FRAMME I SEATTLE

Jag vill bara meddela att jag nu befinner mig i mitt nya hem för ett år, i Seattle. Jag befinner mig i lite chock blandat med glädje och en otrolig trötthet! Det har varit så mycket nya intryck, saker, platser och personer att ta in. Det är mycket känslor just nu och jag börjar med att ta itu med the most basic, jag behöver sova. Jag ska försöka ta mig tid någon dag och sätta mig här och verkligen skriva igenom allt om Training School, New York och ankomsten hit till Seattle. Men just nu får ni inte veta mer än såhär, jag mår bra. Riktigt bra! För vem skulle inte göra det om det här var en av de första sakerna sin värdmamma visade

Kerry Park, låg närmare än vad jag ens hade föreställt mig. happy face!!

(Inte dom bästa bilderna, tog bara några snabba)

Och att jag sen bara har bra känslor för mina värdföräldrar och mitt nya hem gör ju inte saken sämre! (Har inte träffat mina värdbarn än, dom ligger och sover)

DAG 2 PÅ TS

Nämen, här går jag och säger att det inte kommer bli några blogginlägg men så sätter jag mig och skriver två kvällar i rad istället, opps. Idag har varit en bra dag, den gick jättefort! Vädret har varit underbart, stekande som i utlandet, jättehärligt. På kvällen var det lite roligare saker som hände, vi hade sing-along vilket innebar att alla au pairer från varje land fick kliva upp på scenen och sjunga en barnlåt för alla andra. Efter fram och tillbaks mellan att uppträda med små grodorna eller här kommer pippi långstrump blev det den sista. Vissa länder hade sånger som var roliga med roliga rörelser och många kände man igen som också finns som svenska låtar. Efter middagen kom det en polis och hade klass med oss. Var lätt det roligaste på hela tiden här hittills! Han bjöd på en riktig show, och ja det är sant att amerikanska poliser älskar donuts och kaffe. det blev vi övertygade om ikväll.

Mer än så orkar jag inte skriva för jag är supertrött och vill gå och lägga mig för imorgon väntar New York-turen!! wiieee! Sedan är det visst bara att packa väskan igen för på fredagmorgon 9 am (15.00 svensk tid) går bussen härifrån till JFK flygplatsen och 4.10 pm påbörjar jag ännu en flygtur, till andra sidan Amerika tillsammans med mina tyska classmates. Det pirrar i hela kroppen.

Har bara varit här två dagar så ni där hemma som skriver på Facebook men inte får svar, förlåt men det är lättare att skriva här så alla kan läsa. Har inte så mycket tid att sitta vid internet så det är mer effektivt att skriva lite kort här och sen prata med alla er när jag har tid till veckan eller så.

LÄGESRAPPORTERING

Jag befinner mig just nu i huset där jag bor det här kommande 3 dagarna, i Oakdale i New York i USA. Har varit här i ca 24 timmar men känns som 3 dygn. Resan var jättelång, 24 timmar lång för att vara exakt! Har träffat jättemånga härliga personer än så länge och allt har gått bra hittills. Jag kommer att uppdatera det jag inte hunnit blogga om nästa vecka när jag är i Seattle, och har ett eget rum med en egen skön säng och ett eget badrum med dörrar som man inte kan se igenom och en riktig dusch och äntligen tillsammans med min värdfamilj. Har egentligen ingen ork att skriva något här just nu eftersom jag har jetlag och har knappt fått nån sömn de senaste två dygnen. Men Sara sa till mig på Arlanda innan vi sa hej då att jag hellre ska skriva litegranna här än att inte skriva någonting alls för att jag inte orkar skriva om allt. Så det här är till dig Sara! Och alla andra där hemma som vill veta hur jag har det, eller snarare att jag faktiskt lever.

Jag mår, förutom tröttheten, riktigt bra! Är så glad och uppspelt över att äntligen vara här. Känslan när planet gick ner för landning och man såg New York var ren lycka. Först dagen här på TS har varit lång! Har haft klass från 8-17 ungefär och bara två raster på 30 min och lunch på en timme. Klassen jag är i består till mer än hälften av tyskar och det är så det ser ut på hela skolan. Och dom vägrar prata engelska, så där sitter jag vid ett bord där alla pratar tyska, utom jag. Har inte heller fått lära mig något nytt på lektionerna, förutom hur man tvättar händerna och att man aldrig ska skaka ett barn. Svenskarna som är här är i alla fall sjukt härliga personer och umgås med dom annars. Bor tillsammans med en tjej från Tyskland som också ska till Seattle och dessutom riktigt nära mig. Plus så är hon jättetrevlig och pratar engelska med mig, super! Bor även med en tjej från Schweiz som också ska till Seattle och en annan från Frankrike som ska bo i Oregon eller något sånt tror jag.

Förövrigt så är det sjukt varmt här! Trodde det skulle vara som en svensk sommar men varmare, men det är mer utomlandsvärme! Fuktigt i luften och man svettas hela tiden. Det är AC i klassrummen som tur är. Maten har inte varit den bästa hittills, speciellt frukosten, hoppas på bättre mat när jag kommer till värdfamiljen. Har sett eldflugor för första gången i mitt liv, häftigt! Men slapp inte myggen, är minst lika mycket mygg här som hemma, om inte mer. Men då bor vi på ett campus med jättestora ägor, mycket skog och så, och nära vattnet. Vi gick ner till stranden ikväll och knäppte lite kort. Försöker knäppa lite kort och dela med mig av, men har alltid varit dålig på det. Som tur är så knäpper Johanna mycket, kanske kan tigga till mig lite foton från henne. Får se om jag hinner skriva något mer här (läs orkar). Ne, men det kommer nog vara fullt upp. Imorgon slutar vi ännu senare och på torsdag åker vi till New York City! På fredag åker jag äntligen till Seattle, tagg på det!

NÄSTAN ALLT KLART

Pappersarbeten:
- Beställa försäkring, avb. skydd, Au Pair Club 
- Betala faktura
- Läs, signera och skicka in Agreement Form till CC
- Ta kopia på slutbetyg och skicka in till CC
- Ta kopia på körkort och skicka in till CC
- Fylla i och skicka in beställning av polisregisterutdrag (skicka in kopia på personbevis eller pass, betala i förskott, sätt in på konto)
- Skicka in polisregisterutdrag till CC
- Förnya mitt pass
- Boka tid för och göra en hälsoundersökning
- Boka tid för och göra ett turbekulostest på vårdcentralen
- Sedan skicka in Health Evaluation till CC

Internationellt körkort:
- Fylla i beställningsformuläret och skicka det
- Göra en kopia på körkortet (ska skickas med)
- Fixa ett foto (ska skickas med)
- Betalas efteråt, faktura

Amerikanska ambassaden:
- Skriva ut papprena för visuminstruktioner
- Fylla i visumansökan DS-160 online
- Skriva ut Confirmation Page när det är klart, ska tas med till ambassaden
- Beställa personbevis 120 alla relationer
- Läsa och signera DS-2019 (och SEVIS)
- Fixa förgfoto, ett digitalt att ladda up i DS-160 och ett framkallat som ska tas med till ambassaden
- Passet måste ha förnyats!! ska tas med till ambassaden
- Fixa ett kuvert och skicka direkt-service
- Betala visumavgift på banken och få kvitto på det, ska tas med till ambassaden
- Fixa "Proof of founds", ska tas med till ambassaden
- Ordna med resa och boende i Stockholm
- Besöka ambassaden och förberedelsemötet hos CC

Att köpa:
- Presenter till värdfamiljen
- Ny resväska 
- Ny väska till laptopen
- Ny regnjacka, det regnar ju mycket i Seattle..
- Nya löparskor
- Investera i Spotify Premium
- Nytt batteri till mobilen
- Småsaker så som duschtvål, schampoo, balsam, åksjuketabletter, hårsborste osv
- Almanacka för ett år minst
- En till kamera
- Ett till Minneskort
- Nytt batteri till datorn
- Ett "armfodral" till mobilen som man kan ha när man tränar
- Beställa ett par foton att ta med till USA 
- Ny kabinväska med rätt mått!!
- Svenskt godis att ha med mig till USA och äta när jag får hemlängtan
- Extern hårddisk (USA?)

Övrigt:
- Tandläkarbesök
- Kolla upp min bindningstid på abonnemanget och vad jag ska ha i USA
- Fixa med fullmakt på banken
- Boka tid hos frisören!! Sedan klippa mig
- Boka tågbiljett från Sundsvall till Arlanda
- Beställa tid för sista vaccinationen mot Hepatit B
- Vaccinera mig
- Ta ut mediciner för ett år på apoteket + fixa läkarintyg för medicinerna på engelska
- Fylla i "Prepare for your year"
- Fylla i "Pre-departure workbook"
- Skriva packningslista
- Städa ur garderoben och rummen 
- Test-packa
- Packa på riktigt
- Beställa dollar att hämta ut på Arlanda
- Säga hej då till släktingar
- Säga hej då till vänner
- Avskedsfest
- Säga hej då till mamma, pappa och Moa
- Sätta mig på tåget till Arlanda och sedan flyget till London och vidare till New York

KVÄLLEN FÖRE DAGEN

I natt förväntar jag mig inte att få så värst många timmars sömn, mitt huvud snurrar av tankar. Jag ber hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har delat med mig av alla dessa här på bloggen de senaste dagarna men jag har inte haft tillräckligt med tid. Igår var jag på min sista fotbollsträning, sa hej då till tjejerna och åkte sedan och hämtade Moa vid bussen. Fix, trix och sedan grillning och en otroligt bra förfest med mina 3 favorittjejer och avslutade med att joina resten av Kramfors på Gladan Festivalen. Det blev många hej dån men ändå en så grymt bra kväll. Sista gången jag drack alkohol på vem vet hur länge, åldersgränsen är ju 21 i USA.

Idag fick jag panikpacka om väskan. Fick inte ens igen den först och efter att tagit bort lite kläder hade jag fortfarande 5 kilo för mycket. Packningen har varit så mycket svårare än jag trodde den skulle vara. 23 kg är inte mycket när man ska packa för ett helt år och vill ha med så mycket som möjligt av sitt liv. Jag landade på 22.8 kg och hälften av alla kläder är träningskläder och jag har även med mig fotbollsskor, målvaktshandskar, benskydd, fotbollsstrumpor osv. Kabinväskan är också full så jag får inte köpa någonting alls i New York för det får jag inte med mig till Seattle då. Nu på kvällen har jag myst med familjen med jättegod middag och så åt vi upp min stora lösgodispåse som jag inte fick plats med i resväskan (åååh, hur ska jag klara mig utan godis??) och såg på Sleepless in Seattle.

Om 6 timmar åker jag härifrån mitt trygga hem i lilla Lugnvik och påbörjar en resa på ca 20 timmar med en biltur till Sundsvall. Tåget går 05:56 och jag och Johanna är på Arlanda 08:45. Planet lyfter 12:20 och jag är i New York 0:40 svensk tid. Mellanlandning i London.

Det är pirrigt nu. Men fortfarande känner jag den där känslan att allt är så overkligt, att det är nu det händer. Dagen är inne. Så många bloggar jag har läst där det har skrivits om den här dagen, dagen då det är dags att åka till USA och påbörja det nya livet som au pair. Det är otroligt att det nu är jag som sitter här och skriver och som ska sätta mig på planet om 13 timmar. Det är min tur att vara på Training School i New York i fem dagar och få träffa au pairer från hela världen och besöka NYC på torsdag. Min tur att äntligen få träffa min värdfamilj på fredag. På fredag. Det är inte längre ett par månader kvar. Det är inte längre 20 dagar kvar. Och inte heller nästa fredag. Utan det är nu på fredag. Och det är imorgon som jag åker. Imorgon.

Jag är nervös, jag är upprymd, jag är taggad, jag är glad, jag är ledsen, jag är exalterad, jag är upphetsad, jag är laddad, jag är överösd av känslor just nu. Men har fortfarande inte fyllt i pre-departure boken så ska ta tag i det nu och sen försöka få nån timmes sömn. Kliver upp 03:30 för att fixa iordning det sista, packa datorn och så. Panikväga väskan bara för att vara säker att jag inte har övervikt. Säga hej då till mamma, pappa och Moa. Herregud. Första känslan av osäkerhet. Att säga hej då till min älskade familj som jag träffat varje dag i hela mitt liv. Men jag får träffa dem snart igen. Om mindre än ett år.

Mitt rum för ett par dagar sen (såg ännu värre ut ett tag till och med) 

Mitt rum idag

 Jobbig kram

FULLT UPP

Hinner inte uppdatera här något idag, kanske sent ikväll, drar ihop en snabb lägesrapport bara. Har fullt upp, att packa väskan är tusen gånger svårare än jag trodde (speciellt då man inte kan packa ner saker som man vill ha med men som man använder fram tills lördag som tex fotbollsskorna och vissa klädesplagg som ska hinnas tvättas osv). Så ett tips till alla blivande au pairer, börja packa i tid!! Jag tyckte jag var ute i god tid men se till att alla kläder som ska med tvättas i god tid osv.

Ikväll kommer släkten hit och vi säger hej då, har inte hunnit tänka så mycket på det men det är som jag skrev förut ett av de "lätta" hej dåna eftersom jag vet att vi kommer att ha kontakt under året och de kommer finnas här när jag kommer hem igen. Man kan inte glida ifrån släkten bara för att man inte träffas på lång tid, dem är man "fast" med, till skillnad mot för en vän.

Imorgon är det dax för min sista fest här i Sverige på ett år, det känner jag ingen sorg alls över, är så grymt taggad på att ha en jättebra förfest med mina närmsta vänner och sedan gå ut och dansa och träffa alla andra! På morgonen tänkte jag också åka och träna min sista fotbollsträning på ett tag så det är fullt hela dagen imorgon.

På söndag blir det att säga hej då till de av mina vänner som kommer sova här hos mig och sedan spendera dagen med sista minuten-packning och ta vara på sista timmarna med familjen, äta gott och bara vara med varandra. Dessa två hej dån är de jag har gruvat mig mest för, att säga hej då till mina närmsta vänner och till familjen.

På måndag börjar min resa med bil från Lugnvik kl 4:30 på morgonen (läs natten, jag förstår inte hur jag ska komma upp ur sängen) till Sundsvall där jag ska åka tåg till Arlanda med Johanna. Sedan bär det av till London och vidare till New York.

Om 3 dagar.

4 - NORTH CASCADES

4 Days Left -

Drive on North Cascades Highway to 

North Cascades National Park, 

Washington Pass Overlook, 

Diablo Lake 

Om ni inte har märkt det än så kanske ni börjar fatta att jag är lite insnöad på det här med den vackra naturen i Seattle och övriga Washington. Men kan också vara så att det är det intressantaste som finns i den här delstaten, den är trots allt känd för naturen och det finns inte så många "häftiga" städer. Kalifornien till exempel har ju både Los Angeles, San Fransisco, San Diego, tre jättestora populära och kända städer och ett tiotal mindre städer som också är kända och populära resemål. Oftast reser man till Kalifornien för att besöka någon av dessa städer, men åker man till Washington är det antingen för att besöka Seattle eller för  att på något sätt uppleva naturen i Washington. 

Jag klagar inte, passar mig perfekt, finns mycket jag ser fram emot att se som ni märkt. Och som om det inte vore bra nog så har jag ju faktiskt ganska "nära" till Kalifornien och alla städer man vill besöka där, så jag kommer få uppleva lite både och! Seattle och resten av delstaten är väl inte direkt något resmål som man brukar åka och besöka som au pair om man inte bor där, därför är jag glad att jag kommer bo där och få se det men också kunna resa och se de andra platserna man vill se. 

I alla fall så är North Cascades Highway precis det, en väg. Det är Washingtons nordligaste bergsväg och känd för att vara naturskön. Den skär igenom North Cascades NP och förbi Lake Diablo (ja, vattnet är så turkost som det ser ut att vara på bilderna, därför det är en känd sjö. häftigt va!!), Washington Pass Overlook med utsikt över Mount Shuksan (ett av de högsta bergen i Washington) och flera andra ställen som jag skulle vilja se. Från Seattle till North Cascades NP är det ca 2,5 timmar med bil, så skulle ju vara en perfekt dagsutflykt att börja åka längs vägen på morgonen och stanna på de ställen man vill se under dagen och åka tillbaks på kvällen. Alternativt att man övernattar någonstans och gör en hike i nationalparken.

SISTA MATCHEN

Igår kväll spelade jag min sista match med mitt fotbollslag, Höga Kusten Fotboll. Det är en av sakerna jag tror att jag kommer sakna mest under mitt år i USA, att få spela fotboll med tjejerna i laget. Jag hoppas att jag kommer kunna spela fotboll överhuvudtaget, att kanske hitta ett lag i Seattle att spela med. Men det kommer inte att vara samma sak att spela utan att åka till träningarna med Lugnviks-gänget, att inte höra Carros skratt på träningarna, ingen Lina som skjuter ihjäl en i målet, att inte ha Emelie som styr upp backlinjen, ingen Linnéa som alltid kickar bollarna som egentligen jag ska kicka i "ringen", att inte köra målvaktsträning med Erika och inte heller ha nån moldavisk herrlagsmålvakt som säger åt oss på en blandning av engelska och gester hur vi ska göra övningarna, ingen Marre som alltid lättar upp stämningen, ingen Malin som alltid peppar upp och ingen Johnny som alltid styr upp alla träningar och matcher och inte heller någon Sergiu som står vid linjen och skriker hur vi ska spela på en blandning mellan svenska, engelska och moldaviska. Alla spelare i laget har sin speciella roll och det finns något hos alla som det kommer att vara konstigt att spela fotboll utan att höra eller uppleva. Bara grejen att kanske spela i ett amerikansk soccer-team känns ju helt sjukt, pirrar i magen bara jag tänker på det! Skulle vara så otroligt kul att få testa på det, så det är absolut något jag ska kolla upp när jag kommer till Seattle, om det finns något lag där jag kan spela i. Har ju redan fått en förfrågan av ett av mina värdbarns lärare om jag vill komma och spela i laget som hon spelar i. Har ingen aning om vad det är för lag men det verkar ju inte vara några problem att få spela bara jag vill och har tid. Hur det blir återstår att se, men som det känns nu är det inte sista gången jag har dragit en matchtröja över huvudet det här året.

FATTAR INTE ATT DET ÄR SANT

Idag kan jag räkna på en hand hur många dagar det är kvar tills jag åker till USA. En hand. Fem dagar. Befinner mig i en period då jag säger "Jag fattar det inte" "Förstår inte att det är sant" "Kan inte förstå det" osv. Och idag är det så det känns, hur jag än försöker kan jag inte fatta det. Men det är så det är, jag flyttar till USA om fem dagar. Jag blir tokig, jag kan inte fatta att det är sant!!!

5 - OLYMPIC PENINSULA

5 Days Left -

Go to Olympic National Park 

on Olympic Peninsula 

Forks är ett av många ställen som ligger på Olympic Peninsula (Peninsula=halvö) och som jag vill besöka. På halvön finns alltifrån nationalparker till regnskogar, sjöar, berg, floder, kustlinje, vacker natur i överflöd alltså. Det jag skulle vilja se är Olympic National Park, en stor nationalpark som brukar delas in i fyra regioner: the Pacific coastline: alltså kusten mot Stilla havet, alpine areas: området med berg och även glaciärer, the west side temperate rainforest: tempererade regnskogar varav en är en av de största i USA (Hoh Rainforest)  och hela det här området är det blötaste området i hela USA (med undantag för ett ställe på Hawaii), det regnar nästan 4 meter per år. Sista regionen är östra sidan med de torrare skogarna, de som inte hör till regnskogarna. Nationalparken är, precis som Höga Kusten där jag bor, ett av världsarven.

OLIKA SLAGS HEJ DÅ

Det har än så länge inte känts så hemskt jobbigt att säga hej då till nära och kära. Jag vet att min familj och släkt kommer att finnas kvar här när jag kommer hem, ett år äldre bara. Det är en annan sak att säga hej då till sina vänner. Idag har jag varit med Josef precis som så många gånger förr med den enda skillnaden att idag var sista gången vi umgicks med varandra på.. ja, hur länge då? Varken jag eller han vet vart i världen vi kommer att träffas igen, för till skillnad mot släkt och familj har varken jag eller Josef någon aning om var han kommer att vara om ett år från nu. Vem vet om och i sådana fall när vi kommer träffas igen? Och likadant är det med mina andra vänner som jag har sagt och ska säga hej då till, det är omöjligt att veta om det är ett "hej då, vi kanske aldrig mer ses igen" eller ett "hej då, men vi ses om ett år". Självklart tror jag att jag kommer träffa alla igen, nån gång. Frågan är bara när. Och det är den ovissheten som gör det så mycket jobbigare att säga hej då till sina vänner.

3 år har gått så fort och ändå har så mycket hunnit hända

6 - FORKS

6 Days Left -

Roadtrip to Forks

 Ca 3,5 timmar bortanför Seattle ligger staden Forks. Ja, Forks från twilight-filmerna finns faktiskt på riktigt, även om vampyrerna i filmen inte finns (eller?). Det är såklart ett måste att besöka "the city of Forks" och få se alla platser så som Bellas hus, skolan, caféet och så får jag absolut inte glömma La Push!

EN VECKA

En vecka. Sju dagar. Det är ingenting! Snart är det dax att åka. Och det märks. Mina tankar just nu kretsar kring packning och andra förberedelser, hejdån, avskedsfest, sista-minuten-saker som ska göras och handlas och självklart USA. Det ligger där bak i huvudet hela tiden, det är som en liten röst som påminner mig flera gånger om dagen att jag flyttar snart, om en vecka flyttar jag faktiskt! Jag har svårt att koncentrera mig på saker och en timme kan lätt försvinna bara för att jag drömmer mig bort och tänker på mitt framtida hem. Jag har svårt att somna på nätterna för då tar alla tankar över och i ju med det har jag totalt vänt på dygnet. Jag tänker mycket på vad jag ska packa och vad jag ska lämna hemma, hur jag i hela friden ska få plats med allt jag vill ta med. 

Jag försöker planera in så mycket som möjligt under de här sista dagarna och varje dag är lika full av saker att göra som nästa. Jag har ingen tid över till att bara vara och göra ingenting. Är det inte en fotbollsmatch som ska spelas så är det ett telefonsamtal som ska ringas, eller en vän eller släkting jag ska säga hej då till. Allt jag vill göra hinns inte med utan det handlar om att prioritera, och det har jag lyckats med än så länge.

Mina känslor just nu är en salig blandning. Mitt humör är en berg-och-dal-bana, ena stunden är jag så himla glad, taggad och kan knappt bärga mig tills det är dags att åka. Andra stunden är jag nervös, stressad och ledsen över att vara ifrån alla nära och kära i ett helt år. Men oftast känner jag bara ett stort lugn. Jag har förberett mig så mycket det bara går och väntat så länge på att få åka. Jag har läst au pair-bloggar i ett år och bara gått runt och längtat tills det är min tur. Jag har gått och tänkt på vad jag vill göra i Seattle i ett halvår och sett fram emot det. Hela sommaren har varit full av förberedelser. Jag har till och med redan nu planerat in saker som jag ska göra det närmsta halvåret i USA. Jag har gjort allt som ska göras för att jag ska kunna känna som jag gör nu. Jag känner mig redo.

7 - MOUNT RAINIER NATIONAL PARK

7 Days Left -

Go Hiking in Mount Rainier National Park

Åh, jag får gåshud bara av att se bilderna därifrån! Att åka till Mt Rainier np är verkligen verkligen också något jag bara måste måste göra under mitt år! Det tar ca 2 timmar med bil dit så det är inte så värst långt borta heller. Jag älskar verkligen den otroligt vackra naturen som finns runtom Seattle. När jag tackade ja till min värdfamilj och insåg att jag skulle bo i Seattle började jag direkt höra mig för och kolla upp vad det var för slags stad. Det enda jag visste var att Greys Anatomy utspelas där och att det är känt för att det regnar där, mycket. Men ganska fort insåg jag att Seattle var så mycket mer än Greys och regn, det regnar faktiskt inte så mycket som det sägs, har jag läst och fått höra i alla fall. Något jag insåg ganska fort var att det inte är en så stor stad, beroende på vad man jämför med såklart! Seattle är storleksmässigt ingenting jämfört med New York eller andra lika extrema storstäder, men för mig kommer det att vara en väldigt stor stad eftersom jag just nu inte ens bor i en stad utan i en by utanför en jätteliten stad. Det andra jag upptäckte om Seattle var i vilket vackert område staden låg i, Washington och hela västkusten för den delen, är ju känt för att ha en vacker och storslagen natur. De flesta nationalparker i USA ligger i västra delen av landet. Och det var den storslagna naturen som jag fastnade för. Jag älskar att Seattle ligger så nära massvis med vackra platser och att det även finns platser i själva staden som är naturligt vackra. Jag har alltid tyckt om att vara i naturen och vandra och så, bor ju i Höga Kusten som är ett av världsarven och också känt för sin vackra natur. Något som gör allt ännu bättre är att min värdfamilj också tycker om att vara ute i naturen och gillar att Seattle är så naturligt vackert, känns som en perfect match!