HOMESICKNESS

Idag gjorde jag mitt första telefonsamtal hem till Sverige. Min farmor fyllde år och åh så glad hon blev att få prata med mig för första gången på fyra och en halv månad (hon har inget internet så kan alltså inte skypa med henne), och det blev jag med. Det var verkligen höjdpunkten på min dag,kanske på hela veckan, men det gav mig också lite hemlängtan. Önskar att jag kunde vara hemma och fira henne. Min största rädsla är att något ska hända någon som jag älskar hemma i Sverige, att de ska bli sjuka eller gå bort, och att jag inte är där och får säga hej då.

Sedan jag lämnade Sverige har min farmor nästan tappat sin syn helt. Det slog mig att helgen innan jag åkte, det var nog sista gången hon såg mig. Det känns tungt att inse det. Men jag längtar efter att få se henne igen och krama om henne, även om hon inte kan se mig kan hon i alla fall fortfarande höra mig.

Det kommer ibland, stunder, timmar eller dagar av hemlängtan. Jag har inte haft det så mycket än, men idag kom det ett par timmar. Men det är svårt att längta hem när jag har det så bra här och inte vill lämna det. Men hemma kommer ändå alltid att vara hemma, den dagen jag väl kommer hem kommer det att kännas bra. Men den dagen vill jag inte ska komma än på ett tag!

farmor, jag och mormor på min studentdag