CHILL DAY

Har haft världens chillaste dag med tanke på att jag har haft E hela dagen, eftersom min värdpappa jobbar och han brukar i vanliga fall ha specialtime med E då hon itne har pre-school på torsdagar. Vi gick till Sarah redan vid 10 på morgonen och var där till klockan nästan var 3, och jag slutade halv 4, så i stort sett hela dagen spenderade vi där på playdate.

Playdates är veckans höjdpunkt för en au pair, verkligen! Det är som när man gick på högstadiet och en lektion blev inställd och man fick hål. Det är alltid "lättare" när en kompis till tjejerna kommer över efter skolan, de brukar oftast leka så bra tillsammans, har alltid kul och eftersom tjejerna är så pass gamla ändå så behöver inte jag göra så mycket. De vill verkligen inte leka med mig när det är en kompis här liksom.

Men playdates med andra au pair-vänner och deras värdbarn, som med Sarah och hennes, det är ändå de bästa! För då är både jag och barnen glada och har kul, det är inte bara E som fick umgås med en kompis, jag får också göra det. 

Barnen lekte jättebra tillsammans, så jag och Sarah kunde bara sitta och babbla och umgås. Sedan bakade vi pizza, barnen gjorde en egen och vi gjorde en, supergott och jätteenkelt att göra! Vi var som sagt där flera timmar, men tiden går fort när man har kul.

Efter jobbet idag hade jag min class som vanligt, ett jättebra pass idag igen. Mina ben är döda. Ska bli spännande att se hur det kommer kännas att åka slalom efter det här, som jag förövrigt är astaggad inför!! Just nu sitter jag i alla fall svettig och full i magen efter en god burrito, "jobbar" lite. Min värdpappa är ute och gör ärenden så jag sitter bara i köket och chillar så jag kan höra ifall tjejerna vaknar och behöver mig, inte så mycket till jobb direkt. 

Det är en tanke som ofta går igenom mitt huvud, hur otroligt chill jobb jag har ibland (speciellt dagar som den här då jobb-passen är oförskämt enkla och faktiskt roliga!). Eller överhuvudtaget, även om det inte är det lättaste ibland (ja det kan faktiskt vara riktigt jävla svårt att vara en au pair ibland. Tänk bara vilket ansvar jag har, säkerhet, uppfostran, jag har ett sånt otroligt stort inflytande på barnen. För att inte tala om de dagarna då allt bara går fel, barnen är på ett hemskt humör och man befinner sig i ett annat land och bara vill åk hem.), jämför jag ändå med ett jobb jag kunde haft hemma i Sverige så är mitt så otroligt bra.

Här får jag leka på mina arbetspass, jag får vara ute i solen, åka och göra roliga saker som gå på zoo. Jag har ett gratis boende och får äta hur mycket jag vill varje dag, gratis även det. Jag får uppleva så otroligt mycket saker, speciellt på min fritid, men också tillsammans med min värdfamilj. Både saker vi gör som jag får vara en del av, men också relationen. Man ger och får till varandra. Relationen till tjejerna är nog bland det finaste jag får här i USA.

Och plus på allt det här som jag får, gratis, får jag också betalt! Det är inte supermycket, men det är bra mycket mer än vad jag fick när jag pluggade. Och för det jobb jag gör, och allt jag får gratis genom att göra det, är det riktigt bra betalt måste jag säga. Ibland kan jag tänka att jag har ett fruktansvärt tufft jobb med ett stort ansvar, det är inte alltid lätt. Men jag måste säga att jag verkligen älskar mitt jobb!

ROUGH MORNING

PUH med stora bokstäver. Vilken morgon jag har haft! Började jobba kl 6 för att min värdpappa åker till jobbet då och min värdmamma skulle åka till flygplatsen halv 7. Kl 7 hade taxin fortfarande inte kommit så vi väckte tjejerna och försökte få upp dem ur sängen och in i bilen så vi kunde skjutsa henne till flygplatsen istället. Efter mycket om och men kommer vi iväg, bara för att möta taxin tre blocks bort. Stannar till vid vägkanten och hon hoppar över till taxin, 45 minuter senare avfärd än beräknat. Men jag tror hon hann med flyget, stressat var det i alla fall!

Var ganska svårt att lugna ner tjejerna efter det också, så det blev ganska stressigt och tjafsigt hela morgonen, men det kunde ha gått mycket värre, om vi hade behövt skjutsa henne hela vägen till exempel! Nu kan jag i alla fall varva ner lite, har 6 timmar ledigt idag igen för E är på playdate. Ska göra lite tvätt och sånt, kanske går på gymmet. Det är regn och jättetjock dimma ute, kunde inte ens se toppen av Space Needlen. Man tappar liksom lusten att hitta på något när vädret är som det är. Längtar supermycket tills helgen, ska bli så kul att åka slalom, umgås med familjen och Maja, vara uppe i snön!

Det riktigt kliar i fingrarna på mig då jag är så sugen på att införskaffa mig en ny skidjacka, har ett bra ställ hemma i Sverige men den ville jag inte släpa hit för att använda nån gång, skulle bli massa extra att släpa hem bara. Mamma tog med sig ett gammalt skidställ till mig när de var här över jul, så kan jag bara lämna kvar det här eller slänga det när jag åker hem till Sverige igen, det är inget jag behöver släpa hem igen, men tycker det är jättefult och inte alls så bra. Man blir så sugen på att köpa alla sånna kläder och saker som är dyrt hemma när man är här, du får märkeskläder i USA för ett så mycket bättre pris. Men det finns mycket man vill köpa och ännu mer man vill göra, så det gäller att hålla o pengarna, vilket är svårt!

Mina ben är förövrigt döda efter en jättebra class på colleget igår. Den nya läraren är super, även fast jag tyckte om den gamla minst lika mycket. Den här kör mer på fokuserad styrka och intensivare kondition, vilket jag tycker är kul. Men åh så jag börjar sakna fotbollen hemma i Sverige. Laget, träningarna, fotbollen i sig, att ha något att sikta på en match eller en cup. Man tränar för en anledning, och för att det är så sjukt mycket roligare att träna fotboll än någonting annat! När jag tänker på hur det kommer att vara att komma hem till Sverige igen, vilket man funderar över på lite då och då, hur det kommer vara, vilka man kommer träffa, vad man komma göra, speciellt vad man kommer äta haha, i alla fall så brukar jag då också tänka på hur det kommer vara att få gå på en svensk fotbollsträning med mitt lag hemma igen. Den dagen, den lyckan!!

MISSING GOSSIP GIRL

what's on my mind at the moment,

too bad GG is over....

THE FIRST PAGE OF THE SEATTLE TIMES

Igår hände något roligt! Min värdpappa gav mig tidningen och där på första sidan är en bild på min och Rebeckas flagga som vi gjorde på Gumwall! Det var ett reportage om väggen som turistattraktion och så stod det att det bland annat fanns en svensk flagga i tuggummi där på väggen. Så kul att kunna säga att det var vi som gjorde den! Flickorna tyckte det var jättehäftigt, när min värdmamma kom hem ropade dem "Malin is in the newspaper!" haha inte riktigt sant försökte jag förklara, ingen vet att det är jag och Rebecka som gjort den. Men de hävdar fortfarande att jag var i tidningen igår, haha

Ni kan läsa artikeln och bläddra till bilden här om ni vill! Tror jag ska sno tidningen idag och spara första sidan på den, fint minne!

SO MUCH HAS CHANGED

Igår fyllde min lillasyster 18 år. Jag kan inte förstå att hon reda är så stor. Det var ju alldeles nyss jag själv fyllde 18 känns det som. Första besöket på krogen, ta körkortet. Det känns som en evighet sedan, samtidigt som det känns som att det var igår.

När jag fyllde 18 år var mitt liv helt annorlunda jämfört med hur det ser ut nu. Jag bodde i Sverige, gick på gymnasiet, hade inget körkort, körde moppe, hade pojkvän, spelade fotboll, umgicks med andra vänner än jag gör idag, hade en familj istället för två, visste inte vad jag skulle göra efter studenten. Jag hade en helt annan syn på livet, och jag var inte en lika glad, positiv och utåtriktad person som jag är idag.

Tiden mellan min 17års dag och 18årsdag var nog den jobbigaste perioden i mitt liv. Väldigt mörk. När jag såg på min framtid då såg den ut som jag alltid har tänkt mig så länge jag kan minnas. Jag ville vara duktig i låg- och mellanstadiet, så jag kunde få bra betyg på högstadiet, så jag kunde söka in på ett bra gymnasium, få höga betyg där så jag kunde söka in på en bra högskoleutbildning så jag kunde, utbilda mig till något fint, jobba med ett välbetalt jobb, hitta den rätte, skaffa familj, jobba, livet ut. Det är liksom så jag alltid har tänkt. När jag fyllde 18 år fanns det inte på kartan att jag inte skulle fortsätta plugga efter gymnasiet, det var självklart för mig. Jag ville inte ta ett sabbatsår, jag ville inte jobba eller göra något annat. Resa har jag alltid velat göra, men pengar till att bara resa runt ett par månader fanns inte. Jag skulle gå på universitetet, frågan var bara vilken utbildning.

Det är otroligt hur mycket jag har ändrats. Ibland undrar jag om vissa personer hemma ens skulle känna igen mig, jag är en annan Malin idag än jag var för två år sedan. Den personen mina vänner från högstadietiden tror jag är, hon finns inte längre. Visst, folk förväntar sig att man ska vara en viss person, personen man var då. Och när man förväntar sig att se det, då är det också det man ser. Vid första anblicken. Men tar man sig tid att se efter noggrannare, bortom förväntningarna, så är det ganska självklart. Ingen av oss är personerna vi var på högstadiet, inte heller längre de vi var på gymnasiet. Det går fort att förändras. Det tar längre tid att inse att personen man tror att man känner, inte längre finns där, även om hon på utsidan ser likadan ut som innan.

Var jag vill komma med allt det här som bara rann ur mig när jag började tänka tillbaka är att jag har förändrats. Varenda liten del av mig ser annorlunda ut nu jämfört med för 2 år sedan. Jag är ett bättre mig idag. Starkare. Modigare. Gladare. Bättre. Och det är jag stolt över, och glad.

Måste jag ens nämna att det var jättetråkigt att inte vara hemma och få fira henne igår? Att inte få vara med på hennes första utgång. Vara där och först supa ner henne och sedan vara där och ta hand om min lilla lillsyster så ingenting dåligt händer. Det känns så himla konstigt att inte kunna ta på mig den rollen, att vara den storasyster jag vill vara, för att jag inte är där, för att jag är här på andra sidan jordklotet. Man missar så mycket. Hon är ändå stor nu, nästintill vuxen liksom. Men ändå missar jag saker, så många saker som händer hemma som jag vill vara med om, dela med henne.

Och det gäller inte bara henne, utan alla andra hemma också. Mitt systerbarn Julia går igenom en väldigt svår period nu, jag önskar att jag var där, även om det inte finns något jag kan göra bara få ge henne en kram. Min minsta kusin Ragna var bara en liten nyfödd plutt när jag lämnade Sverige, nu ser jag foton som min morbror lägger upp på Facebook där hon står upp själv. Mina kusiner, Felix och Linus, farfar gick bort innan jul. Jag missar så mycket som händer hemma, jag finns inte där för dem. Det är jobbigt, verkligen. 

Men min värdpappa fyllde också år igår så fick fira någon i alla fall! Jag och tjejerna skrapade ihop ett stort och riktigt fint paket till honom måste jag få säga!!

SUNSHINE IN THE RAIN

(yeeeesss jag har fortfarande Internet, peppar peppar!!) det var allt jag hann skriva igår kväll när jag kom hem innan det dog igen, haha det är ju nästan som att någon driver med mig! Eller så glömde jag att ta i trä.

Nu sitter jag i alla fall på ett café, dricker en latte och får äntligen lite Internet-tid. Satt just och funderade på att det här är något jag kommer sakna när jag kommer tillbaks till Sverige. Här i USA är det inget konstigt att gå till ett café själv, sitta och läsa en bok eller framför allt sitta med laptopen. Hur ofta är det någon som går själv till ett café hemma i Sverige? Där är det väl inte ens en garanti att caféerna har gratis WiFi i Sverige? Här är det nästan en självklarhet, i stort sett alla allmänna ställen har det.

Det är i alla fall jättemysigt att sitta på ett café, en fönsterplats med en varm latte, musik i öronen, omgiven av folk men samtidigt ensam. Pricken på i hade varit en av de där goda muffinsen borta vid disken, men känns bra att kunna motstå, hehe!

Annars då, livet rullar på. Regnet börjar ta på krafterna. Man är som i en evighetslång höst som aldrig tar slut. Längtar väldigt mycket till sommaren nu! Det känns som att det kommer ge så många fler alternativ till saker att göra, och framför allt kommer man känna sig mycket gladare och inspirerad till att göra saker. Men samtidigt, det kan vara ganska skönt att ha en ursäkt till att spendera en morgon eller kväll med en film i sängen (om man har Internet dvs! Annars måste man gå till Redbox två blocks bort i REGNET och hyra en film, då är det inte lika kul längre)

Men jag har lite roliga saker att se fram emot den närmsta tiden också, även om de flesta planerna som smids just nu handlar om sommaren. Till helgen åker jag med min värdfamilj till Snoqualmie, en skidort en timme bort, tillsammans med några andra barnfamiljer för att åka skidor över helgen. Jag tar med mig Maja, så vi åker sälva på fredag kväll och åker hem på söndag kväll. Ska bli himla kul att åka lite slalom, trots att jag inte är en så värstingåkare som Östersundsbon Maja!

Helgen efter det ska jag på Cirque de Soleil med Johanna och hennes kompis, ska bli spännande! Sedan är det några små roliga saker som händer, sånt man får se fram emot när vardagen känns trist. Nästa stora sak som är nästan helt spikad blir Vancouver i mars.

Lite solsken såhär i regnet!

MY WEEKEND

Jag är så less på Internetet nu, det fungerar på alla andra datorer i huset, utom på min. Det går fram och tillbaks, ibland har jag mottagning men oftast har jag ingen alls. Det är så hemskt för då känns det som att jag inte har någon kontakt med omvärlden alls, eller ok jag har ingen kontakt med Sverige rättare sagt.

Men jag har lyckats hålla mig sysselsatt utan Internet. I fredags kväll var jag på gymmet med Sarah sedan rullade vi ner till bion här på QA för att möta upp Johanna, Annalena, Natasch och några fler, men de som skulle åka från Capitol Hill missade bussen, så det blev bara jag, Sarah och Johanna. Filmen var jättebra, vi såg the Silver Linings Playbook och åt nötter (min och Rebeckas tävling är igång igen! Har uppehåll den 14e februari, hehe! Fram tills dess är det noll onyttigt som gäller!)

Började lördagen med pannkaksfrukost hos Johanna, svenska pannkakor, de blev sååå goda! Var lite svårt i början att steka dem, det är så svårt med värmen på gasolspisarna de har här i USA men efter ett par stycken flöt det på bra.

Efter det skulle vi åka till U-district men allt blev bara kaos med bussar och så skulle jag börja jobba kl 5 så vi hann åka dit, byta buss och åka hem igen.. Jag jobbade, Maja kom hit så fick lita hjälp med nattningen sedan satt vi och drack te, pratade och bara umgicks. Jag vann över henne i kortspel och så såg vi film, eller jag såg, Maja somnade hehe

Idag åkte vi till Scandinvin Specialties för hon skulle köpa marsansås och vi köpte båda kaviar såklart! Sedan åkte vi på Fred Meyer och ajg köpte en sportbag som jag faktiskt inte har haft någon här, så nu kan jag äntligen packa med mig kläder till gymmet på ett bra sätt, och så köpte jag ett par träningsshorts också.

Nu ska jag på gymmet om ett tag sedan möta upp Rebecka på Starbucks ikväll. Ganska skönt att inte jobba en söndagkväll, känner mig redo för veckan nu när jag är helt och håller frisk igen och har börjat äta ikapp mig så har fått lite energi.

Och precis lagomt till att jag skulle publicera det här inlägget idag mitt på dagen så dog Internetet igen efter att ha varit igång i ca 20 min. Kul! Så publicerar det nu 20 timmar senare..

 steker pannkakorrrr

Avslutade söndagskvällen i Kerry Park med Rebecka

Det är nästan som att det är ett skämt (som inte är roligt). Internet hann dö IGEN innan jag publicerade detta, så nu har det gått 30 timmar sedan jag skrev det här.. Och jag har inte kunnat skriva något nytt inlägg eftersom jag inte haft internet, så allt jag velat blogga om idag och igår har jag inte kunnat göra! Nu ska jagpå gymmet och jag hoppas det fortfarande fungerar när jag kommer hem för jag börjar bli lite less nu..

NO INTERNET, AGAIN!

Jag har inte försvunnit, bra haft problem med internet de senaste dagarna så har inte kunnat varken blogga, facebookat, twittra eller någonting annat! Igår bytte vi modem för andra gången på en vecka typ, och idag fungerade det inte på hela dagen. Men nu hoppas jag att turen håller i sig.

Det har inte hänt något superspännande. Jag jobbade första dagen igår sedan min sängliggande-period, kort dag med bara E så det gick bara bra! Vi läste böcker, pysslade och bara myste. Faktiskt skönt att vara tillbaka, det märktes verkligen hur mycket tjejerna har saknat mig, och jag kände hur mycket jag saknat dem med. Mina värdföräldrar är glad att jag är tillbaks också, tillbaks till vardagen.

Gick på min klass igår kväll för vi har fått en ny lärare. Det var bra men jag orkade verkligen ingenting, körde alla övningar i halvfart och stannade för att vila nästan hela tiden. Känns att min kropp kommer behöva ett tag att återhämta sig efter det här, är inte van att inte äta på flera dagar. Men jag kör på med ett besök på gymmet nu ikväll!

Idag har varit en ovanligt lugn fredag. E hade playdate hos en kompis så jag hämtade henne efter jag hämtade A på skolan, vid 4 alltså. Så jag hade en paus på 6 timmar idag, från halv 10 till halv 4. Sjukt länge! Kunde ha fått hur mycket som helst gjort. Nu vilade jag bara, tog igen lite tvätt och städning osv. Men tänk, att nästa år när E börjar kindergarten då ser varenda dag ut såhär för au pairen som är här då. Ca 25 timmar i veckan räknade min värdmamma ihop lite snabbt, med 6 timmar ledig över dagarna varje dag. Det låter ju inte helt fel om jag ska vara ärlig. Frågan är ju bara vem au pairen är då. A utbrast "You should stay for another year Malin, then you hardly wont have to work anything at all! And I really want you to stay" 

Om två dagar har jag gjort bort 5 månader, kan ju inte undvika att det snart är dags att börja fundera på antingen hemresan, eller om jag vill stanna kvar här. Ärligt talat så känns inget av valen självklara just nu.

Tjejerna, eller speciellt E, verkar vara i en period nu då hon funderar väldigt mycket på det här med att jag ska åka hem. Hon pratar mycket om det, frågar "kommer du vara här när du fyller år? Kommer du vara här i sommar? Kommer du vara här när jag fyller 6? Kommer du vara här för det och det.." Och jag får väldigt mycket saker och teckningar som hon har gjort och som hon säger att jag ska ta med hem till Sverige så att jag ska tänka på henne då.

Just nu vill jag bara leva och njut och inte fundera på det än. Känns ändå så långt borta, även om det närmar sig allt fortare och fortare. Jag får ta det beslutet när den dagen kommer, och det är inte idag!

SAN FRANCISCO 3

Vaknade på söndagsmorgonen, pigg och utvilad! Vi cyklade iväg till en park och hade en vacker picknick där, mat har aldrig smakat så bra efter en dag utan.

Men säg den lycka som varar. Vi cyklade vidare förbi huset i tv-serien "Huset fullt" eller "Full House" som jag och lillsyrran alltid brukade se på när vi var mindre! Sedan rullade vi vidare mot Golden Gate Park som var den största parken jag någonsin sett, undantag för Central Park i New York då. Vi cyklade igenom hela och stannade lite och och såg den vackra naturen, en modellbåttävling, dans, bisonoxar haha ja det fanns allt möjligt! Det bästa var att i stort sett hela vägen från parken där vi hade frukost och genom hela Golden Gte Park var det bara nerför! Så vi rullade i stort sett hela förmiddagen.

Väl ute ut parken var vi framme på stranden och jag började må sämre igen.. Vi satt där på en mur och njöt av utsikten och livet, vilade lite innan vi gick vidare till ett utsiktställe och gjorde lite vandring nedför en klippa och igenom en grotta. Vi hade tänkt åka till en annan strand också men insåg att jag inte skulle kunna ta mig någonstans alls, var alldeles svimfärdig och kunde inte äta. Så vi rullade tillbaks till stranden där vi satt och bara njöt av varandras sällskap tills solen gick ner. Åh så vackert.

Vi tog bussen hem, som tur är har dom cykelstöd på bussarna här i USA så man kan ställa på cykeln där och åka buss, för jag hade inte orkat tagit mig hem annars. Det var en väldigt jobbig bussresa, jag satt och planerade hela tiden hur jag snabbt skulle kunna ta mig ut därifrån ifall jag behövde spy, haha.. kul.

Tillbaks på hostelet bestämde vi oss för att beställa hem lite mat, jag fick i mig några tuggor nudlar och kyckling. Så tråkigt att det fanns fler ställen vi hade planerat att se men som inte blev av pga att jag mådde så dåligt.. Tycker mest synd om Rebecka som missade allt det pga mig. Creds till henne som lyckats stå ut med mig och min klagomål hela helgen!!

På måndag morgon cyklade vi till Lombard Street, världens kurvigaste backe.

Sedan åt vi frukost på IHOP och det valet ångrade jag så innerligt resten av dagen. Det är ingen bra idé att trycka i sig 4 pannkakor efter att inte ha ätit nånting på två dagar, speciellt inte om man inte är riktigt frisk heller. Efter det låg jag på en bänk och mådde pyton medans Rebecka tog en tur på pier39 igen eftersom vi var alldeles där i närheten. Vi lämnade tillbaks cyklarna och så tog vi kort i en fotoautomat som minne! "Nu måste du anstränga dig till att se glad ut i ett par minuter i alla fall Malin"

Vi hade tänkt hinna med att åka till ett annat ställe också innan vi åkte hem, men vi åkte till flygplatsen istället och var där jättetidigt..

När det var middagsdags fick jag i mig ett par tuggor hamburgare, sen var det kört. Skämtade bort det med Rebecka och sa att nu kan jag check för en till sak jag gjort i San Francisco: spytt! Det är det inte alla som har gjort! Måste jag ens säga att flygresan hem var hemsk?

Snälla värdföräldrar som jag har så hämtade min värdpappa mig på flygplatsen med bilen. Sedan slog jag huvudet mot kudden och njöt av att vara tillbaks i min egna säng igen. Hem ljuva hem

RUTTNAR BORT I SÄNGEN

Jag jobbar inte idag heller. Låg i sängen hela dagen igår och fick bara i mig lite kefir och flingor mitt på dagen och efter det mådde jag illa i flera timmar.. Så hade verkligen ingen energi till att jobba. Men idag mår jag bättre! Har varit uppe och ätit lite frukost och det kändes bra. Ligger fortfarande i sängen dock, men inte konstigt då jag inte ätit på flera dagar, min energi ligger på minus. Men siktar på att jobba imorgon, hur som så måste jag iväg på min klass imorgon kväll vare sig jag orkar träna eller inte för vi har fått en ny lärare. Tänk vad mycket som händer i världen medans jag ligger här i sängen och ruttnar bort. Ne, nu vill jag må bra igen!!

BECKA AND THE PIG

Jag har nog världens finaste vänner! Rebecka har lyckats uttrycka vår vänskap på ett så perfekt (och roligt) sätt så jag grät när jag läste hennes blogginlägg. Vet inte om det är lika roligt för alla er andra som inte varit med om allt vi varit med om, men jag hoppas alla fina bilder lockar fram ett leende i alla fall! Klicka här för att läsa det på Rebeckas blogg.

SAN FRANCISCO 2

Som jag skrev i måndags så vaknade jag supertidigt på lördagen med magont från helvetet som inte släppte förrän efter 4 timmar. 4 plågsamma timmar i ett kallsvettandes vakendrömmande tillstånd bredvid en sovstock. Kl 10 lyckades jag tvinga mig upp ur sängen och vi tog bussen till pier 39, den kända piren i San Francisco, det var jättemysigt där med massa butiker och restauranger och självklart de kända sjölejonen! Sakta men säkert började jag må lite bättre, men bara tanken på mat fick mig att vilja spy.

Efter att ha lekt turist där tog vi oss vidare till stället där vi skulle hyra cyklar och sedan påbörjade vi vår cykeltur som gick längs vattnet, genom fina parker och stränder fram till Golden Gate Bron, som vi cyklade över! Hur häftigt låter inte det!? Och det var det också! Det är så sjukt när jag tänker efter vad jag får uppleva och göra här i USA. Jag har cyklat över Golden Gate Bron som jag har sett så många gånger i filmer och på tv sedan jag var liten. Aldrig att jag hade kunnat föreställa mig då att jag skulle cykla över den som 19-åring.

 

Vi gjorde fler pauser på vår cykelresa, mest för min skull eftersom min energi låg på minus men bara en liten brödbit i magen som jag lyckades få i mig på vägen. 

När vi väl korsat bron tog vi lite fina bilder och fortsatte till en by i närheten. 

Ungefär där slog det till på riktigt för mig och jag ville bara dö. Då väntade en tur med färjan. Den tillbringade jag bokstavligt talat med att ligga på golvet och sova. Ja folket kollade konstigt på mig men nej jag brydde mig verkligen inte då, det var så hemskt alltihop. Rebecka fick i alla fall se en vacker solnedgång. Färjans golv var gråsvart.

Plågan var inte över när vi kom i land dock, för då skulle vi ta oss hem till hostelet igen. Det var omöjligt som jag mådde, tänkte att lite mat så kanske jag mår bättre. Så vi gick på McDonalds! Men det var omöjligt att äta, har aldrig känt så förut, det gick bara inte att äta. Fick i mig en nuggets på tiden det tog Rebecka att äta hela sitt meal.

Väl tillbaks på hostelet kunde jag inte ens få upp cykeln för trapporna utan min fina vän fick släpa båda stackarn! Jag stöp direkt i säng. Somnade vid 7 och sov en timme. Sedn gick vi och la oss för natten klockan 9 och väckaren ringde 9 morgonen efter, 12 timmars sömn, välbehövligt!!