Jag kom hit till USA med tron att gå in i rematch, alltså det som sker när au pairen eller värdfamiljen bestämmer sig för att de vill byta värdfamilj/au pair, inte är något som sker så ofta. Jag vet inte vad det var som fick mig att tro detta, men jag antar att det var sättet CC förklarade rematch-processen på. Som att det inte var sån stor grej, och att det oftast inte gick så långt att man gick in i rematch, det är något som inte är så vanligt. Och om man väl kommer till det stadiet att man vill gå in i rematch, så kommer LCCn att gå in och hjälpa till och föröska lösa problemen så man itne behöver gå in i rematch.
Jag hade fel. Att gå in i rematch är mycket vanligare än vad jag trodde. Mycket. Jag vet hur många som helst av de som jag åkte till USA samtidigt som, som har gått in i rematch. Flera av de som kom till Seattle samtidigt som mig. Jag har varit förvånad i flera veckor över att det är så många jag har hört om som gått in i rematch. Nu de senaste två veckorna har jag slutat förvånats. Tills i torsdags.
I torsdags var en jobbig dag. Det var sista dagen jag träffade Malin innan hon flyttade till andra sidan USA (CT) efter att ha hittat en ny värdfamilj efter en rematch. Det har varit bestämt sedan två veckor tillbaks, så det är något vi båda varit förberedda på. Men det är ändå jobbigt och ledsamt att hon har åkt. Men jag är glad för henne, hon verkar ha hittat en jättebra familj!
Dock, som om att det inte var tillräckligt med att det var en jobbig dag att säga hej då till Malin, jag umgicks även med Johanna C kanske näst sista gången eftersom hon åker hem till Sverige pga hemlängtan nästa vecka, så fick jag veta en till som gick in i rematch i torsdags.
Jag ringde Marco, precis som vanligt för att bara snacka lite. Det jag hör är världens deppigaste röst säga "I'm in rematch" and I was like "What, I can't hear what you're saying" även fast han upprepade det säkert tre gånger, för jag kunde verkligen inte koppla. Jag menar, hur kunde han vara i rematch som, jag måste ha hört fel. Han har ju inga problem med sin värdfamilj och han verkar göra ett jättebra jobb ifrån sig. Men jag hörde inte fel. Han är i rematch. Och det värsta var att han själv inte ens hade blivit förvarnad. Det var hans LCC som ringde och sa att han var i rematch nu och var tvungen att packa sina saker och komma och bo hos henne för värdfamiljen ville inte ha honom där. Ingen förklaring, ingen förvarning, ingenting.
Så helt plötsligt bor inte personen som jag brukar träffa nästan varje dag bara ett par blocks bort. Han är bara borta. Vi hann inte ens säga hej då. Att det känns såhär jobbigt för mig, jag kan inte ens föreställa hur jobbigt det måste vara för honom, vilken chock liksom! Det var då jag insåg att två av mina bästa vänner försvinner nu, två av personerna jag kommit närmast och tycker om jättemycket. Då blev det lite tungt och torsdagen var en jobbig dag. Speciellt på kvällen då jag också var trött och nyss sagt hej då till Malin och pratat i telefonen med Marco.
Det här har alltså varit en jobbig vecka, till största delen har den varit bra, jag har gjort massa roliga saker. Men det här gjorde mig såklart ledsen, det är första gången jag känner mig ledsen sedan jag kom hit. Det kommer kännas konstigt att inte längre ha mina två vänner här, jag kommer att sakna dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar