PLACES I WANTED TO SEE

27 dagar innan jag åkte till USA så räknade jag ner dagarna med ett inlägg för varje dag som handlade om saker jag vill se här i Seattle och i närheten när jag kom hit. Ni som har följt min blogg sedan innan jag åkte kanske kommer ihåg det. I alla fall så tänkte jag göra nån slags uppföljare till det nu när jag varit här i sex månader. Kan vara kul att se vilka ställen jag har besökt av alla de jag ville besöka innan jag kom, och kanske bli påmind om de ställena jag inte hunnit med än (vilket jag verkligen blev under tiden jag skrev det här inlägget)!

The view from Kerry Park - Något jag har sett väldigt många gåner i solsken, regn, dag, natt, höst, vinter, ensam, med vänner, alla möjlig sätt och vis!

Seattle Center with Space Needle and International Fountain - Har gjort många besök även där

Kayaking in Lake Union - Inte gjort än, pga årstiden, men till sommaren kommer det garanterat att bli av!

Fly a Kit in Gasworks Park - Flyga drake har jag inte gjort där än, men har gjort allt möjligt från löpning till picknick, lek med E och njtutit av utsikten där

Climbing on the Fremont Troll - check!

Buy Fresh Fruit on Pike Place Market - Bästa frukten i Seattle!

Put a Gum on Gum Wall - Har inte bara satt ett tuggummi där utan flera paket tuggummin i en form av svenska flaggan!

Drink a Latte at the Original Starbucks - Så ovärt för det var ju inget speciellt med det förutom en otroligt lång kö och en dyr latte, men har gjort även det!

Go Shopping in Downtown Seattle - Shoppa och shoppa, handlar kläder och andra saker i downtown har jag gjort tiotals gånger

Watch a Giant Octopus be Fed at Seattle Aquarium - Har gjort ett par besök där med värdbarnen, senast förra veckan med E

Walk Along Seattle Waterfront - Har till och med tagit en springtur där

Riding a Ferryboat in Puget Sound and to Bainbridge Island - check!

Picnic in Woodland Park and Animal Watching at Woodland Park Zoo - Nån picknick i parken har jag inte gjort, men zooet har jag besökt med E

Run Around Green Lake Park - Så många gånger som jag tänkt att jag ska åka dit och springa, men varför det när det är så mycket lättare att bara gå utanför dörren och ta en springtur runt kronan på Queen Anne. Men i sommar kommer det nog att bli av någon gång. Promenerat runt sjön har jag i alla fall gjort!

Visit Nordic Heritage Museum - Musée fronten har jag varit väldigt dålig på, något besök där har inte blivit av än

Watch a/an.. 

American Football Game (the Seattle Seahawks at CenturyLink Field) - check! En Huskie-match i alla fall, men ska nog försöka se en Seahawks match också innan jag åker hem
Soccer Game (Seattle Sounders FC at CenturyLink Field) - check! Kommer bli fler av dem
Game with Hope Solo Guarding the Gole (Seattle Sounders Women at Starfire Sports Stadium) - inte än, men åh så gärna jag vill göra det! Hoppas hon kommer kunna spela kommande säsongen bara..
Baseball Game (Seattle Mariners at Safeco Field) - Har inte varit säsong än, men när det blir kan ni räkna med att jag kommer se minst en match!
WHL Game in Seattle (the Seattle Thunderbirds at ShoWare Cener in Kent)
and/or a NHL Game in Vancouver (Vancover Canucks at Rogers Arena in Canada) - Var nära att det blev en NHL-match under nästa Vanocuver-besök men biljetterna var slut, så det kommer bli en annan gång, garanterat!

Climb the 106 Steps to the Top of the Water Tower at Volunteer Park - Gjorde jag med Maja redan under min andra vecka eller så här! Inte så imponerande utsikt som jag hade räknat med. Men så bor jag ju 3 blocks från Kerry Park, haha

Walk Through Japanese Garden in Washington Park Arboretum - Washington Park Arboretum har jag gått igenom, men hittade ingen japanskt trädgård, men sen var det ju en regnig dag i vintras, så får nog göras om i sommar.

Tanning on Alki Beach - Hann med ett besök en solig sensommardag i september, men så mycket av just solning kanske det inte blev. Men räknar med många dagars häng där i sommar

Whale Watching, Kayaking, Biking, Experience the San Juan Islands - Inte än men planerar en kajakturs whale watching i sommar, något som står högt upp på listan

Go Hiking in Mount Rainier National Park - Något som det också planeras att göras i vår/sommar

Roadtrip to Forks - Gjorde när familjen var här, en längre och bättre roadtrip än jag hade kunnat hoppas, inte för att själva Forks var så mycket att se, men landskapet, åh så fint, för att inte tala om La Push

Go to Olympic National Park on Olympic Peninsula - Tog ju en liten sväng in i National Parken uppför ett berg under samma road trip, men dit vill jag verkligen tillbaks en gång, helst fler, i vår/sommar!

Drive on North Cascades Highway to North Cascades National Park, Washington Pass Overlook, Diablo Lake - Något jag ser fram emot att göra till våren/sommaren!

De 3 sista dagarna hade jag tydligen inte tid att skriva "Skriver om de när jag har kommit till rätta i Seattle", vilket jaga tydligen aldrig gjorde eller så glömde jag helt enkelt bort det, haha! Men jag har i alla fall de tre sista ställena jag hade tänkt skriva om här:

Lake Chelan - också ett ställe jag vill göra en liten road trip till i vår/sommar. Finns så många natursköna platser i närheten som ajg vill se och hika

Mount st. Helenas Volcanic Monument - Skulle vara häftigt och kul att se, förlänger jag finns nog tiden, annars klarar jag mig utan att ha fått se det!

Party Weekend in Vancouver - En är gjord, och en kommer om två veckor!!

Åh så mycket det finns som jag vill se, och så mycket jag redan hunnit se. Jag är övertygad om att den här sommaren kommer att vara fylld med vacker natur och roliga resor, can't wait!!

6 MONTHS

Idag är det sex månader sedan jag lämnade Sverige och satte min fot på Amerikansk mark för första gången. Frågade A imorse om det verkligen känns som att jag har varit här så länge, eller om det kanske känns som att jag nyss kom hit. Hon funderade ett tag och svarade sedan: "Jag vet inte, jag har inte riktigt tänkt på det". Och det är precis så jag också känner. Jag känner fortfarande ibland, precis som när jag varit här bara en månad, att ibland känns det som att jag har varit här hur länge som helst och ibland känns det faktiskt fortfarande som jag nyss kom hit, även fast jag varit här en så lång tid nu.

Men när jag jämför med hur till exempel Rebecka ser på sin tid här, hur hon räknar dagar och har full koll på hur mycket tid hon har kvar. Och hur många av de jag åkte hit samtidigt som idag säger att det är nu halva tiden kvar osv. Så inser jag att jag aldrig har tänkt så. Innan jag åkte till USA så funderade man ju såklart på hur det skulle vara att komma hit, men även framåt i tiden hur man skulle känna när det var dags att åka hem och hur det skulle vara när ett halvår, när halva tiden är kvar.

Men sedan jag kom hit har jag aldrig riktigt tänkt så. Jag vet inte varför, om det är för att tiden bara flugit förbi och jag har inte insett hur fort det har gått, att det faktiskt gått ett halvår nu. Eller om jag inte velat tänka och leva på det sättet, att helat tiden räkna ner tiden som är kvar. Eller så kanske jag alltid har vetat djupt inom mig att jag kommer ha mer tid än ett år, att sex månader inte är halva tiden för mig, att jag kommer att förlänga.

Jag vet inte anledningen, jag vet bara att jag inte tänker på det här som sex månader, halva tiden kvar. Det jag tänker är: sex månader, idag har jag varit i USA i sex månader. Och åh så mycket jag har fått vara med om de här sex månaderna. Det har gått fort, så otroligt fort, förmodligen de snabbaste sex månaderna i mitt liv. Men också de sex mest händelserika månaderna i mitt liv. När jag ser tillbaks på allt jag hunnit med är det otroligt att det inte har gått ännu mer tid än vad det gjort.

Nu när jag väl börjar tänka på det så inser jag att det har gått mer än ett år sedan jag tackade ja till min värdfamilj, vi gjorde det i mitten av februari om jag inte minns helt fel. Helt otroligt, det här med tid. 

6 månader sedan, på planet påväg till New York, USA

TRAINING

Kom hem sent igår kväll efter att ha åkt ut till Redmond för att spela en fotbollsmatch med Linnéas lag kl halv 10 på kvällen. Men det var det värt, var kul! Men högt tempo eftersom det var på en liten plan inomhus, så ganska jobbigt. Tre dagar i rad med fotboll, det känns bra, men trodde aldrig jag skulle säga det här. Det här tre dagarna har jag saknat min löpträning som jag verkligen kommit igång med här i USA på ett annat sätt än jag gjorde hemma i Sverige. Så imorgon blir det nog en lång springtur.

Det är intressant det här med träning här i USA. Jag tränar på ett sätt mycket mindre här än vad jag gjorde hemma. Fotbollen ger så mycket "gratis" träning när man har flera träningspass i veckan plus match. Och en fotbollsträning är så intensiv, mycket löpning, intervaller, men också styrka.

Nu måste jag göra all träning själv, jag har ingen tränare som har förberett massa övningar som jag bara måste följa, jag måste planera varenda träningspass jag gör. Och det brukar oftast bli ett löppass eller styrka på gymmet, och det är ju egentligen inte lika hård träning jämfört med en fotbollsträning. Jag är alltid mer slut efter en fotbollsträning än en egen träning. Jag vet inte om jag kan säga att jag tränar mindre här, jag lägger ner ungefär lika mycket tid, kanske till och med mer. Men intensiviteten på träningen jag kör är jämfört med den jag alltid kört hemma är mycket lägre.

Men å andra sidan har jag blivit en mycket starkare löpare sedan jag kom hit. Jag springer mycket mer än jag gjorde hemma, tiden jag la på fotbollsträningar då lägger jag på att löpa nu istället. Det är nog den mest påtagliga förbättringen jag gjort på träningsfronten sedan jag kom hit.

Och ja, det är sant att man går upp i vikt i USA, men det är också sant att man kan göra något åt det, bara man vill!

Idag började jag jobba tidigt imorse, halv 7, men det var helt okej. Då slösade jag inte bort halva dagen i sängen. Efter jag släppt av A på skolan mötte jag upp Annalena och sedan en annan au pair, Alex, i Kerry Park där vi satt och snackade en stund och njöt av utsikten. Sedan blev det som alltid Starbucks.

Nu ska jag äta lite och sedan hämta upp E och åka på simning!

Investerade förresten i tigerbalsam och värktabletter idag (ja det märks att jag har spelat mycket fotboll i helgen hehe) och blev helt förskräckt när jag öppnade Ibuprofen-burken..

Syndes inte så superbra, men ja tabletterna är verkligen lysande orangea jämfört med de vita ibuprofen man är van vid hemifrån. Amerika+konstiga tillsatta ämnen och färgmedel=sant

TIRED

Jag orkade inte blogga igår kväll, var jättetrött och släckte lampa redan klockan 10 även fast jag har sovmorgon idag och inte börjar jobba förrän halv 1. Matchen igår var i alla fall kul att få spela, vi vann! Men insåg en sak, att som målvakt är det roligare att spela i ett lag med dåliga herrar än halvbra damer, herrarna kan i alla fall skjuta bra skott och ge en lite utmaning. Vi får se vilket lag jag bestämmer mig för att spela för i sommar. Ikväll lutar det i alla fall mot att åka och spela ännu en match med Linnéas lag ute i Redmond!

Efter matchen igår var jag hemma och tog det lugnt ett tag, jag var förvirrande nog riktigt trött, vet inte varför, kanske inte van med så mycket fotboll på en helg. Men sedan tog jag i alla fall en promenad med Sarah, sa hej då till henne och fortsatte att promenera över till Fremont där jag mötte upp Tess igen och vi hade middag tillsammans. Det var gott men har lyckats få tandvärk, eller jag antar att det är det, men det gör inte ont i själva tanden, utan mer halva munnen.. Det är jättejobbigt att tugga och har vaknat inatt av att det gör ont. Håller tummarna att det går över snart, har ingen lust att betala en mindre förmögenhet för att gå till tandläkaren här, som förövrigt försäkringen inte täcker alls..

Vaknade nu på morgonen helt av mig själv redan kvart i 8 utvilad, skönt! Funderar på att gå en sväng till gymmet, vi får se vad jag bestämmer mig för. Nu ska jag i alla fall gå upp och försöka äta lite frukost

SOCCER WEEKEND

Det bästa med att jobba såhär en lördag kväll är att jag får måndags morgonen off, för att man måste ha 1,5 dag ledigt i sträck per vecka! Det sämsta är just det, att jobba en lördag kväll. Säger ju sig själv att det inte är så kul när man kan göra andra saker. Men idag var det ingen fara, bara kul!

Igår efter jag jobbat klart åkte jag och Sarah ner till downtown och gick runt lite i affärer och kikade. Sedan satt vi på Starbucks för andra gången den dan (träffades och tog en kaffe mitt på dagen också). Vi mötte upp några av hennes tyska vänner och gick sedan på bio och såg Safe Haven. Den var bra, slutet gjorde det dock bara lite konstigt.

Var hemma ganska sent men kände mig ändå full av energi när klockan ringde på lördagsmorgon, taggad inför ett träningspass. Men inte vilket träningspass som helst utan en fotbollsträning! Samma som jag var på förra helgen, i Redmond. Tog med mig Tess och åkte dit, var verkligen jätteskönt och kul.

Något annat jag och Tess har gjort den här veckan är att ta kontakt med en person som ska fixa in oss i ett lag här i Seattle. Verkar som att det gått riktigt bra då vi redan blivit inbjudna att komma och prova på att spela match med ett division 1 lag imorgon morgon! Känns jättespännande att få spela i ett, förhoppningsvis  bättre lag än det jag spelade för i höstas. Jag återkommer med utvärdering imorgon efter matchen!

För att återgå till idag så jobbar jag som sagt ikväll. Efter middagen åkte vi hela familjen på ett litet "party" (här i USA är allting "a party". I Sverige säger jag party när jag pratar om en fest eller en stor samling liksom. Här kan ett party vara att bara träffas ett lite större gäng på fika eller så) för att fira den judiska högtiden Purim som är idag.

Det är tradition att klä ut sig då, alla små flickor var utklädda till Esther som är "huvudpersonen" i högtiden eller hur man ska förklara det. Är ni intresserade av att veta mer kan ni kolla in youtube-klippet som jag både såg med E först hemma idag men som de också visade där under kvällen! Ni hittar det  här. Det är faktiskt ett riktigt rolig klipp och väldigt simpelt förklarad såklart, gjord för barn.

Alla var som sagt utklädda till allt möjligt, lite som en maskerad. Sedan äter man traditionella kakor som är trekantiga med sylt i mitten. Ser tydligen ut som den "dumma gubbens" hatt. (se klippet så förstår ni!)

Efter ett tag tog jag barnen hem och nu har jag nattat dom och sitter här och bloggar som vanligt medan de sover. Magen pirrar inför morgondagen!! Ska försöka hoppa i säng så fort mina värdföräldrar kommer hem. God natt Seattle, god morgon Sverige!

SKYPE

Har nyss avslutat ett långt skype-samtal med familjen hemma i Sverige. Känns så skönt att få prata ut med dem om alla tankar kring förlängning osv. Och det är alltid så mysigt när de sitter där i soffan allihopa, det är som att jag själv var hemma där hos dem. Hockeyn är på på tvn, Moa kom nyss hem från body pumpen. Det är precis som vanligt liksom. Jag saknar det mer än jag tror, men det är nog bara för att jag inte har det, för att jag är här. Skulle jag vara hemma så tar man allt det där som är vardag bara för givet. Man vill alltid ha det man inte har.

Börjar jobba när som helst nu så fort min värdpappa och E kommer hem. Ikväll är det klass och veckan har flutit på som vanligt. Igår kväll träffade jag en ny tjej som kom i fredags, Tess. Hon bor i Wallingford, inte så långt ifrån Queen Anne. Vi satt på ett Starbucks nere i downtown och bara snackade, det var väldigt trevligt! Kom på att om jag förlänger så kommer hon att hinna åka hem innan mig. Hur sjukt låter inte det? Det är en lång tid jag blir kvar här i sådana fall, så svårt att tänka så långt framåt. Och det är det som gör det till ett så svårt beslut.

Men efter det här Skype-samtalet känns det som jag fick lite rätsida på mina tankar i alla fall. Jag kan inte säga att jag direkt känner mig säkrare, men det känns ändå som att jag vet vilket beslut jag kommer att ta. Men jag ska ge det lite mer betänketid innan jag bestämmer mig helt och hållet!

RÅD

Hej, skulle behöva lite råd...

Om man pratar med en värdfamilj, och de vill att man ska matcha, hur ska man berätta det på rätt sätt till sina egna föräldrar? Om den ena föräldern inte är så jättepositiv till att man ska åka? Den vet att jag vill åka, och vet att det är mitt beslut, men jag vet inte riktigt hur jag ska säga det... Har du något bra tips?

Vilken svår fråga. Jag kan inte komma med något råd baserat på egna erfarenheter eftersom jag aldrig befunnit mig i den sitsen, och inte någon jag känner heller. Båda mina föräldrar visste att jag sökte som au pair och har varit väldigt stöttande i alla beslut jag tagit, vilket har varit jätteskönt. Det kändes bra att få all hjälp och alla råd ajg fick genom hela processen av de som känner mig bäst, mina föräldrar. Det är något jag verkligen uppskattade och något jag skulle tipsa om kan vara skönt att ha.

Därför skulle mitt råd vara att berätta för båda dina föräldrar. Förklara anledningarna till att du vill åka, hur mycket bra det här kommer att ge dig, både sett från ett personligt perspektiv (utveckling av självförtroende  språk, mogenhet etc.) men också ett allmänt (det kommer att ge dig en stor erfarenhet och ett utomlandsjobb ser väldigt bra ut på ditt CV för resten av ditt liv). Vad är det som gör att din förälder inte är så positiv till att du vill åka? Rädd för att något ska hända dig - förklara att organisationen finns tillgänglig till att hjälpa dig i alla situationer alltid, du har en egen kontaktperson i ditt område i USA. Orolig att du inte kommer klara det - det kommer att vara tufft, men det är bara du själv som vet om du skulle klara av det här, och tar du steget ut kommer du bara att vinna på det. 

Det är förmodligen det bästa tipset jag kan ge, försök få din förälder att se på det här ur din synvinkel, varför du vill göra det här. Kommunikation är nyckeln till framgång, det är något du kommer att upptäcka stämmer även här i din värdfamilj.

Lycka till!

EXTEND OR NOT EXTEND??

Jag påbörjade ett långt inlägg igår kväll, alldeles för långt med bara massa babbel och tankar som inte ledde nånvart. Så nu bestämde jag mig för att bara skriva som det är. Jag funderar på att förlänga mitt år här  hos min värdfamilj i Seattle som au pair. Jag vet att det kommer som en stor överraskning för många att jag funderar på att förlänga, det är inte något jag har pratat om med några andra än mina allra närmsta. Men nu har jag och mina värdföräldrar pratat igenom det och jag känner att jag kan "gå ut med det" här på bloggen också.

Jag har inte bestämt mig vad jag ska göra än, jag har faktiskt ingen aning om vad mitt beslut kommer att bli. Jag är väldigt förvirrad och velar fram och tillbaks nu. Förlänger jag så blir det i nio månader mer, min sista arbetsdag skulle i sådana fall vara den 27e maj 2014 (istället för den 27e augusti 2013).

Det här är vad all min lediga tid går ut på just nu känns det som, att fundera ut hur jag ska göra. Det är inte ett lätt beslut, förmodligen det svåraste jag gjort i mitt liv hittills. Jag är glad att jag har förstående vänner med stort tålamod som inte blir less på att lyssna på mitt velande fram och tillbaks.

Jag ser såklart både nack- och fördelar med både att förlänga och att åka hem. Jag är rädd för att göra fel beslut. Men samtidigt är något av dem fel? Kommer jag inte bli både glad och ledsen vad jag än väljer? Men hur ska jag då någonsin kunna välja rätt?

Just nu vet jag inte vad jag kommer att besluta mig för, men om en månad ska jag ha bestämt mig. Spännande? Ja

LOSER

Lyckan man får av att vinna en tävling, aaaaaah vad skönt!! Rebecka gav alldeles nyss upp och åt godis, vilket innebär att jag vann tävlingen och hon är skyldig mig en middag! Och insåg nyss att det innebär att nu är tävlingen över, 2 veckor i förtid, jag får äta godis igen!!! Fast är inte det att ge upp för mig med?.. hmm....

Losern

Hennes egen beskrivning av före chokladen

Och efter

VANCOUVER IN MARCH

Nu är förresten hostel i Vancouver bokat!! Den 15-17 mars bär det av igen tillsammans med Rebecka, Maja och Johanna. Längtar nå så fruktansvärt. En vecka efter jag fyller 20, passar ju fint att få fira det lagligt då. Konstigt dock att inte få vara hemma, gå på bolaget och ha fetfesten som man alltid tänkt sig att det skulle bli när man fyllde 20. Men att få fira det i ett annat land låter ju inte heller helt fel om man säger så!

Hoppas på att det blir lika roligt som sist!

SUNDAY EVENING OFF

Då var jag hemma igen efter ännu en helg! Det är söndag kväll och jag jobbar inte, vilket blev en trevlig och väkommen överraskning. Behöver verkligen lite vila ikväll känner jag (trots nästan elva timmars sömn i natt hahahha!!), har ont i hela kroppen sedan snowboardåkningen och huvudvärken har börjat smyga sig på nu känner jag hand i hand med hosta (om du har smittat mig Rebecka då blir jag verkligen inte glad...).

Har i alla fall haft en toppen helg tillsammans med min Maja. Igår var vi som sagt och åkte snowboard. Jag var hur nervös som helst innan, inte för själva åket konstigt nog, utan för att hoppa av liften haha.. Som tur är har dom bara sittlift, så antar att det är lite lättare, men var dösäker på att jag skulle ramla pladask när jag skulle av så att de skulle få stanna hela liften och hjälpa mig upp. Det hände aldrig dock, som tur var!

Sedan kom då första åket. När det kommer till att prova på nya saker så är det något jag verkligen tycker om. Det är så himla kul att få lära sig något nytt, göra något som man aldrig gjort förut. Speciellt när det involverar någon slags idrott eller annan fysisk aktivitet, något äventyrligt! Och jag är inte så värst rädd av mig heller. Så gick ut hårt med förväntningen att jag skulle kunna åka nerför backen direkt liksom. Det tog 30 minuter att ta mig ner första åker, och jag vet inte hur många gånger jag ramlade.. Efter det var jag svettig, frustrerad och öm. Men gav inte upp! Åk nummer två gick hur bra som helst!! Efter det flöt det bara på och både jag och Maja blev bättre för varje åk som gick.

Sista åket innan lunch föll jag dock väldigt olyckligt, i hög fart rakt ner på rumpan.. Haha låter jättekul, men fy fasen vad ont det gjorde. Kunde knappt andas och trodde jag hade brutit rumpbenet eller nåt sånt haha.. Vi gick och åt lunch och värmde oss lite (vädret var verkligen inte med oss, det var regnigt, blött, kallt, snöigt, blåsigt, ja allt.. utom sol..) sedan upp i backen igen!

Efter 3 meter på det åket ramlade jag lite lätt på rumpan, och satan vad ont det gjorde av ett så litet fall. Var nära att jag gav upp där, för hur skulle jag kunna fortsätta åka om det gjorde sådär ont att ramla nu och jag ramlade så pass många gånger per åk.

Men istället för att ge upp bestämde jag mig för att hel enkelt åka lite lugnare och inte utmana mig själv så mycket, och se till att inte ramla! Vilket inte var det lättaste men till slut så åkte jag ner för backen, hyfsat fint och utan att ramla en enda gång. Stolt!

Innan dagen var slut såg Majas åkning riktigt bra ut mste jag säga! Min var väl inte heller så dålig, lärde mig att svänga hyfsat bra åt båda hållen, tåsida hälsida, främre ben, bakre ben osv osv (Youtube lärde mig att åka snowboard över en dag). Men vågade aldrig riktigt komma upp i några höga hastigheter av rädslan att ramla på min onda rumpa igen.. Men vem vet, kanske fortsätter med snowboardåkandet framöver och blir ännu bättre!

Hade i alla fall så otroligt kul! Och hade aldrig trott att det faktiskt skulle gå så bra som det gick. Grymt nöjd med dagen och hela helgen.

Det mindre roliga som hände på vägen hem var att vi var centimeter ifrån att krocka.. Vädret var som sagt hemskt, och när vi skulle hem var vägen täckt av blaskig snö och regn. Här i USA kör alla som idioter, no matter vad vädret är. De hade dragit ner hastigheten till 60 miles per hour (lite mer än 90 km/h), i de där förhållandena hade vi i Sverige dragit ner hastigheten till 50 km/h, seriöst.

Vi kör i alla fall och rätt som det har bilarna framför oss bromsat in, vi bromsar och får sladd och det är alldeles för nära till bilen framför. Men som tur är kan vi med lätthet byta fil och bromsa in. Det var en olycka längre fram, en av säkert 5-6 stycken, tappade räkninen hru många vi såg längs vägen.

I alla fall, nån minut senare ser ajg i ögonvrån en bil komma rakt emot oss på förarsidan vid Maja, sedan PANG kör han in i hela vår sida, fast i medfart liksom. Hela vår bakspegel blev helt förstörd och det blev skrapor längs med hela bilens högersida. Han fick bilen framför oss också. Vi var ganska chockade båda två, men glad att det inte blev värre!

Men som om det inte var nog med det pajade blinkersena plus bromslyset när vi kom till Issaquah, så körde med handsignaler i mörkret hela vägen hem till Maja, vilket förmodligen inte syndes allt med tanke på hur mörkt det var.

Lite läsktigt, men det gick bra och kunde ha gått mycket värre! Får en i alla fall att tänka efter lite, och bli irriterad på alla idiotiska amerikanare som gör som galningar.. Inte konstigt att det sker så många bilolyckor här, förvånansvärt att det inte sker ännu mer. Få ta körkort när man är 16, ja det säger väl allt.. Hur ansvarsfull är man då liksom?

Nog om det,här kommer lite bilder från i fredags och lördags!