Jag har inte försvunnit, bra haft problem med internet de senaste dagarna så har inte kunnat varken blogga, facebookat, twittra eller någonting annat! Igår bytte vi modem för andra gången på en vecka typ, och idag fungerade det inte på hela dagen. Men nu hoppas jag att turen håller i sig.
Det har inte hänt något superspännande. Jag jobbade första dagen igår sedan min sängliggande-period, kort dag med bara E så det gick bara bra! Vi läste böcker, pysslade och bara myste. Faktiskt skönt att vara tillbaka, det märktes verkligen hur mycket tjejerna har saknat mig, och jag kände hur mycket jag saknat dem med. Mina värdföräldrar är glad att jag är tillbaks också, tillbaks till vardagen.
Gick på min klass igår kväll för vi har fått en ny lärare. Det var bra men jag orkade verkligen ingenting, körde alla övningar i halvfart och stannade för att vila nästan hela tiden. Känns att min kropp kommer behöva ett tag att återhämta sig efter det här, är inte van att inte äta på flera dagar. Men jag kör på med ett besök på gymmet nu ikväll!
Idag har varit en ovanligt lugn fredag. E hade playdate hos en kompis så jag hämtade henne efter jag hämtade A på skolan, vid 4 alltså. Så jag hade en paus på 6 timmar idag, från halv 10 till halv 4. Sjukt länge! Kunde ha fått hur mycket som helst gjort. Nu vilade jag bara, tog igen lite tvätt och städning osv. Men tänk, att nästa år när E börjar kindergarten då ser varenda dag ut såhär för au pairen som är här då. Ca 25 timmar i veckan räknade min värdmamma ihop lite snabbt, med 6 timmar ledig över dagarna varje dag. Det låter ju inte helt fel om jag ska vara ärlig. Frågan är ju bara vem au pairen är då. A utbrast "You should stay for another year Malin, then you hardly wont have to work anything at all! And I really want you to stay"
Om två dagar har jag gjort bort 5 månader, kan ju inte undvika att det snart är dags att börja fundera på antingen hemresan, eller om jag vill stanna kvar här. Ärligt talat så känns inget av valen självklara just nu.
Tjejerna, eller speciellt E, verkar vara i en period nu då hon funderar väldigt mycket på det här med att jag ska åka hem. Hon pratar mycket om det, frågar "kommer du vara här när du fyller år? Kommer du vara här i sommar? Kommer du vara här när jag fyller 6? Kommer du vara här för det och det.." Och jag får väldigt mycket saker och teckningar som hon har gjort och som hon säger att jag ska ta med hem till Sverige så att jag ska tänka på henne då.
Just nu vill jag bara leva och njut och inte fundera på det än. Känns ändå så långt borta, även om det närmar sig allt fortare och fortare. Jag får ta det beslutet när den dagen kommer, och det är inte idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar