Vi hade alltså tid där klockan 8 på morgonen men vi ville inte stå i den långa kön som vi hört talas om utan bestämde oss för att vara där halv 8. Men redan då var det en lång kö som vi fick stå i i ca 1½ timme. Så råd nummer 1: Åk dit i god tid! Var där senast halv 8 annars kommer det att ta lång tid innan ni får komma in till ambassaden. Tips nummer 2: Klä dig efter vädret! Du kommer att få stå utomhus i kö i lång tid, är det kallt klä dig inte i shorts utan ta på dig något varmt, är det regn ta med ett paraply, är det varmt klä dig inte i svart osv. Det var många som hade shorts på sig i kön även fast det var dåligt väder när vi var där och jag vet flera som frös jättemycket.
Orsaken till den långa kön är att det är väldigt mycket folk som besöker ambassaden den här tiden, mest au pairer men även andra som ansöker om samma typ av visum och även ett par amerikanska medborgare. Så även om du åker dit själv, var inte orolig! Du kommer garanterat att träffa någon där. Men jag är glad att jag hade tagit kontakt med Johanna redan innan eftersom jag inte hittar så bra i Stockholm och hon har bott där i 4 år, så hon hittade jättebra och det var hur skönt som helst med sällskap och någon att vara nervös och prata av sig tillsammans med. Så råd nummer 3: Ta kontakt med någon au pair som ska dit samma datum som dig och bestämt träff. Då har du någon att åka dit tillsammans med och det kan vara skönt att ha någon att stå och prata med i kön eftersom man står där så länge. Men annars är chansen också stor att träffa en annan au pair där, tex att hamna bredvid en annan au pair i kön, så våga vara öppen och prata med nytt folk!
När vi kom dit såg man direkt vilken ambassad som var USAs eftersom det var den enda som var ett stort betonghus omgiven av fetaste taggtrådsstaketet och hade ett eget litet "hus"som ingång. Alla andra ambassader är ju fina herrgårdar typ, med fina järnstaket och en liten grind, men inte Amerikas ambassad, såklart! Kön var tvungen att vara på andra sidan vägen av ambassaden sen fick man gå över vägen en och en till ingången när vakten vinkade fram en. Redan då sa vi "typiskt Amerika" flera gånger. Vid 8 kom det ut en från ambassaden som delade ut lappar med påminnelse om vad det var för papper man måste ha med sig och var man kunde gå och köpa tex frimärken om man glömt det. Tips nummer 4: Se till att ha alla papper med dig! Dubbelkolla flera gånger för har du glömt något får du inte komma in till ambassaden och får alltså inte ditt visum. Tips nummer 5: Kuvertet du har med dig, ta ett vanligt vitt kuvert med REK på, det är enklast och då behöver du inte strula med frimärken osv. De gröna vadderade kuverten är det något speciellt med så man måste ha ett visst antal frimärken också eller nått sånt. Ett vanligt vitt duger alldeles utmärkt.
När det väl var min tur att gå fram till dörren fanns det en gul linje en meter framför dörren som man inte fick gå över. En av vakterna där inne gläntade på dörren och bad om att få mitt pass för att sedan stänga och låsa dörren igen medan han kollade upp mitt namn osv. Sedan gläntade han på dörren igen och jag fick vända mig om och lyfta på fötterna för att visa att jag inte hade någonting under sulorna och blev ombedd att stänga av mobiltelefonen innan han stängde dörren på nytt. Efter ett tag öppnade han den igen och jag fick kliva in. Där inne såg det ut som på en flygplats. Jag fick lämna ifrån mig all elektronik, mobil och laddare, och lägga väska, jacka, klocka på rullbandet som åkte igenom en sån där röntgen grej som man får göra på flygplatsen. Sedan fick jag gå igenom en metalldetektor och ställa mig bakom en ny gul linje tills de kollat igenom mina saker. När de försäkrat sig om att jag inte hade nån bomb med mig fick jag gå vidare över gården in till ambassaden.
Där inne fanns ännu en vakt som gav mig en turlapp och sedan fick jag sätta mig ner och vänta tillsammans med alla andra au pairer. Jag hade föreställt mig en stor sal av något slag men det var som ett litet väntrum på vårdcentralen där alla satt ihoppackade och det fanns en tv på låg volym och man fick inte prata för högt. När det blev mitt nummer fick jag gå fram till en lucka och lämna ifrån mig alla papper jag hade med mig för att sedan gå och sätta mig och vänta igen. Sedan när de ropade upp mitt namn fick jag gå fram till en annan lucka där jag fick lämna fingeravtryck och sedan gå och sätta mig och vänta igen. Och till slut när de ropade upp mitt namn igen fick jag gå till en tredje lucka där den omtalade intervjun skulle ske. Hade föreställt mig att jag skulle få komma in till ett rum där det satt ambassadfolk uppradade och skulle förhöra mig och säga att jag inte pratade tillräckligt bra engelska eller att min ansökan inte var okej. Hade gått och oroat mig hela morgonen för besöket och då speciellt intervjun, och det hade jag oroat mig för helt i onödan! Jag fick gå fram till luckan där hon som satt innanför gjorde iordning mina papper sedan kollade hon upp och frågade mig "How many children are you going to care for?" "Two" "How old are they?" "Four and Six" "Have you ever meet the family?" "No" "Here are your papers and your visa is aproved and will arrive in the mail in a couple of days" och that's it! Blev så förvånad att det inte var mer än så att jag tvekade och liksom "Is that all??" men det var det, så efter det var det bara att gå ut, hämta ut mobilen som jag fått lämna ifrån mig och sedan var det lite dötid att slå ihjäl innan mötet hos CC.
Jag tror att klockan hann bli lite efter halv 10 innan vi var klara, Johanna var klar ett par minuter före mig. Hon stod före mig i kön in och vi var då tillsammans under hela proceduren, hon ett steg före mig hela tiden bara men vi kunde sitta med varandra och vänta och så. Av de två timmarna vi var där gick den mesta tiden åt till att stå i kön utanför och vänta eller sitta inne i väntrummet på ambassaden och vänta. Själva "besöket" som innebar det man gjorde i luckorna gick på högst några minuter. Så sista tipset nummer 6: Var inte orolig! Visst ska det väl kännas lite pirrigt, det är ju en liten speciell grej att gå till amerikanska ambassaden och hela vistelsen i USA hänger ju på att man får visumet, men det var mer än rolig och spännande grej än något att vara orolig och nervös över! Det var så himla simpelt egentligen och det som gör det till något "stort" är att det är sån hög säkerhet bara för att det är Amerika.. Det finns absolut inget att oroa sig för och jag har inte hört en ena au pair som fått sitt visum nekat. Åk dit och se det som en chans att träffa andra au pairer, kanske någon som åker samtidigt som dig själv eller som ska bo i närheten av dig. Men framförallt, utnyttja mötet på CC till att ta kontakt med andra au pairer, det är ett jättebra tillfälle! Våga fråga om det är någon som ska åka samtidigt som dig och stanna gärna kvar en stund efter mötet och snacka med några au pairer, gå ut och ta en fika på stan tillsammans och byt mail adress och adda varandra på Facebook. För mig var det höjdpunkten på ambassad-dagen att träffa andra au pairer och det är nog den största anledningen till att CC ordnar en sån här träff på sitt kontor efter ambassadbesöket, för själva informationsmötet lärde jag mig inte direkt något nytt på, men det fick mig bara att känna mig ännu mer förberedd och redo.
Bild från Johanna på ingången till ambassaden från vår plats i kön när vi kom dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar