NEW WAY TO BE FRIENDS

Det är ganska ironiskt att jag just nu sitter och skypar med Rebecka, som bara bor 20 miles bort. Jag och Maja skämtar om att vi har ett långdistansförhållande för att vi oftast bara har tid att ses på helgerna och vi bokar skype-dater med varandra. Det är ironiskt för jag har svårt att hitta tid till att skypa med mina vänner hemma i Sverige. Men här sitter jag och skypar regelbundet med mina vänner som jag träffar minst en gång i veckan, ofta mer, och som bara bor 33 minuter bort med bil (för att vara exakt, 8 timmar och 27 minuter att gå för att vara ännu mer exakt) (till Rebecka alltså).

Det är ironiskt, tråkigt och jobbigt ibland. Det händer så många saker i både mitt liv, och mina vänner hemma i Sveriges, som vi missar. Jag antar att det är så att växa upp och flytta ifrån varandra. Man pratar inte varje dag längre, man berättar inte om alla de där små roliga sakerna som händer. Man vet inte allt om varandra längre. Vi är fortfarande lika bra vänner, men det är tråkigt att inte dela allting som händer i varandras liv som vi alltid har gjort.

Jag saknar mina vänner hemma i Sverige. Personer man står så nära, de som vet allt om mig, om vem jag är. Att inte bara kunna ringa när som helst på dygnet för att berätta något som hänt, det är jobbigt. Speciellt då det har varit en sån självklarhet förut.

Jag säger till mig själv ibland att det är bara så länge jag är här. När jag kommer hem så kommer allt vara som förut igen. Men jag har börjat inse att det kanske inte är sant. Det kommer inte att vara som förut igen. Mina bästa vänner kommer inte längre bo 10 minuter bort. De bor utspridda i Sverige. Vi kommer inte att träffas varje dag som vi gjort de tre senaste åren.

Det kommer inte att vara lika jobbigt som det är nu, det kommer inte vara någon tidsskillnad och vi kommer kunna ringa varandra när vi vill. Men det kommer aldrig att vara som det var. Den tiden är över och det är dags att hitta andra, nya sätt att fortsätta vara vänner på!