(NO) CHRISTMAS FEELINGS

Det är första advent för er hemma i Sverige nu. December har börjat, julstämning, snö. Det är tungt att se alla era bilder på Facebook och höra hur härlig julstämning ni har hemma. Här i USA började visserligen folket med att julpynta deras hus så fort de tagit ner Halloween-pyntet, alla träd längs Queen Anne Avenue och nere i downtown är pyntade med jullysen, vi har den största julgranen jag någonsin sett downtown tillsammans med en karusell och alla affärer har julpynt, och ja det är väldigt mycket och väldigt stort, väldigt amerikansk alltså.

Men jag känner ingen julkänsla, ingen alls. När jag tänker hem på hur ni måste ha det hemma, med all snö, allt julbak, framför allt all gemenskapen med vänner och familj, då tänker jag på hur jag brukar känna varje år. Julstämningen. Och jag saknar den.

Jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket, att det inte skulle göra något att inte fira jul hemma. Att jag inte skulle känna mig påverkad, inte känna någon saknad. Jag var faktiskt glad över att slippa snön och kylan för en vinter. Och det är jag, idag insåg jag att det skiljer ca 25 grader på hur kallt ni har det hemma och hur "varmt" vi har det här.

Men sedan så har vi då regnet. För mig känns det helt overkligt att det är december nu, vädret här är fortfarande som en svensk höst, som det var hemma hos er för flera månader sedan. Och det är såhär det kommer vara resten av vintern. Det känns okej än så länge, lite tungt för jag är avundsjuk på julstämningen snön ger er där hemma som jag inte alls kommer att uppleva här, men ändå okej.

En stor anledning till att jag har 0 julkänsla tror jag beror på att vi inte ens kommer att fira jul, eftersom min värdfamilj är judar. Det ska bli spännande och intressant att fira Hanukka istället, men jag kan inte låta bli att sakna julpyntet, att ha en julgran och pynta den, julbelysning, ja allt sånt. Jag tror att alla au pairer längtar hem och saknar alla där hemma lite extra mycket ju mer julen närmar sig. Men som Rebecka sa idag, högtiderna här är så spännande, det är kul och intressant att få fira med sin värdfamilj på det amerikanska sättet. Att få vara med om en riktig amerikansk jul tror jag hjälper mycket med att inte sakna den svenska vanliga som man firat varje år i hela sitt liv lika mycket.

Men då är ju grejen just det, att jag kommer inte att fira en amerikansk jul. Jag kommer inte att fira någonting kring jul. Tanken på det nu, att jag skulle ha haft en helt vanlig dag, utan en endaste lite julsak på julafton får mig att inse att jag faktiskt skulle ha saknat julen. Det skulle nog inte varit lika lätt som jag trodde att det skulle vara.

Men, nu behöver jag inte känna så. I alla fall inte lika mycket. För jag kommer att fira en slags jul här i Seattle, en svensk/amerikansk, en annorlunda jul, med min svenska familj. Jag är så otroligt glad att vi bestämde att de skulle hälsa på över julen och inte i april som vi först tänkte. Det känns så himla bra att veta att de kommer att vara här, vi kommer att vara tillsammans på julafton, äta köttbullar och potatis, julgodis och pepparkakor, öppna julklappar. Vara tillsammans. Och det är ju vad julen is all about, åtminstone för mig.

Försöker i alla fall att få lite julstämning, tomteluvan är på och julkalendern uppsatt på väggen (perfekt sätt att få mig upp ur sängen på morgnarna har jag tänkt, och perfekt nedräkning tills min familj kommer och hälsar på eftersom de kommer den 24e!!!)