VACATION WEEK NO 1

Den bästa kramen på länge
Var otroligt kul att få åka och överraska dem på flygplatsen, de blev så förvånade!

Tisdag 25e december: Det var så konstigt det här med julen i år. Medans det fortfarande var den 23e här hos oss vaknade ni upp på julaftonsmorgonen den 24e hemma i Sverige. Medans jag låg och sov på natten kollade ni på Kalle Anka.  Så när jag vaknade den 24e så kändes detr ändå inte som att det var något speciellt, det kändes inte som julaftonsmorgonen, ni hade ju redan haft den. Och ju senare morgonen blev desto konstigare blev det av att läsa alla statusuppdateringar om julaftonskvällarna hemma i Sverige, medans ag själv hade en vanligt dag här i USA eftersom de firar den 25e. Vi gjorde också det, min svenska familj och jag. Det kändes otroligt att ha dem här när vi vaknade på morgonen den 25e. Och vad som var ännu otroligare var att Safeway var öppet så vi kunde åka dit och handla lite "julmat". Lyckades få ihop saker som potatis, köttbullar, små korvar som fick agera prinskorvar, sill, rökt lax, och så hade mormor med sig saker som bröd och julgodis. Och jag och Johanna hade ju bakat massa också, så det blev ändå mycket julmat ändå, gott var det!

Under dagen promenerade vi runt Queen Anne och jag visade dem runt lite. Efter middagen bytte vi julklappar. Jag blev så glad över mina, speciellt av vad jag fick av Moa och Lucas vilket ni kan se här nedanför

På kvällen spelade vi kort och sedan tog jag med mig mamma, pappa och mormor och åkte till Ravenna för att gå igenom Candy Cane Lane, vilket är ett kvarter med hus som dekorerar jättemycket inför jul med massa belysning och så, och det älskar de, speciellt mamma och mormor. Så det var en höjdare, att se lite riktigt amerikanskt julpyntade hus. Vi åkte vidare till ett annat område också och var inte hemma förrän sent så det var bara att hoppa i sängen när vi kom hem.

Onsdag 26e december:Visade dem downtown, blev en hel del shopping, speciellt för moa och speciellt på Forever21 vilket inte var så förvånande! Sedan visade jag även gumwall, pike place market, första starbuckset och allt sånt. Har gjort alla "turistiga" saker man måste göra när man kommer till USA, typiska butiker man måste besöka som Target, mat man måste äta som pannkaksfrukost på ett diner osv.

Vi hade middag på Cheesecake Factory (såklart), vilket var en höjdare (såklart)! Sedan åkte vi hem och bara umgicks.

Torsdag 27e - Lördag 29e december: Roadtrip (skriver om den i ett annat inlägg för annars blir det här så otroligt långt)

På lördagen efter roadtripen åkte vi först hem för att träffa min värdfamilj för första gången. Ska jag vara ärlig var jag lite nervös innan. Inte för att de inte skulle komma överrens eller något sånt, utan över själva grejen. Att mina två liv helt plöstsligt skulle slås ihop. Att presentera mina två familjer för varandra, att se dem sitta tillsammans i soffan och prata, det var så overkligt på något sätt. Men samtidigt, så självklart. Jag kan inte förklara, det var i alla fall jättelyckat och det kändes så bra att ha dem där tillsammans.

Mitt på dagen åkte vi ner till downtown för att de skulle få träffa ett par av mina vänner här, Maja, Johanna och Rebecka. Vi tog en fika på Starbucks. Sedan tog jag familjen till Seattle center och kikade runt lite där. På kvällen gick vi ut och hade middag med min värdfamilj på en grekisk restaurang, jättegott var det!

Söndag 30e december: Vi tog färjan över till Bainbridge Island, första gången för mig faktiskt. Hade tur med vädret och fick en solig promenad genom "downtown" där, vilket var en gata med massa mysiga butiker.

På kvällen följde vi med min värdfamilj till en trädgård som var skapad av ljus, jättehäftigt! (och ja jag börjar bli less på att skriva som ni ser, väldigt kortfattat)

Något som jag tyckte var jättekul under tiden min familj var här var att alla, men speciellt Moa, kom E och A så nära. De ville att hon skulle hjälpa att göra dem iordning för sängen varje kväll och när de åkt hem sa dem att de önskade att Moa kunde bli deras nästa au pair, haha, så söta!

Och något annat som var jättekul var att Moa och Lucas bodde nere i källaren här med mig alla dagarna, medans reseten av familjen bodde på ett hotell nere på Lower QA, så jag fick vara med Moa tills vi gick och la oss på kvällarna. Det var helt fantastiskt, precis som att vara hemma igen. Visste inte att jag saknade henne så mycket, vår sjuka humor och alla skämt som bara vi förstår. Älskar att bara ligga och skratta med henne, min fina syster. Är det något jag saknar här borta mest av allt, så är det henne.

Måndag 31 december: Min första arbetsdag efter min semestervecka, men för att vara exakt, efter att ha varit ledig i 12 dagar. Och ingen mjukstart heller, ett 10-timmars pass med båda tjejerna. Gick alldeles för lätt! Vi spenderade morgonen med Moa och Lucas (som gjorde mitt jobb med borstning av tänder och hår osv, hehe) och sedan åkte vi ner till Seattle Center, hade lunch och så var vi resten av dagen på Settle Children's Museum och lekte i flera timmar.

Varje heltimme ringde de in det nya året i länder i de olika tidszonerna. Så klockan 3 var det dags för Sverige (enligt dem Frankrike, men vi sa Sverige). Det kändes så konstigt, och ju mer jag började tänka på det, att just nu står mina vänner hemma i Sverige utomhus i snön, iklädda partyklänningar och med en flaska champange i handen, redan jättefulla, och räknar ner och kollar på fyrverkerierna. Och här står jag med E i famnen och A i handen, på ett barnmuseum i Seattle ,mitt på dagen. Kunde inte låta bli att få en tår i ögat och känna mig lite ledsen precis som alla skrek Happy New Year!

Men då ger A mig en kram och skriker Gott nytt år i Sverige Malin!! Och så gör självkartt E likadant. Så dår står jag där istället på knä med två fantastiska små tjejer som jag älskar så mycket i en stor mysig kram. Då fick jag ett par till tårar i ögonen, men av lycka.

Nyårskvällen var så konstig. Jag hade aldrig trott att jag som 19 åring skulle fira nyår nästintill nykter, men det gjorde jag. Drack bara lite cider och så champange vid tolvslaget. Jag slutade jobba kl 5 pm, då var det duscha och byta om som gällde för jag hade bokat bord på en restaurang med familjen kl 7. När vi kom dit hade de strulat till det så slutade med att vi fick sitta i ett "room in the back" helt själva. Det var inte så kul, men åtminstone fick vi vara tillsammans hela familjen.

Efter det gick vi hem till mig och spelade lite kort, väntade på att kockan skulle närma sig 12. Strax efter 11 kom Johanna över och så gick vi till Kerry Park, som var proppat med folk. Jag visste att det skulle vara mycket folk där, men inte så mycket som det var. Vi lycakdes hitta en hyfsat bra ställe nere i slänten i alla fall och där stod vi när fyrverkerierna gick av. Och vilka fyrverkerier! De bästa jag någonsin sett, och de längsta, trodde aldrig de skulle sluta. Och så skålade vi in det nya året. Jag och Johanna stannade i Kerry Park, satt under en filt, drack champang, pratade, kollade på utsikten och på folket. Vilken härlig start ändå, konstig, annorlunda, men bra. Kände inga tvivel alls när jag sa att det här året kommer att bli awesome!

Tisdag 1 Januari: Vi åkte upp i Space Needlen och hade sån otroligt tur med vädret! Hela första tiden min familj var här så regnade det, mycket, mer än vanligt. Men som tur var så fick vi se lite sol sista dagarna, och tisdagen var den bästa dagen vi kunde ha åkt upp i Space Needlen, utsikten var fantastisk. Man kunde se alla bergen. Det var nog inte förrän nu som de verkligen förstår hur mycket jag älskar den här staden, det är så vackert när solen skiner. Längtar till sommaren.

Sedan spenderade vi resten av dagen i downtown, de shoppade de sista grejerna de ville köpa, gick till parken vid Pike Place Market och såg solen gå ner. Sedan åkte vi hem för att ha sista middagen med min värdfamilj, det blev mexikanskt här hemma!

På onsdag morgon var det dags att säga hej då. Jag klev upp för att jobba kl 7, efter att ha släppt av E på kamp så följde jag med Moa och Lucas ner till downtown där vi mötte upp mamma, pappa och mormor. Tog dem till Westlake station för att säga hej då när de hoppade på lightrailen till flygplatsen. Det var inte lätt. Men nu är de hemma i Sverige igen. Kan knappt fatta att de varit här.

Och jag kan knappt fatta att det är såhärdet ser ut hemma!