BORTFÖRKLARING

När jag sitter här med en vit tom ruta utan text eller när jag slänger ett öga på fliken från blogger (en av extremt många flikar jag alltid har öppen) när jag kollar Facebook så får jag alltid en liten känsla av skuld att jag inte skriver ett inlägg, för att jag är en så dålig bloggare. Eller okej, jag har läst många bloggar och jag kan med gott samvete säga att jag är bättre än många. Men grejen är att jag vet att jag skulle kunna skriva mycket bättre inlägg, både innehållsmässigt och grammatiskt (vet några av mina vänner hemma som säkert har mycket stavfel och särskrivningar (sär skrivningar?) att rätta mig med, Mattias till exempel), om jag bara hade tiden till det. Eller rättare sagt, om jag la tiden på det. För tid har jag ju, men jag väljer att lägga min lediga tid på andra saker än att sitta här framför datorn.

Det är när jag ser tillbaka på min dag och vilka roliga saker jag gjort på min lediga tid istället för att sitta här, som mina skuldkänslor försvinner. Jag är glad att jag inte har all tid i världen till att sitta här och skriva, för då skulle jag inte ha mycket tid över till andra roliga saker. Men det är bara så synd att ni inte får läsa om allt som jag vill att ni ska få läsa. Det händer faktiskt ett par gånger på en dag att jag tänker "åh, det här ska jag skriva ett blogginlägg om, det skulle vara så kul för alla att få veta". Men oftast händer det när jag är ute och gör någonting, och när jag väl komme rhem igen har jag inte tid till att sätta mig här och skriva. Det är synd att det är så, för er. Och jag är en sån person att jag blir alltid besviken på mig själv när jag inte gör en sak till 100%, när jag inte tycker att jag gör det tillräckligt bra, när jag vet att jag kan göra bättre, vara bättre. Att vara en bättre bloggare är något jag vet att jag kan vara, men jag väljer att inte vara det. Det var min bortförklaring till varför jag inte är så bra som jag vet att jag kan vara. Och nu vet ni också det