 1 i natt och klev upp 5,5 timmar senare. När jag kom hem från flygplatsen höll jag precis på att somna om när mamma ringde på Skype, och nu känns det inte så smart att gå och lägga sig igen. Men jag har ingen lust att gå ut, skulle kunna gå till gymmet, men det orkar jag inte heller och känner att jag borde vila min hosta lite så jag orkar med de två passen jag och Sarah har planerat imorgon!

Så istället har jag gjort något jättekonstigt och jätteroligt. Håller på att uppdatera The Sims 3 Husdjur som jag faktiskt har på min datorn men inte spelat på väldigt länge, därför behöver det en låång uppdatering, haha! Ska bli jättekul, tror jag, att spela lite sims. Nördade det när jag var yngre! Vi får se hur länge det håller mig road.

Senare idag tror jag att jag ska slänga ihop en lussebullsdeg och en pepparkaksdeg så jag har något att bjuda min älskade familj på när de kommer (vilket bara är 5 dagar bort, GAAAH!!!). Halv 6 ska jag hämta upp Johanna och sedan Maja och vi ska åka till Ikea och handla det sista sakerna vi vill ha nu när det är jul. Har tänkt köpa en flaska glögg att bjuda ett gäng vänner på som kommer hit på fredag för en julmiddag. Alla ska ha med sig en maträtt från sitt julbord i sitt hemland. Undrar om någon annan än svenskarna kommer uppskatta glöggen? Hehe.

Om det inte blir alltför sent ikväll ska jag och Johanna göra lussebullar (om jag gör degen) och kanske lite knäck eller kola när vi kommit hem, spela julmusik och få lite julkänslor! Vilken lyx att ha huset för sig själv ändå. Men det är väldigt tyst här just nu, nästan för tyst utan några små fötter som klampar ovanför huvudet på mig (inte stora heller för den delen) och inga barnskrik eller skratt heller. Undra hur jag kommer känna mig ikväll när jag är ensam och det är alldeles mörkt och tyst. Nej, det ska jag inte tänka på nu! 50% kvar av uppdateringarna för Sims, wiho!

KLAGAR INTE

Det är inte ofta man får en extra paus såhär mitt på dagen, precis innan man ska hämta A på skolan. Snacka om chill jobbdag! Började med att hämta E kl 1 pm efter att ha varit 1,5 timme på gymmet. Åkte med henne på simning, kom hem och då tog min värdpappa henne för att fixa glasögonen. Så nu sitter jag här och ska snart promenera (bra för att jag kan, då E inte är med och säger att hon inte vill gå) för att hämta A och en kompis som ska komma över på playdate, vilket innebär att tjejerna kommer underhåll sig själv till största delen av tiden!

Efter jag slutat jobba kl 6 ska jag testa på ett body pump pass på gymmet tillsammans med Sarah, ska bli kul! Sedan blir det till att hoppa i säng tidigt ikväll för imorgon rullar bilen mot flygplatsen 6 am. Ska bli skönt såklart att vara extra ledig ett par dagar, men så tomt det kommer kännas att inte vakna av skrikande barn som springer omkring ovanför huvudet på mig. Nerå, jag ska absolut inte klaga!

TIME TO MAKE A CHANGE

Var man än tittar här i USA just nu ser man sorgen från det hemska som hände i fredags. Amerikanska flaggorna på skyskraporna i downtown är på halvstång. Alla tidningar skriver om det. På tv och radio visas intervjuer och liknande. Från barnens skolor har lärarna skickat hem brev. Och vid middagsbordet i fredags berättade mina värdföräldar vad som hänt för tjejerna och förklarade att de inte behövde vara rädda för att det skulle hända igen, på deras skolor.

Jag kan bara inte tänka mig att jag någonsin skulle ens haft en tanke på att något sånt här ens skulle kunnat hända i Sverige när jag var liten. USA och Sverige är så olika på många sätt. Jag gillar USA, jag trivs här. Men jag kan inte påstå att USA är bättre än Sverige. Jag älskar mitt hemland och jag överdriver inte när jag säger att jag, med risk för att låta lite patriotisk, helt ärligt tycker det är det bästa landet i världen, åtminstone en av de bästa. Visst, det är inte perfekt. Men i denna värld finns det något land som är perfekt? Nej, absolut inte. Men många länder kan göra bättre ifrån sig anser jag, inte minst USA. Det här handlar inte bara om vapen, det handlar om allt ifrån miljön till militär, pengar och allt däremellan.

Jag hoppas det här får USA och resten av världen att börja göra något, att ändra på saker och ting. Det är lätt för Obama att stå och hålla tal, säga några väl valda ord (som han övat in väl) och som går rakt in i våra hjärtan, fälla några tårar och få alla att tro att nu kommer allt bli bra efter det här, nu kommer något att ändras till det bättre. Men var det inte bara i somras som det var en skjutning i en biosalong? Skulle inte det göras något åt det redan då? Har något verkligen ändrats, när samma sak händer igen? Det är lätt att prata om att göra en förändring, men nu är det dags att göra en också. It's time to make a change.

SMILING

Går omkring med ett leende på läpparna, trots mina trötta ögon. Allt känns så fantastiskt bra just nu. Imorse efter jag släppt av A på skolan gick jag på gymmet och körde på crosstrainern en timme, hem och duschade och bara la mig i sängen och slappnade av en stund. Är så stolt över mig själv att jag gick iväg på gymmet när hela jag bara ville lägga mig och sova istället. Det var så värt! Jag blev piggare och jag gjorde ett riktigt bra pass ifrån mig också, älskar all träning just nu. Känner mig pepp på att komma i form. Ska anmäla mig till nån tävling till våren eller sommaren snart tror jag så jag har något att sikta mot.

Resten av dagen har flugit förbi. Hade en slapp dag med E idag då hon klagade på huvudvärk stannade vi bara hemma, läste massvis med böcker i soffan, supermysigt! Och så blev det ännu mer facepainting efter vi hämtat A och så matlagning och nu har vi nyss ätit. Ska snart ha family meeting och sedan går jag nog direkt till gymmet för en timme på löpbandet. Sovmorgon imorgon känns helt fantastiskt!!

WARM INSIDE

All these wonderful friends I have... Make me all warm inside

EXPLANATION TO BLOG-LANGUAGE

En förklaring till mitt inlägg här om dagen som var skrivet både på engelska och svenska. Ju längre jag är här i USA desto mer vänner skaffar jag och personer möter jag som inte pratar svenska. Antalet engelsktalande Facebook-vänner och mina följare på twitter blir fler och fler, anledningen till att jag både twittrar och skriver på Facebook (de få gånger jag gör det) på engelska. Flera av mina vänner med annan natonalitet än svensk har sagt att de vill att jag ska börja blogga på engelska, så att de också kan läsa och förstå. Vissa gånger känner jag själv att jag skulle vilja det, främst för att då kan alla förstå. Engelska är ett sånt internationelt språk, när jag skriver på svenska låser jag ut så många. Och självklart vill jag att alla som vill ska kunna läsa vad jag skriver.

Men skulle jag öbrja blogga på engelska finns det så många hemma i Sverige som inte skulle kunna läsa, som inte är lika bra på engelska som mina vänner här borta är. Till exempel pappa skulle inte förstå ett ord! Och många av mina vänner skulle tycka att det är för jobbigt att läsa på engelska och därför sluta läsa vad jag skriver. Och vad är då viktigast? Vad är anledningen till att jag skriver den här bloggen? Det finns många anledningar. Det är ett sätt för mig att skriva av mig alla tankar, berätta min historia. Min blogg kommer alltid att finnas kvar, ett minne av min tid här i USA, som en dagbok. Men den främsta anledningen till att jag började skriva är för alla mina nära och kära, vänner och släkt, okända och kända, nyfikna och intresserade, ska få veta vad som händer i mitt liv när jag bor här, på andra sidan Atlanten. Det var grundidén med min blogg, även om det sedan dess har blivit så många fler anledningar så är det fortfarande den största. Jag vill att ni där hemma ska kunna ta del av mitt äventyr. Och jag vill att jag själv ska kunna gå tillbaks och minnas allt jag varit med om när jag läser om vad jag skrivit.

Därför kommer jag inte att börja blogga på engelska. Tyvärr mina engelsktalande vänner. Men jag tänker på er när jag skriver mina rubriker, som ofta är på engelska, för att ni ska veta vad inlägget handlar om, och kunna översätta det på Google translate (eller Bing om mi nvärdpappa fick bestämma) ifall ni vill läsa. Tanken finns dock på att börja göra inlägg på både svenska och engelska, som det jag gjorde här om dagen. Vad tycker ni, mina läsare, om det? Finns det intresse av det? Eller blir det bara för mycket text som är onödig och jobbig att läsa? Tveka inte att kommentera och säg vad ni tycker!!

An explanation to my post the other day that was written on both English and Swedish. The longer I am here in the US, the more friends I get and people I meet that doesn't speak Swedish. The number 
English-speaking friends on Facebook and followers on Twitter become more and more, the reason to why I both tweet and write on Facebook (the few times I do that) in English. Several of my friends with another nationality that Swedish has said that they want me to start blogging in English, in that way they also can read and understand. Some times I feel that I myself also would like that, first and former because that everyone would understand  English is also an international language, when I write in Swedish I shut so many people out. And of course I want everyone who wants to read my blog to be able to do that.

But, if I would start blogging in English, there's so many people at home in Sweden that wouldn't be able to read, that doesn't know English as well as my friends over here. For example, my dad wouldn't understand a thing! And several of my friends would think it's to hard to read English and therefore wouldn't read at all. And what is then the most important thing? What is the reason I do write this blog? There's many reasons. It's a way for me to write down all my thoughts, to tell my story. My blog will always remain here, a memory of my time here in the US, like a diary almost. But the biggest reason to why I began writing here is so that all my close people, friends and relatives, known and unknown, curious and interested, will have a chance to get to know what's happening in my life when I live here, on the other side of the Atlantic. That was the basic idea with my blog, even though the reasons have become so many more since then, it's still the biggest reason. I want you people at home be able to take part in my adventure. And I want myself to be able to go back and remember everything I've been trough this year.

Therefore I wont begin writing in English here. Sorry my English-speaking friends. But I am thinking about you when I write my head lines, which often are in English, so that you will know what the post is about, and be able to translate it on Google Translate (or Bing if my host dad would decide) in case you wan to read. The thought does exist though to start doing posts in both Swedish and English, as I did the other day and am doing now. So, what do you, my readers, think about that? Is there any interest of that? Or will it just be too much unnecessary text that is hard to read? Don't hesitate to comment and say what you think!!

"HI.. SOOO... SOMETHING BAD HAPPENED"

Vad skönt det var att stanna uppe lite senare igårkväll för att skriva ett litet inlägg om början på helgen (så jag inte behöver skriva lika mycket idag), tills jag var tvungen att kliva upp imorse. Har varit så otroligt trött hela dagen idag. Och har fått lite av min jobbiga astma-hosta igen, båda tjejerna har varit och är förkylda, så där har vi väl förklaringen till det. Spelar ingen roll hur många apelsiner jag äter om dagen, de lyckas ändå smitta mig lite ändå!

Men det var så värt att kliva upp idag! Följde med min värdfamilj till Svenska Skolan för att kolla på tjejernas luciatåg. Så sött! Ingen jul utan Lucia, så enkelt är det, och nu har jag fått se det med. Och ätit min första lussebulle, och pepparkakor. Tomten kom till och med! Det var en väldigt kul morgon. Och jag fick träffa den nya au pairen som tagit efter i Malins familj, Anneli heter hon och hon är en jättehärlig person! Hennes värdbarn är också halvsvenska, så därför var de också på Svenska Skolan idag.

När det var slut åkte jag hem, och sedan tog jag bilen till Johanna för att baka kakor, Drömmar blev det, som vi skulle ha med på dagens au pair-möte. Anneli kom också dit och vi slog in våra presenter som vi köpt och också skulle ha med oss på mötet. Sedan plockade vi upp min au pair-granne Amanda och åkte till Annalena i Capitol Hill där mötet hölls idag.

Väl där fanns det tusen kakor (och 100 au pairer kändes det som, även fast vi kanske "bara" var 20-25)! Alla skulle baka ett dussin kakor var från sitt hemland och ha med sig, så fick man äta hur många man ville och sedan ta med sig så många man ville ha hem. Åt tills jag mådde illa, och så åt jag lite till. Gott var det, men känns ju lite sådär nu i efterhand! Sedan var det dags för ett slags julklappsspel. Alla hade med sig en present och alla gick hem med en annan present där ifrån, kort sagt. Jag hade med mig en rosa termos med blingbling på och fick med mig en VS body mist hem. Var väl helt ok, har redan fem stycken dock, så var väl inget jag behöver. Men den luktade gott!

Hade ett jättekul au pair-möte. Har så fina vänner som jag tycker om så mycket i min au pair-grupp, och det bästa är att jag har ännu fler utanför min grupp som är lika fina! Jag är lycklig lottad som är omgiven av så underbara vänner.

När jag kom hem igen, efter kört fel på dessa enkelriktade gator i bilkaoset, regnet och mörkret X antal gånger, började jag jobba för mina värdföräldrar gick ut på date night. Det började väldigt bra, tjejerna var så gosiga och gulliga. När jag sa att jag hade huvudvärk sa E "Jag hoppas du mår bättre imorgon Malin".

Men sedan när det var dags att lägga sig blev E lite bråkig och det slutade med att hon slängde igen sovrumsdörren jättehårt när jag och hon var där inne och A utanför. På något sätt lossnade en skruv från dörrkarmen och fastnade i dörren, så det blev som att dörren var låst pga skruven, men gick ju inte att låsa upp då för skruven satt fast. Så jag och E kom inte ut och A kom inte in! Det blev kaos, E börja tokgrina, både för att hon blev rädd och för att hon kände att det var hennes fel. A blev också rädd för att hon var själv där ute och vi kom inte ut. Och det värsta av allt var att jag hade inte ens mobilen på mig så kunde inte ringa någon heller.

Men som tur var så kunde A gå ner och hämta den och putta in den under dörren, så jag ringde min värdpappa (Hej, jo det är så här att något dåligt har hänt..) som ringde vår granne. A gick ner och öppnade dörren åt honom och han fick komma upp och slutade med att han bröt upp dörren. Så nu är en stor del av dörren lös och jag har skruven i min byxficka. Ingen av oss kommer nog stänga den där dörren på ett tag.

A sprang in i rummet så fort dörren kom upp och kramade mig. Hade lite svårt att få dem i säng efter det, och de har ropat upp mig nu efter jag lagt dem för att de inte kan somna för de är rädd för mardrömmar. Jag berättade för A hur man räknar får och sa åt henne att räkna till hundra och sedan ropa på mig. Haha, hon har inte ropat än så det lyckades nog få henne att somna!

Det har varit fullt upp hela den här veckan och jag har inte riktigt haft tid att sova ikapp efter helgen i Vancouver än. Så ikväll ska jag gå direkt i säng när mina värdföräldrar kommer hem. Två mer arbetsdagar, sedan kan jag sova hur mycket jag vill i fem dagar innan min familj kommer och hälsar på! Gah, kan inte fatta att de kommer om en vecka. Det är bara en vecka kvar!! Galet.

WEEKEND UPDATE

Jag har en jättebra helg! Igår tog jag E och hennes kompis på playdate till Bouldering Project, klättergymmet som E hade sitt födelsedagskalas på. Vi klättrade i flera timmar, var verkligen jättekul! Snacka om små apor till tjejer, klättrade som om de aldrig gjort annat. Själv fick jag blåsor i händerna, men kul var det och jättebra träning för hela kroppen. Sedan hämtade vi A, släppte av Es kompis och hämtade upp en annan för ännu en playdate, var jobbigt där ett tag med fyra ungar. Kommer aldrig skaffa fyra barn! Jag gjorde ansiktsmålning på alla tre när vi kom hem, väldigt uppskattat och kul.

Sedan firade jag både Hanukka och Shabbat med min värdfamilj och en annan familj som var över och firade och åt middag med oss. Efter det joinade jag Sarah på gymmet. Kände oss lite forever alone på gymmet klockan 8 pm en fredag. Men vi sprang lite, duschade och tog bussen ner till downtown för att se bio. Så äntligen har jag också sett Twilight! Helt ok. Var inte hemma förrän halv 1 på natten, död.

Klev upp strax före 8 am idag lördag, hade frukost och åkte ner till downtown för att träffa Mikaela, som jag var på Training School i New York samtidigt som, och hennes kompis, de bor i Portland och var här i Seattle över helgen. Så jag visade dem runt lite, Pike Place Market, första Starbuckset, Gumwall, lite lagomt turistigt sådär. 

Sedan var jag tvungen att åka hem igen vid noon för då skulle jag göra något jättekul med min värdfamilj för första gången i mitt liv. Trummvirvel.... För första gången i mitt liv, har jag varit på ballet! Vi åkte och såg the Nutcracker! Det var faktiskt väldigt kul. Konstigt dock att få en hel historia, eller hur man nu ska säga, "berättad" utan ett enda ord. Bara dans. Det var fint i alla fall, förmodligen inte sista gången jag ser en ballet. Och tjejerna fick ta ett kort med en av balletdansarna efteråt, orkar inte lägga in bilden på datorn nu, men kommer till veckan!

Efter det visade jag och Johanna Queen Anne för Portland-brudarna, åt på restaurang och visade såklart upp Seattles bästa sida från Kerry Park. Ett säkert kort, vackraste stället i stan på kvällen. Sedan avslutade vi en trevlig dag på Menchies!

Nu är jag död av trötthet, har fortfarande inte sovit ikapp förra helgen, har adlrig tid med sovmorgon här inte! Imorgon är det tidig uppstigning då med, ska åka till Svenska Skolan och se tjejerna uppträda med lucia-tåg, åh så kul det ska bli!

God natt Seattle, God morgon Sverige.

NEW WAY TO BE FRIENDS

Det är ganska ironiskt att jag just nu sitter och skypar med Rebecka, som bara bor 20 miles bort. Jag och Maja skämtar om att vi har ett långdistansförhållande för att vi oftast bara har tid att ses på helgerna och vi bokar skype-dater med varandra. Det är ironiskt för jag har svårt att hitta tid till att skypa med mina vänner hemma i Sverige. Men här sitter jag och skypar regelbundet med mina vänner som jag träffar minst en gång i veckan, ofta mer, och som bara bor 33 minuter bort med bil (för att vara exakt, 8 timmar och 27 minuter att gå för att vara ännu mer exakt) (till Rebecka alltså).

Det är ironiskt, tråkigt och jobbigt ibland. Det händer så många saker i både mitt liv, och mina vänner hemma i Sveriges, som vi missar. Jag antar att det är så att växa upp och flytta ifrån varandra. Man pratar inte varje dag längre, man berättar inte om alla de där små roliga sakerna som händer. Man vet inte allt om varandra längre. Vi är fortfarande lika bra vänner, men det är tråkigt att inte dela allting som händer i varandras liv som vi alltid har gjort.

Jag saknar mina vänner hemma i Sverige. Personer man står så nära, de som vet allt om mig, om vem jag är. Att inte bara kunna ringa när som helst på dygnet för att berätta något som hänt, det är jobbigt. Speciellt då det har varit en sån självklarhet förut.

Jag säger till mig själv ibland att det är bara så länge jag är här. När jag kommer hem så kommer allt vara som förut igen. Men jag har börjat inse att det kanske inte är sant. Det kommer inte att vara som förut igen. Mina bästa vänner kommer inte längre bo 10 minuter bort. De bor utspridda i Sverige. Vi kommer inte att träffas varje dag som vi gjort de tre senaste åren.

Det kommer inte att vara lika jobbigt som det är nu, det kommer inte vara någon tidsskillnad och vi kommer kunna ringa varandra när vi vill. Men det kommer aldrig att vara som det var. Den tiden är över och det är dags att hitta andra, nya sätt att fortsätta vara vänner på!

MAYBE IT'S ME

Sometimes it just strikes me, the happiness. Happiness for what you may ask? My answer is, nothing, or everything. Just happiness. Maybe it's not Seattle that takes my breath away that I wrote yesterday, maybe it's me, my life, myself. I love my life, I love myself and I am so happy.
Now I'm going to the gym to do something good with all this extra energy. I am gonna run. And run. And run some more.

Ibland så slår den bara till, lyckan. Lycka över vad kanske ni undrar? Ingenting, svarar jag, eller allting. Bara lycka. Det kanske inte är Seattle som får mig att tappa andan ibland, det kanske är jag, mitt liv, jag själv. Jag älskar mitt liv och jag är så lycklig.
Nu ska jag gå till gymmet och springa. Springa och springa, och springa lite till.

SOME DAYS I NEVER WANNA LEAVE

Borde sova just nu, men kan inte slappna av. Kan inte förstå att hemma i Sverige firar ni Lucia-morgon nu. Jag har inte ens haft en tanke på att det är 13e december. Tiden har gått så fort, och tanken på att det snart är jul känns jättekonstigt  Inte bara för att det känns som att tiden bara flugit förbi, utan även för att det inte känns som jul. Det är så konstigt, man har ju sina traditioner hemma som man gör varje år, allt julpynt hemma som ska vara på ett visst sätt, granen, julgodis och allt annat julbak, umgås med släkt och familj, lucia-tåg på alla skolor, allt som det pratas om på tv och överallt är jul. Ingenting av det har jag just nu, inte i hemmet i alla fall. Behöver bara gå utanför dörren för att se alla andras julpynt, men det är ändå inte samma sak som hemma, som det alltid har varit varje jul så länge jag kan minnas, därför känns det verkligen inte som jul. Och visst, det känns lite tråkigt. Men ändå okej.

Om en vecka från idag kommer jag att för ovanlighetens skull befinna mig i ett tyst hus här, eftersom jag nästa onsdagsmorgon ska skjutsa min värdfamilj till flygplatsen för de ska åka till Mexico på semester. Så jag kommer vara extra ledig i hela 5 dagar innan min svenska familj kommer hit. Det ska bli skönt med lite ledigt och lite tid för mig själv. Men det känns konstigt att det är så snart, så snart tills min familj kommer hit.

Jag vet inte hur det kommer kännas eller bli, jag vet inte hur jag ska kunna slå ihop mina två liv. Det känns bara overkligt att de ska vara här, i mitt Seattle, i mitt liv. För det här livet har jag skapat utan dem, hur hemskt det än låter att säga det så är det här är ett liv som de inte är med i. Inte på det sättet som de alltid har varit i mitt liv hemma i Sverige.

Gah, det är förvirrande. Och svårt att förklara för alla er som inte är au pairer. Det är i alla fall där mina tankar går ikväll. Hade en timmes Skype med mamma idag, vilket var jätteskönt! Känns helst fantastiskt att höra henne säga: "Skriv ihop en lista med saker du vill att vi ska ta med" aaaaaah, Kalles Randiga, pulver till bea sås, LÖSGODIS, marabou, hur ska jag kunna begränsa mig själv, finns så mycket jag vill ha som jag saknar!

Hann också med en Skype med Josef idag, för ett tag kändes det som att de senaste fyra månaderna inte hänt och att jag var tillbaks på Sandö igen. Och så var vi tillbaks till det här med två liv!

Jobbdagen gick fort idag, bakade kakor (Svenska drömmar!! Inte likadana som hemma blev dem, speciellt inte som mormors, men de blev goda!) och städade, gjorde ansiktsmålning på tjejerna och A gjorde på mig, sedan tog jag A till simning, middag och Hanukka. Jag åkte direkt ner till downtown efter det för att träffa Maja. Vi satte oss på Starbucks och bara pratade. Min Maja, så mycket jag tycker om henne!

Sedan hoppade jag av bussen vid Kerry Park på vägen hem och satt där i säkert en halvtimme i kylan, musik i öronen och downtown rakt framför mig. Seattle slutar aldrig att taking my breath away. Denna vackra stad som jag trivs så bra i. Vissa dagar känns det som att jag aldrig vill flytta härifrån.

VANCOUVER DAY 2&3

Lördag: Tvingade oss själva upp ur sängen då klockan ringde 9 am för att hinna med frukosten som serverades fram till 9.30. Vi lyckades dock inte få upp Seany ur sängen, ett mirakel att han lyckades sova igenom allt oljud vi gjorde ifrån oss, haha!

Sedan pallrade vi oss iväg mot en stor bro som gick över till Granville Island där vi hade tänkt gå omkring och kika. Slutade istället med att vi satte oss på ett Starbucks och tog bussen tillbaks till downtown för att vi inte orkade gå, haha.. Aja, en anledning till att åka tillbaks. En annan anledning är att vi ringde för att boka bord på choklad buffén som jag nämnde innan vi åkte. Men det var fullsatt eftersom vi var så sen med att boka, så där har vi ännu en anledning till att åka tillbaks snart, vi vill gå på världens bästa chokladbuffé och äta choklad tills vi spyr!!

Väl tillbaks i downtown gick vi runt lite på stan, sedan var vi på en galleria ett tag. Det är dock dyrare i Kanada än USA, och plus att, om jag inte minns fel, så är den kanadensiska dollarn lite högre än den amerikanska. I alla fall så gick vi vidare till en tysk julmarknad! Där gick vi runt och fick lite julstämning, och jag åt våfflor med grädde, såååå gott!!!

Kändes som att vi gått runt i hela downtown innan vi till slut går tillbaks hem till hostellet. Jag tog en dusch sedan hade jag och Rebecka mysig massage och efter det somnade vi allihop ett tag innan väckaren ringde och det var dags att tagga igång igen. Vi gick ut för ännu en god middag ute, jag åt lamkött och drack rödvin (måste jag ens försöka förklara hur gott det var!?) och så en white russian efter maten, åh vad tråkigt att komma tillbaks till USA och inte få köpa alkohol igen..

När vi höll på att fixa oss och började förfesta inför kvällen övertalade vi Seany att följa med ut ännu en kväll. Vi vandrade runt mer på klubbarna den här kvällen. Började på ett ställe där vi fick gratis inträde, det var kul dansgolv men inte så stort. Så efter vi dansat oss less gick vi vidare. Seanys kompisar från Australien var på baren i hostellet, så vi gick dit och hängde med dem. Det var då vi träffade killen som hade "Stay swedish bro" intatuerat!! Och så gick Johanna och jag vidare med dem till en annan nattklubb, Rebecka gick och la sig istället.

Natten fortsatte vääääldigt länge på lördagen, och det var lång inpå morgonenn innan jag och Johanna var hemma på hostelet igen. En lyckad kväll så att säga!

Söndagen hände inte så mycket. Vi skulle egentligen åka hem vid 5 pm men när vi insåg att det regnade kändes det lika bra att boka om bussen till 12, så efter lite pizza satte vi oss på bussen igen. Inga problem i tullen denna gången (förutom Rebeckas mystiska köp av ett nytt sån där vi pappersbit man fick i passet när man kom in i landet? Jättekonstigt)

Helgen tillsammans med mina två fina tjejer avslutades som den började, på McDonalds. Var det inte förra veckan vi skulle börja våra nyttiga liv? Eller vänta var det inte en månad sedan? Eller började vi den här veckan? Vettefan, orkar inte bry mig så mycket. Lever bara en gång, och har bara ett år i USA. Jag ska göra allt jag vill, och lite till!

Störde mig väldigt mycket på Vancouvers försök att vara lika awesome som Seattle. Jäkligt dåligt försök dock, Space Needle är tusen gånger finare. Dom har till och med försökt härma julbelysningen!! Kom på något eget... (Läses med lite ironi och glimten i öga osv (vill bara försäkra mig om att alla Vancouver-bor inte tar illa upp))

Behåller de flesta bilderna för mig själva, och alla galna bilder jag knäppt ligger förresten på min andra kamera som fortfarande har sin USB-kabel i Sverige. Men snart så får jag den!

MY FIRST HANUKKAH

Inte nog med att jag hade sovmorgon imorse och faktiskt sov 10 timmar, så hade jag ändå problem med att komma ur sängen, det var sjukt jobbigt att tvinga mig själv iväg till gymmet, och ännu jobbigare att faktiskt vara där. Och nu ikväll är jag lika trött som igår kväll igen, så tror jag ska gå och lägga mig tidigt idag (förlåt, vet att jag lovade redan igår att skriva om Vancouver, men jag orkar helt enkelt inte.. imorgon dock, då LOVAR jag!).

Firade min första kväll av Hanukka idag med min värdfamilj (det är egentligen den 4e men jag har ju varit borta och igår var jag ensam med tjejerna). Jag tänkte förklara lite kort vad jag har fått lära mig vad Hanukka är. Det är alltså en judsik högtid, såklart, som pågår i åtta dagar. Kortfattat handlar det om att judarna tog tillbaka ett tempel som blivit helt förstört, och de hade bara olja till ljus för en dag till att städa upp. Men så hände ett mirakel att oljan räckte i åtta dagar. Därför varar Hanukka i åtta dagar, och olja är en stor symbolisk betydelse. Kort och lätt sammanfattat i allla fall.

Man äter mycket mat med olja, och man tänder ljus, vilket vi gjorde. Vi tände Menoran, som är en ljusstake med plats för 9 ljus. Man tänder alltid det i mitten först och använder sedan det för att tända de andra. Antalet ljus ökar för varje kväll, så det är inte förrän på den 8e och sista kvällen som alla ljus är tända. Sedan åt vi Latkes som är som pannkakor av potatis, friterade i olja, med äppelmos och sour cream på. Middagen var en "vanlig" middag, nudlar med bönor, grönsaker och "fejk-kött", och till efterätt åt vi donuts, där oljan kommer tillbaks igen.

Efter middagen bytte vi presenter. Tjejerna fick en varsin barbie av mig, A ett kit med ansiktsmålning och E ett pussel. Mina värföräldrar fick presentkort på bio och en kväll med barnvakt, och av dem fick jag en upplevelse, massa olika papper med förslag på vad jag kan välja på. Kunde inte ha fått en present som passat mig bättre, så snällt av dem!

Efter det spelade vi drejdel, som är ett spel där man snurrar drejdeln och så har man ett antal choklad-mynt, beroende på vad man snurrar måste man antingen lägga ett chokladmynt i mitten, som en pott, eller ta halva potten eller hela, eller så gör man ingenting. Så spelar man tills en person vunnit alla mynten.

Min värdmamma frågade mig om det inte känns tråkigt att inte få fira en amerikansk jul. Jag sa att ne det gör det faktiskt inte, jag kommer ju att ha min svenska familj här, vilket kommer kännas jättebra. Och så får jag ju uppleva det här, Hanukka, något helt nytt som jag aldrig fått göra förut, och förmodligen aldrig kommer få göra igen. Jag är så glad att jag får uppleva en helt ny kultur och nya traditioner under det här året. Det är det långt ifrån alla som får en chans att göra.

MÅNDAGKVÄLLSTANKAR

(Är rubriken verkligen bara ett ord? Jag har börjat bli så förvirrad när det kommer till sär- och ihopskrivning eftersom engelskan ALLTID särskriver orden, men i svenskan skriver man ihop orden väldigt ofta. Slutar med att jag särskriver på svenska och skriver ihop orden på engelska, vilket bara blir helt fel.. (Är särskrivning ett ord eller två, sär skrivning? Aaah, jag blir tokig... Jag som alltid varit så bra på rättstavning. Rätt stavning? Haha, ok nu skojade jag!)

Vet inte varför, men jag befinner mig i en period nu då den enda musik jag vill lyssna på är Ed Sheeran. Jag har alltid tyckt om hans mest kända låt, The A-team. Sedan när jag och Rebecka skulle åka på hans konsert började jag lyssna ännu mer på han och upptäckte fler bra låtar. Efter hans konsert var jag såld och har sedan dess lyssnat ännu mer och kan varenda låt nu känns det som. Bara en liten parentes såhär på måndagskvällen då jag jobbat non-stop sedan noon. (eller jag hade en liten paus, men då lagade jag vegetarisk nacho och åt med min värdfamilj!)

Dagen har gått fort, otroligt fort med tanke på att jag var så trött förut idag. Jag och E gick över till Sarah och hennes värdbarn för en playdate idag. Tjejerna hade så kul att vi stannade där ända till 3.15! Sarahs värdbarn hade en hel hoppborg på ett av rummen, och Majas värdbarn har en hel klätterställning i källaren, dessa amerikanska barn. Jag kan inte tänka mig att de uppskattar saker på samma sätt som jag gjrode när jag var liten. Att få hoppa i en hoppborg var ju som värsta grejen som man nästan aldrig fick göra, så när man väl fick göra det var det hur kul som helst. Känns inte som att det är lika speciellt om man har en hemma på rummet så man kan hoppa när man vill. Men vad vet jag, de kanske är lyckligare än vad jag var! Är glad att mina värdbarn har fått lite mer "svensk" uppfostran så att säga. De är verkligen inte som de flesta andra amerikanska barn jag har träffat, mycket creds till mina värdföräldrar för det! Är inte lätt alla gånger, men det kommer att betala tillbaks flera gånger om senare i livet, och även nu.

Lite babbel bara om vad som rörde sig i mitt huvud just nu. Sitter och väntar på att mina värdföräldrar ska komma hem när som helst nu, och bläddrar lite smått i min reseguide om USA med sidorna om San Francisco uppslagna! Jag och Rebecka bestämde oss just för att hyra cykel där nere tror jag, haha! Aja, borde skriva ännu ett inlägg om Vancouver. Det var ovanligt vad mycket jag bloggar idag, en trend jag borde fortsätta med kanske!?

VANCOUVER DAY 1

Hade tänkt skriva ett enda superlångt inlägg om helgen, men det blir alldeles för mycket både för mig att skriva och er att läsa på en och samma gång. Så här kommer ett inlägg om fredagen till att börja med. Kan ta tid att läsa dessa inlägg om min helg, men så värt det eftersom den har varit awesome och fylld med roliga händelser och äventyr!

Fredag: Jag och Rebecka fick skjuts ner till bussen av min värdpappa kl 10 på fredags morgonen, lugn och skön busstur i regnet med WiFi på bussen. vid 1-tiden var vi framme vid gränsen, lite försenade, så vi hoppades på att ingen skulle hålla på och krångla i tullen och dra ut på tiden. Aldrig hade vi kunnat gissat att det var vi som skulle krångla och att alla skulle behöva vänta på oss!! 

Vi får gå fram och visa våra pass och får några frågor om vad syftet med resan är, lite frågor om vad vi gör i USA eftersom vi inte är medborgare. Sedan kommer frågan "Are you going to meet someone in Vancouver?" Rebecka "No" Nervös som jag alltid blir av sånt här lägger jag då lite konstigt till "Well, we are going to meet people I mean like we are going to talk to people we meet." Skrattar lite nervöst i försök att vara trevlig mot den annars väldigt seriösa och sura vakten. "Sit down in that room there and an officer will come and talk to you". 

Chocken när alla andra får gå tillbaks till bussen och vi, tillsammans med två killar som har med sig hur mycket baggage som helst och verkar lite konstiga, får gå in i ett rum där vi får gå till en varsin polis som ber mig lägga upp alla mina väskor på bordet (Dataväska, handväska, kabinväska) ta av mig jackan, tömma alla fickor, kolla så jag inte har några saker dolda på min kropp (han frågade till och med vad som stack ut under min tröja, well it's another shirt sa jag. Snacka om att överdriva.. Sedan började frågorna och genomgången av bokstavligen ALLA mina saker. Han tömde väskorna och gick igenom varenda sak och varenda fack. Han kollade till och med grundligt igenom mitt fack i väskan där jag hade tamponger. Förväntade mig nästan att han skulle fråga "What do you use these for?".

Och frågorna var många och ingående. Allt ifrån vad min värdfamilj hette till hur mycket semester jag får, vart jag rest någonstans, vad jag sett i Seattle, och det var ungefär där som jag började bli less och förvirrad. Vad höll han på med liksom. Jag bor i Seattle, jag har väl sett hur mycket som helst, det är mitt hem? Allt kändes bara jättekonstigt och när han började fråga om det fanns någon risk att han skulle hitta spår av knark i mina väskor med hunden, om jag testat att röka på någon gång "are you sure about that? Not even home in Sweden?", då slutade jag försöka vara trevlig. Och när han började kolla igenom min mobil och mina kort på kamerorna ("Why do you have two cameras?"), då kände jag mig riktigt arg och kränkt. Ca 15 min senare, som kändes som en timme, slutar han gå igenom min kabinväska och säger "You are welcome to put your things back in your bags and go to the bus now". Tack för den. Möttes av ett "Welcome back" av chauffören och en lika arg och skakad Rebecka, och det tog ett tag innan vi började skratta åt det!

Väl i Vancouver och framme på hostelet öppnar vi dörren till vårt rum och inser att vi har en rumskompis. Och inte vem som helst, utan en KILLE från Irland. Fml tänkte jag, mumlade fram ett "Hi, good how are you", ställde snabbt ifrån mig väskorna och gick ut med Rebecka igen. Hur ska vi kunna byta om med han där hela tiden, vad kommer han att säga när vi ska sitta där och sminka oss, fixa håret och dricka ikväll? Tänk om han vill sova! Eller om han är värsta knäppisen.. Herregud, vad är det för person som ligger i sängen kl 3 på dagen på ett hostel? Varför är han inte ute och ser stan. Vad är hans livshistoria börjar Rebecka. Spenderade de kommande timmarna med att promenera runt i Vancouver och oroa oss för att vi delade rum med en konstig irrländsk kille och att vi inte ens skulle kunna byta kläder till middagen.

Det kändes lite bättre när vi hittade Kanadas motsvarighet till Systembolagt och lagligt fick gå in och köpa hur mycket sprit vi ville! Och jag som trodde att jag inte skulle få göra det förrän jag varit 20 i ett halvår, nu fick jag göra det i förtid, yeessss!! Och att få se hur vackert Vancouver gjorde också att det kändes lite bättre. Vi promenerade till Stanley Park och tillbaks längs vattnet. Utsikten över snötäckta bergen på andra sidan var verkligen breathtaking.

När vi väl går tillbaks till vårat rum hinner vi inte mer än ställa ner våra klirrande påsar på golvet innan vår rumskompis, Seany, inleder ett samtal med "That sounds like a lot of liqour". Och 5 minuter senare var alla oroliga tankar borta, snacka om trevlig (och normal) kille! Vi satt och snackade ett bra tag medans jag och Rebecka gjorde oss i ordning för middag ute (lyckan då man får beställa ett glas vin till maten!) och sedan hämtade vi upp Johanna vid bussen och tillbaks till rummet. Slutade med att Seany bestämde sig för att följa med oss ut, han visste alla bra ställen att gå på eftersom han varit där förut, och han hade ett par kompisar han ringde. En av fördelarna med att bo på det här sättet när man är ute och reser, man träffar nytt folk, skaffar nya vänner! Vet inte hur många nya ansikten jag såg på fredagskvällen och natten, många var det och kul hade vi verkligen! Nattlivet i Vancouver var väldigt bra, högsta poäng!!

Satte mig och läste igenom Rebeckas blogginlägg (som ni kan hitta här) om vår helg medan jag väntade på att bilderna skulle läggas upp och är tvungen att ge henne beröm för att lyckas sammanfatta en så lång helg med så mycket roliga saker i ett så kort inlägg!! Och kan inte låta bli att kopiera en sak hon skrev och lägga ut det här:

Har verkligen haft en sån himla bra helg. Minns inte senast när jag skrattat så här mycket och livet känns såhär lätt. Så många roliga händelser, men kan inte ens försöka komma ihåg alla. Men ni kan få fyra 

1. Det var olika flaggor på varje dörr, av alla vi kunde fått. Så fick vi Finland, grannfejd ju typ. 

2. En av vår rumskompis kompis hade en tatuering Stay Swedish Bro

3. Jag tog på min irländarens skor och tyckte dom såg precis ut som Pippi Långstrumps, delen längst fram är ju alldeles för smal för att en fot ska rymmas där liksom

4. Jag tvingade en kanadensisk kille att växla mina pengar så att jag och Malin kunde spela hockeyspel inne på krogen

FLIGHT TICKETS TO....

Igår kväll innan jag gick och la mig så bokade jag och Rebecka flygbiljetter till San Francisco och tillbaks! Vi åker jättetidigt på morgonen den 18e januari och kommer hem igen på kvällen måndag den 21a. Måndagen där är en röd dag, och mina hostgrandparents kommer vara här över den helgen så då behöver inte jag jobba. Känns väldigt bra, och spännande. Är glad att vi bokat in en resa i januari, då har vi något att se fram emot. Jag är rädd att det kommer kännas väldigt tungt att komma tillbaks till vardagen efter att ha sagt hej då till min svenska familj när de åker hem den 2a januari. Men nu tror jag, och hoppas, att det kommer kännas lite lättare när jag har något att se fram emot!

EVERY DAY IS STILL AN ADVENTURE

Självklart är man trött efter att spenderat en galen helg, med en minimal mängd sömn i ett land där man lagligt får dricka alkohol, när man annars bor i ett med 21-års gräns. Men det är sjukt hur trött och sliten jag kände mig imorse när jag skulle kliva upp!! När jag satt och kollade igenom det preliminära schemat för den här veckan i fredags så såg jag att jag började jobba en halvtimme senare än vanligt idag på måndagsmorgonen (pga att jag ska jobba kväll idag och inte får jobba mer än 10 timmar). Och då tänkte jag att det blir ju perfekt, då kan jag gå till gymmet vid 6 am och köra stenhårt, vilket kommer att behövas efter helgen. Vad tänkte jag då egentligen, att jag skulle komma upp ur sängen kl 6 i morse? Önsketänkande..

Det kändes tungt att kliva upp, men när jag väl gjort det och fick kramar från tjejerna och höra om vilken rolig helg de har haft, firat Hanukka och att A fortfarande inte har tappat sin tand, trots att vi slagit vad om att den skulle vara borta när jag kom hem, ja alla de där vardagssakerna som gör att jag trivs så bra här, då kändes det inte lika tungt längre!

Det är inte likadant att komma hem från en resa här. Hemma i Sverige när man kom hem så kändes det förjävligt att vara tillbaks i vardagslivet igen. Visst, det är tungt att börja "jobba" igen nu när man varit borta och haft det så bra. Men att komma hem nu, och börja jobba, det känns inte lika tungt. Livet här, jobbet jag har nu, det är en resa i sig. Det är ett äventyr som pågår varje dag.

Även fast mitt liv här i Seattle börjar kännas mer och mer som vardag och mer och mer självklart, så är det fortfarande lika fantastisk. Jag blir fortfarande lika tagen av utsikten när jag promenerar förbi Kerry Park.  Jag tycker fortfarande att det alltid är lite spännande att ta bussen till något nytt ställe av staden där jag inte varit än, eller bara ner till downtown för att träffa kompisar. Det finns fortfarande så mycket att se och göra här, så många äventyr att uppleva, så mycket roligare vardag än den jag hade hemma i Sverige. Varje dag är kanske inte längre ett äventyr då jag får se en ny del av Queen Anne för att jag kör vilse med bilen påväg till skolan. Men varje dag är fortfarande speciell och jag försöker fortfarande att ta vara på varenda en av dem. För rätt vad det är så är den här resan också över.

BACK HOME IN SEATTLE

Tillbaks på amerikansk mark igen efter en fantastisk helg på kanadensisk! Är så trött man kan bli efter att festat järnet två nätter i rad och klämt in lite turistande i staden däremellan. Jag har haft en otroligt bra helg i alla fall, var längesen jag skrattat såhär mycket. Ett inlägg med bilder och lite text om helgen kommer imorgon, för nu vill jag bara sova!!

A PICTURE IS WORTH 1000 WORDS

Så, jag skrev ett långt inlägg, men jag tänkte såhär att just nu är det nog bäst att låta en bild få tala för sig själv! Här kan ni se mig, Rebecka, Johanna och vår rumskompis Seany från Irland, i vårt rum här på hostelet i VANCOUVER, KANADA! (ok, man ser mest johannas hår och seanys näsborrar, men  thats ok)

@THE BUS

And we are on our way to Vancouver, Canada!!!!! (with WiFi on the bus, how awesome is that!?!)

TAGGAD INFÖR HELGEN

Sitter och kollar på länkar (från Rebecka, vem annars?) om en chokladbuffé i Vancouver som är rankad som världens bästa chokladställe. Vi är tre chokladälskare så kan nästan garantera att vi kommer sluta där antingen på fredag eller lördag, så sjukt gott det skulle vara!! Fredag, herregud, det är imorgon! Imorgon åker vi till Vancouver, äntligen! Jag är så taggad man kan bli, nästan för taggad för mitt eget bästa.

Idag är jag vanligtvis ledig hela morgonen, men eftersom jag är ledig halva dagen imorgon jobbade jag idag istället. Jag och E åkte ner till Seattle Center för att åka skridskor, slutade med att vi spenderade hur mycket tid som helst vid modelltåget de byggt upp där nu under the Winter Fest istället, det går igenom en hel by som de byggt. Finns hur mycket som helst att kika på där, E var helt trollbunden. Sedan åt vi lite och så var det ett uppträdande från en Middle School från Redmond som vi lyssnade på. En helmysig dag helt enkelt!

Nu är jag off tidigt, i vanliga fall sitter jag och äter någonting nu för att sedan åka på min klass. Men jag hade min sista klass för terminen i tisdags! 30 timmar bort gjorda, 42 kvar. Känns skönt, men tråkigt också för jag tyckte om klassen så mycket. MEN. Därför beslöt jag mig för att ta den igen på vinterterminen! Så i början av januari börjar den igen, och jag gör bort 30 timmar till på 10 veckor. Awesome!

Nu ska jag istället på gymmet och sedan åka ner till downtown med Sarah och göra lite ärenden och ta en kaffe. Ikväll kommer Rebecka hit och sover här, för imorgon går bussen till Vancouver 10.10 på morgonen och jag jobbar 7-9.30 am. Eftersom vi åker så tidigt kommer vi ha ett par timmar i Vancouver imorgon under dagen att gå omkring och spendera där någonstans, äta en riktigt fin och god middag ute, bara njuta av att vara ledig och att vara i ett annat land! Ganska häftigt att bara kunna åka över gränsen på ett par timmar (och helt plötsligt kunna dricka alkohol lagligt igen!!). Jag längtar

MY 100th DAY IN THE US

Idag har jag gjort min 100de dag här i USA. Helt otroligt, mer än en fjärdedel av året har gått. Det känns som att jag nyss kom hit, samtidigt som det liv jag hade i Sverige känns som att det var flera flera år sedan jag levde. Jag känner mig fortfarande som "ny" här, men nu är det jag som är den som hittar till ställena downtown och visar runt andra "nya".

Det har hänt så mycket, jag har varit med om så många saker sedan jag kom hit. 100 dagar. Är det möjligt att bli en helt annat person på 100 dagar? Är det möjligt att växa och mogna så mycket som jag känner att jag gjort, på bara 100 dagar? Är det verkligen bara 100 dagar sedan jag åkte? Har det redan gått 100 dagar? Okej, jag ska sluta fundera så mycket, snart är jag i klass med Rebeckas tankar om tiden här och lär mig utantill hur många dagar jag har kvar och hur länge det är till halva mitt år gått (hon är extrem när det kommer till att ha koll på hur länge, eller rättare sagt kort tid, hon har kvar här, hehe).

Jag vet att jag skrev när jag varit här i en månad att jag inte visste om det kändes som en lång eller kort tid, jag skrev att det kändes som långa dagar men korta veckor. Jag känner likadant fortfarande, när jag ser på dagarna, allt jag gjort, då känns det som att jag varit här en evighet. Men ser jag tillbaka på all tid och hur fort det gått, då känns det fortfarande som att jag nyss kom hit.

TIME FLIES WHEN YOU HAVE FUN

Tiden går fort när man har kul, inte konstigt att den här dagen bara försvann då! Efter jag hämtat E hade vi lunch och sedan åkte vi och köpte lite ingredienser för pepparkaksbak!! Vi gjorde degen idag så imorgon ska vi skära ut pepparkakshus som vi ritat mallar till och på onsdag ska de sättas ihop och dekoreras. Är så kul att få dela en av mina starkaste (och bästa) jultraditioner med mina värdbarn. Har så väldigt många fina minnen från varje jul då vi alltid åkt till mormor, jag, mamma och Moa och även min kusiner Felix och Linus och moster Ingela (och så kommer alltid morfar och pappa och Fredrik på eftermiddagen/kvällen och så äter vi middag tillsammans). Väl där har vi när vi var yngre gjort mest julpyssel av alla olika slag, men när vi blivit äldre har vi övergått till att bara göra pepparkakshus (kommer ihåg att vi till och med stöpt ljus något år!). Det kan omöjligt kännas som jul för mig om jag inte får göra pepparkakshus och lyssna på julmusik hos mormor, så det är tråkigt att inte få göra det i år. Men känns bra att få göra det tillsammans med mina värdbarn istället. Och har faktiskt lite planer på att övertala min kära familj att vi ska göra ett pepparkakshus på julafton när de kommer, bara för att, hehe!

I alla fall så lagade jag mat sedan, piroger och gjorde klart en soppa, som vi sedan tog med oss ner till Seattle Center hela familjen där vi åkte skridskor på is-rinken de har där nu i december och början av januari. Det var verkligen jättekul och så mysigt, åka skridskor tillsammans och äta soppa där nere. Ett sånt härligt ögonblick av lycka, gemenskap, livsglädje. Jag älskar min värdfamilj. Och jag är inte den som säger sånt lätt, slänger iväg ett "jag älskar dig" till vem som helst. När jag säger det så menar jag det verkligen.

Och det gör jag nu. Jag är så obeskrivligt glad att jag har hamnat i den här fantastiska familjen, att jag får vara en del av familjen. För det är jag verkligen, jag känner mig som hemma här, som en del av familjen. Jag hade aldrig kunnat tänka mig en bättre värdfamilj.

Min kusin Linus, jag och Moa för ett par år sedan

NEW HEADER

En ny vecka, nya tag och jag är så sjukt taggad på allt just nu!! Har så mycket spännande och kul som händer de kommande dagarna och veckorna. Har spenderat största delen av min lediga tid idag med att göra en ny header här på bloggen, bara för att jag kände mig så inspirerad! Är inte helt nöjd, men den får duga ett tag. Dagens tidiga morgonpass på gymmet gick sjukt bra, hade velat hunnit med ett till pass nu men istället ska jag planera något kul att göra med E när hon kommer hem och ikväll ska vi fixa middag att ta med oss ner till Seattle Center där vi ska vara hela familjen och åka skridskor, ska bli så kul!! Mycket kul som händer just nu som sagt, woop woop!

(NO) CHRISTMAS FEELINGS

Det är första advent för er hemma i Sverige nu. December har börjat, julstämning, snö. Det är tungt att se alla era bilder på Facebook och höra hur härlig julstämning ni har hemma. Här i USA började visserligen folket med att julpynta deras hus så fort de tagit ner Halloween-pyntet, alla träd längs Queen Anne Avenue och nere i downtown är pyntade med jullysen, vi har den största julgranen jag någonsin sett downtown tillsammans med en karusell och alla affärer har julpynt, och ja det är väldigt mycket och väldigt stort, väldigt amerikansk alltså.

Men jag känner ingen julkänsla, ingen alls. När jag tänker hem på hur ni måste ha det hemma, med all snö, allt julbak, framför allt all gemenskapen med vänner och familj, då tänker jag på hur jag brukar känna varje år. Julstämningen. Och jag saknar den.

Jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket, att det inte skulle göra något att inte fira jul hemma. Att jag inte skulle känna mig påverkad, inte känna någon saknad. Jag var faktiskt glad över att slippa snön och kylan för en vinter. Och det är jag, idag insåg jag att det skiljer ca 25 grader på hur kallt ni har det hemma och hur "varmt" vi har det här.

Men sedan så har vi då regnet. För mig känns det helt overkligt att det är december nu, vädret här är fortfarande som en svensk höst, som det var hemma hos er för flera månader sedan. Och det är såhär det kommer vara resten av vintern. Det känns okej än så länge, lite tungt för jag är avundsjuk på julstämningen snön ger er där hemma som jag inte alls kommer att uppleva här, men ändå okej.

En stor anledning till att jag har 0 julkänsla tror jag beror på att vi inte ens kommer att fira jul, eftersom min värdfamilj är judar. Det ska bli spännande och intressant att fira Hanukka istället, men jag kan inte låta bli att sakna julpyntet, att ha en julgran och pynta den, julbelysning, ja allt sånt. Jag tror att alla au pairer längtar hem och saknar alla där hemma lite extra mycket ju mer julen närmar sig. Men som Rebecka sa idag, högtiderna här är så spännande, det är kul och intressant att få fira med sin värdfamilj på det amerikanska sättet. Att få vara med om en riktig amerikansk jul tror jag hjälper mycket med att inte sakna den svenska vanliga som man firat varje år i hela sitt liv lika mycket.

Men då är ju grejen just det, att jag kommer inte att fira en amerikansk jul. Jag kommer inte att fira någonting kring jul. Tanken på det nu, att jag skulle ha haft en helt vanlig dag, utan en endaste lite julsak på julafton får mig att inse att jag faktiskt skulle ha saknat julen. Det skulle nog inte varit lika lätt som jag trodde att det skulle vara.

Men, nu behöver jag inte känna så. I alla fall inte lika mycket. För jag kommer att fira en slags jul här i Seattle, en svensk/amerikansk, en annorlunda jul, med min svenska familj. Jag är så otroligt glad att vi bestämde att de skulle hälsa på över julen och inte i april som vi först tänkte. Det känns så himla bra att veta att de kommer att vara här, vi kommer att vara tillsammans på julafton, äta köttbullar och potatis, julgodis och pepparkakor, öppna julklappar. Vara tillsammans. Och det är ju vad julen is all about, åtminstone för mig.

Försöker i alla fall att få lite julstämning, tomteluvan är på och julkalendern uppsatt på väggen (perfekt sätt att få mig upp ur sängen på morgnarna har jag tänkt, och perfekt nedräkning tills min familj kommer och hälsar på eftersom de kommer den 24e!!!)

SUNDAY AGAIN

Jag kan inte förstå att det redan är söndag igen, kändes som jag nyss satt här en söndagkvälls och skrev, men det var en hel vecka sedan. En vecka har gått som varit full av saker att göra, speciellt mycket träning, vilket har varit jätteskönt! Hoppas jag bara orkar hålla igång det.

Helgen har varit lugn, i fredags jobbade jag, hade specialtime med A efter hennes skola. Vi åkte till akvariet och hade en jättebra specialtime tillsammans där. Det var lite annorlunda att gå runt där med henne än med E. E är så liten så hon tycker inte det är så intressant, mest häftigt och tröttnar snabbt. Men A är verkligen intresserad och kan kolla på samma fisk jättelänge och prata om den osv, det var jättekul, kollade jättemycket på avdelningen om späckhuggarna i Puget Sound, såg en hel film om dem.

På kvällen åt jag middag ute med Johanna, sen gick vi runt lite på QA, tog en glass och så gick vi på bio och såg The Life of Pi i 3D, som var jättebra! Vi har en Siff Bio här på Lower Queen Anne, så det var nära och behändigt, och dom visar lite annorlunda filmer och inte de nya som visas på "normala" biografer.

På fredagen under dagen planerade jag förresten lite inför jul med mamma! Vi hade först tänkt åka över till Vancouver ett par dagar men nu ser det ut att bli en roadtrip till Forks, La Push, kusten och runt Olympic Peninsula, Port Angeles och Olympia istället. Är så sjuuukt taggad, ska bli så kul att äntligen få träffa dom igen!!!

I lördags var det Es födelsedagskalas för henne kompisar, på Bouldering Project som är ett klättergym! Ett rum med massa klätterväggar och golvet är en stor mjuk matta. Det var väldigt kul och uppskattat av barnen som fick klättra hur mycket de ville. Jag blev själv sugen så tror jag ska åka tillbaks dit nån dag och klättra lite med E kanske!

Sedan kom Maja på kvällen, vi satt på Starbucks ett tag, myste och pratade och sedan hyrde vi två filmer och hade ännu mera mys. Fire with Fire var jättebra, men sedan såg vi the Unknown som var verkligen hur dålig som helst, haha.. Fattade ingenting och den var inte läskig heller, bara konstig.

I morse mötte vi upp Rebecka och Johanna och så hade vi frukost på 5spot, vilket var aaasgott och så värt den långa tiden vi fick vänta på att få ett bord! Jag åt pannkakor med sirap och smör och så bacon på sidan om. Riktig jävla amerikansk frukost. Vi åkte ner till downtown sedan, gick runt lite och åkte till Capitol Hill för att gå på ett chokladcafé. Sedan sa vi hej då och nu sitter jag här vid datorn och ska snart börja jobba!