SAN FRANCISCO 2

Som jag skrev i måndags så vaknade jag supertidigt på lördagen med magont från helvetet som inte släppte förrän efter 4 timmar. 4 plågsamma timmar i ett kallsvettandes vakendrömmande tillstånd bredvid en sovstock. Kl 10 lyckades jag tvinga mig upp ur sängen och vi tog bussen till pier 39, den kända piren i San Francisco, det var jättemysigt där med massa butiker och restauranger och självklart de kända sjölejonen! Sakta men säkert började jag må lite bättre, men bara tanken på mat fick mig att vilja spy.

Efter att ha lekt turist där tog vi oss vidare till stället där vi skulle hyra cyklar och sedan påbörjade vi vår cykeltur som gick längs vattnet, genom fina parker och stränder fram till Golden Gate Bron, som vi cyklade över! Hur häftigt låter inte det!? Och det var det också! Det är så sjukt när jag tänker efter vad jag får uppleva och göra här i USA. Jag har cyklat över Golden Gate Bron som jag har sett så många gånger i filmer och på tv sedan jag var liten. Aldrig att jag hade kunnat föreställa mig då att jag skulle cykla över den som 19-åring.

 

Vi gjorde fler pauser på vår cykelresa, mest för min skull eftersom min energi låg på minus men bara en liten brödbit i magen som jag lyckades få i mig på vägen. 

När vi väl korsat bron tog vi lite fina bilder och fortsatte till en by i närheten. 

Ungefär där slog det till på riktigt för mig och jag ville bara dö. Då väntade en tur med färjan. Den tillbringade jag bokstavligt talat med att ligga på golvet och sova. Ja folket kollade konstigt på mig men nej jag brydde mig verkligen inte då, det var så hemskt alltihop. Rebecka fick i alla fall se en vacker solnedgång. Färjans golv var gråsvart.

Plågan var inte över när vi kom i land dock, för då skulle vi ta oss hem till hostelet igen. Det var omöjligt som jag mådde, tänkte att lite mat så kanske jag mår bättre. Så vi gick på McDonalds! Men det var omöjligt att äta, har aldrig känt så förut, det gick bara inte att äta. Fick i mig en nuggets på tiden det tog Rebecka att äta hela sitt meal.

Väl tillbaks på hostelet kunde jag inte ens få upp cykeln för trapporna utan min fina vän fick släpa båda stackarn! Jag stöp direkt i säng. Somnade vid 7 och sov en timme. Sedn gick vi och la oss för natten klockan 9 och väckaren ringde 9 morgonen efter, 12 timmars sömn, välbehövligt!!