KVÄLLEN FÖRE DAGEN

I natt förväntar jag mig inte att få så värst många timmars sömn, mitt huvud snurrar av tankar. Jag ber hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har delat med mig av alla dessa här på bloggen de senaste dagarna men jag har inte haft tillräckligt med tid. Igår var jag på min sista fotbollsträning, sa hej då till tjejerna och åkte sedan och hämtade Moa vid bussen. Fix, trix och sedan grillning och en otroligt bra förfest med mina 3 favorittjejer och avslutade med att joina resten av Kramfors på Gladan Festivalen. Det blev många hej dån men ändå en så grymt bra kväll. Sista gången jag drack alkohol på vem vet hur länge, åldersgränsen är ju 21 i USA.

Idag fick jag panikpacka om väskan. Fick inte ens igen den först och efter att tagit bort lite kläder hade jag fortfarande 5 kilo för mycket. Packningen har varit så mycket svårare än jag trodde den skulle vara. 23 kg är inte mycket när man ska packa för ett helt år och vill ha med så mycket som möjligt av sitt liv. Jag landade på 22.8 kg och hälften av alla kläder är träningskläder och jag har även med mig fotbollsskor, målvaktshandskar, benskydd, fotbollsstrumpor osv. Kabinväskan är också full så jag får inte köpa någonting alls i New York för det får jag inte med mig till Seattle då. Nu på kvällen har jag myst med familjen med jättegod middag och så åt vi upp min stora lösgodispåse som jag inte fick plats med i resväskan (åååh, hur ska jag klara mig utan godis??) och såg på Sleepless in Seattle.

Om 6 timmar åker jag härifrån mitt trygga hem i lilla Lugnvik och påbörjar en resa på ca 20 timmar med en biltur till Sundsvall. Tåget går 05:56 och jag och Johanna är på Arlanda 08:45. Planet lyfter 12:20 och jag är i New York 0:40 svensk tid. Mellanlandning i London.

Det är pirrigt nu. Men fortfarande känner jag den där känslan att allt är så overkligt, att det är nu det händer. Dagen är inne. Så många bloggar jag har läst där det har skrivits om den här dagen, dagen då det är dags att åka till USA och påbörja det nya livet som au pair. Det är otroligt att det nu är jag som sitter här och skriver och som ska sätta mig på planet om 13 timmar. Det är min tur att vara på Training School i New York i fem dagar och få träffa au pairer från hela världen och besöka NYC på torsdag. Min tur att äntligen få träffa min värdfamilj på fredag. På fredag. Det är inte längre ett par månader kvar. Det är inte längre 20 dagar kvar. Och inte heller nästa fredag. Utan det är nu på fredag. Och det är imorgon som jag åker. Imorgon.

Jag är nervös, jag är upprymd, jag är taggad, jag är glad, jag är ledsen, jag är exalterad, jag är upphetsad, jag är laddad, jag är överösd av känslor just nu. Men har fortfarande inte fyllt i pre-departure boken så ska ta tag i det nu och sen försöka få nån timmes sömn. Kliver upp 03:30 för att fixa iordning det sista, packa datorn och så. Panikväga väskan bara för att vara säker att jag inte har övervikt. Säga hej då till mamma, pappa och Moa. Herregud. Första känslan av osäkerhet. Att säga hej då till min älskade familj som jag träffat varje dag i hela mitt liv. Men jag får träffa dem snart igen. Om mindre än ett år.

Mitt rum för ett par dagar sen (såg ännu värre ut ett tag till och med) 

Mitt rum idag

 Jobbig kram