Jag hatar hur jag ibland blir så uppslukad av mitt amerikanska liv att jag inte ens ägnar en tanke åt det liv jag har pausat i Sverige och sen helt plötsligt slår allt jag missat tillbaks på en och samma gång och jag inser hur mycket jag saknar er där hemma, och att det faktiskt finns kvar där, mitt svenska liv, och jag missar saker.
Det är förvirrade ibland, för jag lever ju här nu, i min familj här, med mina vänner här, i mitt hem här, i min stad här, i mitt liv här. Men allt jag lämnade kvar i Sverige finns ändå fortfarande kvar där, allt och alla finns kvar där och allas liv fortsätter utan mig. Det är inte som att allt hemma i Sverige står still bara för att jag lever här nu. Jag missar saker. Det finns dagar då jag önskar att jag var där.
Det är svårt att ha två liv. Det är komplicerat och därför alltid så mycket enklare att råka "glömma" mitt svenska liv och leva uppslukad i mitt amerikanska. Men det fungerar inte i längden, för det kommer alltid ikapp mig. Mitt svenska liv.
Jag har inte glömt er där hemma. Det är bara svårt att leva två liv samtidigt. Tack för att ni inte glömmer bort mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar